Sv: Långa barn?
När jag gick i 6an blev min skolsköterska helt tolkig och drog igång värsta cirkusen runt mig för jag va såååå onormal. Jag skulle bli en jätte och aldrig kunna vara som alla andra. Jag va då 163 cm och huvudet än alla andra. Men kände mig inte speciellt konstig för det förrän skolsköterskan berättade hur konstig jag faktis va.
Det blev en remiss och röntgen av handleden och läkaren konstaterade att jag skulle bli 185cm. Han tyckte inte att det va speciellt konstigt alls och tyckte inte att jag skulle börja äta medicin men att det va helt upp till oss. Mamma frågade om riskerna med medicinen och en stor risk va bröstcancer!
Med cancer i släkten (mamma bröstcancer, mormor underlivscancer och morfar testikelcancer som spred sig till hela magområdet) blev det blankt nej och jag tror det skulle ha blivit det även om läkarn sagt att jag skulle blivit 2 meter.. Läkarn sa bara hur fin jag va som va så lång och jag har bara hört positiva åsikter om min längd.
Hellre lever jag och är lång än att ha cancer och bara vara 170!
Efter det slapp jag gå tillbaka det idiotskolsystern! Även jag hade en underbar lärare som uppmuntrade mig att vara stolt över hur jag ser ut och vem jag är! Jag har hittills bara mött killar som tycker det är snyyyygt att vara lång.
Be hennes farmor vara tyst med sina åsikter och uppmuntra din dotter och berätta hur fin hon är! Alla blir längre och längre och vem vet om 20 år kanske alla under 170 är ovanligt korta.. Då kanske det är dom vi vill proppa i massa hormoner för att dom är annorlunda!
Enda problemet jag har haft som lång (är idag 186 cm) är att kombinationen låång och smaal gör det inte jättelätt att hitta kläder som passar men det finns! Har haft ganska mycke växtvärk i leder som sitter i än idag och jag är nu 25. Men INGENTING jag lider speciellt mycke av!
Låt din dotter växa och proppa inte i henne mer hormoner än hon behöver, tänk på risker med medicinen!
Förlåt att det blev en novell men jag känner starkt för ämnet.. Hoppas ni orkat läsa..
