C
cheche
måste bara få ur mig allt som har hänt de sista veckorna
jag och en kompis som delat häst på foder i två år lyckades äntligen "övertala" våra föräldrar till att köpa en häst. vi har hela tiden haft min syster med oss genom åren, som varit som "huvudansvarig" för allt, även hon som fixat hästen. så vi börjar kolla runt i annonser och så efter en häst i vår prisväg, men för våra 50 000 hittar man ju inte så många duktiga, och vi ville ju inte ha någon helt orutinerad heller.
sen visar det sig att dom som vi hyrt foderhästen av (en stor gård med ridläger och uppfödning) har ett litet halvblodsto till salu, och den står dessutom för tillfället i samma stad som vi bor i för att hon ska säljas därifrån. vi åker ut och tittar på henne och vi verkligen tycker om henne. men sen är det så att hon har på något sätt dragit till muskeln i bogen så att den hamnat fel, vilket gör att hon markerar. ägarna har tagit ut en duktig kiropraktor som behandlat henne, och han säger att det är rörelse som gäller för den här hästen. gå på långa promenader, rid mycket lösgörande så kommer markeringen försvinna. sagt och gjort, vi skriver ett kontrakt med ägarna att om markeringen inte försvunnit efter två månader så ska köpet gå tillbaka. så, vi köper då hästen för en ganska skamlig summa på 45 000, hästen är verkligen jättefin och har väldigt bra både hopp-och dressyr stam. Vi tar hem henne till vårt stall som vi har haft vår hyrda häst det senaste året. allting har då funkat jättebra. allt flyter i ca en vecka, men eftersom deras hästar av någon anledning inte börjat gå ute ännu fastän det redan är i juni (observera att det inte är i typ norrbotten eller nåt) och vi bara går promenader med henne i början, så går markeringen upp så att det liknar en hälta mer än markering. vi rider henne ett par-tre gånger men markeringen blir kvar, förmodligen för att hon både står inne stilla hela natten och för att vi rider henne för lite.
stallägaren, som vi hittils inte har haft något problem med blir lite frustrerad av att vi "sitter och rider på en halt häst". så min mamma ringer och förklarar allting för henne, noggrant och tom läser ur kontraktet för henne, allt för att hon ska förstå vad det är som händer och varför vi rider på hästen. sen lovar hon även att vi inte ska rida hästen utan ta ut en veterinär, och det gör vi ju inte för oss för vi är ju ganska säkra på vad som är fel, utan vi gör det för henne så att hon ska känna sig trygg. hon blir nöjd över att mamma ringer och är så tydlig, eller det är vad vi tror iallafall. men sen när då jag och min kompis kommer till stallet för att gå en promenad med hästen så kommer hon ner och hälsar, sen säger hon "ni kan ta ut hästen så ska jag visa er hur hon går" mycket riktigt så är ju hästen sämre än när hon kom, vilket vi redan är medvetna om. sen står hon och hennes dotter och skäller på oss och säger att det är helt sjukt i huvet att vi rider på henne, observera då att mamma just har sagt att vi inte ska rida på henne något mer. så står hon och ältar i ca 30 minuter och vi står bara och hummar och svarar typ "ja" "nej" "okej" osv, för man får inte ens in en chans att förklara.
efter den där halvtimmen går vi ut på en promenad och diskuterar lite allt om hur vi ska göra, och vi kommer fram till att det nog inte kommer funka med det här stallet i längden, vi måste nog börja se oss om efter ett annat, när vi kommer tillbaka så visar det sig att medan vi har varit borta har hon ringt veterinären och spidat loss totalt, fått för sig att nån har sagt att vår veterinär, som även är deras, har sagt att vi visst kan rida. vilket han ju inte har, han besiktigade bara och skrev att den hade en mliten anmärkning, det var kiropraktorn som sa ju. sen ställer hon sig och skriker att jag ska hälsa, och nu immiterar jag "Bra, tack, då kan ju då gå hem ocoh hälsa din mamma att hon ljuger för mig"
jag, som avskyr när någon går på min familj mer än något annat försöker försvara och säger att nej hon ljuger inte hon säger väl det hon visste, då ställer tanten sig och skrattar mig rakt upp i ansiktet och säger hånande "Det hon vet?" jag svarar att ja hon trodde väl det, liksom herregud mamma är ju ingen hästkunnig människa allt det här har ju varit baserat på min syster, som den här stallägaren av nån anledning har något emot.
jag kommer hem och är ganska förstörd och säger att jag måste därifrån jag vill inte gå tillbaka dit mer, man känner sig inte välkommen längre. nu efter många händelser och bråk med min kompis familj så är det bestämt att köpet kommer gå tillbaka, hästen står nu hos min syster, och är nu nästan helt frisk, bättre än när hon kom till oss. då har min syster fått rida hästen och ridit igenom henne ordentligt regelbundet i en veckas tid. vi hade alltså rätt med våran teori om hur skadan skulle behandlas. men nu är det försent, hästen ska åka tillbaka till sitt förra hem och vi står tomhänta utan häst, tack vare att våran stallägare la sig i våra affärer och övertalade min kompis orutinerade föräldrar om att hästen var värd fem tusen och till slut fick dom att dra sig ur.
jag har varit otroligt deppig över det här, hästägare i två veckor, mycket att skylta med! kommer aldrig köpa en häst med dom igen, om dom nu inte litar på min syster och hennes kunskaper.
någon som har varit med om något sånt här förrut? snälla, berätta det känns som om jag är ensammast i världen som dessutom nu uppfattas som uppkäftig och otacksam bara för att jag försökte säga ifrån när hon gick på min mamma.
nu vet jag att alla i det där stallet går och snackar om mig, men min kompis tycker dom fortfarande om. dom bjuderin henne påpysseldagar och frågar runt efter nya hästar till henne, och för en gångs skull har jag varit så trevlig som jag bara kan, allt för att få ha kvar den där jävla stallplatsen, och nu är allt förstört.
jag och en kompis som delat häst på foder i två år lyckades äntligen "övertala" våra föräldrar till att köpa en häst. vi har hela tiden haft min syster med oss genom åren, som varit som "huvudansvarig" för allt, även hon som fixat hästen. så vi börjar kolla runt i annonser och så efter en häst i vår prisväg, men för våra 50 000 hittar man ju inte så många duktiga, och vi ville ju inte ha någon helt orutinerad heller.
sen visar det sig att dom som vi hyrt foderhästen av (en stor gård med ridläger och uppfödning) har ett litet halvblodsto till salu, och den står dessutom för tillfället i samma stad som vi bor i för att hon ska säljas därifrån. vi åker ut och tittar på henne och vi verkligen tycker om henne. men sen är det så att hon har på något sätt dragit till muskeln i bogen så att den hamnat fel, vilket gör att hon markerar. ägarna har tagit ut en duktig kiropraktor som behandlat henne, och han säger att det är rörelse som gäller för den här hästen. gå på långa promenader, rid mycket lösgörande så kommer markeringen försvinna. sagt och gjort, vi skriver ett kontrakt med ägarna att om markeringen inte försvunnit efter två månader så ska köpet gå tillbaka. så, vi köper då hästen för en ganska skamlig summa på 45 000, hästen är verkligen jättefin och har väldigt bra både hopp-och dressyr stam. Vi tar hem henne till vårt stall som vi har haft vår hyrda häst det senaste året. allting har då funkat jättebra. allt flyter i ca en vecka, men eftersom deras hästar av någon anledning inte börjat gå ute ännu fastän det redan är i juni (observera att det inte är i typ norrbotten eller nåt) och vi bara går promenader med henne i början, så går markeringen upp så att det liknar en hälta mer än markering. vi rider henne ett par-tre gånger men markeringen blir kvar, förmodligen för att hon både står inne stilla hela natten och för att vi rider henne för lite.
stallägaren, som vi hittils inte har haft något problem med blir lite frustrerad av att vi "sitter och rider på en halt häst". så min mamma ringer och förklarar allting för henne, noggrant och tom läser ur kontraktet för henne, allt för att hon ska förstå vad det är som händer och varför vi rider på hästen. sen lovar hon även att vi inte ska rida hästen utan ta ut en veterinär, och det gör vi ju inte för oss för vi är ju ganska säkra på vad som är fel, utan vi gör det för henne så att hon ska känna sig trygg. hon blir nöjd över att mamma ringer och är så tydlig, eller det är vad vi tror iallafall. men sen när då jag och min kompis kommer till stallet för att gå en promenad med hästen så kommer hon ner och hälsar, sen säger hon "ni kan ta ut hästen så ska jag visa er hur hon går" mycket riktigt så är ju hästen sämre än när hon kom, vilket vi redan är medvetna om. sen står hon och hennes dotter och skäller på oss och säger att det är helt sjukt i huvet att vi rider på henne, observera då att mamma just har sagt att vi inte ska rida på henne något mer. så står hon och ältar i ca 30 minuter och vi står bara och hummar och svarar typ "ja" "nej" "okej" osv, för man får inte ens in en chans att förklara.
efter den där halvtimmen går vi ut på en promenad och diskuterar lite allt om hur vi ska göra, och vi kommer fram till att det nog inte kommer funka med det här stallet i längden, vi måste nog börja se oss om efter ett annat, när vi kommer tillbaka så visar det sig att medan vi har varit borta har hon ringt veterinären och spidat loss totalt, fått för sig att nån har sagt att vår veterinär, som även är deras, har sagt att vi visst kan rida. vilket han ju inte har, han besiktigade bara och skrev att den hade en mliten anmärkning, det var kiropraktorn som sa ju. sen ställer hon sig och skriker att jag ska hälsa, och nu immiterar jag "Bra, tack, då kan ju då gå hem ocoh hälsa din mamma att hon ljuger för mig"
jag, som avskyr när någon går på min familj mer än något annat försöker försvara och säger att nej hon ljuger inte hon säger väl det hon visste, då ställer tanten sig och skrattar mig rakt upp i ansiktet och säger hånande "Det hon vet?" jag svarar att ja hon trodde väl det, liksom herregud mamma är ju ingen hästkunnig människa allt det här har ju varit baserat på min syster, som den här stallägaren av nån anledning har något emot.
jag kommer hem och är ganska förstörd och säger att jag måste därifrån jag vill inte gå tillbaka dit mer, man känner sig inte välkommen längre. nu efter många händelser och bråk med min kompis familj så är det bestämt att köpet kommer gå tillbaka, hästen står nu hos min syster, och är nu nästan helt frisk, bättre än när hon kom till oss. då har min syster fått rida hästen och ridit igenom henne ordentligt regelbundet i en veckas tid. vi hade alltså rätt med våran teori om hur skadan skulle behandlas. men nu är det försent, hästen ska åka tillbaka till sitt förra hem och vi står tomhänta utan häst, tack vare att våran stallägare la sig i våra affärer och övertalade min kompis orutinerade föräldrar om att hästen var värd fem tusen och till slut fick dom att dra sig ur.
jag har varit otroligt deppig över det här, hästägare i två veckor, mycket att skylta med! kommer aldrig köpa en häst med dom igen, om dom nu inte litar på min syster och hennes kunskaper.
någon som har varit med om något sånt här förrut? snälla, berätta det känns som om jag är ensammast i världen som dessutom nu uppfattas som uppkäftig och otacksam bara för att jag försökte säga ifrån när hon gick på min mamma.
nu vet jag att alla i det där stallet går och snackar om mig, men min kompis tycker dom fortfarande om. dom bjuderin henne påpysseldagar och frågar runt efter nya hästar till henne, och för en gångs skull har jag varit så trevlig som jag bara kan, allt för att få ha kvar den där jävla stallplatsen, och nu är allt förstört.
Å andra sidan var det väl nästan tur (i oturen) att det här kom nu direkt och inte om några månader när du hade hunnit bli ännu mer fäst vid hästen och rollen som hästägare.
