mino
Trådstartare
Jag har en superfantastisk gynekolog som är en charmig plirgubbe och som gör att man blir på gott humör. Men de andra tre läkarna jag har träffat under min graviditet är smått sociala katastrofer. Det verkar som om många läkare tycker att man som patient är irrellevant, att man inte bör informeras och helst inte fråga nåt. Detta utspelade sig idag när jag var på ultraljud (allt framför med en mycket överlägsen ton):
jag: kan hon ha flyttat sig lite neråt det trycker en del på bäckenbotten nu tycker jag
läk: jamen det är ju mycket tyngd där inne nu, det förstår du nog om du tänker efter (!!!)
jag: det är lite svårt att se (om bilderna)
Läk: nu drar vi ju bara igenom det här snabbt för att kolla allt, det är inte för att visa upp (nähä, så att jag ska förstå något av den här undersökningen och uppleva den positivt är helt oviktigt?)
läk: är det första barnet eller?
jag: ja
läk: ja då är det ju lite spännande (sagt ungefär som att ja det är väl därför du frågar så mycket, sen undrar man lite om det inte är spännande med ultraljud vid barn nr 2, 3 etc, har en stark känsla av att jag kommer att tycka det)
jag: hur stor är hon?
läk: hon ser helt normal ut...ja hon är visst rätt tjock om magen (detta INTE sagt med ett charmigt och vänligt tonfall utan lätt anklagande så att man inte begriper vad hon menar, har jag övergött min ofödda bebis eller vad??)
jag: kan du kolla vad det är för kön, förra gången sa de att det var en tjej kan du se om det stämmer?
läk: sa dom det så stämmer det, sånt ska man inte gå och tänka på (letar lite )...ja det är en tjej...fortfarande.
Varför är det så här? Har jag stött på rötägg eller tränas läkare inte alls i att bemöta patienterna med respekt och förståelse? Tror vissa att de måste ha ett överläge för att bli betrodda eller vad? Vilka tror läkarna av den typen egentligen att de är?
jag: kan hon ha flyttat sig lite neråt det trycker en del på bäckenbotten nu tycker jag
läk: jamen det är ju mycket tyngd där inne nu, det förstår du nog om du tänker efter (!!!)
jag: det är lite svårt att se (om bilderna)
Läk: nu drar vi ju bara igenom det här snabbt för att kolla allt, det är inte för att visa upp (nähä, så att jag ska förstå något av den här undersökningen och uppleva den positivt är helt oviktigt?)
läk: är det första barnet eller?
jag: ja
läk: ja då är det ju lite spännande (sagt ungefär som att ja det är väl därför du frågar så mycket, sen undrar man lite om det inte är spännande med ultraljud vid barn nr 2, 3 etc, har en stark känsla av att jag kommer att tycka det)
jag: hur stor är hon?
läk: hon ser helt normal ut...ja hon är visst rätt tjock om magen (detta INTE sagt med ett charmigt och vänligt tonfall utan lätt anklagande så att man inte begriper vad hon menar, har jag övergött min ofödda bebis eller vad??)
jag: kan du kolla vad det är för kön, förra gången sa de att det var en tjej kan du se om det stämmer?
läk: sa dom det så stämmer det, sånt ska man inte gå och tänka på (letar lite )...ja det är en tjej...fortfarande.
Varför är det så här? Har jag stött på rötägg eller tränas läkare inte alls i att bemöta patienterna med respekt och förståelse? Tror vissa att de måste ha ett överläge för att bli betrodda eller vad? Vilka tror läkarna av den typen egentligen att de är?