Mischmasch
Trådstartare
Jag blir så trött så jag vet knappt var jag ska börja. För det första det här med att inte sälja kattungar under 12 veckor. Man tror ju att det ska bli någon skillnad när det till och med lagstiftas om det men sanningen är ju den att dom som inte bryr sig dom bryr sig fortfarande inte.
Och när man frågar om dom faktiskt vet om att det är olagligt så får man höra "oj då, är det. haha, ja kommer du anmäla oss nu? hehe", alternativt "ja det visste jag faktiskt men när jag var liten så sålde vi kattungarna redan vid sju veckor och dom vi har nu är till och med tio veckor så." Eller sälja förresten, kattungarna ges bort.
Och själv får man höra hur GRYMT det är att ha innekatter. Det är lite som att det enda som räknas i deras ögon är att katten får springa lös ute även om man totalt skiter i resten.
Jag har två huskatter som är vaccinerad, försäkrade, kastrerade, chippade. Dom har en innätad balkong och får gå ut i sele. Dom får förvisso inga levande möss men dom äter Eukanuba och blötmat, kompletterat med rått kött emellanåt. Dom få gånger vi åker bort ordnar vi med kattvakt.
Men vissa utekattsägare kan verkligen få en att känna sig som världens sämsta kattägare.
Själv har dom okastrerade, ovaccinerad, oförsäkrade, omärkta katter som springer runt och producerar "gulliga kattungar". Och dom "gulliga kattungarna" ges bort vid 9-10 veckors ålder. Utöver bytesdjuren dom fångar så matas dom med Friskies och matrester (pizza för att nämna ett exempel). När dom reser bort så får katterna klara sig själv mer eller mindre.
Ändå tycker dom att deras katter har det såå bra och jag får nästan känslan ibland av att dom tycker verkligt synd om mina katter som har det så illa och det gör mig ledsen.
Är jag verkligen så hemsk mot mina katter?
Här är en av dom två djupt olyckliga "innekatterna"..
Och när man frågar om dom faktiskt vet om att det är olagligt så får man höra "oj då, är det. haha, ja kommer du anmäla oss nu? hehe", alternativt "ja det visste jag faktiskt men när jag var liten så sålde vi kattungarna redan vid sju veckor och dom vi har nu är till och med tio veckor så." Eller sälja förresten, kattungarna ges bort.
Och själv får man höra hur GRYMT det är att ha innekatter. Det är lite som att det enda som räknas i deras ögon är att katten får springa lös ute även om man totalt skiter i resten.
Jag har två huskatter som är vaccinerad, försäkrade, kastrerade, chippade. Dom har en innätad balkong och får gå ut i sele. Dom får förvisso inga levande möss men dom äter Eukanuba och blötmat, kompletterat med rått kött emellanåt. Dom få gånger vi åker bort ordnar vi med kattvakt.
Men vissa utekattsägare kan verkligen få en att känna sig som världens sämsta kattägare.
Själv har dom okastrerade, ovaccinerad, oförsäkrade, omärkta katter som springer runt och producerar "gulliga kattungar". Och dom "gulliga kattungarna" ges bort vid 9-10 veckors ålder. Utöver bytesdjuren dom fångar så matas dom med Friskies och matrester (pizza för att nämna ett exempel). När dom reser bort så får katterna klara sig själv mer eller mindre.
Ändå tycker dom att deras katter har det såå bra och jag får nästan känslan ibland av att dom tycker verkligt synd om mina katter som har det så illa och det gör mig ledsen.
Är jag verkligen så hemsk mot mina katter?
![img_20120726_151520_501146ede087c32715000004.jpg](http://cdn.publishdev.se/cdn/4/779795/images/2012/img_20120726_151520_501146ede087c32715000004.jpg)
Här är en av dom två djupt olyckliga "innekatterna"..