"Lägga sig i" någon annans alkoholvanor?

[Roheryn]

Jag misstänker att en person i min närhet dricker mer alkohol än vad som är bra. När hen är på besök hos mig tar hen ofta med en flaska vin, en bag-in-box osv. och får i sig betydligt mer än jag om vi t.ex. dricker vin till maten (kanske tre glas medan jag dricker ett?). En flaska gin försvann under mystiska omständigheter en helg (här misstänker jag att hen drack upp den (!) efter att jag gått och lagt mig). Ibland går hen inte att få tag på under några dagar - svarar inte i telefon eller på sms alls under den tiden. Nu brukar vi inte ha kontakt varje dag, men normalfallet är ändå att om den ene ringt och inte fått svar brukar den andre ringa tillbaka inom ett par timmar. Men ibland denna märkliga frånvaro. Vet inte hur hen sköter sitt jobb dessa dagar, men eftersom vi jobbar i samma bransch har det sipprat fram någon gång att hen varit svår att få tag på. Det finns fler tecken/symptom, men jag vill inte skriva ut allt här, vill inte att den här personen ska kunna bli igenkänd ifall någon på forumet skulle veta vem jag är IRL. Vid några tillfällen har det varit händelser som gjort att jag tänkt att "nä, jag säger upp bekantskapen här och nu" men jag har alltså inte gjort det.

Frågan är hur jag ska förhålla mig till detta? Ska jag säga något? Vad i så fall? Kontakta personens familj (jag har lite och ytterst sporadisk kontakt med personens bröder och mamma, har mer och närmare kontakt med en vuxen men rätt ung dotter)? Rädd att klampa in i något som (säkerligen!) är väldigt känsligt, men är inte helt bekväm med att tiga heller. Goda råd? Jag vet ju att det finns personer här på forumet som själva kämpar och/eller har kämpat med alkoholproblem, hur skulle ni ha velat att omgivningen hanterade er i motsvarande situation? Och ni som haft vänner, anhöriga, partners osv med alkoholproblem, hur har ni gjort?

 

[Wille]

Den här sajten kanske kan hjälpa: https://www.alkoholsnacket.se/

 

[Voeux]

Har en vän som dricker lite väl mycket. En annan vän ringde helt sonika upp och sa ”Du jag har tänkt på en sak, jag är lite orolig för dina alkoholvanor. Kan vi prata om det?” och så fick diskussionen fortlöpa där ifrån. Tyckte det var klokt!

 

[karamelldrottningen]

Personen blir nog skitirriterad över att du tar upp det men det är snarare fint av dig om du gör det. Man kan ju lägga upp det på något lämplig sätt så det funkar för er båda. Lär väl bli jobbigt oavsett hur du lägger fram det men viktigt att göra det.
Dricker man upp nån annans gin så där i smyg då har det gått rätt långt.

 

[tanten]

Jag är inte speciellt finkänslig så jag hade tagit upp det. Först betonat att att jag uppskattar vänskapen. Men misstänker att hen dricker mer än vad du är bekväm med och att du är oeolig

 

[Trott]

Jag hade också tagit upp det med vännen. Det där jobbiga samtalet kan vara ett uppvaknande där hen inser att det är ett problem och förändrar sina vanor/beteende. Många lever tyvärr i förnekelse och tänker att det är inte så farligt/jag dricker inte så mycket.

 

[Magnum]

En familj där den ena vuxna har osunda alkoholvanor. Osunda så att det blir ett problem.
Jag tror att min partner la upp det såpass snyggt att den med problemet öppnade sig och på den vägen var det till att kunna samtala om det i förtroende. Senare att försöka ta tag i problemet.
Känslig outstakad väg som krävde fingertoppskänsla för att personen inte skulle sluta sig och för att inte förminska sitt problem.

För även om det fanns andra beroenden med i bilden var alkoholen det som tynger och oroar och förstör mest för omgivande personer.
För oss låg nog fokus mest på måendet hos övriga familjen faktiskt men självklart stöttning och stöd åt den som ägde problemet. Resterande beroenden påverkade inte alls på samma sätt, alkoholen är en djävul så sett.

Är man där tidigt och tar upp saken kan man förhoppningsvis få personen att få upp ögonen.
Ju längre tiden går ju svårare är det nog tyvärr.
Särskilt om det smyger sej på och förnekelsen sitter djupt.
Har hört att det är livsfarligt när någon säger 'men jag sköter iaf mitt jobb'.
Sanningen verkar vara att det känns som det är det sista man riskerar...

 

[tanten]

Jag hade också tagit upp det med vännen. Det där jobbiga samtalet kan vara ett uppvaknande där hen inser att det är ett problem och förändrar sina vanor/beteende. Många lever tyvärr i förnekelse och tänker att det är inte så farligt/jag dricker inte så mycket.

Samt "ingen märker nåt".

 

[Trott]

Samt "ingen märker nåt".

Ja exakt. Det är inte helt ovanligt med funktionella alkoholister.

 

[startpompe]

Jag hade börjat fråga hur vännen mått och sedan berättat att jag känt mig orolig över personens alkoholkonsumtion