Gör ni det? Och var går gränsen? Jag antar att de allra flesta skulle lägga sig i om uppenbar hundmisshandel pågick framför ögonen på en.
Själv fick jag en ögonblicksbild av en ung kille och hans staffevalp när jag hastade till bussen. Valpen var lös på gräsmattan och fick en dask på rumpan så den hukade, sedan tog killen tag i nosen på valpen, tittade den i ögonen och läste lusen av den. Valpen knatade iväg en meter när hussen släppe den och fick genast muntliga bannor. För vadå? Valpen skulle bara nosa en bit ifrån. Den gjorde inga som helst ansatser att springa fram till mig fast jag stannade upp i stegen och passerade precis bredvid.
Usch, vad ledsen jag blev! Jag undrar om tillsägelse eller råd från en förbipasserande tant hade ändrat inställning hos killen? Tvivlar på det.
Vad gör ni i liknande situationer?
Själv fick jag en ögonblicksbild av en ung kille och hans staffevalp när jag hastade till bussen. Valpen var lös på gräsmattan och fick en dask på rumpan så den hukade, sedan tog killen tag i nosen på valpen, tittade den i ögonen och läste lusen av den. Valpen knatade iväg en meter när hussen släppe den och fick genast muntliga bannor. För vadå? Valpen skulle bara nosa en bit ifrån. Den gjorde inga som helst ansatser att springa fram till mig fast jag stannade upp i stegen och passerade precis bredvid.
Usch, vad ledsen jag blev! Jag undrar om tillsägelse eller råd från en förbipasserande tant hade ändrat inställning hos killen? Tvivlar på det.
Vad gör ni i liknande situationer?