Låg

Jag försöker vara pepp och framåt. Låtsas att jag har ett bra liv att se fram emot. Men jag är så jävla misslyckad med allt. Och innerst inne tror jag inte på någon bra framtid heller. Hela tillvaron går ut på att försöka lösa problem. Och jag har fullt upp med det. I några dagar nu har jag haft "laga mat" på min to-do-lista, men det kommer inte att bli gjort idag heller (och jag vet inte vad jag ska äta idag). Jag kämpar med att beta av allt annat som står på listan. Gå en promenad. Borsta tänderna. Plugga till BE. Dessa saker står varje dag på listan. Andra saker kan vara skura toaletten, gå ut med komposten, ta in ved, vika tvätt. Inget går automatiskt. Allt kräver en uppryckning och det är flera gånger varje dag jag ska orka prestera saker som står på min lista.

Och bristen på pengar är inte kul. Och sen när jag jobbar så orkar jag inte ha ett liv. Och så är jag alltid ensam. Det är så hopplöst och kommer aldrig att lösa sig.

Jag skulle vilja tjäna pengar på något jag orkar göra och som jag tycker är kul. Och lite kan man väl få in. Men jag kommer aldrig att kunna överleva på det. Klarar knappt av att sälja honungen från två kupor. Och hantverk tjänar man inga pengar på. Tror inte man kan tjäna något på att sälja ägg heller. Och airbnb drar väl bara in lite pengar på sommaren.

Känner sån hopplöshet idag. Gråter.

 

[Eurydome]

Jo, jag har sovit men orkade inte kliva upp i morse för jag inte ville ha ett liv, så jag somnade om. Det är så jävla märkligt att folk tar åt sig när jag skriver om hur JAG vill ha det och hur JAG inte vill ha det. Jag har ju ö.h.t. inte kommenterat andras val. Det påminner mig om när en annan autist skulle på aw med vinprovning med sina kollegor. Hon drack ju inte alls och sa bara att hon inte hade alkohol som fritidsintresse. Det blev ett jävla liv för hennes kollegor kände sig anklagade som alkoholister. Helt jävla absurt för det hade hon inte menat eller sagt. Det slutade med att hon fick sluta på det jobbet.

Alla människor, oavsett om man har autism eller ej, behöver fundera över hur andra människor kan tänkas ta emot det man har för avsikt att säga, och vilka konsekvenser det man säger får för en själv. Oavsett vad man tycker om det, oavsett om man tycker att det är rätt eller fel. Det är bara så livet ser ut och inget man kan påverka.

Självklart hade hon "rätt" att uttrycka sig som hon gjorde, det är inte olagligt, men var det värt konsekvenserna? Kollegorna som hade bjudit in till aw tog illa vid sig, och det fick konsekvenser för henne själv.

 

[Eurydome]

Nej, de gör det inte. Men samtidigt är det plågsamt att aldrig ha någon att snacka med. Känner mig inte önskvärd någonstans. Vad jag än säger så missförstås det. Det går inte att säga något rätt. I tråden om hur man håller hjärnan ung så togs det upp att just att snacka med folk skulle vara bra. Och det kan jag ju aldrig göra.

I den tråden du hänvisar till så ställde du en allmän fråga och folk svarade ärligt utifrån den allmänna frågeställningen. Det hade liksom inget med dig eller dina förmågor att göra.

 

[Praefatio]

Det tycker inte jag. Det är en absurd tolkning.

Baserat på vad du skriver tror jag att du ofta utgår från att du själv uttrycker dig solklart och att alla andra tolkar dig fel, medan du själv aldrig misstolkar någonting utan andra alltid hackar på dig.

Jag säger detta med 100% välvilja: jag tror att kommunikationen med andra på nätet skulle gå mycket smidigare för dig om du utgick ifrån att du ibland råkar uttrycka dig på ett sätt som lätt kan misstolkas och ber om ursäkt för det, och att du i din tur ofta råkar misstolka andra och kan behöva fråga hur de menade innan du utgår ifrån att de hackar. Det gör dig inte till en dålig människa att du misstolkar och misstolkas. Däremot påverkar det kraftigt vilken respons du får, och hur du upplever den responsen.

 

[Karro-Lina]

Nej, de gör det inte. Men samtidigt är det plågsamt att aldrig ha någon att snacka med. Känner mig inte önskvärd någonstans. Vad jag än säger så missförstås det. Det går inte att säga något rätt. I tråden om hur man håller hjärnan ung så togs det upp att just att snacka med folk skulle vara bra. Och det kan jag ju aldrig göra.

Får liksom bara sitta ensam hela tiden. Har inte ens något att göra på kvällarna när det blivit mörkt. Hatar verkligen vintertiden. Med sommartid hade man haft åtminstone en timme extra ljus på eftermiddagen så det hade inte blivit lika mycket tid att sitta av fram till läggdags.

Jag förstår verkligen att den där ensamheten gör väldigt ont. Jag förstår också att det är kämpigt att ständigt känna sig missförstådd och feltolkad. Jag troooor att det är en känsla de flesta av oss nån gång får uppleva och det är jobbigt.
Jag vill skicka med en liten tanke bara, som för mig är viktig att ta till när jag upplever att jag inte blir förstådd så som jag önskar:

Relativt ofta så är det väldigt starkt kopplat till hur jag mår. Dvs, samma sammanhang och situation kan gå helt olika vägar beroende på hur jag mår just då. Har man en sämre dag/period så är sannolikheten otroligt mycket större att man både missförstår och blir missförstådd (eller upplever sig missförstådd).
Svårt att rannsaka sig själv när man är just upp i det men för egen del tycker jag att jag kan lära mig av att reflektera över det när jag är på en bättre plats rent humörsmässigt.

Att ständigt försöka bli bättre på att kommunicera (skriftligt inräknat) är något vi alla måste kämpa med och att ta den största kampen när man redan är på botten kan vara lite dumt.
Det är ju viktigt för dig om ensamheten är något som är besvärande att du hittar sätt att undvika de situationer av onödiga missförstånd som du sedan mår väldigt dåligt av.

Inget illa menat någonstans men det är som vi redan konstaterat svårt att uttrycka sig så att ingen tar illa vid sig. Det är iallafall inte min mening att på något sätt spä på din känsla av att vara missförstådd.

 

[Masqueradee]

Jag uppdaterade hemsidor, bokningssystem, kundsupport, fixade utbildningsmaterial för tryckning, skötte mejlsystemet. Och såna jobb finns inte. Jag har inte ens administratörsutbildning.

Nu var det ett tag sedan men... Så jag har inte ett jobb? Jag fixar i princip allt sånt dagligen, plus mer. Jobbar både hemifrån och på kontor. Så jo, det finns visst. Dock tror jag det är svårt att hitta ett sånt (admin) jobb som inte innebär någon form av telefonkontakt.

 

[vemsomhelst123]

Jag förstår verkligen att den där ensamheten gör väldigt ont. Jag förstår också att det är kämpigt att ständigt känna sig missförstådd och feltolkad. Jag troooor att det är en känsla de flesta av oss nån gång får uppleva och det är jobbigt.
Jag vill skicka med en liten tanke bara, som för mig är viktig att ta till när jag upplever att jag inte blir förstådd så som jag önskar:

Relativt ofta så är det väldigt starkt kopplat till hur jag mår. Dvs, samma sammanhang och situation kan gå helt olika vägar beroende på hur jag mår just då. Har man en sämre dag/period så är sannolikheten otroligt mycket större att man både missförstår och blir missförstådd (eller upplever sig missförstådd).
Svårt att rannsaka sig själv när man är just upp i det men för egen del tycker jag att jag kan lära mig av att reflektera över det när jag är på en bättre plats rent humörsmässigt.

Att ständigt försöka bli bättre på att kommunicera (skriftligt inräknat) är något vi alla måste kämpa med och att ta den största kampen när man redan är på botten kan vara lite dumt.
Det är ju viktigt för dig om ensamheten är något som är besvärande att du hittar sätt att undvika de situationer av onödiga missförstånd som du sedan mår väldigt dåligt av.

Inget illa menat någonstans men det är som vi redan konstaterat svårt att uttrycka sig så att ingen tar illa vid sig. Det är iallafall inte min mening att på något sätt spä på din känsla av att vara missförstådd.

Jättebra skrivet. Det är precis så. Sen tror jag (baserat på det jag läst) att det precis som i vanliga livet blivit en privat ”konflikt” mellan vissa användare som gör att båda sidor misstolkar varandra negativt och så är snurran igång. Jag har läst många trådar där jag tycker du @Wille får mycket okonstruktivt bemötande som jag förstår eldar upp dig, och samtidigt blir då andra sårade av att du är ledsen och frustrerad, för jag tror inte du är en arg person (men vad vet jag). Jag tror vi alla varit med om det i riktiga livet också, att det blir en mismatch i kommunikationen som gör att man fultolkar allt som sägs och skrivs från ett visst håll. Jag sitter själv i ett sånt läge just nu, och det är otroligt frustrerande, men det bäst jag kan göra är att andas 10 gånger, försöka snälltolka om det inte är uppenbart otrevligt och svara på ett trevligt sätt..

 

[gulakatten]

Nu var det ett tag sedan men... Så jag har inte ett jobb? Jag fixar i princip allt sånt dagligen, plus mer. Jobbar både hemifrån och på kontor. Så jo, det finns visst. Dock tror jag det är svårt att hitta ett sånt (admin) jobb som inte innebär någon form av telefonkontakt.

Jag känner att det är rätt uppenbart att hon menar att såna jobb inte finns hos henne/inte finns att söka för henne? Det hjälper ju ingen annan att du har ett visst jobb om inte såna jobb är sökbara där man bor.

 

[Masqueradee]

Jag känner att det är rätt uppenbart att hon menar att såna jobb inte finns hos henne/inte finns att söka för henne? Det hjälper ju ingen annan att du har ett visst jobb om inte såna jobb är sökbara där man bor.

Kanske, men jag tolkade det som att jobb med den specifika inriktningen/innehållet vilket inte är sant.

 

[gulakatten]

Kanske, men jag tolkade det som att jobb med den specifika inriktningen/innehållet vilket inte är sant.

Jag tror (och hoppas) att TS är medveten om att det existerar rena admintjänster. Däremot kanske det inte kryllar av dem där hon bor och förmodligen är söktrycket högt när de kommer ut.

 

[Wille]

Om man tycker sig bli missförstådd överallt/hela tiden så får man kanske rannsaka sig själv och se över hur man uttrycker/formulerar sig. Om man har ett intresse av att vara social med andra alltså.

Men HUR??? Jag KAN INTE. För jag har inte förmågan att se 50 olika perspektiv samtidigt. Det är helt fullständigt omöjligt för mig. När det är så fullständigt omöjligt för mig så måste folk faktiskt lyssna på vad det är jag säger och inte tolka in saker jag inte har sagt.

Nu var det ett tag sedan men... Så jag har inte ett jobb? Jag fixar i princip allt sånt dagligen, plus mer. Jobbar både hemifrån och på kontor. Så jo, det finns visst. Dock tror jag det är svårt att hitta ett sånt (admin) jobb som inte innebär någon form av telefonkontakt.

Jag hittar inget sånt jobb här. Hade det funnits här så hade jag naturligtvis sökt. Men de jobben är attraktiva och det är en mycket mikroskopisk chans att få ett sådant jobb. Men som sagt. Jag har aldrig sett ett sådant jobb.

 

[Wingates]

Men HUR??? Jag KAN INTE. För jag har inte förmågan att se 50 olika perspektiv samtidigt. Det är helt fullständigt omöjligt för mig. När det är så fullständigt omöjligt för mig så måste folk faktiskt lyssna på vad det är jag säger och inte tolka in saker jag inte har sagt.

Detta är kanske något du ska ta upp med din kontakt inom psykiatrin? Det skapar ju en massa onödiga konflikter för dig.