Längtan efter barn

[Tink]

I vilken ålder ungefär började ni längta efter barn?
Hur långt tid dröjde det sedan innan ni faktiskt skaffade barn?
Om det tog flera år, hur kom det sig i så fall?
Upplevde ni denna "mellantid" som jobbig?

 

[havreflinga]

Sv: Längtan efter barn

Jag kände inte någon längtan direkt - inte förrän jag hade ca två månader kvar av graviditeten. Då började jag faktiskt längta efter att få använda alla babysakerna vi köpt. Men när vi köpte grejerna kände jag mig mest obekväm och tyckte det var fånigt med alla prylar...

Vi bestämde oss för att skaffa barn utan att jag hade någon längtan. Min man hade dock en viss längtan. Jag tyckte mest att det skulle bli intressant.

Från det att vi började sluta skydda oss tog det drygt ett år innan det tog sig. Min man tyckte det var en jobbig väntan, och fick för sig att det var något fel på honom. Jag tyckte inte att det var jobbigt, för vi försökte faktiskt inte alls så målinriktat som många andra gör, när de t ex använder ägglossningstester och liknande. (Det använde vi oss av andra gången.)

 

[Timsetim]

Sv: Längtan efter barn

På våren samma år som jag fyllde 29 år kände jag mig JÄTTE REDO att bli mamma. Eftersom min sambo varit redo sedan vi träffades så bestämde vi oss för att försöka, vilket vi gjorde samma sommar. Vi hade förmånen att bli med barn direkt!

/Timsetim

 

[replica]

Sv: Längtan efter barn

Har inte fått barn än, men jag längtar som en galning efter en liten.
Är "bara" 21 så jag bör inte skaffa barn nu då jag är mitt i en utbildning, sambon är deltidssjuksriven osv. Så förnuftet säger nej, men hjärtat ja..

Sambon och jag planerar barn om 3-4 år, får se tiden an helt enkelt. Många i min närhet som ska få barn under 2007 så jag får snusa på dem helt enkelt. Och vara inne här och kika på alla fantastiska sötnosar!

 

[Mammadutt]

Sv: Längtan efter barn

24 år och hon blev tilverkad 14 dagar efter vi bestämt oss och föddes ca 10 mån senare.

 

[Sunshine]

Sv: Längtan efter barn

Jag har ju inte barn annu men ar iaf antligen gravid.

Vi borjade forsoka ett ar efter att vi gift oss, for att vi verkligen VILLE ha barn, sa man kan nog saga att vi langtade. Det var fyra ar sedan...

Vi var 28 resp 33 nar vi borjade och ar nu alltsa 32 resp 37.

Det har varit MYCKET jobbigt, framst de forsta aren. Alla vara vanner lyckades bli gravida inom 6 man, de flesta pa det forsta eller andra forsoket, och under tiden som vi har forsokt fa plus pa stickan sa har manga av dem klamt ur sig 2-3 barn. Det har kants tungt emellanat. Nu de senaste manaderna sa hade iaf jag borjat acceptera att det kanske aldrig blir nagra biologiska barn. Och nu nar jag antligen ar gravid (4:e provrorsbehandlingen) sa har jag svart att fatta att det ar sant - kanns fortfarande som en drom

 

[Sunshine]

Sv: Längtan efter barn

Glomde saga: anledningen att det tog san tid for oss ar for att jag lider av svar endometrios, hog fsh och progesteron och onormala nivaer av antikroppar. Maken har lag motilitet pa spermierna. Vi hade ingen aning om nagot av detta innan barnloshetsutredningen satte igang

 

[Roheryn]

Sv: Längtan efter barn

Jag längtade aldrig, och vet inte om jag skulle börjat göra det heller.

Precis som i Havreflingas fall, så bestämde vi oss för att skaffa barn fastän jag inte längtade (men min man gjorde nog det, det var han som var "pådrivande" i projektet barn). Vår dotter blev till på första försöket, så någon väntan (utöver graviditeten) var det inte tal om...

 

[Freddie]

Sv: Längtan efter barn

Jag hann aldrig börja längta efter barn, men när Viktor trotsat preventivmedel och kommit ut till oss (precis efter det att jag fyllt 20)... Gud, han är det bästa som någonsin hänt mig. Nu längtar jag efter ett andra barn i stället, men det får dröja tio år till. Jag ska utbilda mig först, jag vill flytta till hus osv.

 

[Mustasukka]

Sv: Längtan efter barn

När jag var 16 började jag längta efter barn.
Fick en lillasyster ett år senare så jag kunde låna henne lite när det blev för jobbigt.
När jag var 19 träffade jag en kille jag ville ha barn med.
Vi började försöka ett år efter att vi blivit tillsammans. Men det dröjde ett år innan jag blev gravid.
Var 21 när sonen sen föddes.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Längtan efter barn

*KL*

Jag har i och för sig inte barn, men svarar ändå.

Jag har längtat efter barn ganska länge nu. Även fast det vore helt fel för mig att skaffa barn så ung och fastän jag egentligen inte vill ha barn har jag haft nån luddig längtan ganska länge. Kommer dock inte skaffa barn än på minst 8-10 år då det skulle förstöra min framtid fullständigt.

 

[nDian]

Sv: Längtan efter barn

Jadu, kom inte riktigt ihåg. Men jag tror det var när jag var 15 när jag började tänka på det. Jag fick barn när jag var 21 år. Varrför jag väntade var för att jag var så pass ung och var inte redo. Ville gå färdigt skolan, ha ett fast jobb och lite pengar undan stoppade. Och så blev det. Mellantiden var inte jobbig för mig.
Nu är min dotter 4 ½ år. Har börjat smått tänka på barn. Men inte så att jag vill ha det nu. Mne jag vill ha fler barn. kanske om 5 år. Vill jobba ett tag och sen har inte jag och min pojkvän varit tillsammans så länge heller. Men tror inte att mellantiden tills jag får ett till barn kommer att vara jobbig. Jag har det bra som det är, men visst man längtar ju till man har en liten bebis till i famnen.
Men den tiden kommer den också. Varför ha bråttom, jag är bara 26 år.

mvh

 

[Freyja_bus]

Sv: Längtan efter barn

Kl

Jag har inga barn ännu, men jag började se gravida kvinnor och massor av barn överallt efter jag träffade min nuvarande man (jag var då 17 år). I dag är jag 22 år och längtar jätte mycket efter en liten, och längtan är liksom kroppslig på något sätt. Jag ska dock gå klart min utbildning (1,5 år kvar) och vi ska bygga vårt hus först... sedan kan barntillverkningen sätta igång! Tillsvidare får jag tillfredställa mitt barn behov genom att umgås med min underbara brorsdotter på 11 månader .

//julia

 

[Björk]

Sv: Längtan efter barn

I vilken ålder ungefär började ni längta efter barn?
Hur långt tid dröjde det sedan innan ni faktiskt skaffade barn?
Om det tog flera år, hur kom det sig i så fall?
Upplevde ni denna "mellantid" som jobbig?

Jag har haft två perioder av en "extrem längtan" efter barn. Jag har däremot alltid vetat att jag någon gång i livet vill ha barn - som ett av mina "mål" i livet kan man säga.

De två perioder då jag drabbats av den där extrema längtan var dels när jag var kring 27 och i ett uselt samboförhållande. Uselt på så vis att någon kärlek inte fanns kvar; det var mer "bara vänner" och praktiskt att fortsätta tillsammans. Samliv = no existing. Så att jag ens skulle kunna BLI med barn då var en utopi. Det bara kom en våg över mig av längtan efter barn en dag när jag satt i bilen. Och jag tänkte själv "vad konstigt... hur kan jag börja längta efter det NU när vår relation är så dålig?". Kom fram till att det nog faktiskt egentligen handlade om en slags önskan om förändring i största allmänhet och att det där med barn var liksom det första som poppade upp i huvudet. Jag insåg att den idén inte var särskilt bra, eftersom ett barn inte ska komma till världen för att "rädda" en relation.


Andra gången jag drabbades var när jag fyllde 36. Då handlade det om insikten att "jösses... nu börjar åren rinna ut snart. Jag vet inte ens hur många år till jag är fertil. Jag är över 35 år (utan att känna mig sån..)." Jag tog ett snack med sambon (ny sådan nu) och förklarade hur jag kände och att jag ju vill ha barn och att om jag ska ha det måste det börja ske inom ett par år. Han var tveksam (han är yngre och hade aldrig ens tänkt på saken) och det var ett ganska jobbigt år (som jag skrev en tråd om härinne) när han fick tänka igenom det hela och .... jag funderade ju hur JAG skulle välja om han skulle komma fram till att han INTE vill ha barn. SKulle jag välja bort min största kärlek i livet (min älskade sambo) för att chansa att kanske möta någon annan snabbt som attan för att få barn med? Eller skulle jag välja att leva utan barn?
Till slut fick jag det bästa av världar: en sambo som kom fram till att "jorå, vi kör" så nu väntar vi barn tillsammans! Och han ser också fram emot det! Jag är nu 37, hinner fylla 38 innan barnet föds.

 

[Mariell]

Sv: Längtan efter barn

Jag hanna aldrig längta efter barn eftersom det jag har i magen nu blev till av en olyckshändelse. Fast nu längtar jag ganska mycket (och är lite nervös också!) efter att det ska komma ut så man får se vad det är för en filur. Och så att jag ska slippa känna mig som en flodhäst mer...

 

[Poxz]

Sv: Längtan efter barn

Jag är 29 och väntar fortfarande på att den biologiska klockan ska ge något liv ifrån sig...
Det börjar ju bli dags nu, speciellt med tanke på att det finns en viss risk att jag har svårt att bli gravid.

 

[Björk]

Sv: Längtan efter barn

Jag är 29 och väntar fortfarande på att den biologiska klockan ska ge något liv ifrån sig...
Det börjar ju bli dags nu, speciellt med tanke på att det finns en viss risk att jag har svårt att bli gravid.

Jag tror (o tycker mig ha fått det bekräftat av denna tråd) att det där med "biologisk klocka" mest är en myt.

Att jag började känna någon slags "längtan" vid 36 var ju faktiskt ett rent intellektuellt ställningstagande. Att man helt enkelt vet att ens fertilitet börjar sjunka och att man inte har så många år kvar att försöka. OM man nu vill ha barn. Jag vet folk som inte börjat försöka förrän det redan varit försent. Och då skulle det ju i så fall innebära att deras "biologiska klocka" varit trasig..... eller? För annars borde den ju ha slagit på larmet "i tid"?

Jag tror det dels finns en känslomässig aspekt i det; att man vet att/om man vill ha barn någon gång. Och en rent intellektuell: att man vet att det börjar bli svårare med åren. Vi kvinnor är nog oftare de som så att säga "tar ställning" till vad/om vi vill eller ej och när vi vill. Och orsaken till det tror jag är just biologin: vi blir påtagligt mer infertila med åren. Män kan i princip vara fertila tills de dör (även om senare rön visar att även deras spermiekvalitet sjunker med ålder). Det finns inte en kvinna som blir gravid på "naturlig väg" efter 55-60 års ålder. Men män kan. Och därför behöver de inte börja fundera över saken lika mycket som oss.

 

[Ingalillo]

Sv: Längtan efter barn

Knapplån.

Känner igen mig i flera av inläggen. Jag är 28, snart 29. Har aldrig velat ha barn. Nu lever jag i ett jättebra förhållande sedan 3 år tillbaka. Han vill gärna har barn. Vi har båda fast jobb med helt ok lön, stor lgh etc. Jag kan känna att jag vill att mitt liv ska innehålla barn, men jag känner ingen längtan efter dem.

Till er som var i samma situation, men ändå bestämde att det var dax. HUr blev det? Misstänker att jag kommer att älskar knodden som tusan och bli en riktig bullmamma, men vågar man chansa. Funkar det att bara bestämma att nu passar det faktiskt i våra liv att bli en till.

En som vill känna av klockan......

 

[Björk]

Sv: Längtan efter barn

Jag kan känna att jag vill att mitt liv ska innehålla barn, men jag känner ingen längtan efter dem.

Till er som var i samma situation, men ändå bestämde att det var dax. HUr blev det? Misstänker att jag kommer att älskar knodden som tusan och bli en riktig bullmamma, men vågar man chansa. Funkar det att bara bestämma att nu passar det faktiskt i våra liv att bli en till.

jag känner igen mig i den känslan faktiskt! Jag har som sagt alltid vetat att jag vill ha barn, någon gång i livet. Men... "längtan". Tja, som jag beskrev så var det första gången mest en längtan efter förändring som på något sätt "gömde sig" i dräkten av "barnlängtan". Och andra gången var det mest tanken att: om det inte blir nu så blir det kanske ALDRIG!

Vi får vårt första barn i slutet av november. Jag har aldrig varit någon typisk barnälskare. I de sammanhang där andra kvinnor springer fram till barnvagnen, gullar med bebisen däri och åååå:ar och ler fånigt så känner jag mest bara.... "äääää va?". Men jag tycker om barn som jag får kontakt med. Jag är intresserad av barn som kommer från människor jag känner.
Jag tror att man först och främst ska känna att man VILL ha barn. Om man väntar på att läget ska vara "perfekt" i livet och att någon slags klocka skall börja ticka och man ska bli en av de där åååå:arna så... nä, det tror jag inte alls man måste göra! (Jag tror att många av ååå:arna faktiskt blivit sådana efter att de fått/haft egna barn!)

Jag vet dessutom att både jag och sambon (som var väldigt tveksam och som INTE har känt samma självklarhet med beslutet från början som jag) kommer att älska barnet över allt annat (sambon vet också detta!). Vi kommer bli bra föräldrar som ger kärlek, omsorg och en bra fostran till parveln. Någon "bullmamma" kommer jag inte att bli, det är ej heller min målsättning. Jag har inte vuxit upp med en bullmamma själv och det är jag nog rätt tacksam för faktiskt! (Om vi nu har samma definition av bullmamma... för mig är det en rätt självutplånande typ som bara lever genom/för sina barn...)

 

[Ingalillo]

Sv: Längtan efter barn

Men om det är "perfekt" i livet, FÖRUTOM att själva längtan inte finns där? Kan man då bara bestämma att kör vi!!! Enligt ovan verkar det vara ganska vanligt.......