Kvinnor i film/böcker...

Monstermom

Trådstartare
Väldigt lösa/spontana funderingar detta, så det lär bli virrigt - ni är varnade! :o

Men jag har sista dagarna tänkt en del på bilden av kvinnor i underhållning, förändring, förväntan, sådant... Jag såg om Shrek i helgen. Jag minns att när jag såg den första gången var jag helt fascinerad av Fiona, jag tyckte hon var en så ny och annorlunda bild av den kvinnliga romantiska huvudrollen. Så fri att avvika från normer, hon kunde slåss och ha ihjäl fåglar och gud vet vad. Men när jag nu såg om den så blev jag istället besviken. Visst, hon avviker från normen på vissa sätt, men för att kunna riktigt få bli sig själv så måste hon förändra sig - in i en ny norm. Dvs, hon är ung, vacker, åtråvärd och slåss och käkar fåglar. Det går ju inte. Så för att kunna vara sig själv måste hon bli tjock och ful... :cautious:
(Och i senare filmer blev hon tråkigare dessutom.)

Och så läser jag om Hunger Games just nu. Jag var rädd att det skulle bli samma sak där, första gången jag läste böckerna så var jag fascinerad av Katniss. En kvinnlig huvudroll verkligen tar plats i berättelsen, drivs av sina egna motiv, och verkligen inte framställs som mjukt kvinnlig och sympatisk. Redan i första kapitlet (tror jag?) berättar hon i förbifarten hur hon försökt dränka sin systers kattunge, det finns inget "kompenserande fluff" runt hennes avvikelser - som jag ser, nu. Vem vet vad jag ser om jag läser om böckerna igen om tio år?

Jag läste de där vampyrböckerna, kommer inte ihåg vad de heter nu bara - jäkla jättepopulära serien, blev filmer av dem, tjej som går i skolan med en gammal vampyr som glittrar i solen? Vafanken... Jaja, de där böckerna i alla fall, och de var ju gräsliga från början till slut, det är som en mardrömsvariant av "underhållning". :wtf:
(Läste dem för att de var så populära att jag ville kunna prata med tonåringarna om dem.)

Så det är ju inte så att jag alltid är totalt blind för problem jag ser först långt senare, men jag misstänker att jag är rätt blind i alla fall. Hur funkar det för er, ser ni sådana här saker genast eller får ni "Shrek-upplevelser" (:laugh:) där ni plötsligt finner er illamående över något som var en favorit? Och är det som jag uppfattar det att karaktärer som Katniss är väldigt, väldigt ovanliga? (Och är hon så bra egentligen, är det jag som är blind igen? Med tanke på hur populär hon och serien är så undrar jag ju...) Jag läser knappt (skönlitterära) böcker längre, och ser sällan film längre. Jag orkar inte riktigt med investeringen så det blir aldrig av, trots att jag var något av en dundernörd förr. Så hur ser det ut därute egentligen, idag?
(Försökte diskutera Hunger Games med yngre pojken häromdagen, men han tycker böckerna och filmen är astråkiga och är inte ett dugg intresserad. :()

Det här är säkert superförvirrat, men jag är för trött för att försöka få det mer begripligt så jag hoppas det går att hänga med litegrann på vad det är jag funderar på ändå... :o
 
Om du vill ha en ny disney figur så slår jag ett för Merida i Modig, eller Brave om man ska ta det på engelska, där har vi en som försöker slå sig loss från könsroller! Och dessutom får med sig familjen!

Men ja kvinnor beskrivs helt bedrövligt i filmer i överlag, bara de träffar rätt kille så blir allt bra... :yuck:
 
Jag tycker att det är fascinerande att den kvinnliga huvudpersonen i nästan alla filmer är ung och vacker medan den manlige ofta är medelålders eller av "vanligt" utseende.
Det är också intressant att många amerikanska filmer fortfarande går ut på att den lite äldre, tuffe karln ska få den vackra unga tjejen i slutändan. Att det på något sätt är så att Julia Roberts gör ett fynd när hon blir ihop med Nick Nolte och så vidare.

Och kvinnliga action-hjältar ska vara jättevackra "bruttor" med typiskt "sexig" kropp och klädsel. Den manlige actionhjälten ska väl i och för sig också vara ganska stereotyp.
 
Jag har lite samma funderingar som du och kan ibland bli tokig på mig själv. Jag har väldigt svårt för att inte se könsstereotyperna i filmer och har därför väldigt svårt för att njuta av en film eftersom jag avskyr när kvinnor målas ut som mjuka, omhändertagande, söker efter en kille, måste bli räddad bla bla bla.

Just Hunger Games gillade jag de två första filmerna men den i trean tycker jag hon blev väldigt stereotyp där hon bara bryr sig om killen typ. Trist.
 
Angående Katniss i Hungergame så ser jag henne i princip mest det som hon framställs som. Alltså som "visselblåsare". Hon är ett verktyg i kampen, det är inte hon som är hjärnan bakom operationen direkt, istället tycker jag hon framställs lite mer korkad och besvärlig. Det hon gör har hon ingen riktig tanke bakom utan handlar på känslor. De killar som finns i hennes ålder är alla förnuftiga.
Men en riktig överlevare är hon! ;)
 
Väldigt lösa/spontana funderingar detta, så det lär bli virrigt - ni är varnade! :o

Men jag har sista dagarna tänkt en del på bilden av kvinnor i underhållning, förändring, förväntan, sådant... Jag såg om Shrek i helgen. Jag minns att när jag såg den första gången var jag helt fascinerad av Fiona, jag tyckte hon var en så ny och annorlunda bild av den kvinnliga romantiska huvudrollen. Så fri att avvika från normer, hon kunde slåss och ha ihjäl fåglar och gud vet vad. Men när jag nu såg om den så blev jag istället besviken. Visst, hon avviker från normen på vissa sätt, men för att kunna riktigt få bli sig själv så måste hon förändra sig - in i en ny norm. Dvs, hon är ung, vacker, åtråvärd och slåss och käkar fåglar. Det går ju inte. Så för att kunna vara sig själv måste hon bli tjock och ful... :cautious:
(Och i senare filmer blev hon tråkigare dessutom.)

Och så läser jag om Hunger Games just nu. Jag var rädd att det skulle bli samma sak där, första gången jag läste böckerna så var jag fascinerad av Katniss. En kvinnlig huvudroll verkligen tar plats i berättelsen, drivs av sina egna motiv, och verkligen inte framställs som mjukt kvinnlig och sympatisk. Redan i första kapitlet (tror jag?) berättar hon i förbifarten hur hon försökt dränka sin systers kattunge, det finns inget "kompenserande fluff" runt hennes avvikelser - som jag ser, nu. Vem vet vad jag ser om jag läser om böckerna igen om tio år?

Jag läste de där vampyrböckerna, kommer inte ihåg vad de heter nu bara - jäkla jättepopulära serien, blev filmer av dem, tjej som går i skolan med en gammal vampyr som glittrar i solen? Vafanken... Jaja, de där böckerna i alla fall, och de var ju gräsliga från början till slut, det är som en mardrömsvariant av "underhållning". :wtf:
(Läste dem för att de var så populära att jag ville kunna prata med tonåringarna om dem.)

Så det är ju inte så att jag alltid är totalt blind för problem jag ser först långt senare, men jag misstänker att jag är rätt blind i alla fall. Hur funkar det för er, ser ni sådana här saker genast eller får ni "Shrek-upplevelser" (:laugh:) där ni plötsligt finner er illamående över något som var en favorit? Och är det som jag uppfattar det att karaktärer som Katniss är väldigt, väldigt ovanliga? (Och är hon så bra egentligen, är det jag som är blind igen? Med tanke på hur populär hon och serien är så undrar jag ju...) Jag läser knappt (skönlitterära) böcker längre, och ser sällan film längre. Jag orkar inte riktigt med investeringen så det blir aldrig av, trots att jag var något av en dundernörd förr. Så hur ser det ut därute egentligen, idag?
(Försökte diskutera Hunger Games med yngre pojken häromdagen, men han tycker böckerna och filmen är astråkiga och är inte ett dugg intresserad. :()

Det här är säkert superförvirrat, men jag är för trött för att försöka få det mer begripligt så jag hoppas det går att hänga med litegrann på vad det är jag funderar på ändå... :o

Till viss del lider jag av Shrek-syndromet. Kvinnoporträtt som jag tyckte om när de kom ger mig idag kväljningar. Tycker dock inte att det verkar bli ett dugg bättre, utan är en bitter och trött typ som stänger av/kastar fler filmer/Serier än vad jag ser klart, just pga kassa kvinnoroller. Får nog av misogyni och tighta könsroller i vardagen, behöver dem inte i min underhållning!

(Ser fram emot att Sandi Toksvig ska ta över QI nästa år. Hon är bra och lär lyfta bort en del gubbighet!)
 
Till viss del lider jag av Shrek-syndromet. Kvinnoporträtt som jag tyckte om när de kom ger mig idag kväljningar. Tycker dock inte att det verkar bli ett dugg bättre, utan är en bitter och trött typ som stänger av/kastar fler filmer/Serier än vad jag ser klart, just pga kassa kvinnoroller. Får nog av misogyni och tighta könsroller i vardagen, behöver dem inte i min underhållning!

(Ser fram emot att Sandi Toksvig ska ta över QI nästa år. Hon är bra och lär lyfta bort en del gubbighet!)

Neeeeeeej!
Jag älskar Stephen Fry och jag älskar hela programmet.
Nu har du förstört min kväll :mad::cry::cry::cry::meh::arghh:
 
Knappen.
Överlag så tycker jag att kvinnor framställs uruselt i filmer.
Men jag har blivit positivt överraskad.
En halvdan aktionrulle, en tjej som verkar hopplös. Sedan visar det sig att hon bara spelade på normen för att verka svag utan är då en spion..;)
Räddar killarna i filmen flera gånger och är även smart! USA:s president visar sig vara kvinna också :)
Kommer inte ihåg vad den heter..
 
Jag älskar också både programmet och Stephen Fry, men är less på att kvinnliga paneldeltagare får mindre kameratid, avbryts oftare än de manliga och blir hånade på ett helt annat sätt.

Det har jag inte tänkt på faktiskt.
Jag älskar tanten som ofta är med. Annars vill jag helst ha med Jimmy Car i varje avsnitt :love:
 
Jag älskar också både programmet och Stephen Fry, men är less på att kvinnliga paneldeltagare får mindre kameratid, avbryts oftare än de manliga och blir hånade på ett helt annat sätt.

Det har jag inte reagerat på i QI faktiskt. Jo Brand och Sandi Toksvig brukar ju ta för sig, Sarah Millican likaså - för att inte tala om Janet Street-Porter! Men jag har visserligen inte sett det på ett tag.
 

#PatheticPrehistoricRagefilledInbredAssclown :cool:

Om du vill ha en ny disney figur så slår jag ett för Merida i Modig, eller Brave om man ska ta det på engelska, där har vi en som försöker slå sig loss från könsroller! Och dessutom får med sig familjen!

Men ja kvinnor beskrivs helt bedrövligt i filmer i överlag, bara de träffar rätt kille så blir allt bra... :yuck:

Njaeä, jag var väl inte specifikt ute efter en ny Disneyfigur, men det kan absolut vara intressant att se hur det funkar idag så jag ska kolla upp Brave, tack för tipset. De exempel jag tog upp i trådstarten är ju alla ungdomsinriktade, det blir ofta att jag tänker på det i förhållande till vad ungarna utsätts för utöver vad jag själv tycker är jobbigt också såklart. Nu har väl de vuxit ifrån Disney, men jag själv är nog intresserad ändå tror jag. :D

Jag tycker att det är fascinerande att den kvinnliga huvudpersonen i nästan alla filmer är ung och vacker medan den manlige ofta är medelålders eller av "vanligt" utseende.
Det är också intressant att många amerikanska filmer fortfarande går ut på att den lite äldre, tuffe karln ska få den vackra unga tjejen i slutändan. Att det på något sätt är så att Julia Roberts gör ett fynd när hon blir ihop med Nick Nolte och så vidare.

Och kvinnliga action-hjältar ska vara jättevackra "bruttor" med typiskt "sexig" kropp och klädsel. Den manlige actionhjälten ska väl i och för sig också vara ganska stereotyp.

Ja, sånt är faktiskt vidrigt. Kvinnor är med för att göra den manliga huvudpersonen viktigare, mäta hans coolhet efter hur åtråvärd kvinnan är... :wtf:

Visst finns det bedrövliga manliga stereotyper också!

Jag har lite samma funderingar som du och kan ibland bli tokig på mig själv. Jag har väldigt svårt för att inte se könsstereotyperna i filmer och har därför väldigt svårt för att njuta av en film eftersom jag avskyr när kvinnor målas ut som mjuka, omhändertagande, söker efter en kille, måste bli räddad bla bla bla.

Just Hunger Games gillade jag de två första filmerna men den i trean tycker jag hon blev väldigt stereotyp där hon bara bryr sig om killen typ. Trist.

Jag har inte sett tredje filmen, men jag vet att jag tyckte mycket sämre om tredje boken. (Är på andra nu i omläsningen.) Dock minns jag det som att hela kvaliteten sjönk, inte att hon blev mer stereotypisk... Får väl se vad jag tänker när jag kommer dit... :cautious:

Angående Katniss i Hungergame så ser jag henne i princip mest det som hon framställs som. Alltså som "visselblåsare". Hon är ett verktyg i kampen, det är inte hon som är hjärnan bakom operationen direkt, istället tycker jag hon framställs lite mer korkad och besvärlig. Det hon gör har hon ingen riktig tanke bakom utan handlar på känslor. De killar som finns i hennes ålder är alla förnuftiga.
Men en riktig överlevare är hon! ;)

Fast jag gillar att hon är lite korkad! Hon är så långt ifrån perfekt, jag uppskattar verkligen det. Och hon är ju inte bimbo-korkad, utan helt enkelt inte något geni liksom? Och nog planerar hon - i viss mån - men hon har ju insikt i hur pass maktlös hon är, upplever jag.

"De killar som finns i hennes ålder är alla förnuftiga", huh? O_o
Hur menar du då? Jag har verkligen inte sett detsamma...

Till viss del lider jag av Shrek-syndromet. Kvinnoporträtt som jag tyckte om när de kom ger mig idag kväljningar. Tycker dock inte att det verkar bli ett dugg bättre, utan är en bitter och trött typ som stänger av/kastar fler filmer/Serier än vad jag ser klart, just pga kassa kvinnoroller. Får nog av misogyni och tighta könsroller i vardagen, behöver dem inte i min underhållning!

(Ser fram emot att Sandi Toksvig ska ta över QI nästa år. Hon är bra och lär lyfta bort en del gubbighet!)

Joss behöver visst inte komma och hjälpa dig i alla fall. :D

Ja, jag känner mig också rätt bitter och trött - framförallt trött kanske, jag orkar sällan ens försöka längre. Någon rekommenderar en film, bok, serie, whatever, och min första reaktion blir "... nä... hur stor är chansen, egentligen?...", jag orkar inte investera i något som bara kommer att göra mig upprörd om det lyckas jaga fram några känslor alls...

Jag är faktiskt inte så förtjust i Sandy heller, jag tycker hon (liksom väldigt många av de kvinnliga gästerna) jobbar hårt på att cementera könsstereotyper även hon... Men jag håller med om att kvinnliga gäster blir rejält undanträngda idag, så den biten kan förhoppningsvis bli bättre i alla fall! :up:

Knappen.
Överlag så tycker jag att kvinnor framställs uruselt i filmer.
Men jag har blivit positivt överraskad.
En halvdan aktionrulle, en tjej som verkar hopplös. Sedan visar det sig att hon bara spelade på normen för att verka svag utan är då en spion..;)
Räddar killarna i filmen flera gånger och är även smart! USA:s president visar sig vara kvinna också :)
Kommer inte ihåg vad den heter..

Säg till om du kommer på vad det är för någon, ska lägga till den i min långa, långa lista på "saker jag ska försöka våga mig på"

  • Brave
  • ?
:p
 
Om man bara skall se till utseendet på skådisarna så tycker jag att brittiska serier ofta ligger hästlängder före USA när det gäller att rollerna skall porträtteras av personer med helt normalt utseende.
Men en sak jag reflekterar över emellanåt är att om det mot förmodan skulle finnas med någon som är överviktig - så är hon ful och ofta lite sluskig. Som att tjocka personer totalt struntar i hur de ser ut?
Kom att tänka på en grej till; i den ursprungliga Beverly Hills-serien så är det EN person som har glasögon och som heller inte är riktigt lika snygg och med samma sex appeal som de andra. Givetvis är det tjejen som är plugghäst :meh:...
(Då kan jag fråga mig själv: är jag en plugghäst för att jag ser dåligt - och har glasögon, givetvis inte linser! - eller ser jag dåligt för att jag är en plugghäst :confused:?)
 
Väldigt lösa/spontana funderingar detta, så det lär bli virrigt - ni är varnade! :o


Jag läste de där vampyrböckerna, kommer inte ihåg vad de heter nu bara - jäkla jättepopulära serien, blev filmer av dem, tjej som går i skolan med en gammal vampyr som glittrar i solen? Vafanken... Jaja, de där böckerna i alla fall, och de var ju gräsliga från början till slut, det är som en mardrömsvariant av "underhållning". :wtf:
(Läste dem för att de var så populära att jag ville kunna prata med tonåringarna om dem.)

Lite glitter i vardagen från Twilight :)
 
Den var det ja. Hurra. Vad bra den serien är. :meh:

Nu är det faktiskt så att det bara är du som är en bitter feminist! Du förstååååår ju inte hur fiiiiin Edward är! Han är svartsjuk och kontrollerande för att han ÄLSKAR Bella och det är ÄKTA kärlek :love:

Jag tycker feminismen har gått för långt faktiskt med sådana här absurda påståenden som att fula kvinnor också kan vara med i filmer etc :grin: :sneaky:


(Nä, jag håller med om ursprungsinlägget och det är så sjukt jäkla irriterande att det ska vara så. Jag läser rätt mycket böcker riktade mot "yngre tonår" och det är skrämmande att det finns så få rediga tjejer, för att inte tala om hur irkigt det blir om böckerna filmatiserats. Då kan en hoppa upp och sätta sig på att en kvinnlig karaktär, som är relativt cool och drivande i handlingen, förvandlas till en tjej som ska bli käääär i den manliga huvudpersonen. Tvi)
 
Nu är det faktiskt så att det bara är du som är en bitter feminist! Du förstååååår ju inte hur fiiiiin Edward är! Han är svartsjuk och kontrollerande för att han ÄLSKAR Bella och det är ÄKTA kärlek :love:

Jag tycker feminismen har gått för långt faktiskt med sådana här absurda påståenden som att fula kvinnor också kan vara med i filmer etc :grin: :sneaky:


(Nä, jag håller med om ursprungsinlägget och det är så sjukt jäkla irriterande att det ska vara så. Jag läser rätt mycket böcker riktade mot "yngre tonår" och det är skrämmande att det finns så få rediga tjejer, för att inte tala om hur irkigt det blir om böckerna filmatiserats. Då kan en hoppa upp och sätta sig på att en kvinnlig karaktär, som är relativt cool och drivande i handlingen, förvandlas till en tjej som ska bli käääär i den manliga huvudpersonen. Tvi)

Ja det är sant! Filmatiseringar är helt klart värre, och det handlar inte enbart om att böcker måste koncentreras och förenklas för att funka som film utan det är en verklig förvridning som sker... :cautious:
 
Till viss del lider jag av Shrek-syndromet. Kvinnoporträtt som jag tyckte om när de kom ger mig idag kväljningar. Tycker dock inte att det verkar bli ett dugg bättre, utan är en bitter och trött typ som stänger av/kastar fler filmer/Serier än vad jag ser klart, just pga kassa kvinnoroller. Får nog av misogyni och tighta könsroller i vardagen, behöver dem inte i min underhållning!

(Ser fram emot att Sandi Toksvig ska ta över QI nästa år. Hon är bra och lär lyfta bort en del gubbighet!)

Vi är lika här. Jag blir bitter när det gäller typ... Allt och håller med om att det inte verkar bli bättre. Visste inte att Sandi ska ta över QI, men det låter spännande!


Nu tittar jag sällan(!) på tv och ser helst fakta, dokumentärer osv. Undantaget är väl Top Gear och QI. Ja, jag vet att de programmen inte är något att hänga i julgranen när det gäller jämställdhet, kvinnosyn osv (framförallt top Gear kan ju vara hopplöst på den fronten) men jag kan inte låta bli att älska de programmen :angel:
 
Nu är det faktiskt så att det bara är du som är en bitter feminist! Du förstååååår ju inte hur fiiiiin Edward är! Han är svartsjuk och kontrollerande för att han ÄLSKAR Bella och det är ÄKTA kärlek :love:

Jag tycker feminismen har gått för långt faktiskt med sådana här absurda påståenden som att fula kvinnor också kan vara med i filmer etc :grin: :sneaky:


(Nä, jag håller med om ursprungsinlägget och det är så sjukt jäkla irriterande att det ska vara så. Jag läser rätt mycket böcker riktade mot "yngre tonår" och det är skrämmande att det finns så få rediga tjejer, för att inte tala om hur irkigt det blir om böckerna filmatiserats. Då kan en hoppa upp och sätta sig på att en kvinnlig karaktär, som är relativt cool och drivande i handlingen, förvandlas till en tjej som ska bli käääär i den manliga huvudpersonen. Tvi)

Jag läste om första boken för jag inbillade mig att den inte kunde vara så usel som jag kom ihåg den. Den var värre! :yuck::wtf:

Och när Bella tycker det är hennes fel att Edward blir arg på henne för att hon inte kan låta bli att vilja mer när de kysser varandra! Hon får ju faktiskt träna på att behärska sig så han inte behöver råkar döda henne :banghead:

Till @Monstermom så håller jag helt med! Det är uselt med filmer och böcker ur ett feministiskt perspektiv! Finns ju någon undersökning som visar på hur sällan två kvinnliga karaktärer har samtal med varandra som inte handlar om män. Otroligt ovanligt!

Och även om den kvinnliga karaktären är normbrytande i början blir det ändå oftast så att hon ändrar sig för att bli populär/få den snygga killen.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp