En av våra hittekatter eller "jag kom hit och nu bor jag här katt" har haft kronisk snuva i snart fyra år, eller iallafall vad jag vet han har ju haft det längre men jag vet inte hur länge.
När han kom hit nös han ofta och hade han skabb i öronen och jag behandlade mot skabb så fort jag såg honom, eftersom det kunde gå tre-fyra dagar mellan gångerna så hjälpte det ju inte utan en dag var han riktigt påverkad och var svullen vid öronbasen.
Jag stängde in honom och ringde veternären och fick tid samma dag.
Väl där fick de söva honom och kastrerade honom då samtidigt.
Han hade ordentlig öroninflamation i bägge öronen av skabben och någon bakterie som jag inte minns namnet på.
Jag frågade ju om snuvan och svaret jag fick var att han hade haft den länge, slemhinnorna var påverkade men de menade att det inte fanns något att göra åt det utan att det fick läka ut av sig självt.
Han fick örondroppar och antibiotika för öroninflamationen och han var verkligen jätteduktig fast han inte ens kände mej så var det enkelt att både droppa öron och få i honom medicin.
Han fick alltid burkmat efter och för honom var det en belöning som var värd att pinas lite för.
Snuvan har kommit och gått under åren, kommer alltid vid fuktigt väder och är helt borta annars.
Jag har frågat fler veterinärer om det finns något att göra men alla har svarat nekande.
Nu är han riktigt dålig, jag hittade honom i stallet och hörde hans rosslingar på håll, han hade gömt sig vilket är ovanligt för honom, han är alltid först framme och leker alltid med min hund.
När jag hittade honom låg han med huvudet höjt och hade det jobbigt med andningen.
Min första tanke var, nu är det över, nu går det inte längre
Vi tog in honom och rengjorde näsborrarna ordentligt och smorde nosen med en snäll salva med lite eukalyptuskänsla i så att det skulle rensa upp, salvan är ätbar så ingen behöver vara orolig och jag använder den normalt på sår.
Snart var han som vanligt igen, han tyckte vi var märkliga som tyckte att han skulle vara inne.
Det är nu ca fyra timmar sedan vi tog in honom och jag har bara hört honom nysa några gånger, inget rosslande alls, så salvan har nog hjälpt lite.
Men vad ska jag göra jag kan ju inte ha honom i pannrummet och torka nosen resten av hans liv, det är verkligen inte snällt mot en katt som är van att kunna gå vart han vill.
Han går inte att ha inomhus då han gör sina behov överallt och han går inte ihop med de andra katterna vi har inne. Han vill dessutom inte vara inne, han vill ut så fort vi öppnar dörren.
Finns det någon som har något tips? Någon som har varit med om samma och fått någon behandling?
Jag är lite rädd att veterinärerna här har lite taskig syn på katter, att det "bara är en katt" och därför säger att det inte finns något att göra.
Att han dessutom är en stallkatt gör ju inte saken bättre för de flesta här ser dem som ännu mindre värda.
Jag vill verkligen inte ta bort honom men han får ju inte lida heller
När han kom hit nös han ofta och hade han skabb i öronen och jag behandlade mot skabb så fort jag såg honom, eftersom det kunde gå tre-fyra dagar mellan gångerna så hjälpte det ju inte utan en dag var han riktigt påverkad och var svullen vid öronbasen.
Jag stängde in honom och ringde veternären och fick tid samma dag.
Väl där fick de söva honom och kastrerade honom då samtidigt.
Han hade ordentlig öroninflamation i bägge öronen av skabben och någon bakterie som jag inte minns namnet på.
Jag frågade ju om snuvan och svaret jag fick var att han hade haft den länge, slemhinnorna var påverkade men de menade att det inte fanns något att göra åt det utan att det fick läka ut av sig självt.
Han fick örondroppar och antibiotika för öroninflamationen och han var verkligen jätteduktig fast han inte ens kände mej så var det enkelt att både droppa öron och få i honom medicin.
Han fick alltid burkmat efter och för honom var det en belöning som var värd att pinas lite för.
Snuvan har kommit och gått under åren, kommer alltid vid fuktigt väder och är helt borta annars.
Jag har frågat fler veterinärer om det finns något att göra men alla har svarat nekande.
Nu är han riktigt dålig, jag hittade honom i stallet och hörde hans rosslingar på håll, han hade gömt sig vilket är ovanligt för honom, han är alltid först framme och leker alltid med min hund.
När jag hittade honom låg han med huvudet höjt och hade det jobbigt med andningen.
Min första tanke var, nu är det över, nu går det inte längre
Vi tog in honom och rengjorde näsborrarna ordentligt och smorde nosen med en snäll salva med lite eukalyptuskänsla i så att det skulle rensa upp, salvan är ätbar så ingen behöver vara orolig och jag använder den normalt på sår.
Snart var han som vanligt igen, han tyckte vi var märkliga som tyckte att han skulle vara inne.
Det är nu ca fyra timmar sedan vi tog in honom och jag har bara hört honom nysa några gånger, inget rosslande alls, så salvan har nog hjälpt lite.
Men vad ska jag göra
jag kan ju inte ha honom i pannrummet och torka nosen resten av hans liv, det är verkligen inte snällt mot en katt som är van att kunna gå vart han vill.Han går inte att ha inomhus då han gör sina behov överallt och han går inte ihop med de andra katterna vi har inne. Han vill dessutom inte vara inne, han vill ut så fort vi öppnar dörren.
Finns det någon som har något tips? Någon som har varit med om samma och fått någon behandling?
Jag är lite rädd att veterinärerna här har lite taskig syn på katter, att det "bara är en katt" och därför säger att det inte finns något att göra.
Att han dessutom är en stallkatt gör ju inte saken bättre för de flesta här ser dem som ännu mindre värda.
Jag vill verkligen inte ta bort honom men han får ju inte lida heller
Senast ändrad:
