Sv: Kraftcentrum vid magen, centrering osv, hur gör ni?
En stor hjälp för mej som har lätt för att dra upp tyngdpunkten till någonstans uppe vid öronen och bara andas hjälpligt om alls
, är att ha en hel del fokus på mina fötter. Låter jättekonstigt men det funkar - prova själva att ställa er axelbrett med fötterna och bara
tänka (fokusera) på era öron/huvud/ansikte och låt någon putta er. De flesta raglar iväg.
Tänk sedan istället på era fötter, ha fokus nere vid knäna och fötterna - kontakten med jorden under, och prova igen att bli puttade. Det är milsvid skillnad (jag har för mej att OA tränar för BJ så jag gissar att ni gjort de här torrövningarna också
) - med fokus på fötterna är man ganska svårrubbad. Svårrubbad = har låg tyngdpunkt och "stor balans".
För mej handlar det helt enkelt om att JORDA SEJ. Något som kanske låter jätteflummigt men idag är väl i regel de flesta medvetna om hur det känns när man har kontakt med jorden under sej, när man är närvarande här och nu och bara
ÄR.
Jag har mycket svårt att andas ifall jag medvetet försöker påverka andningen, jag måste ta det på andra vägar istället.
Det jag kan göra är att om jag känner mej trött och vimsig - vilket händer ganska ofta, så kan det hjälpa att sätta sej och "ohhmmm"-a och andas in genom näsan - bara andas in ljus och lycka och bra saker, och sedan andas ut genom munnen - ut med allt gammal skit. Djuuupt och långsamt. Fast mer än 3-4 såna andningar går inte för då blir jag alldeles vimmelkantig och snurrig i bollen...
Något annat som hjälper mej mycket är att tänka energistrålar ut från solar plexus, energistrålar som jag ska kunna styra upp, ner, fram och tillbaka, höger och vänster beroende på vad vi ska göra och åt vilket håll jag vill att "energin ska flöda". Det ger aktivering av rätt magmuskler också i de olika rörelserna (ridning är ju föränderligt), och hjälper mej att "fylla upp bröstkorgen" på rätt sätt i inandningarna.
Jag hade en häst tidigare som var otroligt känslig för detta med andning, tyngdpunkt och "energi" - och ganska häftig då hon gav omedelbar respons. Inte bara i ridningen utan det märktes väl egentligen framförallt i hanteringen - ifall jag stod bredvid henne och andades som jag brukar, långt upp, ytligt och ganska snabbt, med energin och fokuset någonstans högt uppe i skyn (vimsmaja utan kontakt med jorden under...) - så kunde hon inte stå still. Hon for fram och tillbaka och vi stressade upp varandra till upplösningstillstånd. Vi följde liksom med varandra "upp".
Men det behövdes inte mer än en medveten tanke på fötterna - att jorda sej, hitta andningen, hållningen och tyngdpunkten, så vips ställde hon sej bredvid och somnade.
Efter henne har jag sett till att skaffa hästar som inte har så himla lätt att följa med upp
- jag har idag bara hästar som är jordade och coola i sej själv och bara suckar åt mej och säger åt mej att coola ner när jag "flyger iväg"...... Det har gett mej ett nytt sken på det här med att man alltid säger att lugna hästar kräver energiska ryttare och energiska hästar kräver lugna ryttare.
Fast det är klart - hon ställde höga krav på mej, svåra krav, och det kan ju behövas ibland även om det blir frustrerande tidvis.....