- Svar: 23
- Visningar: 3 191
Jag har aldrig riktigt kunna rida stadigt i form. En kompis hävdar att det beror på att jag inte har tillräckligt korta tyglar. Jag håller inte med. Jag kan aldrig någonsin dra ihop en häst framifrån.
Så jag visade henne en bild från när jag red hennes häst. Det var denna:
Jag hävdar bestämt att det är hästen som ska ge mig tygeln, inte jag som ska ta den. Jag kan bara erbjuda kontakt och det är upp till hästen att ta kontakt. På bilden ovan har hästen gett mig tygeln. Tygeln kan inte vara kortare än den är där.
Kortaste vägen mellan två punkter är rak. Där är den i princip rak från bettet till min axel. Min arm är i själva verket för rak. Jag borde ha böjt armbågen. Hade jag gjort det så hade tygeln blivit längre, inte kortare. Kompisen menar att jag borde ha sänkt handen. Då hade handen hamnat nära sadeln och skrevet i stället. Tygeln hade fortfarande inte blivit kortare och vinkeln mellan tygeln och min underarm hade inte blivit rak (om jag inte hade böjt armbågen så klart, vilket jag ju borde ha gjort). Hon menade då att jag borde ha slappnat av i axlarna och sänkt dem. Faktum är att jag i det ögonblick när bilden togs, var väldigt avspänd i axlarna och jag hade inte kunnat sänka dem mer. Illusionen av spända axlar kommer av att armarna är för raka. Och så hade jag en väst på mig som inverkade hindrande till viss del.
Kompisen visade mig några bilder på Ingrid Klimke som höll händerna vid hästens manke och menade att det kunde jag också göra. Det första jag däremot noterade var att Ingrids armar är proportionerligt sett mycket längre än mina. Armbågarna nådde längre ner på kroppen och när hon vinklade dessa så sträckte sig underarmarna framåt och händerna nådde manken.
Jag tycker det är rätt drygt att säga att jag borde hålla händerna längre ner och längre fram för att ha en kortare tygeln när det på bilden är uppenbart att jag faktiskt inte kan. På ridlektion har det hänt att jag blivit ombedd att klappa hästen på halsen med innerhanden. Det tycker jag har varit problematiskt eftersom jag inte når utan att luta mig framåt en hel del.
När det uppstår sådana här diskussioner så blir jag ledsen (och förvirrad). Jag borde kanske sluta rida eftersom jag inte kan ha händerna på önskad plats, vid hästens manke? Jag slits mellan att försöka ha kortare tyglar och samtidigt sitta korrekt. Samtidigt så inser jag att det är andra som faktiskt inte kan se att min anatomi hindrar mig. Jag har korta armar och korta ben. Det kan jag inte ändra på. I förhållande till mina armar och ben är min rygg lång.
Och slutligen, vad f-n spelar tygelns längd för roll? Huvudsaken är väl att man använder tygeln ändamålsenligt?
Så jag visade henne en bild från när jag red hennes häst. Det var denna:
Jag hävdar bestämt att det är hästen som ska ge mig tygeln, inte jag som ska ta den. Jag kan bara erbjuda kontakt och det är upp till hästen att ta kontakt. På bilden ovan har hästen gett mig tygeln. Tygeln kan inte vara kortare än den är där.
Kortaste vägen mellan två punkter är rak. Där är den i princip rak från bettet till min axel. Min arm är i själva verket för rak. Jag borde ha böjt armbågen. Hade jag gjort det så hade tygeln blivit längre, inte kortare. Kompisen menar att jag borde ha sänkt handen. Då hade handen hamnat nära sadeln och skrevet i stället. Tygeln hade fortfarande inte blivit kortare och vinkeln mellan tygeln och min underarm hade inte blivit rak (om jag inte hade böjt armbågen så klart, vilket jag ju borde ha gjort). Hon menade då att jag borde ha slappnat av i axlarna och sänkt dem. Faktum är att jag i det ögonblick när bilden togs, var väldigt avspänd i axlarna och jag hade inte kunnat sänka dem mer. Illusionen av spända axlar kommer av att armarna är för raka. Och så hade jag en väst på mig som inverkade hindrande till viss del.
Kompisen visade mig några bilder på Ingrid Klimke som höll händerna vid hästens manke och menade att det kunde jag också göra. Det första jag däremot noterade var att Ingrids armar är proportionerligt sett mycket längre än mina. Armbågarna nådde längre ner på kroppen och när hon vinklade dessa så sträckte sig underarmarna framåt och händerna nådde manken.
Jag tycker det är rätt drygt att säga att jag borde hålla händerna längre ner och längre fram för att ha en kortare tygeln när det på bilden är uppenbart att jag faktiskt inte kan. På ridlektion har det hänt att jag blivit ombedd att klappa hästen på halsen med innerhanden. Det tycker jag har varit problematiskt eftersom jag inte når utan att luta mig framåt en hel del.
När det uppstår sådana här diskussioner så blir jag ledsen (och förvirrad). Jag borde kanske sluta rida eftersom jag inte kan ha händerna på önskad plats, vid hästens manke? Jag slits mellan att försöka ha kortare tyglar och samtidigt sitta korrekt. Samtidigt så inser jag att det är andra som faktiskt inte kan se att min anatomi hindrar mig. Jag har korta armar och korta ben. Det kan jag inte ändra på. I förhållande till mina armar och ben är min rygg lång.
Och slutligen, vad f-n spelar tygelns längd för roll? Huvudsaken är väl att man använder tygeln ändamålsenligt?
Senast ändrad: