Korta tyglarna

Jag har aldrig riktigt kunna rida stadigt i form. En kompis hävdar att det beror på att jag inte har tillräckligt korta tyglar. Jag håller inte med. Jag kan aldrig någonsin dra ihop en häst framifrån.

Så jag visade henne en bild från när jag red hennes häst. Det var denna:

Jag hävdar bestämt att det är hästen som ska ge mig tygeln, inte jag som ska ta den. Jag kan bara erbjuda kontakt och det är upp till hästen att ta kontakt. På bilden ovan har hästen gett mig tygeln. Tygeln kan inte vara kortare än den är där.

Kortaste vägen mellan två punkter är rak. Där är den i princip rak från bettet till min axel. Min arm är i själva verket för rak. Jag borde ha böjt armbågen. Hade jag gjort det så hade tygeln blivit längre, inte kortare. Kompisen menar att jag borde ha sänkt handen. Då hade handen hamnat nära sadeln och skrevet i stället. Tygeln hade fortfarande inte blivit kortare och vinkeln mellan tygeln och min underarm hade inte blivit rak (om jag inte hade böjt armbågen så klart, vilket jag ju borde ha gjort). Hon menade då att jag borde ha slappnat av i axlarna och sänkt dem. Faktum är att jag i det ögonblick när bilden togs, var väldigt avspänd i axlarna och jag hade inte kunnat sänka dem mer. Illusionen av spända axlar kommer av att armarna är för raka. Och så hade jag en väst på mig som inverkade hindrande till viss del.

Kompisen visade mig några bilder på Ingrid Klimke som höll händerna vid hästens manke och menade att det kunde jag också göra. Det första jag däremot noterade var att Ingrids armar är proportionerligt sett mycket längre än mina. Armbågarna nådde längre ner på kroppen och när hon vinklade dessa så sträckte sig underarmarna framåt och händerna nådde manken.

Jag tycker det är rätt drygt att säga att jag borde hålla händerna längre ner och längre fram för att ha en kortare tygeln när det på bilden är uppenbart att jag faktiskt inte kan. På ridlektion har det hänt att jag blivit ombedd att klappa hästen på halsen med innerhanden. Det tycker jag har varit problematiskt eftersom jag inte når utan att luta mig framåt en hel del.

När det uppstår sådana här diskussioner så blir jag ledsen (och förvirrad). Jag borde kanske sluta rida eftersom jag inte kan ha händerna på önskad plats, vid hästens manke? Jag slits mellan att försöka ha kortare tyglar och samtidigt sitta korrekt. Samtidigt så inser jag att det är andra som faktiskt inte kan se att min anatomi hindrar mig. Jag har korta armar och korta ben. Det kan jag inte ändra på. I förhållande till mina armar och ben är min rygg lång.

Och slutligen, vad f-n spelar tygelns längd för roll? Huvudsaken är väl att man använder tygeln ändamålsenligt?

 

[cewe]

Hästens form sitter i bakdelen inte i tygeln, gammalt djungelordspråk .
Är hästen inte tillräckligt stark bära upp sig själv spelar det ingen som helst roll hur korta tyglar du har, den kommer inte gå i form ändå. Den kommer kröka på nacken ja, men mycket troligtvis fortfarande ha bakbenen kvar i stallet.
3-åringen dottern hjälper till rida in, ja han går i form av sig själv även på halvlånga tyglar. Där handlar det om att han är byggd så, det sitter i generna (pappa är Total Hope, så han har lite att brås på )

 

[Magiana]

Hästens form sitter i bakdelen inte i tygeln, gammalt djungelordspråk .
Är hästen inte tillräckligt stark bära upp sig själv spelar det ingen som helst roll hur korta tyglar du har, den kommer inte gå i form ändå. Den kommer kröka på nacken ja, men mycket troligtvis fortfarande ha bakbenen kvar i stallet.
3-åringen dottern hjälper till rida in, ja han går i form av sig själv även på halvlånga tyglar. Där handlar det om att han är byggd så, det sitter i generna (pappa är Total Hope, så han har lite att brås på )

Ja, jag vet ju om det här, egentligen. Jag sa ju till kompisen att tyglarna kan bara fånga upp kraften från bakbenen, inte skapa kraft i bakbenen. Hon menade att tyglarna ska vara korta för att hästen ska ha något att komma fram till. För mig känns det galet och som bäddat för att skapa spänningar i hästen.

Men jag tycker det är skitjobbigt att bli rättad med instruktioner som inte känns logiska och så hamnar jag i en diskussion där jag behöver argumentera för vad jag själv har lärt mig och som jag själv tycker är logiskt och känns rätt.

 

[cewe]

Tygeln ska vara så pass "kort" att du inte låter kraften bakifrån försvinna ut i tomma intet. Du ska ha kontakt, det får inte glappa. Men har man kortare armar få man ta hänsyn till det, då blir tygeln synmässigt längre.
På bilden hade du kanske kunnat sänka handen någon/några centimeter kanske för en rakare linje fast å andra sidan är det en ögonblicksbild tagen från en film.
Men du hade inte kunnat korta tygeln mer, för då hade antingen hästen varit tvingad dra in nosen i bringan eller du luta dig framåt.

 

[Magiana]

Tygeln ska vara så pass "kort" att du inte låter kraften bakifrån försvinna ut i tomma intet. Du ska ha kontakt, det får inte glappa. Men har man kortare armar få man ta hänsyn till det, då blir tygeln synmässigt längre.
På bilden hade du kanske kunnat sänka handen någon/några centimeter kanske för en rakare linje fast å andra sidan är det en ögonblicksbild tagen från en film.
Men du hade inte kunnat korta tygeln mer, för då hade antingen hästen varit tvingad dra in nosen i bringan eller du luta dig framåt.

Givetvis. Det säger jag inte emot. Kraften som kommer bakifrån måste fångas upp, men först behöver ju det finnas något att fånga upp. Det tycker jag ofta inte finns innan hästen kommit igång lite.

Hade jag böjt armarna på bilden ovan så hade överarmarna hängt mer nedåt (men lite framför kroppen ändå) och armbågen hade kommit längre ner. Händerna hade kommit närmare kroppen och eftersom armbågen varit längre ner hade händerna också varit längre ner. Men tygeln hade blivit längre eftersom händerna då varit närmare kroppen.

 

[cassiopeja]

Jag känner igen funderingarna. Efter mina 20-30 år på ett stort antal ridskolor, ridläger, ridkurser och för ett ännu större antal ridlärare, så har jag konstaterat att jag inte funkar med alla teorier och ridstilar. De ridlärare som vill att jag kortar upp tygeln för kraftigt innan jag tycker att hästen och jag är redo för det, har jag svårt att rida för och utvecklas för. Jag har verkligen gett deras filosofi en chans och försökt allt jag kunnat att rida så som de vill att jag ska göra, men då får jag aldrig till det. Ridlärare som däremot fokuserar på att arbeta fram hästen bakifrån och som jobbar med filosofin att jag visserligen ska erbjuda stöd men att hästen själv ska suga in i min hand har jag nått helt andra resultat för.

Jag har utgått från att man är olika och har olika stilar och olika sätt att lära sig och fungera på. För somliga funkar det med det ena sättet, för andra med det andra sättet. Jag blev allt mer så att jag sorterade bort att rida för de som hade ett sätt att lära ut på som inte funkade för mig. Det kändes så uppenbart för mig att jag med vissa ridlärare tyckte att jag utvecklades och nådde både framsteg och aha-upplevelser, men för andra ridlärare kände jag mig bara frustrerad och obegåvad och nådde aldrig några framsteg eller någon utveckling alls. På samma sätt har jag sortera bort vissa ridskolor, där hästarna är ridna på ett sätt som jag har svårt att förstå eller anpassa mig till. Visst kanske det är bra att kunna rida alla typer av hästar och för alla typer av ridlärare, men det var aldrig det som var MITT mål med ridningen. Jag ville istället känna att jag själv utvecklades, och då såg jag till att välja de ridskolor och ridlärare som gav mig den upplevelsen.

Jag tror inte att det finns något rätt eller fel. De som propagerar för kortare tyglar uppnår säkert jättebra resultat med att göra på det sättet. Men för mig personligen så funkade det inte. Jag har uppnått resultat på andra sätt, och då väljer jag de ridlärare och de ridteorier som jag själv funkar bäst med istället.

 

[Magiana]

Jag känner igen funderingarna. Efter mina 20-30 år på ett stort antal ridskolor, ridläger, ridkurser och för ett ännu större antal ridlärare, så har jag konstaterat att jag inte funkar med alla teorier och ridstilar. De ridlärare som vill att jag kortar upp tygeln för kraftigt innan jag tycker att hästen och jag är redo för det, har jag svårt att rida för och utvecklas för. Jag har verkligen gett deras filosofi en chans och försökt allt jag kunnat att rida så som de vill att jag ska göra, men då får jag aldrig till det. Ridlärare som däremot fokuserar på att arbeta fram hästen bakifrån och som jobbar med filosofin att jag visserligen ska erbjuda stöd men att hästen själv ska suga in i min hand har jag nått helt andra resultat för.

Jag har utgått från att man är olika och har olika stilar och olika sätt att lära sig och fungera på. För somliga funkar det med det ena sättet, för andra med det andra sättet. Jag blev allt mer så att jag sorterade bort att rida för de som hade ett sätt att lära ut på som inte funkade för mig. Det kändes så uppenbart för mig att jag med vissa ridlärare tyckte att jag utvecklades och nådde både framsteg och aha-upplevelser, men för andra ridlärare kände jag mig bara frustrerad och obegåvad och nådde aldrig några framsteg eller någon utveckling alls. På samma sätt har jag sortera bort vissa ridskolor, där hästarna är ridna på ett sätt som jag har svårt att förstå eller anpassa mig till. Visst kanske det är bra att kunna rida alla typer av hästar och för alla typer av ridlärare, men det var aldrig det som var MITT mål med ridningen. Jag ville istället känna att jag själv utvecklades, och då såg jag till att välja de ridskolor och ridlärare som gav mig den upplevelsen.

Jag tror inte att det finns något rätt eller fel. De som propagerar för kortare tyglar uppnår säkert jättebra resultat med att göra på det sättet. Men för mig personligen så funkade det inte. Jag har uppnått resultat på andra sätt, och då väljer jag de ridlärare och de ridteorier som jag själv funkar bäst med istället.

Det är samma för mig. Och hästarna känns mer tillfreds när man släpper fram dem och låter dem ta den kontakt man erbjuder på egen hand när de är redo för det (och ju skickligare man blir på att rida desto snabbare når man nog dit). Ridning ska inte vara en brottningsmatch. Jag kan inte rida hårt och tvinga mig till korta tyglar. (Det vore intressant f.ö. att se skadestatistik på hästar som är ridna på det ena eller andra sättet, men det lär inte finnas och kan nog vara svårt att få fram också.)

 

[kryddelydd]

Jag har aldrig riktigt kunna rida stadigt i form. En kompis hävdar att det beror på att jag inte har tillräckligt korta tyglar. Jag håller inte med. Jag kan aldrig någonsin dra ihop en häst framifrån.

Så jag visade henne en bild från när jag red hennes häst. Det var denna:

Visa bifogad fil 28240

Jag hävdar bestämt att det är hästen som ska ge mig tygeln, inte jag som ska ta den. Jag kan bara erbjuda kontakt och det är upp till hästen att ta kontakt. På bilden ovan har hästen gett mig tygeln. Tygeln kan inte vara kortare än den är där.

Kortaste vägen mellan två punkter är rak. Där är den i princip rak från bettet till min axel. Min arm är i själva verket för rak. Jag borde ha böjt armbågen. Hade jag gjort det så hade tygeln blivit längre, inte kortare. Kompisen menar att jag borde ha sänkt handen. Då hade handen hamnat nära sadeln och skrevet i stället. Tygeln hade fortfarande inte blivit kortare och vinkeln mellan tygeln och min underarm hade inte blivit rak (om jag inte hade böjt armbågen så klart, vilket jag ju borde ha gjort). Hon menade då att jag borde ha slappnat av i axlarna och sänkt dem. Faktum är att jag i det ögonblick när bilden togs, var väldigt avspänd i axlarna och jag hade inte kunnat sänka dem mer. Illusionen av spända axlar kommer av att armarna är för raka. Och så hade jag en väst på mig som inverkade hindrande till viss del.

Kompisen visade mig några bilder på Ingrid Klimke som höll händerna vid hästens manke och menade att det kunde jag också göra. Det första jag däremot noterade var att Ingrids armar är proportionerligt sett mycket längre än mina. Armbågarna nådde längre ner på kroppen och när hon vinklade dessa så sträckte sig underarmarna framåt och händerna nådde manken.

Jag tycker det är rätt drygt att säga att jag borde hålla händerna längre ner och längre fram för att ha en kortare tygeln när det på bilden är uppenbart att jag faktiskt inte kan. På ridlektion har det hänt att jag blivit ombedd att klappa hästen på halsen med innerhanden. Det tycker jag har varit problematiskt eftersom jag inte når utan att luta mig framåt en hel del.

När det uppstår sådana här diskussioner så blir jag ledsen (och förvirrad). Jag borde kanske sluta rida eftersom jag inte kan ha händerna på önskad plats, vid hästens manke? Jag slits mellan att försöka ha kortare tyglar och samtidigt sitta korrekt. Samtidigt så inser jag att det är andra som faktiskt inte kan se att min anatomi hindrar mig. Jag har korta armar och korta ben. Det kan jag inte ändra på. I förhållande till mina armar och ben är min rygg lång.

Och slutligen, vad f-n spelar tygelns längd för roll? Huvudsaken är väl att man använder tygeln ändamålsenligt?

Tja, när jag red för en B-tränare i dressyr blev jag rekommenderad att hålla händerna längre fram på tyglarna (alltså antagligen det du menar med kortare tyglar).
Tränaren i fråga kommenterade aningen syrligt att "annars får man händerna så långt bak när man behöver korta tyglarna så man ser ut som en amatör - och det kanske man är men det behöver inte synas på tävling".
Tränaren - som också är domaraspirant till GP - har naturligtvis helt rätt.

 

[Magiana]

Tja, när jag red för en B-tränare i dressyr blev jag rekommenderad att hålla händerna längre fram på tyglarna (alltså antagligen det du menar med kortare tyglar).
Tränaren i fråga kommenterade aningen syrligt att "annars får man händerna så långt bak när man behöver korta tyglarna så man ser ut som en amatör - och det kanske man är men det behöver inte synas på tävling".
Tränaren - som också är domaraspirant till GP - har naturligtvis helt rätt.

Jag har också fått den instruktionen. Dessvärre förstår jag inte hur den instruktionen ska tillämpas utan att hela överlivet följer med framåt eller att det blir en dragkamp med hästen. I bilden ovan har jag ju dessutom redan alldeles för raka armar och armarna kan inte bli längre.

 

[Diabetikern]

På bilden ovan tycker jag det ser ut som om du sitter med armbågarna utåt och lite uppdragna axlar.

Vet att det enbart är en ögonblicksbild och svår att bedöma.

Vet att speciellt i hoppningen m jag har lite för långa tyglar har jag svårt att följa med hästen korrekt. På banan hemma har jag dock en tendens till att länga tygeln och sitta mer bakåt.

Min mor får också rida med lite för långa tyglar för att ha möjlighet att nå om hästen. (hon 155 hästen 176)

 

[Magiana]

På bilden ovan tycker jag det ser ut som om du sitter med armbågarna utåt och lite uppdragna axlar.

Vet att det enbart är en ögonblicksbild och svår att bedöma.

Vet att speciellt i hoppningen m jag har lite för långa tyglar har jag svårt att följa med hästen korrekt. På banan hemma har jag dock en tendens till att länga tygeln och sitta mer bakåt.

Min mor får också rida med lite för långa tyglar för att ha möjlighet att nå om hästen. (hon 155 hästen 176)

Axlarna är inte uppdragna. Det är en synvilla orsakad av att armarna sträcks framåt. Om axlarna hade varit uppdragna så hade de varit spända och jag hade omöjligen kunnat hålla en jämn kontakt med hästens mun. Det syns på filmen som bilden är från att hästen går med sluten mun och är tillfreds. Den suger lite på bettet där. Sen är det inte så lätt att få armbågarna nära kroppen när man har en väst i vägen. Att armbågarna petar lite utåt är också irrelevant med tanke på att ämnet som avhandlas här är tyglarnas längd och där påverkar det inte alls.

Jag är för övrigt 153 cm lång. Hästen på bilden var 166.

I hoppning tycker jag det f.ö. är svårt med korta tyglar för i landningen blir det så stort avstånd till hästens mun då man lutar sig lite bakåt då. Det händer ofta att jag tappar tyglarna i landningen för att inte rycka hästen i munnen.

 

[Shaggy]

Om du är 153 cm så förstår jag ditt problem. Det är nog samma problem som jag hade när jag var barn/ungdom. När jag red så fick jag antingen skäll för att jag hade handen för långt bak, den skulle vara strax framför sadeln, eller för att jag hade raka armbågar. Problemet var att ekvationen böjda armbågar och händerna framför sadeln inte gick ihop. Mina armar var helt enkelt för korta för det.

 

[Magiana]

Om du är 153 cm så förstår jag ditt problem. Det är nog samma problem som jag hade när jag var barn/ungdom. När jag red så fick jag antingen skäll för att jag hade handen för långt bak, den skulle vara strax framför sadeln, eller för att jag hade raka armbågar. Problemet var att ekvationen böjda armbågar och händerna framför sadeln inte gick ihop. Mina armar var helt enkelt för korta för det.

Hur man än gör så har man ändan bak liksom.

Vi är ju inte stöpta i samma form och jag tycker det är ridlärarens förbannade plikt att se varje ryttares förutsättningar.

 

[tuaphua]

Jag har aldrig riktigt kunna rida stadigt i form. En kompis hävdar att det beror på att jag inte har tillräckligt korta tyglar. Jag håller inte med. Jag kan aldrig någonsin dra ihop en häst framifrån.

Så jag visade henne en bild från när jag red hennes häst. Det var denna:

Visa bifogad fil 28240

Jag hävdar bestämt att det är hästen som ska ge mig tygeln, inte jag som ska ta den. Jag kan bara erbjuda kontakt och det är upp till hästen att ta kontakt. På bilden ovan har hästen gett mig tygeln. Tygeln kan inte vara kortare än den är där.

Kortaste vägen mellan två punkter är rak. Där är den i princip rak från bettet till min axel. Min arm är i själva verket för rak. Jag borde ha böjt armbågen. Hade jag gjort det så hade tygeln blivit längre, inte kortare. Kompisen menar att jag borde ha sänkt handen. Då hade handen hamnat nära sadeln och skrevet i stället. Tygeln hade fortfarande inte blivit kortare och vinkeln mellan tygeln och min underarm hade inte blivit rak (om jag inte hade böjt armbågen så klart, vilket jag ju borde ha gjort). Hon menade då att jag borde ha slappnat av i axlarna och sänkt dem. Faktum är att jag i det ögonblick när bilden togs, var väldigt avspänd i axlarna och jag hade inte kunnat sänka dem mer. Illusionen av spända axlar kommer av att armarna är för raka. Och så hade jag en väst på mig som inverkade hindrande till viss del.

Kompisen visade mig några bilder på Ingrid Klimke som höll händerna vid hästens manke och menade att det kunde jag också göra. Det första jag däremot noterade var att Ingrids armar är proportionerligt sett mycket längre än mina. Armbågarna nådde längre ner på kroppen och när hon vinklade dessa så sträckte sig underarmarna framåt och händerna nådde manken.

Jag tycker det är rätt drygt att säga att jag borde hålla händerna längre ner och längre fram för att ha en kortare tygeln när det på bilden är uppenbart att jag faktiskt inte kan. På ridlektion har det hänt att jag blivit ombedd att klappa hästen på halsen med innerhanden. Det tycker jag har varit problematiskt eftersom jag inte når utan att luta mig framåt en hel del.

När det uppstår sådana här diskussioner så blir jag ledsen (och förvirrad). Jag borde kanske sluta rida eftersom jag inte kan ha händerna på önskad plats, vid hästens manke? Jag slits mellan att försöka ha kortare tyglar och samtidigt sitta korrekt. Samtidigt så inser jag att det är andra som faktiskt inte kan se att min anatomi hindrar mig. Jag har korta armar och korta ben. Det kan jag inte ändra på. I förhållande till mina armar och ben är min rygg lång.

Och slutligen, vad f-n spelar tygelns längd för roll? Huvudsaken är väl att man använder tygeln ändamålsenligt?

Man har olika fysik och kan inte fastna i en kosmetisk sits som inte är funktionell. Så den måste få se lite olika ut iom våra olika förutsättningar.

Men funktionen kräver vissa bitar.

Jag tycker man ska tänka att man känner tygeln i armbågen. För det är där man ska kunna flexa fram och bak för korrekt kontakt.
Har man rak arm blir det att man inte kan flexa. Och man måste dra upp/bak etc och böja arm och ev hand om man vill inverka i tygeln.
Och på hästar som inte är fullt skolade kan man behöva använda mer än bara sitshjälper.

En häst som är iaf en bit på vägen i dressyrskolning ska kunna följa handen, upp/ner/fram etc.
Då betyder ju handen olika saker beroende på var den är placerad.
Så handen behöver och ibland rent av bör inte vara på samma plats vid olika arbete/olika önskemål om form etc.
Man lär ju ofta in förmåga att ändra form beroende på ändrad tryckyta i munnen som kommer sig av att man rör handen till olika positioner.

Givetvis vill man ha en hand som tänker framåt etc. Men exakta positionen måste vara i förhållande till den egna kroppen och inte några exakta mått framför manke/sadel etc.
Vi är många som ridit med för lång tygel på så sätt att vi fått handen i magen. Och då också balanstrubbel i överliv och då även resten av sitsen.
Det är rätt vanligt. Det kräver ju lite mer bålstöd att komma fram med handen och öppna upp bröstkorgen och ner med armbågen.
Det är färre som har för raka armar.

Och man behöver inte mer kontakt än sträckt tygel.
Dock brukar man säga att en häst tar inte mer kontakt än du ger. Så jag brukar lära ut sträckt tygel även på de som gärna undandrar sig kontakt. Jag upplever det går fortare och blir stadigare än om man försöker vänta ut dem. Då upplever jag det fortsätter glappa.
Det handlar med vissa om att tåla kontakt. Då får man ta den och visa att den är nice. Tar man den inte kan man inte visa att den är nice.

För mig handlar formgivning om språk och balans. De flesta som upplever problem med form vet inte hur de ska förmedla till hästen vad de vill. Vissa blir det liksom lite lotto för om det ska funka eller ej.
Här verkar ju du försöka hittaett språk, hitta ord etc. Det är steg ett. Med ridlärare borde du kunna få lära dig språket. Och sen kunna applicera det med tid.
Din kropp är liksom inte omöjlig på ngt vis. Så det fixar du!

 

[Magiana]

Man har olika fysik och kan inte fastna i en kosmetisk sits som inte är funktionell. Så den måste få se lite olika ut iom våra olika förutsättningar.

Men funktionen kräver vissa bitar.

Jag tycker man ska tänka att man känner tygeln i armbågen. För det är där man ska kunna flexa fram och bak för korrekt kontakt.
Har man rak arm blir det att man inte kan flexa. Och man måste dra upp/bak etc och böja arm och ev hand om man vill inverka i tygeln.
Och på hästar som inte är fullt skolade kan man behöva använda mer än bara sitshjälper.

En häst som är iaf en bit på vägen i dressyrskolning ska kunna följa handen, upp/ner/fram etc.
Då betyder ju handen olika saker beroende på var den är placerad.
Så handen behöver och ibland rent av bör inte vara på samma plats vid olika arbete/olika önskemål om form etc.
Man lär ju ofta in förmåga att ändra form beroende på ändrad tryckyta i munnen som kommer sig av att man rör handen till olika positioner.

Givetvis vill man ha en hand som tänker framåt etc. Men exakta positionen måste vara i förhållande till den egna kroppen och inte några exakta mått framför manke/sadel etc.
Vi är många som ridit med för lång tygel på så sätt att vi fått handen i magen. Och då också balanstrubbel i överliv och då även resten av sitsen.
Det är rätt vanligt. Det kräver ju lite mer bålstöd att komma fram med handen och öppna upp bröstkorgen och ner med armbågen.
Det är färre som har för raka armar.

Och man behöver inte mer kontakt än sträckt tygel.
Dock brukar man säga att en häst tar inte mer kontakt än du ger. Så jag brukar lära ut sträckt tygel även på de som gärna undandrar sig kontakt. Jag upplever det går fortare och blir stadigare än om man försöker vänta ut dem. Då upplever jag det fortsätter glappa.
Det handlar med vissa om att tåla kontakt. Då får man ta den och visa att den är nice. Tar man den inte kan man inte visa att den är nice.

För mig handlar formgivning om språk och balans. De flesta som upplever problem med form vet inte hur de ska förmedla till hästen vad de vill. Vissa blir det liksom lite lotto för om det ska funka eller ej.
Här verkar ju du försöka hittaett språk, hitta ord etc. Det är steg ett. Med ridlärare borde du kunna få lära dig språket. Och sen kunna applicera det med tid.
Din kropp är liksom inte omöjlig på ngt vis. Så det fixar du!

Jag vill ju inte ha glapp i tygeln när jag rider utan erbjuder kontakt. Sen får jag kanske inte ett svar från hästen. Det är lite som att jag erbjuder att "hålla handen" men hästen behöver ju ta min hand och hålla också.

Nuvarande häst jag rider är intressant. Den går antingen som en giraff eller som en svan och krullar ihop sig och spottar ut bettet. Dessutom är den påtagligt skänkeldöv (vilket ägarens andra häst också är). Så för mig blir det nog lite utmanande att lära in att den ska reagera på lätt skänkel. Jag tycker jag har koll på hur jag ska göra men är nog inte så bra på att genomföra det.

 

[Sirap]

Jag har också fått den instruktionen. Dessvärre förstår jag inte hur den instruktionen ska tillämpas utan att hela överlivet följer med framåt eller att det blir en dragkamp med hästen. I bilden ovan har jag ju dessutom redan alldeles för raka armar och armarna kan inte bli längre.

Tanken är ju inte att det ska behöva bli en dragkamp för att du kortar tygeln. Du ska ju liksom driva den fram till att ta det stödet - inte dra ihop den med handkraft. Det handlar ju om sambandet mellan hand och skänkel. Man fångar upp i fram det som skapas i bak.

 

[Magiana]

Tanken är ju inte att det ska behöva bli en dragkamp för att du kortar tygeln. Du ska ju liksom driva den fram till att ta det stödet - inte dra ihop den med handkraft. Det handlar ju om sambandet mellan hand och skänkel. Man fångar upp i fram det som skapas i bak.

Jag vet. Dessvärre är det inte den instruktionen jag får. Tygeln ska bara kortas oavsett om hästen är framme för skänkeln eller inte, och det köper jag inte. (Korta tygeln 10 cm minst, för att citera en ridlärare jag hade. Resultatet blev att jag satt med axlarna vid öronen och hästen blev uppenbart obekväm med det. Det tog tid att träna bort.)

 

[mackan]

@Magiana jag håller med alla de som svarat med kloka reflektioner.
Bilden du visar går nog inte att ”döma” från - skulle man det så skulle jag hålla med kompisen att du har ingen flexibel stadig armbåge utan allt blir svajigt både pga för rak arm och för ”hög” armbåge osv.

Som flera redan klokt reflekterat runt så i första hand handlar all ridning om bålstabilitet och sitsen. Utifrån det läggs handen till. Men det är svååårt - något alla ryttare jobbar med mest hela tiden .

 

[Magiana]

@Magiana jag håller med alla de som svarat med kloka reflektioner.
Bilden du visar går nog inte att ”döma” från - skulle man det så skulle jag hålla med kompisen att du har ingen flexibel stadig armbåge utan allt blir svajigt både pga för rak arm och för ”hög” armbåge osv.

Som flera redan klokt reflekterat runt så i första hand handlar all ridning om bålstabilitet och sitsen. Utifrån det läggs handen till. Men det är svååårt - något alla ryttare jobbar med mest hela tiden .

Kompisen har inte snackat om något annat än att hon tycker jag har för lång tygel. Hon har inte kritiserat min raka arm. Det är det jag själv som har gjort.

Men som också @Shaggy erfarit så är det svårt att kombinera böjd armbåge med en handposition där tygeln är kort, när man har korta armar. Jag kan inte tillfredställa båda önskemålen.

När jag ridit för CR-instruktör, så har det varit fokus på de flesta delarna av kroppen, utom armar och händer. Antagligen för att det är sista delen som ska på plats. Samtidigt är det mina armar och händer som fått mest klagomål då jag ridit för vanliga instruktörer. De har ansett att min tygel är för lång (precis som kompisen också tycker).

 

[mackan]

Kompisen har inte snackat om något annat än att hon tycker jag har för lång tygel. Hon har inte kritiserat min raka arm. Det är det jag själv som har gjort.

Men som också @Shaggy erfarit så är det svårt att kombinera böjd armbåge med en handposition där tygeln är kort, när man har korta armar. Jag kan inte tillfredställa båda önskemålen.

När jag ridit för CR-instruktör, så har det varit fokus på de flesta delarna av kroppen, utom armar och händer. Antagligen för att det är sista delen som ska på plats. Samtidigt är det mina armar och händer som fått mest klagomål då jag ridit för vanliga instruktörer. De har ansett att min tygel är för lång (precis som kompisen också tycker).

Okej - slarvigt av mig att missa att det är du själv och inte kompisen som konstaterat armbågen i sig osv.

Men utöver det så Nja... jag vidhåller att nyckeln sitter i sitsen (och även hästens utbildning och styrka att bära sig).

Din arm blir inte för kort om hästen kommer in under din sits.

CR tränare är jättebra på många sätt . Men tänket i sig löser inte att hästen för den skull kommer in under sig mer, bär sig mer osv. CR för mig är kroppsmedvetenhetsträning . Dvs jättebra! Men utöver det behöver ryttaren ändå sedan lära sig mera och koppla ihop allt !