Jag tror jag är ganska lik dig och
@godisklubba . Väldigt mycket perfektionist. Blandat med en stor näve respekt för att jag sitter och rattar runt en mördarmaskin. För mig hjälpte det att säga till körskoleläraren att jag blir lite osäker på nya bilar och gärna vill ta det lite lugnare i början. Av någon anledning blev jag plötsligt "modigare" då?
Sen även jobba litegrann på mig själv. Tänka på samma sätt som när jag rider på ridskolan. När jag sätter mig på en ny häst förväntar jag mig inte kunna rida den i form direkt och kunna rida den exakt så som den ska ridas direkt. Det tar en stund. Och precis som på ridskolan - ju fler hästar man rider, desto lättare blir det att sitta upp på en ny och komma till bra ridning fort. Så (lättare sagt än gjort) känn inte att allt måste vara perfekt från början.
Jag kuggades två gånger. Första gången var jag så nervös att jag höll på att dö typ
Jag gjorde inga direkta fel till en början men han jag körde upp för var extremt stel och dryg. Jag blev ännu mer nervös. Han ville att jag skulle vända tillbaka på ett ställe, och jag var på väg att åka in på en parkering där man inte fick åka in, men hejdade mig. Sa typ "ojdå, här får jag inte åka in!" och åkte sen vidare och vände någon annan stans. Det var det han kuggade mig på.
Andra gången åkte vi runt på väldigt bekanta vägar för mig och jag var inte nervös alls, jag kunde de vägarna som min egen bakficka. Glassade mest runt och tyckte det var en väldigt enkel uppkörning detta. Tyckte allt gick perfekt. Sen kom vi tillbaka och tanten sa att nej jag kommer inte godkänna dig. När jag frågade vad som gick fel, fick jag svaret "Ja, alltså... inget"
Frågade då varför jag blir kuggad, om inget var fel. Fick svaret "Nej men det var en känsla bara". Frågade om hon kunde förklara känslan, blev hon osäker när jag körde och vad berodde det på? Gasade jag för häftigt eller vad? "Nej jag kan inte förklara, du kör bra och mjukt, men känslan är att du inte ska få körkort..."
Tredje gången var jag ännu mer nervös än första. Tänkte att jag kommer att behöva göra allt superperfekt och liksom inte ens att ligga 2 cm fel i rondellen, eller titta en enda sekund åt fel håll. Då kuggas man. Sen trodde jag att jag måste hålla den jag körde upp med bekväm. Jag körde runt som på äggskal och var så behaglig jag bara kunde mot snubben jag körde upp för. Var så noga med att titta exakt på pricken som man "ska", köra överdrivet mjukt och ligga exakt rätt på vägen med mera att jag nästan missade ett par som ville gå över övergångsstället. Tänkte då att jaha där rök min chans till körkort och dog inombords, blev typ helt kall och tom. Missade tio minuter senare att ligga perfekt när jag backade runt ett hörn och sa faktiskt då "Jag är kuggad va?". Snubben typ "nej? har någon dött? har du utsatt någon för fara? kör nu."
Parkerade sedan vid uppkörningen och fick mitt körkort. Men snubben var mycket tydlig med att jag inte ska ta körkortet nu och sen inte köra bil på flera år för att det inte blir bra då. Det brukade han säga till alla.
Sen tittade han på mig en stund och sa "Köra bil och rätten till körkort handlar inte om att vara perfekt. Du kommer att parkera snett och backa runt hörn lite snett miljoner gånger. Du kommer att ligga lite för fort på motorvägen ibland. Du kommer vänta för länge vid ett rödljus. Du kommer hamna i situationer pga att du inte är perfekt. Bilkörning handlar om att veta hur man löser operfekta situationer skapade av dig eller andra eller väder eller vadsom, till bästa förmåga. Kom ihåg det i fortsättningen."
Den lilla peppstunden fick mig för det första att störtböla, och för det andra att inse vad det faktiskt innebär att köra bil. Det handlar inte om att vara perfekt. Det handlar om helt andra saker.