Sv: Köra hästtransport
Jag lärde mig backa med hästtransport INNAN jag tog körkort
Jag gjorde allting 'baklänges'. Först köpte jag hästtransport, sen köpte jag bil och sen tog jag körkort
Innan jag hade körkort så muttrade min far (där jag bodde då och hade hästarna) om hur himla mickligt det var att få tag i ett släp när mina hästar behövde åka någonstans. Och det var verkligen trassligt då det var ont om uthyrningsställen och de låg långt bort. Så jag lyckades få låna 10 000 kr av pappa och köpa ett släp OM jag lärde mig backa med det. Pappa krävde alltså att skulle jag ha släp skulle jag kunna backa med det (han har backat ett antal släp åt ponnymammor i sina dagar).
Så, det var bara att börja träna backning med täckt släp, strax efter jag hade övat backning med personbil
Sen så flyttade jag till mamma, som inte hade dragbil (jag hade fortfarande inte körkort, jag var SEN med mitt körkort, tog det när jag var 24.. dels pga att jag i flera år bodde i stockholm, och dels för jag inte hade RÅD sen och ingen att övningsköra med), så då köpte jag en Volvo 245 som mamma kunde dra med (och jag körde vatten till hagen med..)
Sen tog jag mitt körkort när pappa i en svag stund lovade mig det i julklapp (och han råkade lova det i vittnens närvaro, så *s*). Så 2 jan 2001 började jag och 12 februari samma år så fick jag den i handen. (Förtydligande: Jag hade övningskört till och från i nästan två år innan, men i princip mest landsvägskörning då min mors nerver inte fixade stadstrafik och mig framför 'kontrollerna'. Inte för jag gjorde fel, utan för hon är nervös av stadstrafik även när hon kör. Det var hon själv som sa att hon inte tyckte vi skulle köra i stadstrafik eftersom hon var för rädd och försiktig och det skulle förstöra för mig om hon lärde mig det. Och mycket riktigts en på bilskolan så fick jag ju massa beröm för landsvägskörning, men var för försiktig i stadstrafik)
Två månader senare körde jag släp första gången, en månad senare körde jag unghästen 40 mil till premiering. Dock hade jag 'för säkerhets skull' dåvarande pojkvännen på passagerarsätet. Dåvarande pojkvännen var bilskolelärare, så jag hade proffsövervakning och mycket bra coachning. (Iofs var det enda han sa egentligen att 'det här går ju utmärkt!')
Jag tyckte inte det var några problem alls, men nog mycket för att jag måååånga mil och mååånga timmar suttit på passagerarplats när det dragits släp. Och sen 'barnsben' av pappa (som är yrkeschaufför) blivit indoktrinerad om vad man måste tänka med både när man kör bil och när man kör med släp. och så var jag redan som barn frågvis och frågade en massa *vad händer om..' och 'vad gör man om man..' (får slad dpå släpet t ex). Så jag hade lärt mig en hel del redan innan jag fick körkort om vad man måste tänka på med släp, vad det gör med bilen etc. Och så hade jag ju 'känt på' släpet innan.
Jag lärde mig backa med hästtransport INNAN jag tog körkort
Jag gjorde allting 'baklänges'. Först köpte jag hästtransport, sen köpte jag bil och sen tog jag körkort Innan jag hade körkort så muttrade min far (där jag bodde då och hade hästarna) om hur himla mickligt det var att få tag i ett släp när mina hästar behövde åka någonstans. Och det var verkligen trassligt då det var ont om uthyrningsställen och de låg långt bort. Så jag lyckades få låna 10 000 kr av pappa och köpa ett släp OM jag lärde mig backa med det. Pappa krävde alltså att skulle jag ha släp skulle jag kunna backa med det (han har backat ett antal släp åt ponnymammor i sina dagar).
Så, det var bara att börja träna backning med täckt släp, strax efter jag hade övat backning med personbil
Sen så flyttade jag till mamma, som inte hade dragbil (jag hade fortfarande inte körkort, jag var SEN med mitt körkort, tog det när jag var 24.. dels pga att jag i flera år bodde i stockholm, och dels för jag inte hade RÅD sen och ingen att övningsköra med), så då köpte jag en Volvo 245 som mamma kunde dra med (och jag körde vatten till hagen med..)
Sen tog jag mitt körkort när pappa i en svag stund lovade mig det i julklapp (och han råkade lova det i vittnens närvaro, så *s*). Så 2 jan 2001 började jag och 12 februari samma år så fick jag den i handen. (Förtydligande: Jag hade övningskört till och från i nästan två år innan, men i princip mest landsvägskörning då min mors nerver inte fixade stadstrafik och mig framför 'kontrollerna'. Inte för jag gjorde fel, utan för hon är nervös av stadstrafik även när hon kör. Det var hon själv som sa att hon inte tyckte vi skulle köra i stadstrafik eftersom hon var för rädd och försiktig och det skulle förstöra för mig om hon lärde mig det. Och mycket riktigts en på bilskolan så fick jag ju massa beröm för landsvägskörning, men var för försiktig i stadstrafik)
Två månader senare körde jag släp första gången, en månad senare körde jag unghästen 40 mil till premiering. Dock hade jag 'för säkerhets skull' dåvarande pojkvännen på passagerarsätet. Dåvarande pojkvännen var bilskolelärare, så jag hade proffsövervakning och mycket bra coachning. (Iofs var det enda han sa egentligen att 'det här går ju utmärkt!')
Jag tyckte inte det var några problem alls, men nog mycket för att jag måååånga mil och mååånga timmar suttit på passagerarplats när det dragits släp. Och sen 'barnsben' av pappa (som är yrkeschaufför) blivit indoktrinerad om vad man måste tänka med både när man kör bil och när man kör med släp. och så var jag redan som barn frågvis och frågade en massa *vad händer om..' och 'vad gör man om man..' (får slad dpå släpet t ex). Så jag hade lärt mig en hel del redan innan jag fick körkort om vad man måste tänka på med släp, vad det gör med bilen etc. Och så hade jag ju 'känt på' släpet innan.
Senast ändrad:
