Köpa häst från Irland

vinkelina

Trådstartare
Ursäkta min bukediarre här ikväll.

Satt och slötittade på hästannonser då jag snubblade över en finsk kvinna bosatt på Irland. Hon har nu i liten skala börjat sälja hästar hit till Finland (där jag bor) tittade vad hon bjöd ut och var helt ok hästar i klassen Lätt À. Priset på ett 12 årigt sto i den klassen låg på 800£ och transport hit ungefär lika mycket till.

Man "beställer" vilken typ, ålder, utbildningsnivå mm man vill ha och hon söker reda på en häst

Är det någon som köpt häst så? Tydligen är hästar väldigt billiga där just nu. Vågar man ta risken.
 
Låter väldigt osäkert tycker jag. Jag hade inte vågat köpa någon osedd. Det är riskabelt nog att köpa häst tycker jag. Har man tur dock så blir det ett fynd. Annars hade jag avvaktat, det dyker alltid upp förr eller senare någon häst som passar på alla sätten, man ska inte förhasta sig.
 
Ursäkta min bukediarre här ikväll.

Satt och slötittade på hästannonser då jag snubblade över en finsk kvinna bosatt på Irland. Hon har nu i liten skala börjat sälja hästar hit till Finland (där jag bor) tittade vad hon bjöd ut och var helt ok hästar i klassen Lätt À. Priset på ett 12 årigt sto i den klassen låg på 800£ och transport hit ungefär lika mycket till.

Man "beställer" vilken typ, ålder, utbildningsnivå mm man vill ha och hon söker reda på en häst

Är det någon som köpt häst så? Tydligen är hästar väldigt billiga där just nu. Vågar man ta risken.

Mitt standardsvar i sånt: Bli inte dumsnål!
Är du en riktigt rutinerad ryttare/hästmänniska alt har möjlighet att lämna hästen på tillridning lääänge om det inte riktigt blir som du tänkt dig och du har bra vet-kontakt där samt är noga med att kolla filmer och vet vad du ska kolla efter: testa du..
Annars: Köp en du provridit många gånger i olika situationer och vet något om.
 
Är väl inte helt seriös i mina funderingar. Trillade så att säga över det och fundera om folk har gjort fynd, eller blivit totalt lurade
 
Det var en användare här som köpte sin drömhäst från Irland, tyvärr visade han sig ha en obotlig sjukdom och fick avlivas. Så jag tror att man ska vara mycket nogrann i såfall.
 
Jag hade dragit öronen åt mig pga prislappen, helt klart. Tänker också på samma historia som @lady_vip gör.

Om jag skulle köpa mig en irländare, direkt från Irland, hade jag velat åka över själv.
 
Hm, jag skulle aldrig köpa en häst osedd... oavsett om det blir en import eller inhemsk.

Plus att det visat sig att det finns en hovsjukdom (HWSD) bland bla connemaror, som yttrar sig så att hovvägen släpper och i de värsta fallen så måste man avliva ponnyn. Det är dock en recessiv gen som orsakar sjukdomen, så en ponnyhäst behöver 2 anlag för att det ska visa sig. Har den ett anlag är den symptomfri. Därför skulle den, om jag ens skulle överväga att köpa en osedd ponnyhäst importerad från Irland, behöva vara testad för sjukdomen, vilket man kan idag.

I och med detta skulle jag heller aldrig köpa en "imp Irland" utan stam, för vem vet vad som döljer sig där bakom? Många av hopp-ponnysarna och de korsade hopphästarna har trots allt connemarablod i sig. Ibland kanske de till och med är rena connemaror, men man har "tappat bort" passet.
 
Det stämmer att det är överskott på hästar på Irland. Vilket innebär att de som är billigast också är det riktiga avskrapet som inte ens passar till slakt.
Många av dessa är redan från början "fel" då det inte helt sällan är buskavel dom kommer ifrån. Så om man vill "rädda" en häst från Irland så visst då kan den här säljaren vara rätt. Men om man vill ha en användbar irländsk häst så är det nog så fel det kan bli. Inte minst om man tänker på att den som fixar det hela säkert inte gör det utan att själv tjäna på det.

Men situationen på Irland är sådan att man kan göra fynd, men då ska man helst åka dit själv eller ha någon där som man verkligen litar på.
 
Jag kan berätta min historia eftersom det är mig de andra tänker på.

I mars förra året hamnade jag på en hemsida för ett större jaktstall, där hittade jag en ganska oansenlig liye skimmelskäck. Det fanns en kort filmsnutt som visade en vinglig femåring som travhoppade över några små hinder på en ridban samt reds genom ett vattenhinder och hoppade ett par stockar. Men det var något med den hästen och jag ville ha den.
Jag hade egentligen täkt slita rida, hade nyligen sålt min förra häst som jag inte alls klickade med och var döless på det mesta som hade med hästar att göra.
Men den där lilla hästen, jag kunde inte sluta tänka på honom.

Jag hörde mig för lite och stallet har ett gott rykte. Jag kontaktade ägaren och vi kom överens om ett pris, ett helt normalt pris för den typen av hästen, betydligt mer än 800 euro men ingen fantasisumma.

Han besiktades på plats av en duktig hästveterinär som jag blivit rekomenderad att använda av en annan bukare. Pappren faxades till mig och sen till försäkringsbolaget, inga konstigheter.
Transport bokades och i april åkte jag de dryga 40 milen till Malmö och hämtade min häst.
Allt gick över förväntan, han knallade rätt in i släpet trots att han rest långt och bara åkte lastbil innan. De fem timmar som hemresan tog stod han som ett ljus och väl hemma ställde han sig och åt hö.

Allt kändes så rätt. Han var en underbar individ, så mjuk och harmonisk. I ridningen skötte hans sig exemplariskt från dag ett. Han kunde inte så mycket men lärde sig snabbt och utvecklades stadigt. Han var en klippa på terrängbanan och väldigt enkel i all hantering. Jag åkte ensam med honom från början och tränade, aldrig några problem.

Han fick lite semester under ett par veckor på sommaren för att smälta allting och när vi satte igång igen var han om möjligt ännu bättre.

Men så i slutet av augusti började han uppföra sig märkligt. Det eskalerade och han blev stundtals riktigt farlig. Både att rida och hantera. Han fick panikattacker då han stängde av och bara sprang, rakt över mäniskor, genom staket osv. Fanns ingen hejd alls. Så stannade han och vara som paralyserad tills det plötsligt gick över innan han blev sitt glada, trygga jag igen.

Kliniktid bokades och de kunde konstatera att han var en väldigt sund och fräsch häst på alla sätt. Men när de kollade synen visade det sig att han höll på att bli blind. Han fick även ren panik när han lystes i ögonen och det krävdes mycket lugnande för att kunna genomföra undersökningen.

Specialist kontaktades och efter noga övervägande tog jag beslutet att avliva honom.
Vid det läget var han så farlig så att försöka lasta honom och åka 20 mil till specialisten kändes inte som en bra idé och de höll med. Prognosen var även väldigt dålig då de även anande att det låg mer saker bakom, tex tumörer.
Klart vi hade kunnat droga hoom ordentligt. Men det varar inte hur länge som helst och vad hade hänt om vi fastnat i en bilkö?
Det vågar jag inte ens tänka på.
Det gör fortfarande fysiskt ont i mig att tänka på hur han var. Maktlösheten att inte kunna hjälpa honom.

Sista veckan slussades han in och ut från hagen, det var en för stor risk att leda honom.
Jag vågade inte ens ta honom på promenad, tänk om han skulle fått en attack och sprungit över en unge, rakt in i bil och skadat andra?
Hur skulle jag kunnat leva med mig själv då? Jag visste att det kunde hända och ändå så gjorde jag det. Nej, någonstanns måste man dra en gräns. Trots att han var världens raraste de stunder han var normal.

Dagen han togs bort var en bra dag. Han var glad och lugn och jag matade honom med en hel klase bananer innan stallägaren ledde iväg honom.
24:e oktober förra året tog han sitt sista andetag.

Jag har pratat med flera veterinärer och eftersom förloppet gick så snabbt är det inte säkert att det hade kunnat gå att upptäcka ens vid en mer noggrann besiktning på klinik.
Jag har besiktat hästar på klinik i Sverige och aldrig varit med att ögonen kollats mer en normalt med lampa. Så jag tror inte det gjort någon skillnad.
Jag ångrar inte att jag köpte honom, det gör jag verkligen inte.
Det blevt lite tufft ekonomiskt dock eftersom försäkringsbolaget inte betalade ut livvärde, de ansåg att det inte gick att bevisa att det inte fanns innan jag köpte.

Detta är vår berättelse, min och Kakans

 
Sett endel annonser med "står kvar på irland" och de hästarna har inte kostat så extremt mycket mindre än dom gör här, så en frisk, välriden häst för 8000? Nej jag hade satt det i mentala facket "för bra för att vara sant" och klickat vidare
 
Ursäkta min bukediarre här ikväll.

Satt och slötittade på hästannonser då jag snubblade över en finsk kvinna bosatt på Irland. Hon har nu i liten skala börjat sälja hästar hit till Finland (där jag bor) tittade vad hon bjöd ut och var helt ok hästar i klassen Lätt À. Priset på ett 12 årigt sto i den klassen låg på 800£ och transport hit ungefär lika mycket till.

Man "beställer" vilken typ, ålder, utbildningsnivå mm man vill ha och hon söker reda på en häst

Är det någon som köpt häst så? Tydligen är hästar väldigt billiga där just nu. Vågar man ta risken.

du får inte ut ngn försäkring öht på en importerad häst. bland annat. Irland är väldigt si och så med kvaliteten på importer - inte sällan får du en häst som knappt är styrbar om du köper en billig tex. Jag hade INTE gjort det i dina skor och med din trista historik sista åren med stora skador osv på din häst.
Köp inte ny häst utifrån mager plånbok! Det är det bästa rådet jag kan ge dig faktiskt..... Det är inte värt det.
 
Hm, jag skulle aldrig köpa en häst osedd... oavsett om det blir en import eller inhemsk.

Plus att det visat sig att det finns en hovsjukdom (HWSD) bland bla connemaror, som yttrar sig så att hovvägen släpper och i de värsta fallen så måste man avliva ponnyn. Det är dock en recessiv gen som orsakar sjukdomen, så en ponnyhäst behöver 2 anlag för att det ska visa sig. Har den ett anlag är den symptomfri. Därför skulle den, om jag ens skulle överväga att köpa en osedd ponnyhäst importerad från Irland, behöva vara testad för sjukdomen, vilket man kan idag.

I och med detta skulle jag heller aldrig köpa en "imp Irland" utan stam, för vem vet vad som döljer sig där bakom? Många av hopp-ponnysarna och de korsade hopphästarna har trots allt connemarablod i sig. Ibland kanske de till och med är rena connemaror, men man har "tappat bort" passet.

Detta inlägg förvånar mig? Vad har det att göra med Irländska importer i tråden?
Den genen finns ju i sverige hos svenska connemaror via hingstar som har den genen. Även om det inte gillas att prata om. Så varför Irlandsimport nu från en individuell hästköpare när vi inte ens pratar connemara, är på tapeten fattar jag inte riktigt, förklara gärna hur du menar?
 
du får inte ut ngn försäkring öht på en importerad häst. bland annat. Irland är väldigt si och så med kvaliteten på importer - inte sällan får du en häst som knappt är styrbar om du köper en billig tex. Jag hade INTE gjort det i dina skor och med din trista historik sista åren med stora skador osv på din häst.
Köp inte ny häst utifrån mager plånbok! Det är det bästa rådet jag kan ge dig faktiskt..... Det är inte värt det.
Mera seriöst tittar jag på foderhästar i klassen lätt À. Är det som plånboken tillåter. Gärna med möjlighet att köpa senare
 
Det låter ypperligt mycket sundare än att fundera på att importera en osedd häst från Irland! Kör på den linjen är mitt råd. Allt kommer ju bli så mkt bättre även om du lånar, jmf med hur du haft det sista åren med bara gammal, sjuk, skadad häst osv.
 
@mackan Visst finns sjukdomen i Sverige också, inget konstigt med det. Trist, men dagens verklighet, och något som man behöver vara upppmärksam på och ta hänsyn till.

Tråden handlar ju om irländska importer. Jag tänker som så, att eftersom det finns många importer med och utan stam från Irland som uppenbarligen har connemarablod i sig, både ponnyer och stora hästar, så är den sjukdomen (HWSD) något som kan dyka upp som gubben i lådan om man har otur. Därför skulle jag personligen inte kunna tänka mig att köpa en osedd häst från Irland utan eller med stam som inte är testad, oavsett om man tror att det är connemara i den eller inte. Importen man får hem kommer med nyverkade korta och skodda hovar, då är symptomen inte tydliga eller ens igenkännbara om man inte vet vad man ska titta efter.

För info till andra. Det handlar om en recessiv gen, vilket innebär att anlag måste komma från både sto och hingst för att sjukdomssymptomen ska dyka upp. Denna typ av fötter har också setts hos andra raser, men för connemara har forskare lyckats identifiera vilken gen det handlar om. Just nu väntar man på att forskningen ska gå igenom den vetenskapliga processen med publicering osv så att testet kan bli kommersiellt.

Men min mening är inte att kapa tråden med detta. Även om jag tycker det är viktigt att sprida kunskap även till andra.
 
@Kjerulfia ok då förstår jag hur du menar.
Jag tycker nog ändå utifrån det, att en enda sjukdom inte är en anledning i sak ang. Irlandsimport osv i sak, snarare isåfall att köpa osedd häst öht från annat land som vet besiktats där utan att man varit med osv. Finns ju hur mycket sjukdomar/defekter som helst av andra arter som likaväl å det grövsta kan missas oavsett rent allmänt.
En generellt fråga om Irlandsimport tycker jag nog inte är jättekopplat till rädslan för just HWSD, när det inte ens finns en connemara specifik häst så att säga i sammanhanget.
Men jag förstår givetvis att det är intressant ändå för dig om du sysslar mycket med connemara! Framför allt som sagt eftersom tyvärr genen finns i sverige och sprids vidare i aveln eftersom det inte gillas så mkt att man pratar om det, innan några konkreta konstateranden som leder till reglering, instiftats.....
 
du får inte ut ngn försäkring öht på en importerad häst. .

Är det verkligen så? Menar du livvärde eller öht? Jag har absolut ingen koll, och varken har eller kommer att skaffa nån import utan brukar argumentera mycket för att folk ska köpa svenska hästar. Om detta stämmer har jag ytterligare ett argument:p.
 

Liknande trådar

J
Ekonomi & Juridik Sålde min kära val för någon vecka sedan. En 9 årig allround val som tävlat lägre klasser i hopp. Han såldes till en finsk tjej...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
11 076
Senast: jorgensvensson66
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp