Konstig BM + matfrågor..

[Bebben]

Hur mycket måste man egentligen äta, för att bebis ska få i sig allt den behöver? Min BM sade igår att jag tydligen måste äta mer nu. Jag har absolut noll aptit, och har aldrig under mitt liv ätit särskilt ofta. Jag blir extremt sällan hungrig mer än 1 gång/dag. Så, nu äter jag ett lagat mål mat om dagen, och vissa dagar äter jag även mackor/annat lättare någon gång om dagen också. Och jag äter redan nu på vilja många dagar i veckan, för egentligen är jag inte hungrig.
Hon vill ha mig till att äta en stadig frukost, ett stort lagat mål mat och sen ett rejält kvällsmål. Inte ens när jag tränade på gym 6 dagar i veckan så åt jag så mycket, jag är inte hungrig helt enkelt, och BEHÖVER inte så mycket mat i mig.

Sen sade hon väldigt bestämt att jag måste kontakta psyk denna vecka också. Inte nästa, och jag får tydligen inte bestämma själv när JAG tycker att jag behöver ha kontakt med min psykiater igen.. Visst, enligt min BM kanske jag mår superdåligt psykiskt, enligt hennes erfarenheter. Men jag vet själv vad som är halvdåligt/dåligt/riktigt dåligt för mig. Jag har varit sådan här hela livet och känner ju ändå till mig själv.. JAG anser inte att jag behöver ha kontakt med psyk nu. Det stödet jag behöver för tillfället, när jag mår som jag gör, får jag av min sambo och min mamma genom att prata med dom, få lite tröst om jag är ledsen, bra råd osv osv. Min plan var att kontakta min psykiater senare under graviditeten, för att diskutera hur vi ska göra efteråt, om jag behöver stöd då och liknande. Men jag har liksom 5 månader kvar, och min BM erkände motvilligt att det inte finns någon som kan ta bort hormonerna ur min kropp, som gör att min sjukdom förvärras. Jag får helt enkelt stå ut bara.

Jag behövde bara beklaga mig lite. Jag ogillar starkt att någon ska bestämma åt mig, för jag är faktiskt vuxen. Och jag ogillar ännu mer när folk vill göda mig, för jag äter faktiskt när jag blir hungrig. ALLTID.

 

[Luff]

Sv: Konstig BM + matfrågor..

Oj - ja det var ju kanske inte mycket till mat du åt - förstår om det låter fruktansvärt att äta allt det som BM ville.

Har du dåliga värden eller går du ner i vikt - finns det någon annan anledning än att hon TYCKER att du behöver äta mer?

Gå den gyllene medelvägen - ät något litet emellanåt, och se till att äta vitaminer o järn så du har näring både till dig o magen.

 

[kamomillo]

Sv: Konstig BM + matfrågor..

Vet du en sak! Jag tror inte barnmorskan sa detta till dej för att jävlas, utan för att du skulle förstå allvaret i att vänta barn, man "BÖR" äta så barnet mår bra, och har man osunda matvanor i vanliga fall, så bör man nog tänka på den lill* i första hand.....
Det va förhoppningsvis inte bara för att "få bestämma" över dej, utan av omtanke!

Lycka till med babyn!

* Jenny *

 

[Cizzi]

Sv: Konstig BM + matfrågor..

Egentligen behöver man INTE äta mer när man är gravid än annars, bebisen tar det den behöver endå, så den där extra portionen eller choklad biten kan man tyvärr inte skylla på att bebisen behöver
Extra mat behövs sen under amningen DÅ förbränner du massor .

Se till att du får i dig dagligen av tallriks modellen, mycket extra kalk, om du inte redan gör det så köp på apoteket något som heter VitaMineral, en tablett om dagen behövs.

Troligen menar din BM bara väl men det blir så fel.

Lycka till nu sotis på dig som är gravid...

 

[Mitzi]

Sv: Konstig BM + matfrågor..

Varför "måste" du kontakta psyk? På vilka grunder säger hon det, är det för att hon tycker att du äter dåligt?

Vad gäller maten: Bebisen är ännu inte så stor att den slukar några större mängder kalorier. Så det finns ingen anledning att "göda sig". Men du bör absolut äta mer än en gång per dag. Jag tror att bm reagerade på detta att du bara är hungrig (och vill äta) en gång per dag. Det är INTE normalt, och sunt.
Det är viktigt för blodsocker, och en massa annat som påverkar bebisen, att du äter jämnt fördelat över dagen. Prova att minska på huvudmålet och ät fler mindre portioner istället.
Vad jag förstår har du haft ätstörningar. Ett vanligt problem som ofta kvarstår trots att man tillfrisknat är att man inte känner sig hungrig särskilt ofta. Detta har sannolikt både psykiska som fysiska orsaker. Nu har du dock ett nytt liv inom dig som inte haft dessa problem och som behöver ha rutiner i sin näringstilförsel.
Ät hellre lite men ofta!
Lycka till!

 

[Bebben]

Sv: Konstig BM + matfrågor..

Anledningen till att jag måste kontakta psyk är för att jag mår för dåligt (?). Jag är manodepressiv, och är väldigt låg hela tiden nu sen hormonerna har satt igång i kroppen. Men kuratorn på MVC håller ju med mig i att det inte finns något en läkare kan göra. Jag kan inte äta stämningsbalanserande medicin exempelvis, för det finns inga sådana som inte kan ge fosterskador. Vanliga antidepp blir jag bara sämre av också. Förutom några panikångestattacker så mår jag inte så pass dåligt att jag inte kan hantera det själv, jag har ju som sagt levt såhär i hela mitt liv.. Vid mina ångestattacker så hjälper sambon mig med att lugna ner mig igen, pratar igenom saker, försöker hitta varför det blev så nu och tillslut är jag så pass lugn igen att jag kan somna i hans famn. Och dagen efter så är jag relativt normal igen.. Det enda (enligt min psykiater) som kan ges mot ångestattackerna är lugnande (Eftersom det bara behövs just då, och kommer så pass sällan) vilket inte går att äta under graviditeten ändå.. Så för min del känns det ganska onödigt att ha regelbunden kontakt med dom igen, just nu. Däremot vill jag själv ha det i slutet av graviditeten, just för att jag ska kunna få stöd/hjälp efter förlossningen om det behövs.

Maten då..
Jo, jag har haft ätstörningar. Hetsåt alternativt åt inte alls, under några år sammanlagt. Numera så känner jag väldigt sällan ångest över maten, och jag har inget problem med att äta fet mat/godis/chips om jag blir sugen på det.. Visst, jag låter inte min kropp få precis allt den är sugen på (För jag ÄLSKAR allt gott och fett ) för då hade jag varit en vandrande badboll. Men jag äter godsaker någon gång i veckan åtminstone, helt utan att må dåligt över det. Så frisk så kan man väl säga att jag är.. Men, som du skriver, så sitter det fortfarande i att helt enkelt inte bli hungrig ofta. Min ämnesomsättning är låg (Mammas också), vilket inte hjälper till direkt. Oavsett hur nyttigt jag än äter, så blir jag tjock ganska fort om jag äter för många gånger om dagen. Så min kropp är väl helt enkelt invand i att inte äta för ofta.
I höstas gick jag ner dom kilona jag samlat på mig efter flytten till Skåne, strax över 10 kg hade jag gått upp. Och för att gå ner dom var jag tvungen att motionera ganska mycket (Gick 1 mil om dagen i RASK takt, plus 3-4 kortare promenader också, red väldigt mycket och åt nyttigt samt 2 ggr om dagen.)

Men jag VET att det inte är normalt eller sunt att inte vilja äta oftare, men jag har haft det så i ca 7 år nu. Även innan ätstörningarna så började jag äta mer sällan och var helt enkelt inte hungrig. Det sammanföll med pubertetens start, så kanske ämnesomsättningen sjönk då. Men jag vet inte vad jag ska göra för att få tillbaka en aptit som försvann för nästan 10 år sen liksom. Min kropp behöver helt enkelt inte mer mat än såhär, för så fort som jag börjar äta 3-4 ggr om dagen så går jag fort upp i vikt, oavsett motionen. Kroppen hinner inte alls att göra av med så mycket energi..

 

[Bebben]

Sv: Konstig BM + matfrågor..

Jag äter relativt bra mat ändå. Ca 4-5 av 7 dagar i veckan blir det vanlig husmanskost, vissa dagar grönsaker till och vissa andra inte.. Några gånger i månaden käkar vi ute, pizza/hamburgare/kinamat eller annat sådant..

 

[Bebben]

Sv: Konstig BM + matfrågor..

Jag har perfekta värden i allt, och jättebra blodtryck också. Jag har sammanlagt gått upp 5 kg sen graviditeten startade och är i v 19 nu. Och det trots att jag spydde konstant i ca 7 v i början. Magen har börjat växa nu, och ökar litegrann hela tiden. Jag har även ökat lite i fett på lår/rumpa/mage, så ner i vikt går jag ju inte..

På UL igår sa sköterskan att bebisen ser bra ut, är i rätt strl för tidpunkten osv.

Så egentligen förstår jag inte problemet.. För både min kropp och bebisen mår bra, växer som den ska och mina värden är stabila och jag ökar långsamt men stadigt i vikt. Gick ner lite när jag spydde som mest, men gick upp det direkt igen sen.

 

[Cizzi]

Sv: Konstig BM + matfrågor..

Men du att gå upp 5kg i v.19 är väll helt OK? har tre graviditeter bakom mig och jag har gått upp följande.

Med nr1.
i v.22 gått upp 4kg och v.39. 13kg

nr.2
i v.18 gått upp 3,7kg och v.39 12,1kg

nr.3
i v. 24 gått upp 4kg och i v.38 9,2kg

Nu är det välldigt olika hur mycket man går upp i vikt under sin graviditet, men oavsett så är det normalt att gå upp i vikt när man är gravid. Ät vettigt och rör lagom på dig så blir det bra.

Tror ochså att du gör rätt i att se till att du har en kontakt med psyk när det närmar sig förlossningen och efter när du har bebisen, det är en STOR omställning att få barn och du har ju din sjukdom som kan göra det ännu jobbigare, men nu tror jag att du känner dig själv och verkligen vet när det är dax att be om hjälp.

Var rädd om dig och lycka till

 

[Luff]

Sv: Konstig BM + matfrågor..

Det tycker jag låter jättebra, då mår ju bebben fint - både du o bebbe junior.

 

[Bebben]

Sv: Konstig BM + matfrågor..

Tack, nu känns det lite mer normalt att inte ha gått upp mer i alla fall. Jag tycker bara att det är skönt att jag inte ökar så mycket i vikt, för jag har ett trasigt knä och väldigt dålig rygg, så det kommer att bli jobbigt nog som det är i slutet, utan att behöva väga typ 20kg+.

Ja, det är för övrigt precis därför jag vill ha kontakt färdig efter förlossningen igen. För det är ju en stor omställning, och jag har nog lättare för att bli mer deprimerad efteråt, eftersom jag redan har det i mig regelbundet. Därför vill jag att dom är "beredda" med medicin, IFALL jag känner att jag vill börja med det igen. Och kan ordna tid lite fortare åt mig än normalt kanske, och lite sådana saker..

 

[Bebben]

Sv: Konstig BM + matfrågor..

Det är det jag tycker också.. Kändes jätteskumt att jag ska tvingas att äta mer, trots att jag mår alldeles utmärkt Visst är jag trött och så av och till, men det är nog mest för att jag redan nu har fått en ganska jobbig foglossning. Och jag blir trött av att ha ont!

 

[oz_joj]

Sv: Konstig BM + matfrågor..

Kanske dags att byta barnmorska om det inte känns bra med den du har. Det har man all rätt i världen att göra.

 

[Bebben]

Sv: Konstig BM + matfrågor..

Jag tänkte på det idag.. Det skumma är bara att hon har varit helt underbar hittills. Men dom 2 senaste gångerna (När sambon varit med också) så har hon inte alls varit som innan. Då ska hon enbart poängtera hur sjuk jag är typ. Känns mindre kul. Dessutom VET ju han vem han lever ihop med, och det är ju han som tar hand om mig när jag får ångest, och ser exakt hur jag är och mår. Det gör ju inte hon ens..

 

[Mitzi]

Sv: Konstig BM + matfrågor..

Det låter som att din inställning till mat är väldigt sund. Du har ju klarat av att gå upp i vikt (och sen gå ner igen) på ett vettigt sätt. Eftersom bebisen också växer som den ska och dina värden är bra så borde det egentligen inte finnas någon större anledning till oro.
Du bör dock försöka äte lite mer jämnt fördelat över dagen. Kan du åtminstone inte dricka ett glas mjölk och äta en frukt 2 gånger om dagen, så att du är uppe i tre mål/dag. Eller går du upp i vikt då?

 

[Snurrfian]

Sv: Konstig BM + matfrågor..

Har hon någon erfarenhet eller kunskap om Manodepressiva? Hon kanske har "läst på" och inte fått med all information och blivit orolig för dig och sambon...
Men jag kan förstå att hon bekymrar sig för att du inte äter mer än en gång om dagen, och du kanske ska fundera på att försöka lära in kroppen på något annat. Ju längre fram i graviditen desto mindre plats får du i för magsäcken, för barnet ligger ju där, och man får alltså inte i sig tillräckligt med mat en gång om dagen... Så du får börja vara väldigt observant på din kropps signaler och signalerar den sug på något, så se till att äta lite! Ett äpple, en grov macka med något, en tallrik fil osv. Och som sagt vitamineral gör att du får i dig det du behöver!
Men barnet kommer inte att må dåligt, barnet tar alltid det den behöver, men du kanske behöver lite för att orka genom hela graviditen och förlossningen som kräver en hel del ork...

 

[Kamomilla]

Sv: Konstig BM + matfrågor..

Men om det nu är maten hon oroar sig för, varför inte ge en remiss till en dietist?

 

[Girasol]

Sv: Konstig BM + matfrågor..

Jag har 4 barn och och min totala viktökning har som mest varit 16 kg och som minst 8 kg. Ändå har barnen vägt väldigt lika. Den lättaste vägde 3015 gram och den största vägde 3110 gram.

Om du nu inte skulle gå upp i vikt senare under grav. och har svårt att äta så kan du köpa näringsdrycker på apoteket, dietist kan även skriva ut dom så blir det lite billigare. Jag drack sådana och tycker att semper näringsdryck med chokladsmak är ok om den är isande kall. Smakar ungefär som pucko.

Vad gäller foglossningarna så ring till bm om du inte ska dit snart och be att få remiss, så du kan hämta ut ett bälte! Har du tur så lindrar det en hel del. Vilket det gjorde för mig!

Mår man mycket illa så kan man få Primperan utskrivet, dess största biverkning är trötthet/slöhet. Jag somnade ofrivilligt relativt ofta....
Kanske kunde vara något?

Byt bm om det inte känns bra! Det är din och sambons graviditet och ingen annans. Inte kommer ni att få uppleva just den en gång till heller.

Styrkekramar!

 

[FridaJ]

Sv: Konstig BM + matfrågor..

vad jag har förstått så är det ju inte bebisen som tar skada om du äter "för lite" utan den tar av din kropp det den behöver och det är du som bär på barnet som "blir lidande" inte bebis. det sa BM till mig eftersom jag har spytt konstant i princip sen jag testade positivt. (har trots det lyckas gå upp 7 kg och är i v.36 nu) och jag läste i någon bok att det enda extra man behöver som gravid är ett glas mjölk och en smörgås/dag. så om du lyckas pilla i dig det förutom det du brukar äta så tror jag allt är lugnt! Lycka till!

 

[Bebben]

Sv: Konstig BM + matfrågor..

Dom flesta dagar så brukar jag småäta någon macka, lite rester eller liknande. Åtminstone så försöker jag att göra det, och ju mer fysisk jag är under dagen desto hungrigare blir jag ju såklart. Vissa dagar äter jag mer än normalt, men då antar jag att jag behöver det och följer kroppen. Det gör jag nästan alltid, förutom dom gånger då kroppen skriker efter choklad, ostbågar och godis i flera timmar

Jag anser själv att min matinställning är sund idag. Speciellt när jag har så många års erfarenhet av ätstörningar, då min syster har lidit av svåra ätstörningar (anorexi och bulimi) i över 10 år och varit nära att dö 2 gånger av det. Jag vet vad som är sjukt och friskt gällande mat liksom.. Jag märker direkt på sekunden om min syn på mat förändras, och då vet jag också varför, hur länge det kan hålla i sig och hur jag ska tänka/göra för att förändra det igen.