Kompisars föräldrar

R

Raderad medlem 19815

Jag har en pojke på snart sju år som är väldigt kavat och framåt. Han får vara ute och leka själv i området där vi bor bara han inte går för långt bort. T ex får han gå hem själv till och från kompisar och till lekplatsen, alla ställena ligger max 300 meter bort. Vi bor i ett radhusområde utan sociala problem och bus. Här finns biltrafik men han går på cykelvägar och behöver korsa en bilväg en gång för att komma till kompisar/lekplats.

Hans bästa kompis som är 7 och ett halvt år bor några hundra meter bort och hans föräldrar och jag har inte alls samma syn på det här. 10 meter från dem ligger en inhägnad förskolegård där barnen tycker om att leka, men till och med där är alltid en av föräldrarna med och vaktar, kompisen får inte vara där och leka själv. Idag skulle jag vara med och vakta men de rymde pga kul att busa med den vaktande vuxna. De sprang då ut på den breda cykelvägen längs bilvägen (40-väg) och föräldrarna blev inte så glada, de såg det som att de varit ute på gatan och lekt vilket de självklart inte hade.

Jag kan inte riktigt tänka klart kring hur jag ska agera. Om min pojke går dit och vill leka och de vill vara ute, ska jag erbjuda mig att vara med och vakta då, eller ska jag tänka att det är ok för mig att min pojke är ute själv och vill de vakta så får de göra det, men jag tänker inte göra det?

Om de leker hos mig så ser jag det som att jag ansvarar så då är jag självklart med och vaktar (dvs går efter dem när de är ute och leker eller cyklar omkring). Fast det kanske jag inte borde...?
 
Till saken hör att jag har ett äldre barn på snart 9 år med funktionsnedsättning som gör att han vägrar vara ute och leka. Han trivs bäst med att vara hemma. Det känns ju därför rätt trist att gå omkring och vakta någon annans barn istället för att vara hemma med mitt andra barn. Han kan vara hemma en stund själv men jag vill ju inte att han ska vara hemma själv i flera timmar för att kompisens föräldrar inte vill låta sitt barn vara ute själv.
 
Jag var aldrig ute och vaktade andras barn när jag inte hade nåt behov av att vakta mitt eget. Men ingen förälder var så hönsig som de du har att göra med.

Mitt barn fick vara ute och leka med kompis utan vuxen på närmsta lekplatsen när hon var 5 år. Kompisen var 4 år och bodde granne med oss. Vi föräldrar gick ut och tittade till dem lite då och men det var allt. Men nu är mitt barn rätt försiktig och jag litar på att hon inte gör något farligt. Hade mitt barn varot busigare och mer benäget att ställa till hyss hade jag nog haft mer koll.
 
Jag har också en sjuåring, och han får leka ute själv. Nu bor vi på landet, så ingen direkt trafik att tala om. Han vet att han inte får gå själv på vägen och jag litar på honom. Barnen brukar leka vid en bäck som går ca hundra meter från huset, och jag står inte och vaktar.
 
Min snart femåring är ute och leker med kompisar själv i närområdet (bor i radhusområde). Jag hoppas ingen annan förälder känner att de behöver hålla koll på vårt barn för att hon är yngst, men det tror jag inte är fallet. Vårt barn är vårt ansvar. Vi är ute och kollar till då och då, i högre utsträckning än föräldrar med något äldre barn.
 
Det är den andre förälderns problem och det får hen lösa själv. Jag tror inte en sekund på sådant där hönseri. Klarar barnet något själv ska hen också få göra det själv. Allt annat är att undergräva det förtroende barn behöver för att kunna växa.
 
Vet de andra föräldrarna om vad barnen gör hemma hos dig? Då kan de göra ett val om de vill att deras barn ska leka hemma hos er. (Är barnet deras första barn? Min erfarenhet är att de flesta föräldrar är mer ängsliga med första barnet än andra barnet.)

Ni träffas väl ibland och då kan du ju säga idag har barnen varit och lekt på den lekplatsen och de hade säkert kul men du vet inte riktigt för du var hemma och donade. Mer behövs inte för att de ska förstå att hemma hos er får barnen leka utomhus utan passning.
 
Vet de andra föräldrarna om vad barnen gör hemma hos dig? Då kan de göra ett val om de vill att deras barn ska leka hemma hos er. (Är barnet deras första barn? Min erfarenhet är att de flesta föräldrar är mer ängsliga med första barnet än andra barnet.

Ni träffas väl ibland och då kan du ju säga idag har barnen varit och lekt på den lekplatsen och de hade säkert kul men du vet inte riktigt för du var hemma och donade. Mer behövs inte för att de ska förstå att hemma hos er får barnen leka utomhus utan passning.

kompisen är ensambarn.

Jag vet ju läget och anpassar mig efter det. Dvs om de är hos mig så får de inte gå till lekplatsen själva eftersom att jag vet att inte kompisens föräldrar tillåter det. Därför kan jag inte heller göra som du föreslår och släppa en sån bomb i efterhand, alltså att jag inte vet vad de gjort eftersom jag inte var med.
och om jag skulle bara säga att när de är hos oss så tänker jag inte vakta ute, då är jag nästan säker på att han inte skulle få komma hit och leka mer.
 
Till saken hör att jag har ett äldre barn på snart 9 år med funktionsnedsättning som gör att han vägrar vara ute och leka. Han trivs bäst med att vara hemma. Det känns ju därför rätt trist att gå omkring och vakta någon annans barn istället för att vara hemma med mitt andra barn. Han kan vara hemma en stund själv men jag vill ju inte att han ska vara hemma själv i flera timmar för att kompisens föräldrar inte vill låta sitt barn vara ute själv.
Tycker det låter som att du har en jättebra orsak till att inte vakta ute vid lekplatsen som alla borde kunna förstå.

Att säga att ditt barn får leka där själv helt enkelt och att du måste vara med 9 åringen och om de vill titta till sitt barn får de gärna göra det. Det är kanske enda sättet att få dem att släppa sitt barn också?

Det känns ju som att om du inte varit där och vaktat skulle barnen inte rymt ut på "bilvägen" för att busa med dig heller. Så då hade hela affären varit säkrare.

(Vi lät vårt barn cykla runt här från 5 års ålder eller så (det är långsamma bilvägar men barn spelar innebandy på dem och så))

Men jag förstår precis hur du tänker. Jag tänker också att två barn ju passar varandra och är hyggligt trygga och kan åka pulka själva osv från 9 år på gångavstånd. Men det tyckte inte mitt barns kompis föräldrar som ville vakta, då kände man sig bra slö som bara skickade iväg sitt barn när man upptäckte att de stod och vaktade båda och frös på en kulle. (vårt barn är ensambarn, de är inne på sitt tredje nu, men det är det äldsta de vaktar).
 
Tycker det låter som att du har en jättebra orsak till att inte vakta ute vid lekplatsen som alla borde kunna förstå.

Att säga att ditt barn får leka där själv helt enkelt och att du måste vara med 9 åringen och om de vill titta till sitt barn får de gärna göra det. Det är kanske enda sättet att få dem att släppa sitt barn också?

Det känns ju som att om du inte varit där och vaktat skulle barnen inte rymt ut på "bilvägen" för att busa med dig heller. Så då hade hela affären varit säkrare.

(Vi lät vårt barn cykla runt här från 5 års ålder eller så (det är långsamma bilvägar men barn spelar innebandy på dem och så))

Men jag förstår precis hur du tänker. Jag tänker också att två barn ju passar varandra och är hyggligt trygga och kan åka pulka själva osv från 9 år på gångavstånd. Men det tyckte inte mitt barns kompis föräldrar som ville vakta, då kände man sig bra slö som bara skickade iväg sitt barn när man upptäckte att de stod och vaktade båda och frös på en kulle. (vårt barn är ensambarn, de är inne på sitt tredje nu, men det är det äldsta de vaktar).
Ja exakt, hade jag inte vaktat så hade det inte varit intressant att rymma. Jag tänker också att om man ger barnen förtroende så vill de förvalta det och är mindre benägna att testa. Min son testar liksom aldrig eller gör saker på pin kiv utan för att han vill och tycker att han klarar av det.
Så om de är här och leker och de vill cykla iväg hur ska jag göra då menar du? Det är ju mer klart om de är hos dem.
 
Ja exakt, hade jag inte vaktat så hade det inte varit intressant att rymma. Jag tänker också att om man ger barnen förtroende så vill de förvalta det och är mindre benägna att testa. Min son testar liksom aldrig eller gör saker på pin kiv utan för att han vill och tycker att han klarar av det.
Så om de är här och leker och de vill cykla iväg hur ska jag göra då menar du? Det är ju mer klart om de är hos dem.

Prata med de andra föräldrarna och förklara läget. Att ditt barn gärna får cykla till lekplatsen och leka utan dig. Att du litar på ditt barn och därför tyvärr inte nån möjlighet eller lust att följa med och passa. Och om de anser att barnen behöver passas så får de leka hos dem istället.
 
Ja exakt, hade jag inte vaktat så hade det inte varit intressant att rymma. Jag tänker också att om man ger barnen förtroende så vill de förvalta det och är mindre benägna att testa. Min son testar liksom aldrig eller gör saker på pin kiv utan för att han vill och tycker att han klarar av det.
Så om de är här och leker och de vill cykla iväg hur ska jag göra då menar du? Det är ju mer klart om de är hos dem.
Tja tyvärr är det väl så att om barnen är hos mig så måste jag passa dem nästan lika noga som deras egna föräldrar så då hade jag sagt nej till att cykla iväg (tvingat dem att spela dataspel eller något helt mot mina principer för att få dem att sitta still som hans föräldrar ville. Jag skulle ju inte vilja att de visade motorsågsmassakern och spelade GTA hemma hos sig bara för att det var ok för dem.).

Men om mitt barn och deras barn stämmer möte på lekplatsen så passar jag inte mitt barn utan låter det springa dit så får de göra som de vill.
 
Tja tyvärr är det väl så att om barnen är hos mig så måste jag passa dem nästan lika noga som deras egna föräldrar så då hade jag sagt nej till att cykla iväg (tvingat dem att spela dataspel eller något helt mot mina principer för att få dem att sitta still som hans föräldrar ville. Jag skulle ju inte vilja att de visade motorsågsmassakern och spelade GTA hemma hos sig bara för att det var ok för dem.).

Men om mitt barn och deras barn stämmer möte på lekplatsen så passar jag inte mitt barn utan låter det springa dit så får de göra som de vill.
Tyvärr behöver de inte tvingas till dataspelande 🙄. Men bra idé att försöka få till en lekplatsdate och så får de passa om de vill. Jag har köpt en armbandsklocka till mitt barn också och han håller på att lära sig klockan så snart kan jag säga till honom när han ska vara hemma också. Nu ska mitt barn inte vara hemma på några veckor så jag styr upp det senare.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Hej! Det är spännande tider för mig och min familj, då vi äntligen känner att det är en bra tid att skaffa hund. Tanken är att besöka...
2 3
Svar
40
· Visningar
4 954
Hundträning Byn som jag bor i anordnar hundpromenader ett par gånger i veckan. Jättebra träning tänkte jag. Själv har jag inget behov av social...
Svar
8
· Visningar
1 931
Senast: Sesca
·
Övr. Barn Min son är bjuden på Halloweenfest nästa vecka hos en av sina bästa vänner, som är en klasskompis. Det är ett litet gäng barn som är...
2 3
Svar
51
· Visningar
5 157
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 387

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp