Red_Chili
Trådstartare
Jag vet egentligen inte varför jag skriver den här tråden, men behöver nog få lufta lite tankar och se om någon kan se något som jag inte ser.
Det började förra sommaren, vad jag vet. Det var första sommaren på.. många år, som jag hade min Zala hemma hos mig (annars har hon bott på kennel). Hon började halta, men inte hela tiden. Hon kunde halta kraftigt i två minuter, sedan inte halta alls på resten av dagen, dagen därefter markera lite och sedan inget mer. Sedan kunde hon halta i flera dagar för att därefter inte visa något på några veckor osv.
Efter ett tag upptäckte jag att en av tålederna på en framtass var tjockare än de övriga lederna. Det var som en "boll" runt hela leden. Zala fick vila ett tag, "bollen" försvann och allt var frid och fröjd. En månad senare haltade hon igen. Bollen i tåleden var tillbaka och då tog jag henne till veterinär. Självfallet haltade Zala inte hos veterinären. Hon reagerade inte heller nämnvärt när veterinären klämde igenom henne. (Svårt att säga om hon reagerade på att något var obehagligt, eller om hon bara inte ville att domaren skulle pilla för mycket)
Veterinären tyckte som så att eftersom Zala inte haltade då och knölen i tån knappt syntes när hon stod på tassen så behövde jag inte bry mig...
Att Zala sedan har lång päls mellan tårna och knölen till stor del var sådan att den bara märktes om man kände på tån, det brydde sig inte veterinären om.
Vi gick hem och dagen efter haltade Zala igen.. Hon fick då vila två veckor. En vän som utbildade sig till veterinär kände på tån och tyckte att Zala verkade reagera lite, men hon kunde inte säga vad det var för fel utan undersökning. Efter vilan så försvann i alla fall knölen i tån, och kom inte tillbaka. Under hela vintern så haltade Zala ingenting, hade inget knasigt med någonting alls.
Det blev sommar igen. Zala nöjt av livet och mådde utmärkt. Vi båda älskade livet och var glada. Hon fick följa med på släphareträning och jaga trasa - vilket är det absolut bästa hon vet! Allt var underbart. Sedan följde hon med på en lure coursing-träning. Hon sprang bara en gång, och ensam. Jag reagerade på att hon verkade springa konstigt, så när hon kom i mål kände jag igenom hela henne, tittade på hur hon rörde sig osv men hittade inget fel.
Hon fick följa med på en till släphareträning, men fick då bara springa en väldigt kort bit. Hon tog inte i alls när hon sprang och då bestämde jag mig för att inte låta henne springa mer innan jag var säker på att inget var fel på henne. Just då hade jag glömt bort tassen som bråkat förra sommaren. Några veckor senare började hon halta... Jag kände igenom hela henne och upptäckte att hennes tå åter igen var tjockare än de andra tårna... Hältan kom och gick och hon fick inte springa med någon.
Sedan har hältan kommit och gått under hela sommaren. Vissa dagar haltar hon kraftigt, vissa veckor visar hon inga tecken på obehag alls.
De jag pratat med, bland annat en vän som är veterinär (inte samma som jag nämnde tidigare) pratar om att det borde vara artros och det låter ju inte orimligt. Men så funderar jag mer. Borde inte artrosen märkas mer på vintern än på sommaren? Artros ska väl bli "bättre" av värme? Hur kul är det för min dam att vara halt till och från under sommarhalvåret när hon bara vill vara ute, och vara "frisk" under vintern - som hon fullständigt avskyr?
Vad kan man göra? Artros kan man väl inte "bli frisk från"?
Jag vill ju inget annat än ha friska, lyckliga hundar, men just nu (framförallt när även Wahidah är trasig) känns det bara väldigt tungt och jobbigt med allting.
Det började förra sommaren, vad jag vet. Det var första sommaren på.. många år, som jag hade min Zala hemma hos mig (annars har hon bott på kennel). Hon började halta, men inte hela tiden. Hon kunde halta kraftigt i två minuter, sedan inte halta alls på resten av dagen, dagen därefter markera lite och sedan inget mer. Sedan kunde hon halta i flera dagar för att därefter inte visa något på några veckor osv.
Efter ett tag upptäckte jag att en av tålederna på en framtass var tjockare än de övriga lederna. Det var som en "boll" runt hela leden. Zala fick vila ett tag, "bollen" försvann och allt var frid och fröjd. En månad senare haltade hon igen. Bollen i tåleden var tillbaka och då tog jag henne till veterinär. Självfallet haltade Zala inte hos veterinären. Hon reagerade inte heller nämnvärt när veterinären klämde igenom henne. (Svårt att säga om hon reagerade på att något var obehagligt, eller om hon bara inte ville att domaren skulle pilla för mycket)
Veterinären tyckte som så att eftersom Zala inte haltade då och knölen i tån knappt syntes när hon stod på tassen så behövde jag inte bry mig...
Att Zala sedan har lång päls mellan tårna och knölen till stor del var sådan att den bara märktes om man kände på tån, det brydde sig inte veterinären om.Vi gick hem och dagen efter haltade Zala igen.. Hon fick då vila två veckor. En vän som utbildade sig till veterinär kände på tån och tyckte att Zala verkade reagera lite, men hon kunde inte säga vad det var för fel utan undersökning. Efter vilan så försvann i alla fall knölen i tån, och kom inte tillbaka. Under hela vintern så haltade Zala ingenting, hade inget knasigt med någonting alls.
Det blev sommar igen. Zala nöjt av livet och mådde utmärkt. Vi båda älskade livet och var glada. Hon fick följa med på släphareträning och jaga trasa - vilket är det absolut bästa hon vet! Allt var underbart. Sedan följde hon med på en lure coursing-träning. Hon sprang bara en gång, och ensam. Jag reagerade på att hon verkade springa konstigt, så när hon kom i mål kände jag igenom hela henne, tittade på hur hon rörde sig osv men hittade inget fel.
Hon fick följa med på en till släphareträning, men fick då bara springa en väldigt kort bit. Hon tog inte i alls när hon sprang och då bestämde jag mig för att inte låta henne springa mer innan jag var säker på att inget var fel på henne. Just då hade jag glömt bort tassen som bråkat förra sommaren. Några veckor senare började hon halta... Jag kände igenom hela henne och upptäckte att hennes tå åter igen var tjockare än de andra tårna... Hältan kom och gick och hon fick inte springa med någon.
Sedan har hältan kommit och gått under hela sommaren. Vissa dagar haltar hon kraftigt, vissa veckor visar hon inga tecken på obehag alls.
De jag pratat med, bland annat en vän som är veterinär (inte samma som jag nämnde tidigare) pratar om att det borde vara artros och det låter ju inte orimligt. Men så funderar jag mer. Borde inte artrosen märkas mer på vintern än på sommaren? Artros ska väl bli "bättre" av värme? Hur kul är det för min dam att vara halt till och från under sommarhalvåret när hon bara vill vara ute, och vara "frisk" under vintern - som hon fullständigt avskyr?
Vad kan man göra? Artros kan man väl inte "bli frisk från"?
Jag vill ju inget annat än ha friska, lyckliga hundar, men just nu (framförallt när även Wahidah är trasig) känns det bara väldigt tungt och jobbigt med allting.
Senast ändrad:
