Mandarinen
Trådstartare
(Nytt nick, gammal användare.) För att hålla det här inlägget från att bli en hel roman håller jag mig kort och skalar bort en del hel information.
För snart 3 år tillbaka började jag vakna om nätterna av att jag hade vansinnigt ont i mitt ena knä. Hade jag sovit med knät lätt böjt fick jag med handkraft räta ut det igen. Kunde vakna så upp mot 5 gånger per natt. Var jag ute på promenad med hundarna hade jag ont i knät men smärtan ”värmde ur” och var uthärdlig, så jag ignorerade.
Något halvår senare märkte jag att knät svullnat upp och besökte vårdcentralen. Fick då en kur Naproxen vilket inte hjälpte och fick komma tillbaka och tömma vätskan. Blev samtidigt ifrågasatt av läkarens kollega som inte tyckte att jag hade tillräckligt ont för att vara där, typ. 47 ml vätska tömdes och kortison sprutades in. Knät gick ner i svullnad och kändes toppenbra. ”Händer det här igen, tänker jag inte gå dit igen såvida benet sitter kvar” var min enda tanke.
Några månader senare svullnade knät upp igen och jag hankade mig fram och vägrade ens tänka tanken på att kontakta vårdcentralen förrän åtta månader senare då även mitt underben, fotled och fot blir så svullet och tjockt att jag knappt kunde gå och jag började noja mig över att det kanske var en propp eller att huden skulle spricka.
Kom till en fantastisk läkare som tog mig på allvar och fick ta diverse prover och fick en kur Diklofenak. Efter ca 10 dagar var det bara knäsvullnaden som var kvar. Under denna period hade min ena stortå svullnat upp samt ett finger. Svullnaderna la sig ganska snabbt men hade värk i dessa leder emellanåt. Nu skär jag rejält: under höst och vintermånaderna hade jag värk i axlar, handleder, höfter, knän och fotleder. Många fingrar, några tår och handlederna var svullna. Oftast svullnade leden upp, var något rödaktig och värkte rejält för att på 2-4 veckor klinga av. Värken satt dock i längre men det var främst när jag frös eller det var kallt ute som det gjorde väldigt ont i dem, annars kunde jag stå ut även om jag irriterades av det.
När jag äntligen fick komma till reumatolog hade synliga svullnader och mycket av värken klingat av helt och nästan alla leder kändes helt okej. Det var bara mina knän (mitt andra knä svullnade upp nu vid årsskiftet) som var synbart svullna. Besöket gick inte sådär jättebra och jag fick inte fram all information till läkaren som jag ville dela med mig av. Av någon anledning blev jag också ifrågasatt om ”mina knän var svullna eller bara såg svullna ut”. Ena knät blev dock klassificerat som svullet och det andra inte. Jag blev bara glad över att få åka hem. Ena knät sprutades och blev bra i ca 1,5 månad, precis som övriga gånger. Sedan svullnade det upp igen. Båda knäna ser svullna ut och känns likadana, men visst varierar svullnaden ovanför knäna. Vissa dagar är det väldiga ”kuddar” ovanför knäna och andra dagar betydligt mindre.
Jag kan inte sitta på huk eller knä och har inte kunnat på snart 1,5 år. Om jag sitter på marken/golvet, eller för lågt, får jag kämpa rejält för att komma upp på fötter. Jag är galet stel i knän och höfter. Just värken har det varit lugnare med, jag känner av det bitvis men stelheten är vad som stör mig mest. Underbenet och fotleden som svullnade upp rejält i höstas svullnade upp en vända igen och andra fotleden har också varit något svullen emellanåt.
Borrelia säger tre läkare nej till, trots ett positivt blodprov. Inga kristaller i ledvätskan.
Vad kan det vara? Känner någon igen sig? Jag börjar oroa mig igen då jag precis kommit igång med att rida igen efter många års uppehåll. Jag längtar också efter att kunna få sitta på huk igen. Det underlättar mycket om man ska fixa med saker på låg höjd.
Har säkert missat massor av viktig i formation, så fråga om något är oklart. Hoppas någon orkade läsa.
För snart 3 år tillbaka började jag vakna om nätterna av att jag hade vansinnigt ont i mitt ena knä. Hade jag sovit med knät lätt böjt fick jag med handkraft räta ut det igen. Kunde vakna så upp mot 5 gånger per natt. Var jag ute på promenad med hundarna hade jag ont i knät men smärtan ”värmde ur” och var uthärdlig, så jag ignorerade.
Något halvår senare märkte jag att knät svullnat upp och besökte vårdcentralen. Fick då en kur Naproxen vilket inte hjälpte och fick komma tillbaka och tömma vätskan. Blev samtidigt ifrågasatt av läkarens kollega som inte tyckte att jag hade tillräckligt ont för att vara där, typ. 47 ml vätska tömdes och kortison sprutades in. Knät gick ner i svullnad och kändes toppenbra. ”Händer det här igen, tänker jag inte gå dit igen såvida benet sitter kvar” var min enda tanke.
Några månader senare svullnade knät upp igen och jag hankade mig fram och vägrade ens tänka tanken på att kontakta vårdcentralen förrän åtta månader senare då även mitt underben, fotled och fot blir så svullet och tjockt att jag knappt kunde gå och jag började noja mig över att det kanske var en propp eller att huden skulle spricka.
Kom till en fantastisk läkare som tog mig på allvar och fick ta diverse prover och fick en kur Diklofenak. Efter ca 10 dagar var det bara knäsvullnaden som var kvar. Under denna period hade min ena stortå svullnat upp samt ett finger. Svullnaderna la sig ganska snabbt men hade värk i dessa leder emellanåt. Nu skär jag rejält: under höst och vintermånaderna hade jag värk i axlar, handleder, höfter, knän och fotleder. Många fingrar, några tår och handlederna var svullna. Oftast svullnade leden upp, var något rödaktig och värkte rejält för att på 2-4 veckor klinga av. Värken satt dock i längre men det var främst när jag frös eller det var kallt ute som det gjorde väldigt ont i dem, annars kunde jag stå ut även om jag irriterades av det.
När jag äntligen fick komma till reumatolog hade synliga svullnader och mycket av värken klingat av helt och nästan alla leder kändes helt okej. Det var bara mina knän (mitt andra knä svullnade upp nu vid årsskiftet) som var synbart svullna. Besöket gick inte sådär jättebra och jag fick inte fram all information till läkaren som jag ville dela med mig av. Av någon anledning blev jag också ifrågasatt om ”mina knän var svullna eller bara såg svullna ut”. Ena knät blev dock klassificerat som svullet och det andra inte. Jag blev bara glad över att få åka hem. Ena knät sprutades och blev bra i ca 1,5 månad, precis som övriga gånger. Sedan svullnade det upp igen. Båda knäna ser svullna ut och känns likadana, men visst varierar svullnaden ovanför knäna. Vissa dagar är det väldiga ”kuddar” ovanför knäna och andra dagar betydligt mindre.
Jag kan inte sitta på huk eller knä och har inte kunnat på snart 1,5 år. Om jag sitter på marken/golvet, eller för lågt, får jag kämpa rejält för att komma upp på fötter. Jag är galet stel i knän och höfter. Just värken har det varit lugnare med, jag känner av det bitvis men stelheten är vad som stör mig mest. Underbenet och fotleden som svullnade upp rejält i höstas svullnade upp en vända igen och andra fotleden har också varit något svullen emellanåt.
Borrelia säger tre läkare nej till, trots ett positivt blodprov. Inga kristaller i ledvätskan.
Vad kan det vara? Känner någon igen sig? Jag börjar oroa mig igen då jag precis kommit igång med att rida igen efter många års uppehåll. Jag längtar också efter att kunna få sitta på huk igen. Det underlättar mycket om man ska fixa med saker på låg höjd.
Har säkert missat massor av viktig i formation, så fråga om något är oklart. Hoppas någon orkade läsa.
