Så blev det dags för hopptävlingsdelen av klubbcupen, och dags för mig att visa vad jag går för på en hinderbana. 
Bedömningen var stilpoäng, med poängavdrag för eventuella fel (vägringar och rivningar), och om några skulle hamna på samma antal stilpoäng så skulle det avgörande vara vem som var närmast idealtiden för banan. Vi fick också kommentarer till stilpoängen, vilket var väldigt trevligt. Men eftersom domaren då skulle skriva kommentarer på varje protokoll mellan ritterna, så tog det lite längre tid mellan varje startande.
Eftersom jag inte har deltagit på något liknande tidigare så var jag lite förvirrad över var jag skulle vara när – t.ex. när skulle jag egentligen ta ut Juvelen för att rida fram? Jag visste inte hur dags jag skulle starta eftersom det inte fanns några tidsangivelser. Och den som ansvarade för framhoppningen ville inte ha för många hästar inne på framhoppningsbanan samtidigt, men eftersom alla hästar skulle gå två gånger så kom ju dom hästar som redan hade hoppat en gång tillbaks till framhoppningsbanan och red runt där i väntan på deras tur. Jag antar att det finns något smart sätt att räkna ut och planera detta på, men för mig som aldrig har tänkt i dom banorna förut så kände jag mig mest bara förvirrad. Jag gick lite på känn och det var ren tur att det gick bra – jag hann värma upp och hoppa fram kanske 4-5 språng och kom sedan fram till banan lagom till det var min tur. Vet inte om det var förvirringen som bidrog, men precis innan jag skulle sadla på och ta ut Juvelen så kände jag mig faktiskt lite nervös. Väl uppe på Juvelens rygg så släppte det, och i övrigt så lös nervositeten med sin frånvaro.
Jag hade ju blivit lottad till att tävla på Juvelen, en snäll 9-årig fuxkille, och det kändes mer och mer som en riktig vinstlott. På lektion kan Juvelen vara lite väl trött och sävlig och jag har väl inte riktigt fått kläm på honom, men både på hoppträningen förra helgen och nu på tävlingen så taggade han till och var vaken och på men fortfarande cool. SÅ bussig och trevlig!
Hinderbanan bestod av 8 hinder/språng, med några brutna linjer och roliga vägar som man fick tänka till lite på. Juvelen gick som en klocka, däremot var ryttaren inte helt med i första svängen... Det var sagt innan att det skulle ge avdrag på stilpoängen om man inte försökte rätta galoppen, och jag var lite långsam med att rätta galoppen efter första hindret, så plötsligt insåg jag att vi nästan höll på att missa svängen till hinder nr 2. Vi kom lite hastigt och snett mot hindret och Juvelen petade ner översta bommen – på banans lägsta hinder, ha ha, skrattretande! Sen satte vi resten utan problem. Det kändes bra och jämnt och jag var nöjd!
Eftersom jag aldrig har varit med på en hopptävling förut så tänkte jag att jag rent logiskt borde komma sist – som nybörjare på nånting borde man ju vara sämst – så jag hade satt som mål att jag skulle bli nöjd med allt bättre än sistaplats. När resultaten meddelades och jag fick bedömningsprotokollet blev jag väldigt glatt överraskad! Jag hamnade på 5:e plats i ”min” kategori av cupen (av 11 tävlande där 10 kom till start)! Och av de 7 punkter som stilbedömdes så fick jag 8: or (det högsta poäng som domaren gav) på 3 av punkterna, 2 st 7: or och 2 st 6: or. Inte illa för en newbie!
Jag kunde inte låta bli att skratta över 6: orna, för kommentaren var att jag hade ridit Juvelen väldigt trevligt och det hade sett fint och bra ut med bra vägval, men att jag skulle hänga med mer framåt med överlivet i själva språnget. Det var det jag hade fått 6: or på. Och anledningen till att jag skrattade över det var att mina ridlärare har tjatat på mig att räta upp överlivet i hoppningen och inte följa med så mycket framåt! *tarmigförpannan* Jag har ju verkligen försökt att jobba på att hoppa med mer upprätt överliv just för att vara mina ridlärare till lags. Så är det det jag får nerslag på. Suck. Hur man än gör blir det aldrig riktigt rätt...
Det var i alla fall riktigt riktigt roligt och riktigt riktigt inspirerande! Jag vill rida fler banor!! Jag vill hoppa MEEER!
Tog några snabba på min fina Juvel-kompanjon!! Tack hjärtat för att du tog mig runt banan!
Bedömningen var stilpoäng, med poängavdrag för eventuella fel (vägringar och rivningar), och om några skulle hamna på samma antal stilpoäng så skulle det avgörande vara vem som var närmast idealtiden för banan. Vi fick också kommentarer till stilpoängen, vilket var väldigt trevligt.
Men eftersom domaren då skulle skriva kommentarer på varje protokoll mellan ritterna, så tog det lite längre tid mellan varje startande.Eftersom jag inte har deltagit på något liknande tidigare så var jag lite förvirrad över var jag skulle vara när – t.ex. när skulle jag egentligen ta ut Juvelen för att rida fram? Jag visste inte hur dags jag skulle starta eftersom det inte fanns några tidsangivelser. Och den som ansvarade för framhoppningen ville inte ha för många hästar inne på framhoppningsbanan samtidigt, men eftersom alla hästar skulle gå två gånger så kom ju dom hästar som redan hade hoppat en gång tillbaks till framhoppningsbanan och red runt där i väntan på deras tur. Jag antar att det finns något smart sätt att räkna ut och planera detta på, men för mig som aldrig har tänkt i dom banorna förut så kände jag mig mest bara förvirrad. Jag gick lite på känn och det var ren tur att det gick bra – jag hann värma upp och hoppa fram kanske 4-5 språng och kom sedan fram till banan lagom till det var min tur. Vet inte om det var förvirringen som bidrog, men precis innan jag skulle sadla på och ta ut Juvelen så kände jag mig faktiskt lite nervös. Väl uppe på Juvelens rygg så släppte det, och i övrigt så lös nervositeten med sin frånvaro.
Jag hade ju blivit lottad till att tävla på Juvelen, en snäll 9-årig fuxkille, och det kändes mer och mer som en riktig vinstlott. På lektion kan Juvelen vara lite väl trött och sävlig och jag har väl inte riktigt fått kläm på honom, men både på hoppträningen förra helgen och nu på tävlingen så taggade han till och var vaken och på men fortfarande cool. SÅ bussig och trevlig!
Hinderbanan bestod av 8 hinder/språng, med några brutna linjer och roliga vägar som man fick tänka till lite på. Juvelen gick som en klocka, däremot var ryttaren inte helt med i första svängen...
Det var sagt innan att det skulle ge avdrag på stilpoängen om man inte försökte rätta galoppen, och jag var lite långsam med att rätta galoppen efter första hindret, så plötsligt insåg jag att vi nästan höll på att missa svängen till hinder nr 2. Vi kom lite hastigt och snett mot hindret och Juvelen petade ner översta bommen – på banans lägsta hinder, ha ha, skrattretande! Sen satte vi resten utan problem. Det kändes bra och jämnt och jag var nöjd!Eftersom jag aldrig har varit med på en hopptävling förut så tänkte jag att jag rent logiskt borde komma sist – som nybörjare på nånting borde man ju vara sämst – så jag hade satt som mål att jag skulle bli nöjd med allt bättre än sistaplats. När resultaten meddelades och jag fick bedömningsprotokollet blev jag väldigt glatt överraskad! Jag hamnade på 5:e plats i ”min” kategori av cupen (av 11 tävlande där 10 kom till start)! Och av de 7 punkter som stilbedömdes så fick jag 8: or (det högsta poäng som domaren gav) på 3 av punkterna, 2 st 7: or och 2 st 6: or. Inte illa för en newbie!
Jag kunde inte låta bli att skratta över 6: orna, för kommentaren var att jag hade ridit Juvelen väldigt trevligt och det hade sett fint och bra ut med bra vägval, men att jag skulle hänga med mer framåt med överlivet i själva språnget. Det var det jag hade fått 6: or på. Och anledningen till att jag skrattade över det var att mina ridlärare har tjatat på mig att räta upp överlivet i hoppningen och inte följa med så mycket framåt! *tarmigförpannan* Jag har ju verkligen försökt att jobba på att hoppa med mer upprätt överliv just för att vara mina ridlärare till lags. Så är det det jag får nerslag på. Suck. Hur man än gör blir det aldrig riktigt rätt...
Det var i alla fall riktigt riktigt roligt och riktigt riktigt inspirerande! Jag vill rida fler banor!! Jag vill hoppa MEEER!
Tog några snabba på min fina Juvel-kompanjon!!
Tack hjärtat för att du tog mig runt banan!
