Jag fick ett telefonsamtal idag. Det var från en barndomskamrat. Hon berättade att hennes pappa hade dött. Hennes pappa var en ganska speciell man och jag förstod aldrig riktigt hur han tänkte. Men att han tänkte, det var tydligt. När vi var små fick vi ofta höra små föreläsningar från honom och jag förstod inte så mycket men tänkte att jag kanske skulle förstå bättre när jag blev äldre. Det gjorde jag inte. Men det lät ändå som om han alltid hade tänkt till ordentligt, även när jag inte förstod innebörden. Det näst sista inlägget på facebook var just ett sådant stycke text jag inte riktigt begrep. Det sista inlägget var ett skämt och det fattade jag
.
Han hade bestämda åsikter. Det stod klart. Tyvärr fattade han inte alltid rätt beslut och han hade fortfarande kunnat vara vid liv om han fattat annorlunda beslut. När han borde ha minskat ner på rökningen ökade han i stället. På slutet rökte han jämt, utom när han sov. Någon läkare ville han inte heller gå till, utan blev aggressiv när det kom på tal.
Hur kunde det bli så här? Fattar jag själv alltid rätt beslut? Nej, det gör jag inte och det är nog inte många andra som gör det heller. Anledningen är att vi är så fulla med känslor som grumlar klarsynen, därför att vi lever oss in i känslan i stället för att erkänna den och ha den. Rädsla t.ex., är en sådan där känsla som kan få oss att bete oss som idioter. Ofta är det inte ens uppenbart att det handlar om rädsla. Det är först när man börjar dissekera en tanke, en handling eller ett beteende som man kanske kommer fram till det.
För kompisens pappa är det för sent att fatta andra beslut. Vi andra kan fortfarande utvecklas och lära oss att fatta bättre beslut.
Vila i frid, Adam.
--
För övrigt har jag svårt att förstå att jag får rida en så här fin häst. Hon har varit en riktig pärla de senaste två dagarna.
Ja, hon äter alltid med hela huvudet så alla extra strån i man och lugg är standard.
. Han hade bestämda åsikter. Det stod klart. Tyvärr fattade han inte alltid rätt beslut och han hade fortfarande kunnat vara vid liv om han fattat annorlunda beslut. När han borde ha minskat ner på rökningen ökade han i stället. På slutet rökte han jämt, utom när han sov. Någon läkare ville han inte heller gå till, utan blev aggressiv när det kom på tal.
Hur kunde det bli så här? Fattar jag själv alltid rätt beslut? Nej, det gör jag inte och det är nog inte många andra som gör det heller. Anledningen är att vi är så fulla med känslor som grumlar klarsynen, därför att vi lever oss in i känslan i stället för att erkänna den och ha den. Rädsla t.ex., är en sådan där känsla som kan få oss att bete oss som idioter. Ofta är det inte ens uppenbart att det handlar om rädsla. Det är först när man börjar dissekera en tanke, en handling eller ett beteende som man kanske kommer fram till det.
För kompisens pappa är det för sent att fatta andra beslut. Vi andra kan fortfarande utvecklas och lära oss att fatta bättre beslut.
Vila i frid, Adam.
--
För övrigt har jag svårt att förstå att jag får rida en så här fin häst. Hon har varit en riktig pärla de senaste två dagarna.
Ja, hon äter alltid med hela huvudet så alla extra strån i man och lugg är standard.
