Min kattmamma har blivit tokig sedan hon blev steriliserad för tre veckor sedan!
Har aldrig haft någon honkatt eller några kattungar förut, men jag vet att det här var kattmammans första kull. Hon har skött sina ungar exemplariskt, hon låg hos dem i princip dygnet runt när de var små, hon har putsat och pysslat och varit nästintill överbeskyddande.
Hunden har åkt på däng ett flertal gånger då han har kommit för nära. Hon har passat dem utomhus så de inte gått av gården när de fick börja gå ut och jag vet bestämt att hon kan räkna till tre!
Hon lät dem till och med tutta tills de var tre och en halv månad fast de åt mat sedan flera veckor tillbaka.
För tre veckor sedan blev hon kastrerad, jag höll henne undan från ungarna i två dygn så att hon skulle pigga på sig.
Hur som helst har hon sedan operationen varit jättearg på sina ungar. Hon ger sig på dem helt oprovocerat. De kan befinna sig flera meter ifrån, hon tar sats och springer fram och anfaller dem, tar tag med framtassarna och biter dem så de skriker. Hon fräser och morrar och tål dem helt enkelt inte.
Jag har aldrig haft några kattungar förut, så jag känner mig helt handfallen. Är hennes beteende normalt? Hade tänkt behålla ungarna men så här kan vi ju inte ha det. Både kattmamman och ungarna mår ju dåligt. Tycker jag, ur människoperspektiv.
(Tog hand om henne som dräktig, ganska illa skött stallkatt)
// Smirk
Har aldrig haft någon honkatt eller några kattungar förut, men jag vet att det här var kattmammans första kull. Hon har skött sina ungar exemplariskt, hon låg hos dem i princip dygnet runt när de var små, hon har putsat och pysslat och varit nästintill överbeskyddande.
Hunden har åkt på däng ett flertal gånger då han har kommit för nära. Hon har passat dem utomhus så de inte gått av gården när de fick börja gå ut och jag vet bestämt att hon kan räkna till tre!
Hon lät dem till och med tutta tills de var tre och en halv månad fast de åt mat sedan flera veckor tillbaka.
För tre veckor sedan blev hon kastrerad, jag höll henne undan från ungarna i två dygn så att hon skulle pigga på sig.
Hur som helst har hon sedan operationen varit jättearg på sina ungar. Hon ger sig på dem helt oprovocerat. De kan befinna sig flera meter ifrån, hon tar sats och springer fram och anfaller dem, tar tag med framtassarna och biter dem så de skriker. Hon fräser och morrar och tål dem helt enkelt inte.
Jag har aldrig haft några kattungar förut, så jag känner mig helt handfallen. Är hennes beteende normalt? Hade tänkt behålla ungarna men så här kan vi ju inte ha det. Både kattmamman och ungarna mår ju dåligt. Tycker jag, ur människoperspektiv.
(Tog hand om henne som dräktig, ganska illa skött stallkatt)
// Smirk