Jag har VÄRLDENS BÄSTA KATT. Förutom mellan 4 till 7 på morgonen. Då är han världens jobbigaste väckarklocka. Nu är han 15 och jag har kämpat mig till att han faktiskt accepterar att jag vill sova på natten. (Och inte har jag gjort det lättare för mig själv heller genom att i tio års tid gett mjukmat till frukost det första jag gör.)
Men. Nuförtiden låter han mig faktiskt vara sju gånger av tio tills mobilen sätter igång larmet. Och det är en rätt bra statistik om man tänker på att han vet att han får mumsmat stunden efter att jag kliver upp. Och att jag HATAR att dra täcket över ansiktet. Metoden jag kör är total ignorering och en sak jag absolut INTE rekommenderar för normala katter. Detta använder jag dock bara när han slickar på mina sminkborstar på sminkbordet. Och jag förstår nog att bukefalister är nog vettiga nog att förstå att det är det är en extrem åtgärd. Men jag sprejar åt hans håll med doftspray. (Han reagerar inte på blomspruta, alls.) En snabb pust i ninjarörelse bara när jag vet att jag timar honom när han slickar. Han blir överraskad utan att jag behöver visa att jag är vaken och han gillar inte lukten, så det håller honom borta tillräckligt länge så att jag hinner somna om. Inget jag direkt vill lära ut. Men väldigt effektivt. Numer åker han på en pust en till två gånger i månaden.
Tur att jag inte har några nybesök i sängkammaren så att jag behöver förklara varför jag sover med doftspray i sängen.. Fatta den dialogen..
*Han känner något hårt och avlångt bakom kudden.. Blir lite förskräckt men även förhoppningfull*
"Nämen vad har vi här??"
*Drar fram billig doftspray från Dollarstore*
"Vad..? Inte gör..? Varför?"
Jo! Jag sprejar katten med den när han slickar på mina sminkborstar.
"Ok.... Gör han det ofta?"
Nejdå. Varannan vecka kanske.
"Varför har du den i sängen, då?"
För att han inte ska märka att jag är vaken, såklart!
"... Jag måste gå hem nu. Jag kom på att jag har ett möte i morgon."