Marty
Trådstartare
Jag är inte den som brukar skriva en massa inlägg om problem jag har här på forumet, men nu har jag en katt på 6 år som mår dåligt och det är grymt jobbigt att se henne. Jag behöver med andra ord mest ventilera mig lite.
Sjukdomsbild: Hon har gått ned i vikt från tjock, till ganska normalviktig (ca 1 kg nedgång) på ca en månad. I slutet av förra veckan märkte jag att hon var väldigt hängig. Hon åt inte, ville inte gosa och gick gärna undan för att sova.
I måndags ringde jag veterinär och fick tid i tisdags. Då hade jag bara fått i henne lite torrfoder, några godisbitar och lite sås från blötmat på hela helgen. Självklart var hon uttorkad. Blodprover togs som visade på onormala levervärlden och lite allmänt dåliga blodvärden. Hon fick dropp på plats, samt antibiotika och någon levermedicin att ge hemma. Vi fick order att vi måste få i henne mat. Hill´s A/D foder. Tyvärr äter hon inte blötmat så enda sättet att få i henne mat just nu är att mata henne med spruta. Då blandar jag maten med vatten och ger henne.
Det går väl sådär att mata med spruta... men vi kämpar på. Jag känner mig så hemsk och elak som tvingar i henne mat. Vi har egentligen inte förstått varför hon slutat äta heller. Jag har försökt med det mesta i matväg, men allt ratar hon. Ibland tar hon in det i munnen och spottar ut det igen ganska snabbt. Jag börjar fundera på om det gör ont att tugga, men de kunde ju inte se något på tänderna på veterinären vid en första koll. Just nu känns läget väldigt mörkt. Jag måste få i henne maten för att levern inte ska ta mer stryk. Gör jag inte det var den enda vägen enligt veterinären att operera in en sond, och det vägrar jag göra. Då får tyvärr min älskade vän sedan 6 år tillbaka somna in, vilket jag absolut inte vill. Man känner sig så hjälplös, när allt man vill är att hjälpa.
Pepp, tips, funderingar? Någon?
Sjukdomsbild: Hon har gått ned i vikt från tjock, till ganska normalviktig (ca 1 kg nedgång) på ca en månad. I slutet av förra veckan märkte jag att hon var väldigt hängig. Hon åt inte, ville inte gosa och gick gärna undan för att sova.
I måndags ringde jag veterinär och fick tid i tisdags. Då hade jag bara fått i henne lite torrfoder, några godisbitar och lite sås från blötmat på hela helgen. Självklart var hon uttorkad. Blodprover togs som visade på onormala levervärlden och lite allmänt dåliga blodvärden. Hon fick dropp på plats, samt antibiotika och någon levermedicin att ge hemma. Vi fick order att vi måste få i henne mat. Hill´s A/D foder. Tyvärr äter hon inte blötmat så enda sättet att få i henne mat just nu är att mata henne med spruta. Då blandar jag maten med vatten och ger henne.
Det går väl sådär att mata med spruta... men vi kämpar på. Jag känner mig så hemsk och elak som tvingar i henne mat. Vi har egentligen inte förstått varför hon slutat äta heller. Jag har försökt med det mesta i matväg, men allt ratar hon. Ibland tar hon in det i munnen och spottar ut det igen ganska snabbt. Jag börjar fundera på om det gör ont att tugga, men de kunde ju inte se något på tänderna på veterinären vid en första koll. Just nu känns läget väldigt mörkt. Jag måste få i henne maten för att levern inte ska ta mer stryk. Gör jag inte det var den enda vägen enligt veterinären att operera in en sond, och det vägrar jag göra. Då får tyvärr min älskade vän sedan 6 år tillbaka somna in, vilket jag absolut inte vill. Man känner sig så hjälplös, när allt man vill är att hjälpa.
Pepp, tips, funderingar? Någon?