Yodakatten
Trådstartare
Hej!
Har läst massa trådar men inte specifikt hittat det som jag söker så jag provar här.
2016 reagerade jag på att vår (mina föräldrars) då ca 12åriga honkatt började dricka mycket. Hos veterinären konstaterades förhöjt njurvärde (kreatinin och urea), dvs njursvikt men inte akut. Hon fick njurfoder och fram till idag har hon mått bra överlag men då och då kräkningar.
Förra veckan ringde min mamma och sa att nu var katten så dålig att hon inte ser någon annan utväg än att ta bort henne. Katten hade då kräkts upprepade gånger flera nätter i sträck och verkade må illa, och ville inte äta. Jag reste hem och förväntade mig en katt i dåligt skick - men fann istället vår vanliga charmanta äldre dam som spann som en traktor, sov på min mage och åt med god aptit. Min mamma däremot var i sämre skick - mkt smärtor i väntan på operation, numera änka, svårt att böja sig etc.
Jag ombokade veterinärtiden till en allmän seniorkontroll av kissen och stannade en dryg vecka för att övervaka katt och pyssla om mamma.
Hos veterinären togs blodprov och svaren gav att urea och kreatinin var fortsatt förhöjda från referensintervall, men urea hade faktiskt gått ned en bit sedan 2016. Katten hade även lagt på sig något i vikt, bara något hekto men ändå ett bra tecken.
Veterinären konstaterade att katten kan teoretiskt sett leva i 5år till om allt vill sig väl, hon är lite ledstel men ingen ömhet, ingen smärta och hon hoppar upp på stolar och bord även fast jag byggde en "trappa" till henne.
Jag tror att kattens kräkningar förra veckan förmodligen var en tillfällig dipp, kanske beroende på att min mamma varit så akut dålig själv att katten drabbats av att inte få tillräcklig uppmärksamhet, vattenbyte tillräckligt ofta etc. Jag tog beslutet att ta med vår sköna dam hem till mig, trots allergisk sambo och stressen i att ändra miljö. Tågresa 3h gick utmärkt och hon gick t o m med på att ha sele!
Nu har hon varit här 2 dagar och börjar finna ro. Hon går bra på lådan och äter som hon ska, är pigg och kikar runt men sover mycket. Hon har inte kräkts eller verkat må illa, hon dricker bra med vatten. Pälsen är fin och glansig, hon har inga problem med att hålla sig ren överallt.
Nu till min fråga;
Veterinären rekommenderar strikt njurfoder, torrfoder. Just nu Renal Special. Utöver det brukade hon av mamma få "godis" i form av 1port-påsar med blötmat i gelé, tex Mjau eller Latz, oftast 1/4 påse så kanske totalt 1/2 påse om dagen. När jag kom hem och trodde att hon skulle tas ifrån oss fick hon mer av detta, ca 1 påse/dag vilket hon fortsatt med. Hon har även fått nåt extra godis i form av nån slags Sticks med lever och kalkon (som hon blev så till sig av att hon nästan bet mig i fingret!).
Allt hon får förutom njurfodret har HÖG kött/fetthalt och blir hemskt glad av lite råa kycklingdelar och äggula. Min fråga gäller hur ska jag tänka här? Jag vet att hon behöver ha minskat fosfor i maten för njurarna men jag vill gärna ge henne det hon älskar och njuter av. Salt och socker är naturligtvis helt borta från allt, inga skinkbitar lr liknande utan bara rått och "naturligt".
Jag skulle själv nog ge min framtida katt helt BARF. Men jag vore så tacksam om någon med mer kunskap skulle ge mig lite råd. Jag vill hellre att hon lever kortare och lyckligt än att hålla henne vid liv med diet och smärtstillande- den dagen hon har smärta får det sluta. Jag tycker också om att ge henne lite extra blötmat för att få i henne vätska, hon älskar gelén!
Är det något specifikt jag bör undvika? Är det olika mängder fosfor i olika köttsorter? Vad är minst dåligt som ändå ger katten lite lycka i vardagen?
Tack på förhand den som orkar läsa och svara!
Har läst massa trådar men inte specifikt hittat det som jag söker så jag provar här.
2016 reagerade jag på att vår (mina föräldrars) då ca 12åriga honkatt började dricka mycket. Hos veterinären konstaterades förhöjt njurvärde (kreatinin och urea), dvs njursvikt men inte akut. Hon fick njurfoder och fram till idag har hon mått bra överlag men då och då kräkningar.
Förra veckan ringde min mamma och sa att nu var katten så dålig att hon inte ser någon annan utväg än att ta bort henne. Katten hade då kräkts upprepade gånger flera nätter i sträck och verkade må illa, och ville inte äta. Jag reste hem och förväntade mig en katt i dåligt skick - men fann istället vår vanliga charmanta äldre dam som spann som en traktor, sov på min mage och åt med god aptit. Min mamma däremot var i sämre skick - mkt smärtor i väntan på operation, numera änka, svårt att böja sig etc.
Jag ombokade veterinärtiden till en allmän seniorkontroll av kissen och stannade en dryg vecka för att övervaka katt och pyssla om mamma.
Hos veterinären togs blodprov och svaren gav att urea och kreatinin var fortsatt förhöjda från referensintervall, men urea hade faktiskt gått ned en bit sedan 2016. Katten hade även lagt på sig något i vikt, bara något hekto men ändå ett bra tecken.
Veterinären konstaterade att katten kan teoretiskt sett leva i 5år till om allt vill sig väl, hon är lite ledstel men ingen ömhet, ingen smärta och hon hoppar upp på stolar och bord även fast jag byggde en "trappa" till henne.
Jag tror att kattens kräkningar förra veckan förmodligen var en tillfällig dipp, kanske beroende på att min mamma varit så akut dålig själv att katten drabbats av att inte få tillräcklig uppmärksamhet, vattenbyte tillräckligt ofta etc. Jag tog beslutet att ta med vår sköna dam hem till mig, trots allergisk sambo och stressen i att ändra miljö. Tågresa 3h gick utmärkt och hon gick t o m med på att ha sele!
Nu har hon varit här 2 dagar och börjar finna ro. Hon går bra på lådan och äter som hon ska, är pigg och kikar runt men sover mycket. Hon har inte kräkts eller verkat må illa, hon dricker bra med vatten. Pälsen är fin och glansig, hon har inga problem med att hålla sig ren överallt.
Nu till min fråga;
Veterinären rekommenderar strikt njurfoder, torrfoder. Just nu Renal Special. Utöver det brukade hon av mamma få "godis" i form av 1port-påsar med blötmat i gelé, tex Mjau eller Latz, oftast 1/4 påse så kanske totalt 1/2 påse om dagen. När jag kom hem och trodde att hon skulle tas ifrån oss fick hon mer av detta, ca 1 påse/dag vilket hon fortsatt med. Hon har även fått nåt extra godis i form av nån slags Sticks med lever och kalkon (som hon blev så till sig av att hon nästan bet mig i fingret!).
Allt hon får förutom njurfodret har HÖG kött/fetthalt och blir hemskt glad av lite råa kycklingdelar och äggula. Min fråga gäller hur ska jag tänka här? Jag vet att hon behöver ha minskat fosfor i maten för njurarna men jag vill gärna ge henne det hon älskar och njuter av. Salt och socker är naturligtvis helt borta från allt, inga skinkbitar lr liknande utan bara rått och "naturligt".
Jag skulle själv nog ge min framtida katt helt BARF. Men jag vore så tacksam om någon med mer kunskap skulle ge mig lite råd. Jag vill hellre att hon lever kortare och lyckligt än att hålla henne vid liv med diet och smärtstillande- den dagen hon har smärta får det sluta. Jag tycker också om att ge henne lite extra blötmat för att få i henne vätska, hon älskar gelén!
Är det något specifikt jag bör undvika? Är det olika mängder fosfor i olika köttsorter? Vad är minst dåligt som ändå ger katten lite lycka i vardagen?
Tack på förhand den som orkar läsa och svara!
)
.
