Kastrerade min då 10-åriga hingst för ett par år sedan. Han hade egentligen aldrig varit hingstig gick i flock med valackar, och hade ston inom synhåll hela tiden utan problem. Därför jag inte hade orkat lägga pengar på att kastrera. Men sen när han fyllde 10 for fan i honom rent ut sagt. Han jagade sina hagkamrater och sprang och skrek efter stona som en galning. Fortfarande snäll att hantera, men gick ner i vikt och mådde uppenbart inte bra.
Så kastrerades liggande på klinik, inga komplikationer, och lugnade snabbt ner sig. Kunde släppa ihop honom med blandflocken ca 3 månader senare och det enda som hände var att yngsta stoet äntligen hittade någon hon kunde bossa över.
På våren kan han inte gå med ett av stona för då betäcker han. Fast det gör alla valackar jag haft med det stoet, så det är väl egentligen hon som är "problemet". Längre fram på sommaren går det bra igen, lusten lägger sig tydligen efter midsommar, och de andra stona har han inte ens tittat åt.