Kastrera osäker tik?

MiniLi

Trådstartare
Funderar av olika anledningar på att kastrera Ila. Hon är en 5årig aussie med viss (troligen förvärvad) social osäkerhet mot både hundar i människor. Osäkerheten gäller just första mötet innan hon har fått hälsa (eller när hon inte får hälsa) då hennes osäkerhet tillsammans med frustration kan leda till utfall. I övrigt är hon en väldigt trygg hund.

Jag kommer eventuellt vilja kastrera henne, men är så himla rädd att osäkerheten ska förvärras. Egentligen är det nog mest osäkra hanar jag känner som blivit värre av kastrering, men tycker mig ha hört samma sak om en del tikar.
Vad har ni för erfarenheter? Hur stor är risken?
Kan man se något mönster gällande vilka som blir mer balanserade vs vilka som blir mer osäkra?

Det jag själv tänker skulle kunna vara positivt är jag jag uppfattar att hon på vissa sätt blir liiiiite mer osäker i/kring löpen. Jag vet inte om själva utfallsproblematiken förändras så himla mycket, men jag märker i träning att hon blir lite mer mammig, har lite svårare att jobba på avstånd och att hon har mycket närmare till frustration. Om det finns en hormonell koppling kanske hon då blir mer balanserad som kastrerad?

Vad säger ni? Vågar man ens överväga tanken?
 
Miss Mandy ar kastrerad darfor att hennes lop cycler var sa langa och besvarliga ... och for att hon borjade lopa var 3dje manad.:crazy:

Hon har alltid varit en oerhort sjalvsaker och "stadig" tjej helt utan osakerheter. Nu efter kastreringen finns dock en del osakerhet, inga utfall eller riktigt besvarliga beteende, men jag maste "ligga i" for att hon inte ska vakta och halla alla livets farligheter stangen. :angel:
Hon vill garna vakta hus och tomt numera och ar mycket svarare att bryta ... Nu har hon blivit pahoppad av andra hundar flera ganger efter kastreringen, om det beror pa att hon inte utstralar samma sjalvsakerhet som innan eller ar en tillfallighet ar dock svart att saga da situationerna varit nya och de pahoppade hundarna var nya hundar som hon inte mott innan. Hennes okade vakt beteende kan ocksa bero pa att hon blivit pahoppad, men jag misstanker att kastreringen ar en stor bov i just det.
 
Tikar riskerar inte riktigt på samma sätt som hanar, att få ökad osäkerhet vid kastrering. Hos hanar beror det ju pga att testosteronet minskar:)

Jag har dock endast låtit kastrera en tik och det vid 5 års ålder pga grava skendräktigheter. På henne märktes över huvud taget ingen skillnad alls, mer än att hon slapp få sina tröttperioder och sin mjölkstockning.
 
Jag kastrerade Alice strax efter att jag fick henne. Hon är mini aussie/sheltie och är väldigt osäker på människor, som antagligen är ärvt och pga av hon inte fått någon träning, varken social, miljö eller mental, framtill att jag tog över hennenär hon var 1 år. Hon hade löpt precis när jag tog henne och drabbades sedan av en lång och jobbig skendräktighet som gjorde hennes nerver ännu skörare.
Jag lät kastrera henne strax efter pga att löpen bara förvärrar livet för henne och för att ta bort sjukdomsrisken men fick tipsen att kastrering eventuellt skulle kunna hjälpa henne lugna sig.
Jag kan inte avgöra om det är kastreringen i sig har hjälpt till i arbetet med hennes nervösa problem men att slippa löp och skendräktighet är ett stort plus. Vi ska i augusti träffa en hundpsykolog som förhoppningsvis ska hjälpa oss komma vidare.

När jag skulle kastrera pratade jag med veterinären om eventuella förändringar i beteende och han sa att det var inte var speciellt vanligt att tikar blev förändrade av kastrering. Det vanligaste var ökad matlust och inkontinens, har inte märkt någon skillnad där öht på Alice.
Personligen kommer jag kastrera mina framtida hundar också, men då innan könsmognad, då jag inte har avelsdjur, vill undvika sjukdomar och vill slippa jobbiga löp och stirriga hanhundar.
 
<snip>
Personligen kommer jag kastrera mina framtida hundar också, men då innan könsmognad, då jag inte har avelsdjur, vill undvika sjukdomar och vill slippa jobbiga löp och stirriga hanhundar.

Fast nu finns det gott om nya, mycket seriosa, undersokningar som klart visar att man definitivt inte "undviker sjukdommar" genom att kastrera. Hundar som ar kastrerade far manga fler cancer sjukdommar och medel livslanden ar inte alls lika lang som pa okastrerade hundar.

Sedan kanske man valjer att kastrera anda, men det ger absolut inte en friskare hund.
 
Jag har en osäker tik som jag var tvungen att kastrera, innan kastreringen kändes det som att vi jobbat bort det mesta. Efter någon månad så var det som att allt jobb var som bortblåst, och vi fick jobba jobba jobba. Nu är hon bättre igen, men jag måste se till att hålla henne vältränad så hennes självförtroende är bättre. Men hon hade inte ett drägligt liv utan kastreringen, så det var helt klart värt det.
 
Jag kastrerade min hane som har sociala osäkerheter mot människor i höstas och han blev mycket mindre osäker, fick en större motor och större uthållighet. Så blir det förändring blir det inte nödvändigtvis till det sämre...
 
Den äldsta flatten i huset är kastrerad och det var som om "luften gick ur honom". Från att varit varit spänd och på sin vakt mot det mesta, beredd att gå i försvar mot hundar hela tiden, till att bli en trygg kille med moget beteende mot andra hundar. Han har fortfarande stor integritet och vill inte hälsa på okända, men nu visar han det med ett lugn och undvikande beteende istället för rest ragg, morr och stress.

Han är en bra hund och gjorde okastrerad ett MH med helt avsaknad av rädslor och stor nyfikenhet, men en uppväxt med många tråkiga upplevelser gjorde honom rädd för andra hundar och kastreringen hjälpte honom till 100%.

Edit: Han var fyra år när han kastrerades och är idag åtta.
 
Jag har en osäker tik som jag var tvungen att kastrera, innan kastreringen kändes det som att vi jobbat bort det mesta. Efter någon månad så var det som att allt jobb var som bortblåst, och vi fick jobba jobba jobba. Nu är hon bättre igen, men jag måste se till att hålla henne vältränad så hennes självförtroende är bättre. Men hon hade inte ett drägligt liv utan kastreringen, så det var helt klart värt det.
Usch, det är sånt jag är rädd för.

Tack alla som svarat. Så himla svårt att veta hur man bör göra..
 
Vi kastrerade vår hund i december förra året. Hon var alltid orolig under löpet och hade svårt för att lugna sig och komma till ro under den perioden trots att inga rutiner ändrades.

Hon var även väldigt osäker på hundmöten och kunde ge hundar en riktig utskällning även om hon satt i bilen.

Idag är hon betydligt lugnare och hon skäller inte på andra hundar. Andra hundar kan också gå förbi tomten utan att hon säger något. Hon blir inte orolig så fort vi ändrar rutiner och hon är betydligt lättare att behålla ett bra hull på.

Tiken var 6år när vi kastrerade henne. Jag fick henne när hon var 8 veckor, då hade hon inte bott med sin mamma sedan hon var 5 veckor gammal. Hon var inte rumsren, kunde inte gå i koppel och var allmänt svår.
 
Jag kastrerade Alice strax efter att jag fick henne. Hon är mini aussie/sheltie och är väldigt osäker på människor, som antagligen är ärvt och pga av hon inte fått någon träning, varken social, miljö eller mental, framtill att jag tog över hennenär hon var 1 år. Hon hade löpt precis när jag tog henne och drabbades sedan av en lång och jobbig skendräktighet som gjorde hennes nerver ännu skörare.
Jag lät kastrera henne strax efter pga att löpen bara förvärrar livet för henne och för att ta bort sjukdomsrisken men fick tipsen att kastrering eventuellt skulle kunna hjälpa henne lugna sig.
Jag kan inte avgöra om det är kastreringen i sig har hjälpt till i arbetet med hennes nervösa problem men att slippa löp och skendräktighet är ett stort plus. Vi ska i augusti träffa en hundpsykolog som förhoppningsvis ska hjälpa oss komma vidare.

När jag skulle kastrera pratade jag med veterinären om eventuella förändringar i beteende och han sa att det var inte var speciellt vanligt att tikar blev förändrade av kastrering. Det vanligaste var ökad matlust och inkontinens, har inte märkt någon skillnad där öht på Alice.
Personligen kommer jag kastrera mina framtida hundar också, men då innan könsmognad, då jag inte har avelsdjur, vill undvika sjukdomar och vill slippa jobbiga löp och stirriga hanhundar.
Jag undrar hur det gick för Alice?
 
Beklagar. :( Upplevde du att kastrationen gjorde någon skillnad på längre sikt?
Nej, jag tror inte kastreringen gjorde varken till eller från på henne. Men det är ju svårt att säga eftersom jag kastrerade henne så snart efter att jag köpte henne. Kanske hade hormonerna som hon haft som intakt hjälpt henne att hantera osäkerheterna, eller så hade det gjort henne mer osäker. Det är ju omöjligt att utvärdera ett sådant beslut eftersom man inte vet hur det hade blivit utan kastreringen. Hade jag kunnat gå tillbaka i tiden, med den kunskap jag har nu, hade jag troligtvis väntat med kastreringen.
 
Tikar blir sällan osäkra av kastrering, då inget testosteron sänks - tvärtom kan dom bli mer bitchiga ;)

Har en tik nu som istället fått P-spruta och det tog 3 veckor så blev hon värre bitch än vanligt :banghead:
 

Liknande trådar

Hundhälsa Vi har en kastrerad hanhund född i november 2006. Han är alltså snart 8 år gammal. Han kastrerades sommaren 2010. Vi köpte honom som 8...
2
Svar
29
· Visningar
13 624
Senast: ISABEL
·
S
Hundhälsa Jag står i valet att kastrera min tik som är lite över året, men väger för- och nackdelar. Vill kastrera henne för att kunna ha med...
2
Svar
21
· Visningar
7 783
Senast: Kilauea
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp