Anonymt nick och så vidare. Visste varken vad jag skulle ha för rubrik eller om den platsade i Relationer eller Kropp och själ men lade den här i alla fall. Hoppas att detta inte är för rättframt för Buke...
Saken är den att jag är en medelålders tjej/kvinna, har aldrig haft något långvarigt förhållande och inte mer än ett par korta när jag var i 20-årsåldern.
Jag var otroligt förälskad i en kille när jag var 18, det blev dock inget mer än lite hångel och strul vilket väl är relativt normalt i den åldern.
Var tillsammans med en kille när jag var drygt 20, hade lite sex och så rann det ut i sanden. Såhär efteråt tänker jag att det nog mest var en sommarflirt och att jag, tja, ville veta hur det var att ligga med någon för att tala klarspråk. Det var inte himlastormande men sexet var väl ok. Inget speciellt med det men det hände heller inget hemskt.
Efter det, vilket är 20 år sedan, så har jag inte blivit förälskad överhuvudtaget, knappt attraherad. Jag är heller inte attraherad av kvinnor utan om jag ens bryr mig och tittar till lite extra så är det killar/män som gäller. Känner mig mest... asexuell. Kan man ens vara det?
Har ingen direkt sexlust utan känner mig mest äcklad av tanken och faktum är att jag är rätt äcklad av snoppar vilket faktiskt blivit värre med åren. Om jag skulle se en porrfilm eller liknande så blir jag också mest äcklad, skulle definitivt inte bli upphetsad.
Är även relativt äcklad av mig själv och om jag någon gång skulle känna mig upphetsad så får jag äckelkänslor av det med.
Är det verkligen normalt att vara sådan? Är det något jag borde söka hjälp för? Eftersom jag inte lever i ett förhållande så är det egentligen inte ett problem men det känns lite...knäppt.
Vet inte riktigt vad jag vill med inlägget, antagligen få reda på graden av knäpphet och hur vanligt det är att känna såhär.
Jag har inte varit utsatt för övergrepp eller liknande vilket kanske legat nära till hands att tro.
Saken är den att jag är en medelålders tjej/kvinna, har aldrig haft något långvarigt förhållande och inte mer än ett par korta när jag var i 20-årsåldern.
Jag var otroligt förälskad i en kille när jag var 18, det blev dock inget mer än lite hångel och strul vilket väl är relativt normalt i den åldern.
Var tillsammans med en kille när jag var drygt 20, hade lite sex och så rann det ut i sanden. Såhär efteråt tänker jag att det nog mest var en sommarflirt och att jag, tja, ville veta hur det var att ligga med någon för att tala klarspråk. Det var inte himlastormande men sexet var väl ok. Inget speciellt med det men det hände heller inget hemskt.
Efter det, vilket är 20 år sedan, så har jag inte blivit förälskad överhuvudtaget, knappt attraherad. Jag är heller inte attraherad av kvinnor utan om jag ens bryr mig och tittar till lite extra så är det killar/män som gäller. Känner mig mest... asexuell. Kan man ens vara det?
Har ingen direkt sexlust utan känner mig mest äcklad av tanken och faktum är att jag är rätt äcklad av snoppar vilket faktiskt blivit värre med åren. Om jag skulle se en porrfilm eller liknande så blir jag också mest äcklad, skulle definitivt inte bli upphetsad.
Är även relativt äcklad av mig själv och om jag någon gång skulle känna mig upphetsad så får jag äckelkänslor av det med.
Är det verkligen normalt att vara sådan? Är det något jag borde söka hjälp för? Eftersom jag inte lever i ett förhållande så är det egentligen inte ett problem men det känns lite...knäppt.
Vet inte riktigt vad jag vill med inlägget, antagligen få reda på graden av knäpphet och hur vanligt det är att känna såhär.
Jag har inte varit utsatt för övergrepp eller liknande vilket kanske legat nära till hands att tro.