Känns hopplöst att hitta en medryttarhäst

[prinsessfeminist]

Självklart! Har själv ridit på ridskola i över tio år. Men det var en väldig bredd mellan oss som bodde där och de som red sin timme i veckan och sen åkte hem.

Där är du något på spåren. Den ridskoleryttare som ägnat mer tid på ridskolan än bara sin enskilda ridlektion, tror jag faktiskt besitter mer kunskaper än den som bara är självlärd.

Själv lärde jag mig otroligt mycket mer än "bara ridning", genom att läsa böcker om hästar och att jag tillbringade mycket tid med hästen. Jag hade också en person som var erfaren och kunnig som lärde mig mycket.

Det finns säkert ridskoleryttare som har liknande bakgrund, och umgås de på ridskolan med ridlärare och andra professionella så lär man sig mycket! Inte minst om säkerhet.

 

[TinyWiny]

”Förbannat svårt för de allra flesta”?

Tolkar jag dig rätt att du menar att det endast är en minoritet som efter ett antal år på ridskola och lite tid och tålamod från en hästägare lyckas nå upp till en tillräcklig kunskapsnivå för att klara av att ta hand om en häst enligt ägarens noggranna instruktioner 2-3 gånger i veckan?

Det låter helt extremt.

Nej då tolkar du mig fel.

Du skrev att det inte är hjärnkirurgi att mocka smörja osv. och det är det ingen som har påstått men att bemöta hästar på ett bra sätt och att se hältor i tid är förbannat svårt. Det är många som har haft egna hästar i många år som fortfarande inte kan se hältor och som fortfarande inte kan bemöta hästar på annat sätt än med mer eller mindre våld och om hästen har lärt sig inlärd hjälplöshet. Hur många trådar har vi inte sett här på bukefalos om hästen som bytte hem och "förvandlades" från vänlig och harmonisk till att springa över människor och människor skyller på hästen (och ofta på förra ägaren som de anser har lurat dem) istället för att rannsaka sig själva och ge hästen det bemötande hen behöver. Hade hästbemötande varit enkelt hade vi inte haft alla dessa mer eller mindre vidriga horsemanshit "lärorna", hästar hade inte behövt må så dåligt som de gör av inlärd hjälplöshet och hästar hade inte varit så missförstådda som de så ofta är.

 

[Eurydome]

Nej då tolkar du mig fel.

Du skrev att det inte är hjärnkirurgi att mocka smörja osv. och det är det ingen som har påstått men att bemöta hästar på ett bra sätt och att se hältor i tid är förbannat svårt. Det är många som har haft egna hästar i många år som fortfarande inte kan se hältor och som fortfarande inte kan bemöta hästar på annat sätt än med mer eller mindre våld och om hästen har lärt sig inlärd hjälplöshet. Hur många trådar har vi inte sett här på bukefalos om hästen som bytte hem och "förvandlades" från vänlig och harmonisk till att springa över människor och människor skyller på hästen (och ofta på förra ägaren som de anser har lurat dem) istället för att rannsaka sig själva och ge hästen det bemötande hen behöver. Hade hästbemötande varit enkelt hade vi inte haft alla dessa mer eller mindre vidriga horsemanshit "lärorna", hästar hade inte behövt må så dåligt som de gör av inlärd hjälplöshet och hästar hade inte varit så missförstådda som de så ofta är.

Jag har hela tiden pratat om vilken kunskapsnivå som rimligen kan behövas för en medryttare.

 

[TinyWiny]

Jag har hela tiden pratat om vilken kunskapsnivå som rimligen kan behövas för en medryttare.

Då har det inte framkommit men hos mig behövs egentligen ingen alls. Jag lär helst upp folk på plats. Hellre det än folk som anser att våld och hästar hör ihop eller som har lärt sig att hästar bara ska lyda. De brukar avslöja sig omgående och är då inte välkomna tillbaka. Jag tycker dessutom att det är väldigt roligt att lära ut så jag gör gärna det.

 

[Mabuse]

Om det är till någon tröst så är det precis lika svårt att hitta medryttare. "Alla" vill ha en tävlingshäst de kan tävla på som medryttarhäst. Hästen ska stå uppstallad nära stan alternativt kollektivtrafik fram till dörren, inget utöver ridning som såklart ska ske i ridhus på gården ska behöva göras i stallet och det ska såklart vara gratis. Lite överdrivet nu då men även de som har det här upplägget har svårt att få och behålla medryttare. Jag vet inte vad som felas? Kanske är hästägare och medryttare inte hundra ärliga med vad de önskar eller så är båda parter så inkörda på vad de vill ha att de inte ser annat som ju faktiskt kunde blivit jättebra?

Jag har letat medryttare lite sådär ganska länge nu. Över ett år. Jag har en annons ute och jag har svarat på några som känts lämpliga. Jag ställer kravet att medryttaren ska lyssna på och respektera hästen precis som hästen lyssnar och respekterar ryttaren. Jag ställer kravet att saker och ting aldrig sker med våld utan i harmoni och jag vill ha någon att rida ut ihop med. Jag struntar egentligen i åldern på medryttaren men om hen är under arton sker det med föräldrars medgivande och jag kräver inte någon proffsryttare heller men önskar att hästen rids i ändamålsenlig form men ändå är det svårt. Svårt för att jag inte erbjuder det folk vill ha, jag har inga tävlingshästar, ingen kollektivtrafik osv. osv. Jag har till rätt person massor av kunskap att erbjuda men det kan jag ju inte skriva i en annons utan att låta som värsta besserwissern

Det är svårt helt enkelt att hitta någon som både matchar en själv och med hästarna.

Det där är iofs ganska höga krav? Om du med ”inte använda våld” menar att man inte får ha spö, plus att man ska vilja rida ut tillsammans (inget fel i det, men då måste man ju anpassa sig efter när och hur ägaren vill rida), och möjligen begränsade träningsmöjligheter (”ingen tävlingshäst”). Det låter ju ganska hårt styrt, och då vill det kanske till att hitta en medryttare som är ute efter just det.

 

[TinyWiny]

Det där är iofs ganska höga krav? Om du med ”inte använda våld” menar att man inte får ha spö, plus att man ska vilja rida ut tillsammans (inget fel i det, men då måste man ju anpassa sig efter när och hur ägaren vill rida), och möjligen begränsade träningsmöjligheter (”ingen tävlingshäst”). Det låter ju ganska hårt styrt, och då vill det kanske till att hitta en medryttare som är ute efter just det.

Kan tyckas men det är självklart att man inte använder våld på mina hästar. Det borde vara självklart för alla och på alla hästar och kan man inte bättre än så så har man inget här att göra.

Anpassa sig får man ju göra oavsett. Rider man inte tillsammans så har ju ägaren ändå första tjing på när hen kan.

Alla hästar är inte tävlingshästar. Det är väl inget konstigt med det? Jag är inte ute efter någon som vill tävla så den som vill det får se sig om efter någon annan häst. Begränsade träningsmöjligheter har jag aldrig skrivit något om? Man får träna precis hur mycket man vill.

 

[Mabuse]

Kan tyckas men det är självklart att man inte använder våld på mina hästar. Det borde vara självklart för alla och på alla hästar och kan man inte bättre än så så har man inget här att göra.

Anpassa sig får man ju göra oavsett. Rider man inte tillsammans så har ju ägaren ändå första tjing på när hen kan.

Alla hästar är inte tävlingshästar. Det är väl inget konstigt med det? Jag är inte ute efter någon som vill tävla så den som vill det får se sig om efter någon annan häst. Begränsade träningsmöjligheter har jag aldrig skrivit något om? Man får träna precis hur mycket man vill.

Självklart är det upp till dig att bestämma hur dina hästar ska ridas. Hästägarens privilegium att i detalj diktera sina villkor! Och medryttarens privilegium att välja en hästägare som har de villkor man själv vill gå med på. Jag säger inte att du gör fel, självklart ska du bestämma vad din häst ska göra, utan bara att det går att förstå att det kan vara svårt att hitta medryttare på de villkoren, att det nog kan vara många som går bort. Det kanske är självklart för dig att rida utan spö, t ex, men det är ju lika självklart för andra att man har ett spö. Olika traditioner. Precis som du säger: Rider man inte på dina villkor har man inget i ditt stall att göra. Och det verkar ju medryttarna hålla med om? De har inte i ditt stall att göra, och håller sig därifrån. Ni är överens, helt enkelt!

 

[prinsessfeminist]

Om det är till någon tröst så är det precis lika svårt att hitta medryttare. "Alla" vill ha en tävlingshäst de kan tävla på som medryttarhäst. Hästen ska stå uppstallad nära stan alternativt kollektivtrafik fram till dörren, inget utöver ridning som såklart ska ske i ridhus på gården ska behöva göras i stallet och det ska såklart vara gratis. Lite överdrivet nu då men även de som har det här upplägget har svårt att få och behålla medryttare. Jag vet inte vad som felas? Kanske är hästägare och medryttare inte hundra ärliga med vad de önskar eller så är båda parter så inkörda på vad de vill ha att de inte ser annat som ju faktiskt kunde blivit jättebra?

Jag har letat medryttare lite sådär ganska länge nu. Över ett år. Jag har en annons ute och jag har svarat på några som känts lämpliga. Jag ställer kravet att medryttaren ska lyssna på och respektera hästen precis som hästen lyssnar och respekterar ryttaren. Jag ställer kravet att saker och ting aldrig sker med våld utan i harmoni och jag vill ha någon att rida ut ihop med. Jag struntar egentligen i åldern på medryttaren men om hen är under arton sker det med föräldrars medgivande och jag kräver inte någon proffsryttare heller men önskar att hästen rids i ändamålsenlig form men ändå är det svårt. Svårt för att jag inte erbjuder det folk vill ha, jag har inga tävlingshästar, ingen kollektivtrafik osv. osv. Jag har till rätt person massor av kunskap att erbjuda men det kan jag ju inte skriva i en annons utan att låta som värsta besserwissern

Det är svårt helt enkelt att hitta någon som både matchar en själv och med hästarna.

Min enda erfarenhet av medryttare, är den att hon inte alls bekväm, eller tävlingsintresserad. Hon vill gärna ha ett ridhus (jag med), och när vi hade hästen uppstallad där ridhus fanns, så uppskattade hon det lika mycket som mig. Hon har kört bil till stallet, då hon har körkort och bil. Jag har dock aldrig provat andra medryttare eller annonserat efter någon annan. Jag kanske haft en väldig tur?

Vi har lärt känna varandra och pratar inte bara häst, så jag räknar henne som en av mina goda vänner. Vi trivs väldigt bra i varandras sällskap och när hon haft sin riddag, så har vi varit i stallet samtidigt, ridit ihop, mockat ihop osv. Men vi har ju också haft två hästar.

Så upplägget har varit att vi bestämmer dag och tid som funkar för oss båda, och så har vi ett antal timmar ihop.

Förutom det hörs vi på telefon lite emellanåt, och det är roligt att höra hur det går med hennes tentor. Lite uppsats-strategier och frågeställningar har vi också lyckats klura på ihop.

Jag är så glad för henne!

 

[grodan21]

Jag har ganska nyss skaffat mig medrytter på hästen. Valet föll på en minderårig tjej, med inte jättestora hästkunskaper. Men hon verkar vara en jättebra match med hästen

 

[TinyWiny]

Självklart är det upp till dig att bestämma hur dina hästar ska ridas. Hästägarens privilegium att i detalj diktera sina villkor! Och medryttarens privilegium att välja en hästägare som har de villkor man själv vill gå med på. Jag säger inte att du gör fel, självklart ska du bestämma vad din häst ska göra, utan bara att det går att förstå att det kan vara svårt att hitta medryttare på de villkoren, att det nog kan vara många som går bort. Det kanske är självklart för dig att rida utan spö, t ex, men det är ju lika självklart för andra att man har ett spö. Olika traditioner. Precis som du säger: Rider man inte på dina villkor har man inget i ditt stall att göra. Och det verkar ju medryttarna hålla med om? De har inte i ditt stall att göra, och håller sig därifrån. Ni är överens, helt enkelt!

Du läste alltså inte att det är ett allmänt problem att få till och behålla bra medryttare? Jag har t ex en vän som har ponnytravhästar. Hon har medkuskar på dem numera sedan hens barn blivit för gamla. Trots att hon betalar allt, kör till träningar och tävlingar så försvinner medkuskarna. En annan bekant har varmblodsuppfödning, fem minuters skritt till ridhus, hästarna får tävlas och tränas, ändå försvinner medryttarna efter ett tag. Jag kan fortsätta länge, problemet är inte bara mitt utan ett allmänt problem. Det handlar alltså inte om ifall jag kan få och behålla medryttare (jag har en som har varit hos mig ett år, hon är guld men som ensamstående kan hon inte så ofta som hästarna hade behövt, därför har jag hållt lite koll om det kan vara någon som passar) utan att det är ett allmänt problem.

 

[Fabian In Memoria]

Oj, så knepigt det verkar vara! Min plan, när min nya häst är igångsatt och i full kondition, är att skaffa en medryttare. Den får gärna rida på ridskolan vi står på ( inget krav förstås). Hästen är snäll och trevlig, duktig i hoppning, enda frågetecknet är om han klarar att ridas ut på ensam. Vi har ridhus, utebanor och ridstigar. Dusch, toa, omklädningsrum, kök, klubbverksamhet osv. Har inga problem med omyndig medryttare, buss går till stallet och träning och tävling om intresse finns kan ordnas. Det jag vill ha är pålitlig hjälp vissa dagar när jag inte kan och ev att medryttare tar några stallpass. Alternativt kan han få gå lektioner på ridskolan vissa dagar. Borde jag vara orolig över att det inte går att hitta någon?

 

[prinsessfeminist]

Du läste alltså inte att det är ett allmänt problem att få till och behålla bra medryttare? Jag har t ex en vän som har ponnytravhästar. Hon har medkuskar på dem numera sedan hens barn blivit för gamla. Trots att hon betalar allt, kör till träningar och tävlingar så försvinner medkuskarna. En annan bekant har varmblodsuppfödning, fem minuters skritt till ridhus, hästarna får tävlas och tränas, ändå försvinner medryttarna efter ett tag. Jag kan fortsätta länge, problemet är inte bara mitt utan ett allmänt problem. Det handlar alltså inte om ifall jag kan få och behålla medryttare (jag har en som har varit hos mig ett år, hon är guld men som ensamstående kan hon inte så ofta som hästarna hade behövt, därför har jag hållt lite koll om det kan vara någon som passar) utan att det är ett allmänt problem.

Men vad beror det på?
Ett år är ingen lång tid.

Den som äger hästen får fundera lite på vad som orsakar avhopp, tänker jag.

Jag inser att jag måste haft en sagolik tur, om detta är det vanliga?

Att matcha önskemål och behov och dessutom ha en god personkemi är inte självklart.

 

[crazyrabbitlady]

Jag tror att jag hittade min första medryttarhäst genom fysisk lapp på ridskolan. Första hälften av 90-talet eller så. Jag kunde verkligen inte allt då men lärde mig efter hand. Det inkluderade att göra fel och bli utskälld, dock aldrig så fel att jag blev uppsagd som medryttare. I vuxen ålder har det varit relativt lätt att hitta häst, betydligt lättare än att hitta medryttare efter att jag köpt egen. Jag både svarade på annonser och skrev egna. Ärlighet är viktigt som så många redan sagt. De sista medryttarhästarna jag hade så hade jag satt som ett absolut krav att jag kunde rida lektion på dom med viss regelbundenhet.

När jag numera har egen häst och har letat medryttare så får jag så många irrelevanta svar att jag bestämt mig för att inte göra egna annonser. Kontakter eller svara på andras annonser kommer det att bli nästa gång jag söker. Jag har tröttnat.

När jag sökt myndig, erfaren ryttare till grön men trevlig islandshäst (inte riktigt så grön nu för tiden däremot ) så är majoriteten av svaren i en av två kategorier: runt 13 år, ridit några år på ridskolan, red turridning på islandshäst en gång och det gick bra så tölten ska inte vara några problem eller medelålders kvinna som red på ridskola som barn och vill börja rida igen och islandshästar är sååå söta. Ibland har de i andra kategorin även en dotter i första kategorin som ska rida med. Det känns som att många svarar på annonser som de inte matchar mot alls.

 

[TinyWiny]

Men vad beror det på?
Ett år är ingen lång tid.

Den som äger hästen får fundera lite på vad som orsakar avhopp, tänker jag.

Jag inser att jag måste haft en sagolik tur, om detta är det vanliga?

Att matcha önskemål och behov och dessutom ha en god personkemi är inte självklart.

Nej ett år är ingen lång tid men hon började då och det går fortfarande toppenbra.

Det tror jag inte. Det är en allmän trend. Det ska vara gratis att rida andras hästar och man ska kunna göra som man vill. Det är ju som sagt ett väldigt allmänt problem oavsett om man har tävlingshästar med allt serverat eller om det handlar om ridning i skogen. Här har ingen hoppat av utan det är jag som har ansett att det inte fungerar i vissa fall eller så har ändrade förhållande i livet gjort att samarbetet har avslutats och så är det ju ibland utan att det är någon parts fel.

Nej det är det ju inte men de allra flesta anser nog att det är en förutsättning för att det ska fungera.

Vi har en lokal grupp för medryttare sökes/finnes på facebook här. Den är full av annonser på sökes och oftast inga svar alls oavsett häst, nivå osv. Kommer det en finnes medryttare annons blir den översållad med svar. Det är helt enkelt så det är. Det är knappast fel på alla hästägare.

 

[grodan21]

Vi har en lokal grupp för medryttare sökes/finnes på facebook här. Den är full av annonser på sökes och oftast inga svar alls oavsett häst, nivå osv. Kommer det en finnes medryttare annons blir den översållad med svar. Det är helt enkelt så det är. Det är knappast fel på alla hästägare.

Jag har precis sökt medryttare på fb och jag fick 10-15 olika svar. Dock kom de flesta svaren enbart på dm.

 

[MiniLi]

Oj, så knepigt det verkar vara! Min plan, när min nya häst är igångsatt och i full kondition, är att skaffa en medryttare. Den får gärna rida på ridskolan vi står på ( inget krav förstås). Hästen är snäll och trevlig, duktig i hoppning, enda frågetecknet är om han klarar att ridas ut på ensam. Vi har ridhus, utebanor och ridstigar. Dusch, toa, omklädningsrum, kök, klubbverksamhet osv. Har inga problem med omyndig medryttare, buss går till stallet och träning och tävling om intresse finns kan ordnas. Det jag vill ha är pålitlig hjälp vissa dagar när jag inte kan och ev att medryttare tar några stallpass. Alternativt kan han få gå lektioner på ridskolan vissa dagar. Borde jag vara orolig över att det inte går att hitta någon?

Nej tror inte alls att du behöver vara orolig. Det låter som väldigt smidiga förutsättningar. På ridskolan finns det dessutom säkert många elever som gärna tar sig an en av privathästarna också så du kommer säkert kunna hitta någon ganska enkelt sålänge du inte har höga krav på dennes kunskapsnivå.

 

[MiniLi]

De jag känner som vill ha medryttare brukar inte ha några problem alls att hitta någon (som betalar). Jag tror att det här kan vara dels lokalt utifrån tillgänglighet/efterfrågan men också styras i hög grad av vilka krav man ställer på medryttaren. Ju mer krav desto mindre urvalsgrupp finns det.

 

[MiniLi]

vill inte klaga men tycker det är oerhört svårt att hitta en medryttarhäst :/ vet inte hur många gånger jag läst ett inlägg om en medryttarhäst som söker medryttare men så i slutet ser jag att det är på tok för långt bort- eller att de kräver bil. Eller att det är för dyrt. Eller att man måste vara över 18. Osv osv.

Är snart 18 och planerar att ta körkort inom några månader och därför hoppas jag på mer möjligheter men känns som att då kommer det komma någonting annat ivägen… har drömt och sökt om en medryttarhäst sen några ÅR tillbaka men ingenting har blivit av ☹

Känns som att jag gör det mesta rätt i mina sökande annonser- har info om mig själv och vad jag söker- jag har bilder och videos- jag håller det kort men informativt och även välkomnande samt roligt. Trots detta hittar jag inget… mitt största ankare just nu är körkortet och att jag snart ska flytta högre upp i Skåne då jag nu bor i längst ner nästan precis vid havet hahah

Men det sorgligaste är att jag är rädd att det handlar om mina ridkunskaper. Vet att många vill att man har kunskaper utöver ridskolan men har ridit på ridskola i ändå 9 år och vet att vissa köper häst efter bara 2 :/ Skulle inte kalla mig sådär jätte bra men tycker ändå jag är duktig generellt. Fast jag undrar om de jag provridit hos tycker annorlunda, kanske att jag inte är bra nog- men hur ska jag kunna utvecklas om jag inte har råd med mer lektioner eller har en häst att rida på? Vet att man kanske inte borde BARA rida på en häst utan tränare men att rida mer regelbundet, tränare eller ej,måste ju hjälpa! Känns som att jag inte kommer ha ett stabilt hästliv förrän om flera år och det gör lite ont i mitt hästhjärta.

Skriv gärna i denna tråden om ni känner igen er eller har några visa ord för en övertänkande tjej hahaha

Finns det ingen privathäst på ridskolan som du skulle kunna hjälpa till med? Ett första steg kan ju vara att erbjuda sig att bli "skötare", dvs inte någon ridning. När du väl fått in en fot kommer det säkert öppna sig fler dörrar.

När jag var yngre och red på ridskola så hade jag flera medryttarhästar bland de uppstallade privathästarna på ridskolan. Bland de tidiga så frågade jag ägaren om jag fick bli skötare (dvs borsta hästen, mocka osv) och sedan blev det med tid så att jag fick börja rida också när ägaren inte hade tid. En häst jag var skötare på red jag till slut på heltid för att ägaren inte hann. När jag väl hade börjat ha hand om någon privathäst blev det enklare och enklare att få ny medryttarhäst eller att ägare till privathästar bad mig om hjälp för att de visste att jag hade koll. Man får helt enkelt ett större kontaktnät om man börjar engagera sig på något sätt i någon privathäst på ridskolan tex.

Har ni något skötarsystem bland ridskolehästarna? Det kan också vara ett sätt att få in en fot och öka sina kunskaper. I många fall kan det innebära viss ridning också.

Annars gällande bil - dina föräldrar kan inte skjutsa? Isf kan du ju vara tydlig med det.

 

[MiniLi]

En annan tidig grej jag och en kompis gjorde var att vi hörde av oss till en uppfödare och frågade om hen behövde hjälp med hästarna. Det fanns en massa ponnysar som inte hanns med, så vi tog tillsammans bussen till det stallet och skötte och red ungponnysar där.

 

[Cambrie]

Tror det beror helt på vad man har för förväntningar på en medryttarhäst. Har man förväntningarna att rida gratis och få träna och tävla efter eget huvud, ja, då är det nog svårt att få tag i en medryttarhäst...

Vi står med fyra tävlingsponnyer och har sökt medryttare framförallt då dottern behöver ha kompisar att rida ut med. Det har varit svårt att få tag i. Vi kräver betalt och vi har stora krav på en medryttare. De flesta svar vi har fått är just sådana, de vill inte betala och de vill kunna träna och tävla efter eget huvud. För min del är det inte okej alls, de ratas oavsett rid och hästkunskap. Hästarna kan inte hoppa hur mycket som helst och eftersom dottern siktar på de högre klasserna vill hon hoppträna ponnyerna själv, det är därför sällan under säsong vi kan erbjuda träning och när vi gör det väljer VI tränare. Vi kan låna ut ponnyerna för lag i de lägre divisionerna och de kan hoppa någon LD möjligen LC med medryttarna men längre kommer man inte komma på att vara medryttare på våra ponnyer, det sliter för mycket att vara ute på tävlingar helt enkelt och dottern vill rida LB och uppåt själv på dem.
Ska de dessutom gå de lägre lagtävlingarna kräver vi att ryttarna tävlar för vår klubb, detta eftersom regler i distriktet gör att ponnyerna inte får gå i två olika lag OM det nu skulle vara så att dottern är med i någon omgång.

Alltså, krasst sett, vill man göra en egen satsning får man nog vara beredd på att köpa egen häst helt enkelt. Jag som ägare vill att medryttaren rider på de premisser som jag lägger upp. Detta för att hålla ponnyerna fräscha och hoppglada.
Sedan är det tyvärr så också att många, inte alla, är inte alls så bra som de eller deras föräldrar tycker själva. Har haft flera medryttare som provat som ridit många år på ridskola, varit med i träningsgrupper etc men som inte klarar av dotterns heta tävlingsponnyer. Nio år på ridskola säger inte mig som hästägare så mycket. jag vill se ryttaren rida just våra ponnyer innan jag kan avgöra om det blir fråga om mer ridning.