Känner mig nedstämd

[Meggan]

I lördags var jag ned i en bikrasch en rejäl med mina barn. Alla klarade sig otroligt bra med bara benbrott hjärnskakning och så. Bilen blev till skrot. Första dagarna på sjukhus var lite som en låtsas värld men jag mådde helt som vanligt. På måndagen var jag tillbaka på jobbet och i torsdags lämnade dotern sjukhuset och fick komma hem. Nu mår jag så himla konstigt. Känner mig helt gråtfärdig deppig och jätte konstig? Nu när alla är hemma och det har gått en vecka borde jag väl må bra?

 

[Singoalla]

Sv: Känner mig nedstämd

Puh, tur att ingen blev mer skadad! Tycker inte alls det är konstigt att du är nedstämd. Ibland kan man komma lite i chock i efterhand när allt lugnat ner sig. Även om det gick bra och alla är hemma så kan det undermedvetna spela ett spratt. Vad hade kunnat hända om det inte gått så bra? Jag tycker du ska tillåta dig att vara lite nedstämd, fundera lite, känna efter. Det är viktigt att tillåta sig att bearbeta hela situationen

 

[Petronilla]

Sv: Känner mig nedstämd

Åh vad jobbigt. Jag tycker att du ska kontakta VC och få prata av dig med någon. Men Buke kompisarna fungerar ju oxå. Kram!

 

[Angua]

Sv: Känner mig nedstämd

fast det är inte så konstigt att reaktionen kommer nu, just för att alla är hemma och ni vet att ni kommer bli återställda. Då slappnar man av och den reaktionen kan komma. En så pass rejäl smäll med bilen är ju omtumlande för den bäste

 

[farin]

Sv: Känner mig nedstämd

Skönt att ni klarade er fysiskt ok!
Det är inte alls konstigt att du nu känner dig nedstämd. De första dagarna går åt till att bara överleva och hantera det akuta, nu när ni alla är hemma och det är "som vanligt" finns tid och utrymmer för psyket att reagera på det som hänt.

Jag var själv med om en större olycka för drygt ett år sedan. Vi klarade oss också väldigt bra fysiskt. Psykiskt var det som du beskriver, de första dagarna var som "lite på låtsas". Vi fick genom vårt försäkringsbolag hjälp att kontakta en psykolog som var duktig på trauma-hantering. De betalade även för 10 ggr, både för chaufför och passagerare.

Det var otroligt värdefullt! Tack vare att jag fick bearbeta både olyckan och processen efter (med polis, försäkringsbolag, skrotning av bil, börja köra igen mm, mm) så känner jag i dag att jag har lämnat det bakom mig.

Så mitt tips är att du kolla med ditt försäkringsbolag och så snart som möjligt får hjälp att bearbeta olyckan, med stöd av proffs. Om du inte har det i din försäkring tycker jag absolut du ska kontakta vårdcentralen och se om du kan få samtalsstöd via dem i stället.

 

[Digbil]

Sv: Känner mig nedstämd

Det kan komma efteråt och tydligen ligga kvar länge så det är nog bra att söka någon form av hjälp. Jag hade en kollega som råkade ut för en trafikolycka i tjänsten, inte jätteallvarlig, hon var oskadd men bilen blev rejält tillknycklad. Några månader efter detta bevittnar hon en köolycka, inget märkvärdigt, en bil körde in i bakänden på den framför. hon bröt fullständigt ihop och satte sig i vägkanten och bara grät och skakade. Helt "out of the blue".

Det är väl någon form av post-traumatisk reaktion och det är nog bra att få stöd eller samtal.

 

[Gimlan]

Sv: Känner mig nedstämd

I lördags var jag ned i en bikrasch en rejäl med mina barn. Alla klarade sig otroligt bra med bara benbrott hjärnskakning och så. Bilen blev till skrot. Första dagarna på sjukhus var lite som en låtsas värld men jag mådde helt som vanligt. På måndagen var jag tillbaka på jobbet och i torsdags lämnade dotern sjukhuset och fick komma hem. Nu mår jag så himla konstigt. Känner mig helt gråtfärdig deppig och jätte konstig? Nu när alla är hemma och det har gått en vecka borde jag väl må bra?

Jag har kraschat bil tre gånger på fem år. Första gången "värst", E18, svarthalka och 130 kilometer i timmen. Vägräcket i komb med att bilen snurrade och studsade mellan räckena gjorde att jag klev ur helskinnad. Inte ett blåmärke, men bilen var bara skrot.

De andra gångerna har varit mer odramatiska men efter krasch nummer två, när jag blev prejad av vägen, tog riktigt hårt. Det tog ett tag innan jag var på banan igen så jag vill påstå att det är helt normalt. Har varit tagen de andra gångerna med men gång nummer två var värst.

 

[Meggan]

Sv: Känner mig nedstämd

Voltade en gång för 10 år sen klarade mig med ett skär sår den gången och kan inte minnas att jag mådde så här efteråt. Köra bil är faktiskt inget problem men mår så konstigt vill sätta mig ner och lipa, vilket jag typ aldrig gör.

 

[Gimlan]

Sv: Känner mig nedstämd

För mig har det varit olika som sagt. Gång nummer två var värst fast jag bara studsade upp och ner i ett dike. Jag har antagit att olikheterna i situationerna har gett olika reaktioner.

 

[Nemo]

Sv: Känner mig nedstämd

Det är absolut inte konstigt. Det kommer ifatt en lite, jag tror man går in i "överlevnadsmode" precis när saker och ting händer, speciellt när det är barn inblandade. Sedan kommer det över en vad som "kunde" hänt. Men om du känner att du behöver så finns det kurator på vårdcentralerna i de flesta fall. Och ett samtal kanske är det som räcker.

 

[Skogstrollet]

Sv: Känner mig nedstämd

Voltade en gång för 10 år sen klarade mig med ett skär sår den gången och kan inte minnas att jag mådde så här efteråt. Köra bil är faktiskt inget problem men mår så konstigt vill sätta mig ner och lipa, vilket jag typ aldrig gör.

Hade du barnen i bilen då också?

För min del har jag blivit oehört mycket skakigare efteråt när jag haft barnen i bilen med mig än när jag åkt själv. Nu har jag inte varit med om några olyckor men det har varit nära ögat några gånger...

 

[Meggan]

Sv: Känner mig nedstämd

Nej den gången var det bara jag och hunden, kanske är det just att barnen var med och blev skadade som satt sig på hjärnan? Mår jag inte bättre på måndag får jag väl försöka ta kontakt med vården. Fast det är liksom så subtilt, kan inte ens sätta fingret på vad jag känner? bara som en sorgsen klump i hela mig?

 

[Lejonelle]

Sv: Känner mig nedstämd

Nu mår jag så himla konstigt. Känner mig helt gråtfärdig deppig och jätte konstig? Nu när alla är hemma och det har gått en vecka borde jag väl må bra?

En vecka är inte så mycket i de här sammanhangen. Vi fattar inte allt på en gång utan tar in verkligheten bit för bit. Känslorna kommer efter. Du var med om något rejält skrämmande och det är verkligen inte alls konstigt att du är ledsen, skakig och behöver känna trygghet. Så lite debriefing med hjälp av vänner och familj och få älta det som hänt några gånger är verkligen på sin plats. Räcker inte det finns professionell hjälp att få. Men du kommer långt bara med att inför andra få sätta ord på det: vad som hände, vad som var värst, hur det kändes då, hur det känns nu. Gråta och uppleva att världen finns kvar, du finns kvar och alla har överlevt.

 

[Mitrolle]

Sv: Känner mig nedstämd

Mycket vanligt att man får PTSD efter traumatiska upplevelser. Sök hjälp i tid, så du inte fastnar i fasen där du återupplever olyckan. Kram

 

[Korven]

Sv: Känner mig nedstämd

Mycket vanligt att man får PTSD efter traumatiska upplevelser. Sök hjälp i tid, så du inte fastnar i fasen där du återupplever olyckan. Kram

Håller med, jag tror att min utbrändhet kom från en bilolycka för många år sen. I mitt jobb som yrkesförare kunde man ju inte erkänna att det var ångest att köra bil. Men nu ser jag hur det hörde ihop.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Känner mig nedstämd

Chocken har kommit ikapp dig, mer regel än undantag. Du är helt normal, och din reaktion är vanlig.

Om du inte kan/vill söka hjälp just nu, googla gärna lite på det så du vet ungefär vad du kan vänta dig för reaktioner. Det tycker jag ibland hjälper att förstå.

 

[BernT]

Sv: Känner mig nedstämd

Jag var med i en bilolycka för nästan en månad sen, klarade mig också bra men bilen blev skrot för min del var det hela väldigt dramatiskt då de först trodde att jag brutit nacken så det kom flera ambulanser och brandbilar och vägen stängdes av osv. Sen fick jag ligga i ett dygn på akuten och inte veta om jag hade bruten nacke eller inte. Men har bara brutna revben.

För min del kom den jobbiga känslan också efter någon vecka, vilket läkarna sa var helt normalt, för det är då man hinner landa lite efter olyckan och gå igenom vad som faktiskt hänt.

Ungefär en vecka efter olyckan var jag på verkstaden och kollade hur bilen såg ut, det var också lite jobbigt med tanke på hur trasig den var. Blev skroten för den men fick ju pengar till en ny av försäkringsbolaget som tur var men just att se hur illa det kunde gått.

Jag tyckte det kändes bra att prata om det, och att köra så fort som möjligt efteråt. Även om första gången efter olyckan så fick jag nästan panik när underlaget släppte (körde i typ 30 på en hal parkering så var ju ingen fara egentligen, bilen slirade bara lite).

 

[lil-sis]

Sv: Känner mig nedstämd

Jag har varit med 4 små "incidenter" på sex år varav en var mitt fel, inga personskador i något fall, jag har repat en personbil, blivit påkörd av en taxi, krockat med en cyklist och lyckats undvika en med en millimeter tillgodo (vid närmare eftertanke en till cyklist men det var en annorlunda situation).

Varenda sekund av varje händelse sitter präntat i minnet och jag kan plocka fram de närsomhelst.

Att du blir chockad och nedstämd efter en sådan olycka som din är inte ett dugg konstigt. Ta hjälp av ditt försäkringsbolag med samtalskontakt. Det är guld värt.

 

[Myzan87]

Sv: Känner mig nedstämd

Tur att det inte blev något värre

Jag har krockat med en älg en gång. Det är den enda gången jag på allvar trodde att jag skulle dö, för man vet hur det kan gå när en älg är inblandad. Och eftersom det var framdelen som var mitt framför mej så tänkte jag att det här var väl slutet. Men nu lyckades jag träffa bakbenen och på så sätt så sveptes hela älgen över motorhuven och landade på vänster sida om bilen. Enda skadorna var en buckla efter höften på älgen, i motorhuven och plastgrillen var lite spräckt. Skulle tippa på att jag körde 50km/h vid kollisionstillfället. Visst reagerade man väldigt mycket efter olyckan på saker som kom plötsligt. Ibland kunde jag tvärbromsa eller göra en snabb undanmanöver trots att det kanske bara var en liten fågel som flor upp från kanten.. Och så fort jag såg älgar från bilen så började jag gråta och skaka, när jag red så vände jag bara och stack åt andra hållet.

Det kommer ta tid innan man är tillbaka efter en olycka. Särskilt en som involvera andras liv. Kanske är det så att du omedvetet anklagar dig själv? Har du pratat med någon om hur du känner som exempelvis din partner, familj, vän, utomstående?