S
shampiz
Jag tycker det är kul att hoppa, (men hoppar max 70 cm på bana, har någon gång provat ett enstaka hinder på ca 80 cm).
Det spelar ingen roll hur säker hästen är, så tycker jag att det är läskigt att hoppa högre. En av orskarena är nog att jag har otroligt dålig balans, men vilket har blivit bättre de senaste åren med mycket träning, men fortfarande tycker jag att den är totalt kass (ett ex på hur dålig min balans är att innan jag skaffade min första häst för 10 år sedan så kunde jag inte stå på knä för att knyta mitt skosnöre utan att ramla omkull, men det kan jag nu
). Jag har även dålig sits, försöker ibland att rida lite barbacka, men tycker ändå att det är svårt att få till sitsen. Har ofta svårt att sitta ner i galoppfattningarna och även i galoppen. Släpper jag stigbyglarna för att tvinga mig att sitta ner, så åker knäna upp eller jag hamnar framåtlutad.
Låter mina medryttare tävla i hoppning, eftersom de flesta är ponnyn får jag ändå inte inte tävla dom, men jag har en häst på ca 155 som jag gärna skulle vilja vara med och tävla på lokalnivå med, men tycker att 90 cm är lite väl högt.
Jag vet vad som behöver göras, så det är inte det som jag behöver råd med; rida för instruktör, rida barbacka / utan stigläder, träna på låga höjder tills man är säker på den höjden m.m.
Utan det jag vill veta är om det finns några av er på Bukefalos som börjat rida när ni varit i vuxen ålder och om ni då från början tyckt att det var läskigt med högre hinder, och om ni kunnat övervinna den rädslan. Eller om ni tror att när man inte hållit på och hoppat mycket som yngre så har man kanske en annan slags respekt för hinder som det är nästan omöjligt att komma över.
Min målsättning är inte att bli en elitryttare utan bara att kunna våga tävla min häst på 90 cm - 1 meter.
Det spelar ingen roll hur säker hästen är, så tycker jag att det är läskigt att hoppa högre. En av orskarena är nog att jag har otroligt dålig balans, men vilket har blivit bättre de senaste åren med mycket träning, men fortfarande tycker jag att den är totalt kass (ett ex på hur dålig min balans är att innan jag skaffade min första häst för 10 år sedan så kunde jag inte stå på knä för att knyta mitt skosnöre utan att ramla omkull, men det kan jag nu
). Jag har även dålig sits, försöker ibland att rida lite barbacka, men tycker ändå att det är svårt att få till sitsen. Har ofta svårt att sitta ner i galoppfattningarna och även i galoppen. Släpper jag stigbyglarna för att tvinga mig att sitta ner, så åker knäna upp eller jag hamnar framåtlutad.Låter mina medryttare tävla i hoppning, eftersom de flesta är ponnyn får jag ändå inte inte tävla dom, men jag har en häst på ca 155 som jag gärna skulle vilja vara med och tävla på lokalnivå med, men tycker att 90 cm är lite väl högt.
Jag vet vad som behöver göras, så det är inte det som jag behöver råd med; rida för instruktör, rida barbacka / utan stigläder, träna på låga höjder tills man är säker på den höjden m.m.
Utan det jag vill veta är om det finns några av er på Bukefalos som börjat rida när ni varit i vuxen ålder och om ni då från början tyckt att det var läskigt med högre hinder, och om ni kunnat övervinna den rädslan. Eller om ni tror att när man inte hållit på och hoppat mycket som yngre så har man kanske en annan slags respekt för hinder som det är nästan omöjligt att komma över.
Min målsättning är inte att bli en elitryttare utan bara att kunna våga tävla min häst på 90 cm - 1 meter.
Kunde inte ha sagt det bättre själv...
