- Svar: 11
- Visningar: 1 436
Jag har sagt det förr. Jag har mitt drömboende. Det har allt jag önskar mig. Eller ja, jag skulle behöva ett bättre rum att slunga honung i så jag slipper göra det på övervåningen. Men annars - jag saknar inget.
När jag fick kontakt med habiliteringen i våras så uttryckte jag min oro över att de skulle trycka på att jag skulle flytta till ett annat boende. Blev lugnad med att det skulle de inte göra. Skönt.
Men det har hänt vid två andra tillfällen att jag fått höra att jag borde flytta till ett annat boende. Det gör mig ledsen och förskräckt. Alltså var ska jag bo då? Jag kan inte komma på något ställe alls som skulle ge mig den livskvalitet jag har här. Det enda jag ser framför mig är att jag skulle mista precis exakt allt som gör livet värt att leva. Ett recept för att sjunka in i depression igen.
Igår behövde jag ta in ved och för att göra det så fick jag skotta blötsnö ända fram till carporten där jag har den ved som ska förbrukas först. En bra bit att skotta. Jobbigt, men samtidigt så mår jag bra av lite fysiskt arbete. Idag hämtade jag in en ny låda ved. På något sätt ligger det en tillfredsställelse i att hämta ved som jag sedan värmer huset med. Det får mig att känna mig mer levande.
Och apropå carporten. Jag har funderat på att göra om den till hönshus. Har ju funderat många år på att skaffa höns. Men ja, det steget har jag inte vågat ta.
Nyligen fick jag hjälp av en granne att fälla några träd. 3 björkar, en liten rönn och en tall. Det ska fällas en tall till, men den hann vi inte med. Jag kommer behöva klättra upp i tallen och ta bort några grenar innan den fälls. Annars kommer nog min kvitten att stryka med när trädet fälls. Den kostade 750 kronor. Risk finns också att ladans tak kan ta stryk när det trädet fälls.
En av björkarna hade två stammar så fyra stammar fick jag att ta rätt på. Jag lånade en vedklyv från ett ställe. Man får låna den ett dygn men när jag skulle lämna tillbaka den fick jag frågan om det gått bra. Jodå, jag har hunnit klyva nästan hälften, sa jag. Då fick jag till svar att jag kunde låna vedklyven ett tag till. Så jag ägnade helgen åt att klyva mer ved. Ett ganska monotont arbete, men nöjdhetsfaktorn stiger när högen med klabbar krymper och högen med färdig ved växer. Sen vara det ju det där med att jag mår bra av fysiskt arbete. Och när jag klyver veden själv så får jag exakt den storlek jag behöver på veden. När jag köpt ved har jag antingen fått för liten ved eller för stor som inte går in i vedspisen. Jag får fundera på om jag i stället för färdigkluven ved i framtiden ska köpa stammar och kapa och klyva själv. Men då måste jag våga hantera motorsåg. Och det känns läskigt.
Tallen som fälldes var en rejäl bamsing. Men det visade sig att den vuxit hur snabbt som helst och den var bara 35 år gammal. Galet. Den är ännu inte uppsågad i klabbar, så den har jag inte kunnat klyva än. Hade en tanke om att såga virke av båda tallarna, men det är ju ingen som tar emot bara två träd, särskilt när de stått på en tomt. Så det blir ved av dem också. Även grenarna blir ved. Jag har börjat kvista av dem så att de kan sågas i bitar senare.
Jag var för övrigt till en butik i närheten och skulle köpa ett sågblad till en gammal bågsåg för att kunna såga grenarna. De kunde inte få tag i sågblad av rätt längd. I stället hade de en grensåg av märket Silky. Vet att de sågarna har superkvalitet. 870 kostade den men jag fick den för 800. Hade födelsedagspengar i plånboken så jag slog till. Och den är verkligen svinbra! Med den i handen är det inte jag som sågar. Det är sågen som sågar. Att såga genom en gren är som att skära smör. Snacka om materiell lycka att ha en sådan såg.
Alltså. Mitt ställe gör mig lycklig. Jag kan inte ha det bättre.
När jag fick kontakt med habiliteringen i våras så uttryckte jag min oro över att de skulle trycka på att jag skulle flytta till ett annat boende. Blev lugnad med att det skulle de inte göra. Skönt.
Men det har hänt vid två andra tillfällen att jag fått höra att jag borde flytta till ett annat boende. Det gör mig ledsen och förskräckt. Alltså var ska jag bo då? Jag kan inte komma på något ställe alls som skulle ge mig den livskvalitet jag har här. Det enda jag ser framför mig är att jag skulle mista precis exakt allt som gör livet värt att leva. Ett recept för att sjunka in i depression igen.
Igår behövde jag ta in ved och för att göra det så fick jag skotta blötsnö ända fram till carporten där jag har den ved som ska förbrukas först. En bra bit att skotta. Jobbigt, men samtidigt så mår jag bra av lite fysiskt arbete. Idag hämtade jag in en ny låda ved. På något sätt ligger det en tillfredsställelse i att hämta ved som jag sedan värmer huset med. Det får mig att känna mig mer levande.
Och apropå carporten. Jag har funderat på att göra om den till hönshus. Har ju funderat många år på att skaffa höns. Men ja, det steget har jag inte vågat ta.
Nyligen fick jag hjälp av en granne att fälla några träd. 3 björkar, en liten rönn och en tall. Det ska fällas en tall till, men den hann vi inte med. Jag kommer behöva klättra upp i tallen och ta bort några grenar innan den fälls. Annars kommer nog min kvitten att stryka med när trädet fälls. Den kostade 750 kronor. Risk finns också att ladans tak kan ta stryk när det trädet fälls.
En av björkarna hade två stammar så fyra stammar fick jag att ta rätt på. Jag lånade en vedklyv från ett ställe. Man får låna den ett dygn men när jag skulle lämna tillbaka den fick jag frågan om det gått bra. Jodå, jag har hunnit klyva nästan hälften, sa jag. Då fick jag till svar att jag kunde låna vedklyven ett tag till. Så jag ägnade helgen åt att klyva mer ved. Ett ganska monotont arbete, men nöjdhetsfaktorn stiger när högen med klabbar krymper och högen med färdig ved växer. Sen vara det ju det där med att jag mår bra av fysiskt arbete. Och när jag klyver veden själv så får jag exakt den storlek jag behöver på veden. När jag köpt ved har jag antingen fått för liten ved eller för stor som inte går in i vedspisen. Jag får fundera på om jag i stället för färdigkluven ved i framtiden ska köpa stammar och kapa och klyva själv. Men då måste jag våga hantera motorsåg. Och det känns läskigt.
Tallen som fälldes var en rejäl bamsing. Men det visade sig att den vuxit hur snabbt som helst och den var bara 35 år gammal. Galet. Den är ännu inte uppsågad i klabbar, så den har jag inte kunnat klyva än. Hade en tanke om att såga virke av båda tallarna, men det är ju ingen som tar emot bara två träd, särskilt när de stått på en tomt. Så det blir ved av dem också. Även grenarna blir ved. Jag har börjat kvista av dem så att de kan sågas i bitar senare.
Jag var för övrigt till en butik i närheten och skulle köpa ett sågblad till en gammal bågsåg för att kunna såga grenarna. De kunde inte få tag i sågblad av rätt längd. I stället hade de en grensåg av märket Silky. Vet att de sågarna har superkvalitet. 870 kostade den men jag fick den för 800. Hade födelsedagspengar i plånboken så jag slog till. Och den är verkligen svinbra! Med den i handen är det inte jag som sågar. Det är sågen som sågar. Att såga genom en gren är som att skära smör. Snacka om materiell lycka att ha en sådan såg.
Alltså. Mitt ställe gör mig lycklig. Jag kan inte ha det bättre.
. Låter härligt 
