Kan detta vara sant?

[Kalaspinglan]

En ytlig bekant berättade för ett tag sedan att hon var gravid, och väntade tvillingar. I fjärde månaden dog ena fostret pga hjärtfel. Det andra fostret hade svaga hjärtljud, men verkade ändå ha klarat sig. På grund av hennes sjukhusskräck "och ville göra det enkelt för sig" beslutades det tidigt i hennes graviditet om att bebisen skulle plockas ut via kejsarsnitt en månad innan beräknad förlossning.

Någon vecka innan kejsarsnittet blir mamman magsjuk. Efter några dagar när hon fortfarande inte blivit bra uppsöker hon ett sjukhus varpå man konstaterat havandeskapsförgivftning och att barnet dött. Hon sätts igång och föder barnet "på vanligt sätt". Inom en vecka får hon dödsorsaken till barnet bekräftat. Ingen begravning hålls för barnet, och barnet blir heller inte döpt.

Vi är flera i bekantskapskretsen som tycker att det här verkar oerhört "osannorlikt" och tyvärr påminner det hela mycket om en vad en gemensam bekant nyligen gått igenom (sent missfall).

Hur vanligt är det att man rider och jobbar obehindrat en månad innan förlossning? Redan två veckor efter missfallet skulle hon börja jobba och rida igen.

Eftersom hon är ganska tjock har det varit svårt att se om magen vuxit eller inte under graviditeten. Hon påstår själv att hon gått ner i vikt och därför inte sett större ut.

Kan detta verkligen vara sant, utifrån de uppgifter jag skrivit?

 

[Snurrfian]

Sv: Kan detta vara sant?

Ja det skulle kunna stämma, även om jag anar att om ett av fostrerna dör så åker man nog på så pass täta kontroller att en havandeskaps förgiftning upptäcks.
Ang begravning så är det inget man måste ha.

 

[Mustasukka]

Sv: Kan detta vara sant?

Det finns de som jobbar och rider som vanligt under graviditeten.

Det som låter konstigt är ju att de missat havandeskapsförgiftning.
Och det ska vara en allvarlig form av det om bebisen dött pga det.
Sånt borde upptäckas innan det går så långt.
Särskilt om hon haft en graviditet med komplikationer.

Döda barn döps väl inte? Och man behöver inte ha nån begravning.

Själv skulle jag inte kunna jobba och funka normalt redan två veckor efter att mitt barn dött.
För är man i v.36 vilket hon borde ha varit så räknas det inte som missfall utan dödsfall.

 

[Yamaha]

Sv: Kan detta vara sant?

Jo, döda barn döps.
Men det är nog upp till varje förälder/föräldrapar att bestämma om dop ska ske eller ej.

 

[ainasoja]

Sv: Kan detta vara sant?

Jo, döda barn döps.
Men det är nog upp till varje förälder/föräldrapar att bestämma om dop ska ske eller ej.

Jag har för mig att det bara är en namngivningscermoni och inget dop när barnen är döda.

 

[Yamaha]

Sv: Kan detta vara sant?

Tjaa, det kanske inte kallas dop då, men min bror och hans tjej fick en dödfödd pojke för ungefär två år sedan. Dom SA iaf att dom döpt honom och vi fick se kort dom tagit osv.
Det såg ut som ett dop iaf men det kanske kallas namngivningsceremoni.. Dom kanske sa dop för att förenkla det för oss oinvigda sas...?

 

[Mustasukka]

Sv: Kan detta vara sant?

Ok. Trodde inte det eftersom det finns sk nöddop. Att man verkar ha bråttom att döpa barnet innan det dör.

 

[Curly]

Sv: Kan detta vara sant?

Inget riktat till dig, men angående detta med nöddop.. Det är väl de flesta religiösa som vill göra det innan barnet hinner dö, men om det inte hinns med tror de då att barnet inte kommer till "himlen"?! Eller är det bara för att det ska bli gjort? Förstår faktiskt inte det..:smirk: Jag är inte så troende så i den situationen hade jag nog bara velat ha en namngivningsceremoni och är man så sent i graviditeten så vill man nog ha en begravning eller kremering av barnet och en minneslund?!

 

[Snurrfian]

Sv: Kan detta vara sant?

Inom sv kyrkan anses barn "höra" till Gud oavsett om de är döpta eller ej under de första åren. Alltså kommer de till himmeln oavsett om dopet har hunnits med innan barnet dog.

 

[Luff]

Sv: Kan detta vara sant?

Det är inte möjligtvis så att du tror att personen ljuger för att få empati....
historien kan väl vara sann, men du känner ju personen.

 

[Lambi]

Sv: Kan detta vara sant?

Jag är inte så troende så i den situationen hade jag nog bara velat ha en namngivningsceremoni och är man så sent i graviditeten så vill man nog ha en begravning eller kremering av barnet och en minneslund?!

Barnet får ju ett namn ändå, utan någon cermoni. Om föräldrarna inte aktivt beslutar om hur de vill ha det, kremeras barnet och askan strös i närmaste minneslund.

 

[Lambi]

Sv: Kan detta vara sant?

Och det ska vara en allvarlig form av det om bebisen dött pga det.

Framgår inte vad barnet dog av i trådskaparens text.

 

[Lambi]

Sv: Kan detta vara sant?

Det är inte möjligtvis så att du tror att personen ljuger för att få empati....
historien kan väl vara sann, men du känner ju personen.

Har väldigt svårt att tro att man hittar på en sådan här komplex historia för att få empati.

 

[lady_vip]

Sv: Kan detta vara sant?

Jo, döda barn döps.
Men det är nog upp till varje förälder/föräldrapar att bestämma om dop ska ske eller ej.

Jag begravde en liten pojke i vintras, Jonathan. Han var en av två tvillingar och dog vid födseln. De hade ingen dopcermoni för honom, utan han bara namngavs skriftligt. Föräldarna har ju sitt namn på honom och det står på gravstenen. Begravningen var mycket kort med bara föräldrarna och syskonen.

I somras döpte jag den överlevande systern, inget nämndes om brodern. Hon är alltså döpt, men inte han rent cermoniellt.

//E

 

[Lambi]

Sv: Kan detta vara sant?

Om du tycker att hon verkar leva/vara alltför normal med tanke på vad hon har gått igenom och därför misstror henne, tycker jag att du skall tänka om.

Att återgå till ett "normalt" liv igen kan ibland vara det som gör att man orkar ha näsan över vattenlinjen.

Troligast är att hon lever i ett halvt vaccum alltsedan förlusten över det ena barnet.

Vad skulle hon vinna på att ha "hittat på"?

 

[Kalaspinglan]

Sv: Kan detta vara sant?

Tack för alla era svar.

Det finns flera anledningar till att "vi" misstror denna person, bland annat finns det mycket i hennes tidigare berättelser som är rena överdrifter eller lögner. Utan att vara utbildad psykolog tror jag mig ändå ana att detta är ett sätt för henne att få uppmärksamhet -tyvärr. Å andra sidan känner jag att detta är en sådan grov lögn att inte ens en "sjuk" människa hittar på en sådan här sak.

Jag har också funderat i banor kring hennes "oberörda beteende" och misstänkt att det är hennes sätt att hantera situationen (vi är ju alla olika). Men ju mer jag tänker och hör andra prata om detta, hör jag olikheter och saker som "inte går ihop".

Det är tragiskt alltsammans och jag anser att hur det än förhåller sig med sanningshalten i detta så behöver hon hjälp. Men hur ger man henne det utan att trampa henne på tårna? Jag känner henne heller inte SÅ bra, utan hon är som jag skrev tidigare en ytlig bekant.

 

[cirkus]

Sv: Kan detta vara sant?

Hur menar du nu ? Var har du fått den informationen ifrån ?

 

[havreflinga]

Sv: Kan detta vara sant?

Det är tragiskt alltsammans och jag anser att hur det än förhåller sig med sanningshalten i detta så behöver hon hjälp. Men hur ger man henne det utan att trampa henne på tårna?

I vårt samhälle får man själv avgöra om man behöver hjälp eller inte. Man söker alltså frivilligt hjälp.

Om du tror att hon förnekar för sig själv att hon nog skulle behöva hjälp är det enklaste och effektivaste sättet att hjälpa henne att helt enkelt i klarspråk tala om att du är övertygad om att hon behöver hjälp.

Att folk i åratal lyckas leva i förnekelse är för att deras omgivning spelar med! De låtsas att de inte ser det som är konstigt.

Du blir säkert inte populär hos denna människa om du är den enda som föreslår att hon bör söka vård, men du får väl avväga vad som är viktigast; att bli poppis hos henne eller att vara ärlig mot henne (vilket kanske kan få henne att göra ett nytt val i sitt liv).

Sen kanske hon inte alls är så sjuk som du tror. Men då är det ju bara för henne att avfärda ditt tips. Som sagt, man bestämmer själv hur "sjuk" man är eller inte. Vill man fungera som man gör, då får man det, så länge man håller sig till de lagar vi har i vårt land.