*Kämpig livsglad Tax*..avliva???

[Bia]

Strävhårshane ur egen uppfödning, 15 år den 2 Mars 2004.. har varit jakthund och enormt tillgiven självklar familjemedlem i hela sitt liv

Sista året har han fått grå starr, lite mer problem med diskbrocket och sämre hörsel.. nu de sista månaderna har han blivit väldigt senil (?), hittar inte alltid mat-/vattenskål.. men pigg & glad ändå, normalhull åt det smalare hållet, tänderna är kvar & jättefina, äter - dricker - avföring normal - pinkar lite mindre men oftare.. hamnar ofta inne på golvet (tidningar överallt), jag försöker passa honom så mkt jag kan då han vaknar mm.. fort ut då!

F.o.m Juni -03 har han fått glucosamin + Q-10 vilket faktiskt gjort honom rörligare och piggare

Han är inte senilare än att han kommer ihåg sin 'natt-/frukostkorv'.. hittar in till mig i datorrummet, sover där på sitt täcke dagtid.. köket nattetid.

Nu är jag 'trackad' av hela familjen som tycker att han ska avlivas omgående, han är ju slut som *hund*.. synd om honom, pissar inne, halv-/blind & döv, mm mm.. men han är ju frisk om än lite mera stapplig ibland nu tills han har rört sig en stund.. då hoppar & skuttar han nästan som förr, ska man 'ta bort' honom redan nu, innan han blir 'riktigt sjuk'???

Jag vill INTE avliva honom nu, och han vill inte det själv heller.. har jag förstått, en riktig *kämpe* är han!!!

 

[jontemyra]

Är han pigg och glad och klarar det vardagliga livet så varför ta bort honom.. När han börjar "lida", tänderna tar slut mm då är det dax, inte förr! Men man måste vara observant och vara uppmärksam, det är så lätt att tänka: Han lider inte, han mår bra mm för att beslutet att ta bort en kär kompis är så jobbigt att ta, så man skjuter lite på det med att övertala sig själv att allt är okej!!

Är du bara klarsynt så kommer du nog ta rätt beslut när så är dags!

 

[mian1]

Det är ju svårt att avgöra när man inte ser hunden, men du som lever med honom borde ju veta bäst.
Min gamle golden blev 14 år. Han var också döv det sista året, såg dåligt, han sov mycket, fick äta uppblött mat för att slippa tugga så mycket osv. Han var frisk och han hade mycket glädje i livet. När han var 14 så fick han en hjärnblödning och då avlivades han. Då var livet slut, innan dess var han ju bara en gammal hund och hade de småkrämpor som en gammal hund får.

Så är taxen bara gammal så håller han säkert ett tag till. De flesta vet när det är slut och trots att avlivningen är det man oroar sig för mest då man har ett djur så är beslutet oftast enkelt den dagen det är dags.

 

[Bia]

Jag är absolut 'klarsynt'.. glömde också nämna att taxen kollas av veterinär 2-3 ggr/år p.g.a diskbrocket!

Djur skall inte behållas bara för att människan vill ha dem kvar så länge som möjligt, och fast jag ibland tycker det är lite jobbigt med 'pisspassningen' och alla tidningar på golvet i hela huset (det hade man ju i valpstadiet också ju), så kan jag inte hålla med familjen om att hunden är *slut*!!

 

[Bia]

Oj, 14 år är ju mkt på en stor hund.. skönt är det ändå om det bara säger *pang* i hjärna eller hjärta, då blir det ju ett naturligt slut trots allt :smirk:

Det jobbiga i min situation är ju 'tracket' från familjen.. tänk om taxen förstår allt tjafs och kämpar sig kvar av 'trots' mot dem eftersom husse (jakt) tillhör avlivningsgänget

Ska ta en vet-koll igen snart, senaste var i sep-03.. då blev vet. 'impad' av gluc+Q10 kuren och blodvärden mm

Nåt blött foder får inte denna gamling, han tuggar så himla bra.. som förr!

 

[RebeckaKihlberg]

Så länge han inte lider eller har ont så tycker jag han kan få ett tag till på sig.
Det brukar märkas ganska tydligt när livsgnistan börjar försvinna!

Hade själv en strävis hane som blev 17år..han fick bara lite hosta med åren och så blev synen lite sämre.
Han var bra ända in i det sista, sen fick han någon form av lungsjukdom och då valde vi att avliva istället för att operera honom.

Ge vovvsen en bamse kram ifrån mig

//*strävis älskare*

 

[svea]

Vår gamla Jack Russell är i ungefär samma skick som din tax, dock inte fullt så senil men i sämre skick i kroppen. busar dock till det emellanåt, och anser sig inte för gammal för att då och då få terrierfnatt. Vi tycker att han är såpass mycket "med" fortfarande att det inte käns som om det är dags att ta bort honom än. Han är 16,5 år...

 

[Bia]

Lider gör han definitivt inte, ont ibland av sitt diskbråck visserligen.. men jag har också diskbråck och kan ibland inte 'komma igång' på morgonen, inte vill nån avliva mig för det!

Jag lyfter honom upp/ner för trappor så att det inte ska förvärras.. motionerar honom ofta och i korta pass för att han inte ska 'stelna till', jag känner ju själv hur man måste göra för att mjukna i lederna.. han älskar sina dagliga massager, varma duschen och utetäcket

Men herregud.. blev din strävis 17 år , har aldrig hört om en såå gammal tax, men underbart för dig.. jag blir lycklig om min klarar sig ett halvår till (minst) :smirk:

 

[Milosari]

jag har hört talas om en schäfer som blev 18 år. det du!

 

[Bia]

Hejohååå.. en schäfer på 18 år, en terrier på 16,5 år, min tax verkar vara en 'ungdom' fortfarande!!!

Just nu ligger han på täcket och 'snuttar' på ett tuggben (som en valp på 'tutten').. han är sååå härlig

Familjen får stänga sina munnar - ögon - öron - näsor, taxen mår ju bra.. ingen avlivning förrän han själv visar att det är dags, så det så!!!

Tack snälla ni (alla) för uppbackning & egna erfarenheter, känns mkt bättre nu så här på årets första dag

 

[chopin]

När du berättar om din hund kom jag att tänka på något som kanske vore en ide´att testa.
Hill´s säljer ett foder som ska kunna hjälpa gammla och lite "senila" hundar. Jag har inte testat det själv, men dom påstår att det hjälper hundarna att gå tillbaka till sina gammla vanor, tex. så att dom slutar kissa inne. Som sagt var, jag har inte prövat det men det kanske vore en ide´att testa? Fodret heter b/d, fråga efter det hos vetrinären, dom vet nog mer .

 

[Maccadam]

Just det där med diskbråck är ofta en komplikation på taxar, tyvärr Min svärfars tax avlivades vid 17 års ålder, då var ryggen "slut" dvs perioderna med ont kom i allt tätare intervaller. I övrigt ganska pigg för sin ålder, om än lite sömnig för det mesta även om det blixtrade till av leklust ibland. En underbar liten fröken
Morfars hund, korsning modell mindre, blev 20,5 år, lite grånad om nosen, tappat några tänder och skumögd men i övrigt frisk, fick hjärnblödning och avlivades.
Mina egna pudlar var 17 och 18 då dom avlivades. Den yngre blev akut dålig (EP-anfall som inte gick att häva) och den äldre (som varit fullt frisk och som en unghund i kroppen) bara skrumpnade ihop inför våra ögon på ett par veckor. Troligen sörjde han sin vän som han sovit med och delat hela livet med. Vi valde i det läget att låta också honom sluta sina dagar .

 

[Daydream]

Varför skulle du avliva hunden om du inte vill? Den verkar ju inte uppenbart lida och då kan den ju gå som den gör. Att torka upp efter en gammal hund är ju ändå inte så besvärligt.

 

[Bia]

Det var ett jättebra tips, Hill's säljs ju på zoobutiken

 

[Bia]

Jösses vilka åldrar på 'era' hundar , är väl högst ovanligt!

Jag ser fram emot sommaren med min *Tjatte*, då stortrivs han.. fullkomligt avskyr denna årstid (sådan matte.. sådan hund)

 

[Bia]

Varför skulle du avliva hunden om du inte vill? Den verkar ju inte uppenbart lida och då kan den ju gå som den gör. Att torka upp efter en gammal hund är ju ändå inte så besvärligt.

Helt min åsikt också, men övriga familjen lider ( tycker det är jobbigt med alla tidningar på golvet) så de försöker övertala mig att det är dags att avliva NU