kallblodstravare, myter?

[bizzy]

Jag har nu för första gången i mitt liv köpt ett kallblod och gillar verkligen denna ras! Min uppfattning är att de är heta men inte dumma, lättlärda och allmänt positiva. Nu har jag fått höra från andra hästmänniskor att "jag ska akta mig för de skenar väldigt lätt och de stannar inte innan de går rakt in i ett träd eller berg" de är envisa och istadiga" . Stämmer detta? För jämfört med halvblod och fullblod tycker jag att mitt kallblod är mycket mer balanserad och orädd, eller har jag haft en väldig tur kanske?

 

[DarkInNight]

Vänlig , arbetsvillig och ett huvud av stål.

På gott och ont

 

[skiesabove]

Kallblodsskalle är ingen myt skulle jag vilja säga, kallbloden har mer självrespekt än tunnisarna tycker jag ^^.

"Man ska inte göra sig ovän med en nordsvensk" är inget dåligt ordspråk, man får se till att vara smartare än kallbloden istället för att försöka bråka fram lydnad. Innan jag lärde mig det fick jag en fin uppsättning blåmärken på armen efter ett PMS-gräl med ett kallblodssto. Hon brunstade, jag hade mens, och det var inte tillfälle att ta ett argument den dagen om man säger så. Jag borde ha försökt överlista henne istället.

Jag upplever kallbloden som kluriga, lättlärda, arbetsnarkomaner. Lite som border collies.

Min nordsvensk är väldig rolig när jag lyckas lära honom att något är en arbetsuppgift, han blir väldigt "Jag JOBBAR!" och superfokuserad. Han blir ganska kränkt om jag kommer till stallet en dag och inte tar in han för "jobb". Även om jobbet kanske bara är att stå still bredvid en pall eller gå på en promenad.

Men sen så har dom ju olika personligheter också, en del är hariga, andra är bombsäkra, en del tar till flykten när något är jobbigt och andra fryser fast. Kallblodstravarna generellt uppfattar jag som väldigt toleranta till diverse påhitt om de har gått på banan, förmodligen för att en full travutrustning är så mycket mer grejor än vad man någonsin klär på dom för ridning. Men däremot kan det vara en process att skola om dom till ridning. Jag har ingen erfarenhet av varmblodstravare men tycker att det verkar som att kallbloden faktiskt har lättare för att bli bra ridhästar efter omskolningen, och många AR-ryttare vill gärna ha just kallblodstravare. Våra nordiska PRE om man säger så :P.

Man har aldrig tråkigt med ett kallblod .

Det där med att dom skenar tills dom stupar... det kan väl vilken häst som helst som har den läggningen göra? Inget som generellt stämmer in på kallblod skulle jag säga. Men kallblodstravare är avlade för att springa fort fort fort och de flesta gör det gärna även i ridningen... Det har ju varit deras JOBB. Inte samma sak som att skena tycker jag.

 

[Hanna_Maria]

Jag har lite problem med mitt kallblod att hon är svår att få stopp på om vi galopperar ute. Enligt min hovis kan det bero på att travare är tränade att ta stöd på bettet o springa fortare ju mer stöd de får. Därför ska man tänka på att ta och släppa, ta och släppa samtidigt som man säger ptrooo när man vill få stopp, vilket de ofta är lärda att lyssna på.

 

[skiesabove]

Ja, det är samma erfarenhet jag har. Hon jag medryttade på lärde mig massor om betydelsen av sätet, för det gick inte att dra sig till en halt eller nedsaktning.

 

[MidnightSoul]

Något sådant har jag inte märkt av. Men dom jag har träffat på har haft väldigt olika personligheter. Ena var inte ras standard skulle jag vilja påstå värre latmask fick man leta efter. Den andra märkte man direkt skillnad på under ryttare och framför vagn. Framför vagn var det verkligen JOBB som gällde sådant som kunde vara läskigt vid ridning och skulle tittas på ignorerades totalt när det kördes.

 

[purity_666]

Jag har också hört att kallblodstravare är "dumma i huvudet". Har en bekant som håller på med varmblod och hon skulle aldrig skaffa ett kallblod. De var idioter som bara sprang och gick inte att handskas med.

Min medryttarhäst är kallblod och jag upplever honom som en riktig kompis. Man kan övertala honom till allt. Ibland kan man få ryta i åt honom så han skärper sig, i andra lägen får man klura lite för där skulle det bara bli katastrof om man blev arg.
Han är inte direkt het, men allt ska gå fort. Han har ett högt grundtempo i sina gångarter, utan att stressa. Han har ganska dåligt tålamod, men det blir bättre och bättre.
Springer gör han gärna, men jag får alltid stopp, både på rygg och i vagn.

Han är tittig, men regerar med att skutta till eller krångla lite när man ska förbi. Han blir dock inte istadig, det går alltid att komma förbi dit vi ska. Han springer aldrig iväg, men han är inte hästen som går förbi allt utan att regera heller.

Hans nackdel är att han lätt jagar upp sig i stress. Förstår han inte vad man vill stressar han upp sig och slutar lyssna, blir något för tråkigt blir han stressig. Ska vi rida ut med ponnyn i stallet tex, som går jättesakta så vi får bromsa och anpassa tempot, då är han genomsvettig efter bara en skrittrunda, för att han stressar upp sig så. Men han gör så gott han kan, han vill göra rätt och han är aldrig dum.

Han gick nog på travet aningens för länge också. Han hann visa tydligt att han inte trivdes innan han fick sluta. Där var han dum, sparkade och bet och var dum i vagn. Nu kan jag inte ens tänka tanken att han skulle vara dum på något sätt. Han är genomsnäll. Det som finns kvar är hans stress, men det blir bättre och bättre.

 

[Riley]

Är det något jag lärt mig av kallblodstravare så är det att när något väl satt sig i en sådan skalle, då sitter det verkligen som berget. Har stött på många kallblod på travet och oavsett hur de var temperamentsmässigt - lugna, nerverna på utsidan, busiga, dominanta, menlösa, lättskrämda eller orädda - så nog sjutton sög de åt sig olater som små svampar och såg varje chans att få sin vilja igenom.

Jag minns framför allt två ston som var lysande exempel. Den ena lyckades en gång dra grimskaftet ur handen på mig när vi gick till hagen och knölade sig rakt ut i skogen för att äta gräs, den andra bestämde sig en dag för att tvärvägra lämna stallplanen, varpå jag satt av och gick tillbaka till stallet för att titta om något var fel. Efter de enstaka tillfällena som kom från blå himmel med väluppfostrade hästar, så var det ett rent HELVETE att få häst 1 att sluta dra iväg i grimman och häst 2 att gå från stallet.

Jag har aldrig varit en kallblodsmänniska och har faktiskt heller aldrig träffat ett kallblod jag gillat, just för att jag upplever att de alla delar ett visst sätt i sitt förhållande till människor som inte passar mig. Jag tycker om lite småvassa och egna hästar, men inte den burdusa och obrydda typ som jag anser att kallblod är.

Med andra hästar får man ofta en reaktion att förhålla sig till, med kallblod får jag bara känslan av att de helt enkelt inte bryr sig så mycket. "Jaha, ville du gå till höger, jag går till vänster, jag. Jaha, blev du arg nu, vad synd, jag fortsätter gå till vänster ändå. Jaså, gå in i spolspiltan, nä, det har jag ingen lust med, men jag tänker inte bråka om det, så jag går helt enkelt åt andra hållet utan att så mycket som vinkla ett öra åt ditt håll. Hejdå."

Däremot har de flesta kallblod jag stött på varit hemskt trevliga och arbetsvilliga att rida och köra.

 

[skiesabove]

Hihi du borde träffa min. Han väldigt, väldigt uppmärksam på mig. Lite väl så.

"Var det där en vänsterskänkel?! VÄÄÄÄNSTEEEER!"

"Åhå matte, du vinklade minsann bak höften, det betyder GAAALLOOOOP!"

"Matte, du är orolig! Varför?! Vad är det som är farligt?!! FARLIGT! NÅGOT ÄR FARLIGT! AAAAH!!!"

Han har en släkting (systerdotter) som är precis likadan om än lite mer nedtonad.

Men jag känner absolut igen det du beskriver, känner några såna nordisar och kallblodstravare, men kommer man under huden på dom och är bergfast i övertygelsen om att höger är hållet som är bäst, då följer dom snällt med. Starka, självsäkra, självständiga individer. Utmanande som bara den, jag hade nog inte själv (ännu) klarat av en sån på heltid.

 

[Fideli]

Jag älskar kallblodstravare! Det är de underbaraste hästarna som finns! De är coola, orädda och fantastiskt arbetsvilliga. Men det där med att "visa hästen vem som bestämmer" brukar inte funka särskilt bra med kallblodstravare, tycker de att man är orättvis eller dum så går de helt enkelt därifrån, oavsett om någon sitter på ryggen eller hänger i grimskaftet...

De har också väldigt höga tankar om sig själva och är helt säkra på att allt och alla kommer att flytta på sig när de kommer och det händer att de går rakt in i en vägg eller ett träd, inte för att de skenar och inte ser väggen/trädet utan för att de helt enkelt tror att "det flyttar på sig". De är dock väldigt lättlärda, så de brukar snabbt lära sig vilka saker som är flyttbara och vilka som inte är det!

En kompis brukade skratta lite när jag berättade om min häst och hur han "skenade" i skritt och hon trodde att jag överdrev när jag sa att det inte gick att styra eller stanna, trots att det gick i lugn och fin skritt. Något år senare ringde hon och berättade att en av hennes kompisar hade köpt en kallblodstravare "Och vet du vad? Han skenar i skritt!!! På allvar! Han springer inte och han ökar inte tempot, men det går inte att stanna och det går inte att styra!" Men så fort hästen hade bestämt sig för att ryttaren faktiskt var schysst så var det inga problem alls längre. Det gäller att bli kompis med dem och att vara minst lika envis som de, men utan att bli arg! Orubbligt lugn är det som gäller och då menar jag att man både måste vara orubblig och lugn och orubbligt lugn.
Har också träffat på ett par kallblodstravare som mycket medvetet, med flit gör saker de vet är fel, bara för att liksom bevisa att "människor slåss och är dumma och går inte att lita på! Den här kanske verkar snäll, men se bara om jag gör så här!" Då gäller det verkligen att inte bli arg och starta ett bråk. Det är förstås hästar som blivit felbehandlade och tappat tilltron till människor och de är inte jättevanliga, men folk har ofta svårt att förstå att hästarna faktiskt är rädda för människor, eftersom de inte beter sig som rädda varmblodiga hästar, utan ser ut som de är helt lugna och obekymrade och bara "dummar sig".

 

[bizzy]

tack för alla svar! ja jag gillar min kallblodstravare jätte mycket och håller med om att han är en riktig kompis. jag har ännu inte sett några dumma sidor. däremot är han väldigt smart och oerhört lättlärd. Han tycker att det är konstigt när vi tränar på banan bara. varför ska vi fara runt här? men är det detta du vill så kör vihelt fantastiskt

 

[zebrina]

Tycker att kallblodtravare är trevliga men dom är ju individer som alla andra hästar.En av mina kallblodtravare som jag hade tidigare var en riktig allround häst.Var med på ridläger,ridskola,tävlade i trav ,hoppning,dressyr och var även med på ponnyridning.Drog släde och kördes med trilla på olika evangemang.

 

[hier]

Vilka underbara anekdoter ni kommer med! Påminner om nordisen jag red i ett nötskal. Just lugnet och självsäkerheten, även när han gick åt höger fast jag sa vänster. Inget skuttande eller hoppande eller "det är ett monster till vänster!" - utan bara lugnt och bestämt påpekade för mig att höger är hållet vi ska åt, för han vet bäst.

Han kunde också när vi red i skogen plötsligt svänga in på en liten, smal stig så jag nästan fastnade i alla kvistar - som @Fideli sa - det "flyttar ju på sig". Att piloten på ryggen röt och morrade bekom honom inte alls. "Jaja, lugn och fin nu, lita på mig" liksom.
Vilken underbar plutt han var! Men en riktigt också, måste jag ärligt säga!

 

[kryddelydd]

Jag har nu för första gången i mitt liv köpt ett kallblod och gillar verkligen denna ras! Min uppfattning är att de är heta men inte dumma, lättlärda och allmänt positiva. Nu har jag fått höra från andra hästmänniskor att "jag ska akta mig för de skenar väldigt lätt och de stannar inte innan de går rakt in i ett träd eller berg" de är envisa och istadiga" . Stämmer detta? För jämfört med halvblod och fullblod tycker jag att mitt kallblod är mycket mer balanserad och orädd, eller har jag haft en väldig tur kanske?

Jag har två kallblodstravare hos mig. De är olika.
Min är en bestämd men ganska lat herre. Han inser snabbt om han inte behöver jobba, och låter då bli. Han är helt fantastisk i hanteringen, trevlig och vänlig. Det skulle inte falla honom in att springa fortare än han måste (vilket är skälet till att han blev pensionär från trav som fyraåring). Men viljestark - ja, det tycker jag att han är.
Den andra, som är mer eller mindre tillfälligt placerad hos mig, är lagom pigg, lite svårstoppad i galopp ute längs vägarna men det handlar mycket om att han är lite obalanserad än så länge så det går i raskt tempo. Även han är lätt i hand. Han är mer stresskänslig och ägaren har åkt av när de missat i kommunikationen vilket lett till att hästen "stuckit" i panik på ridbanan. Ingen hetsporre, inte svårhejdad men lite speciell i kommunikationen på så sätt att han gillar mig men har varit väldigt avvaktande mot andra människor.

Min kompis har en, som var en riktig svårhejdad hetsporre.
Jag förmedlade en fjärde till en kompis. Ganska lat men med väldigt fint steg när hon väl kommer i arbete. Väldigt tuff i hantering, särskilt när det gäller hovslageri, och har en benägenhet att vilja kliva rakt över människan om hon inte har skäl att respektera människan.
Ytterligare en kompis har en, som är ganska lagom i framåtdriv, men som är stenhård i hantering. Går över folk utan minsta tvekan, och kan välja att strunta i bett vid uteritter.
Grannen hade en - som gjorde utfall och attackerade när grannen skulle hämta den i hagen.

Så av de sex kbl-travare jag haft direkt kontakt med, är det egentligen bara min som är helt okomplicerad - men han hade ju gjort sig omöjlig som travhäst först och hunnit flytta mellan flera tränare innan man sålde honom som ridhäst. Han sparkade efter kusken när man försökte få fart på honom...

 

[skiesabove]

Din första häst låter exakt som hästen jag letar efter till min sambo . Han är mycket bättre än mig på att handskas med envisa, tuffa djur, men eftersom han är nybörjare vill jag ha en häst som hellre stannar än springer i ridningen.

 

[kryddelydd]

Din första häst låter exakt som hästen jag letar efter till min sambo . Han är mycket bättre än mig på att handskas med envisa, tuffa djur, men eftersom han är nybörjare vill jag ha en häst som hellre stannar än springer i ridningen.

Min Lukas är en väldigt trevlig nybörjarhäst. På honom sätter jag upp alla rid-rädda som vill känna på en ändå ganska lydig häst.
Men jag tycker kanske inte att han är helt representativ för rasen.

 

[ceciliaEllvina]

Jag vill inte komma o påstå att alla kallblodstravare är underbara. De är precis som vi människor, individer.
Men måste bara berätta om min som snart blir 29 år och ser ut som typ 20.
Min Ellvina har jag haft i mer än 12 år. I början var hon så pigg o med ett vanligt tränsbett blev det lätt ostadigt.
Bytte till pellham- problemet löst.
Världens snällaste fast häst med bus ändå. Ibland hoppar hon till men ändå lugn o trygg.
Nu är hon 28 år, rids ännu- dansar fram!,alltid haft bra hovar, ännu bra tänder, varit lättfödd blev dock svårare nu i vintras men ändå. Atros o stel men rids hon blir det bättre.Fick ett skrapsår på knäet i höstas, stort som en femma. Har hört att det kan vara svårläkt när dom är äldre. -det läkte.
Blev sparkad när hon var 20 år , brutet griffelben dock läkt utan men.
Kallblod är ofta en tålig häst o hittar man en pärla har du en vän för livet.

 

[ceciliaEllvina]

Min Lukas är en väldigt trevlig nybörjarhäst. På honom sätter jag upp alla rid-rädda som vill känna på en ändå ganska lydig häst.
Men jag tycker kanske inte att han är helt representativ för rasen.[/QUOTE

Jag har två kallblodstravare hos mig. De är olika.
Min är en bestämd men ganska lat herre. Han inser snabbt om han inte behöver jobba, och låter då bli. Han är helt fantastisk i hanteringen, trevlig och vänlig. Det skulle inte falla honom in att springa fortare än han måste (vilket är skälet till att han blev pensionär från trav som fyraåring). Men viljestark - ja, det tycker jag att han är.
Den andra, som är mer eller mindre tillfälligt placerad hos mig, är lagom pigg, lite svårstoppad i galopp ute längs vägarna men det handlar mycket om att han är lite obalanserad än så länge så det går i raskt tempo. Även han är lätt i hand. Han är mer stresskänslig och ägaren har åkt av när de missat i kommunikationen vilket lett till att hästen "stuckit" i panik på ridbanan. Ingen hetsporre, inte svårhejdad men lite speciell i kommunikationen på så sätt att han gillar mig men har varit väldigt avvaktande mot andra människor.

Min kompis har en, som var en riktig svårhejdad hetsporre.
Jag förmedlade en fjärde till en kompis. Ganska lat men med väldigt fint steg när hon väl kommer i arbete. Väldigt tuff i hantering, särskilt när det gäller hovslageri, och har en benägenhet att vilja kliva rakt över människan om hon inte har skäl att respektera människan.
Ytterligare en kompis har en, som är ganska lagom i framåtdriv, men som är stenhård i hantering. Går över folk utan minsta tvekan, och kan välja att strunta i bett vid uteritter.
Grannen hade en - som gjorde utfall och attackerade när grannen skulle hämta den i hagen.

Så av de sex kbl-travare jag haft direkt kontakt med, är det egentligen bara min som är helt okomplicerad - men han hade ju gjort sig omöjlig som travhäst först och hunnit flytta mellan flera tränare innan man sålde honom som ridhäst. Han sparkade efter kusken när man försökte få fart på honom...

Tipsa din vän om pellhambett. Min lyckades aldrig o inte nu heller sticka med mig då.
Och min kan man heller inte använda spö till för då blir hon vansinnig.
Och ibland ligger det lite i det där att om hästen inte vill, så går det inte.
Så att den protesterade när dom ville ha fart, då var den inte på det stället den borde vara.
Min är hyfsat duktig på bana- men hon hatar det. Så efter ett tag så går hon helt enkelt inte.
Men i skogen har det aldrig hänt

 

[kryddelydd]

Min kompis har utbildat sin häst och den är inte längre svårhejdad.

Att lägga på stångbett för att få kontroll och broms på en häst är inget som jag någonsin kommer att rekommendera någon att göra!

 

[Karma]

Jag har en. Hon är bestämd, rätt stoig men också väldigt känslig. Ber man henne flytta när hon "surar" (hon är mest bara kittlig) så flyttar hon bara man pekar.

Hon är otroligt snäll vid ridning, speciellt med nybörjare. Är man inte nybörjare så kan hon dra på tempot lite men för det mesta så gör hon precis allt man ber om, utan knepigheter. Kan stå en vecka ibland utan skillnad.

Ett helt lagom exemplar helt enkelt. Men skulle hon bo hos någon annan är det inte säkert att hon uppfört sig likadant..

Kallblodstravare i övrigt har jag fått uppfattningen om att dom är inga nybörjarhästar. Trots att det är en grövre ras så betyder det inte automatiskt lugn och snäll, utan precis som med varmblod så är dom perfekta i rätt hantering och med en del aktivering. Smarta hästar som visar om något är fel och behöver få uppgifter och tänka för att inte koka över i skallen. En lugn och bestämd hand så har man kommit långt, fast det gäller ju de flesta hästraser.