- Svar: 2
- Visningar: 1 229
För snart fyra år sedan började jag på mitt nuvarande jobb. Ett jobb som är ett av de två roligaste jag haft i hela mitt liv!
Jag har haft ganska många fasta anställningar i mitt liv (nånstans mellan 15-20 st), varit lite hoppjerka och bytt jobb ofta. Har aldrig stannat på något jobb längre än max ca 5 år – de flesta mycket kortare än så. Och det har varit ganska många jobb som jag inte har trivts på (jag har även testat att vara egen företagare och trivdes inte med det heller). Jag har konstaterat att det har varit enormt svårt att hitta ett trivsamt och roligt jobb, och har känt mig ganska tilltufsad och slokörad emellanåt. Men så hamnade jag på mitt nuvarande jobb som jag älskar! Roliga omväxlande arbetsuppgifter, trevliga kollegor, bra chefer, spännande och intressant verksamhet, bra värderingar och arbetsmiljö, och god inkluderande stämning.
Ibland har jag till och med dragit mig för att åka hem från jobbet, eftersom det har varit roligare på jobbet än hemma...
Jag VISSTE redan när jag anställdes att verksamheten bara hade finansiering för drygt fyra år. Alla har dock hoppats på att det skulle lösa sig på något sätt. Vilket det inte har gjort. Eller ja, på sätt och vis kanske, men vår verksamhet som den ser ut idag kommer att läggas ner. Jag har bara ett drygt halvår kvar på mitt älskade roliga jobb, sen tar det slut!
Det är så sorgligt! När jag väl har hittat ett underbart jobb som jag kan tänka mig att stanna kvar på för oöverskådlig framtid, så ska det läggas ner! Så enormt ledsamt och så typiskt!
Nu börjar avvecklingsplanerna bli allt mer konkreta och personalen håller på att börja skingras. Några ska flyttas till andra verksamheter, och själv verkar jag vara aktuell för att få följa med till ett bolag som vill ta över vissa delar av verksamheten. Bara det att jag inte vet vad jag ska tycka. Eller rättare sagt – för tillfället känner jag mig inte alls lockad av framtiden. Visst, det är klart att jag tackar ja om jag erbjuds en tjänst. Men...
Nu har jag jobbat i ca 8 år inom staten, varav större delen av tiden inom högskoleväsendet. Och jag gillar att arbeta på högskola! När bolaget som jag kanske kommer att erbjudas en tjänst på presenterade sin verksamhet så kändes det inte särskilt bra inombords. Jag konstaterade att det är viktigt för mig att jag jobbar någonstans där jag gillar verksamhetens VÄRDERINGAR och SYFTE. Att jobba på något företag vars högsta mål är att tjäna pengar och som ser varje medarbetare som en produktionsenhet och/eller en kostnadspost, och som säljer sina tjänster till den som betalar bäst - oavsett om det är vapenindustrin, tobaksindustrin eller något annat – känns inte alls bra. Jag vill känna att det jag lägger större delen av min vakna tid på ska vara något som jag kan ställa mig bakom, som jag gillar. Jag insåg plötsligt hur oerhört viktigt det är för mig. Forskning och utbildning på högskolenivå är något jag väldigt gärna vill bidra med min arbetskraft till! Även om jag bara är en ”sketen administratör” och kanske inte bidrar med någon världsomvälvande forskning , så vill jag känna att jag lägger min tid på något vettigt som stämmer överens med mina värderingar.
Jag har nog inte riktigt insett tidigare hur viktigt det här är för mig. Inte undra på att jag har haft svårt att hitta jobb som jag trivs med om jag inte ens vet vad jag vill ha eller ska leta efter! Precis när jag började på mitt nuvarande jobb så konstaterade jag att bra stämning, trivsel och sammanhållning på en arbetsplats egentligen är viktigare för mig än vad jag har för arbetsuppgifter. Och nu har jag insett att arbetsplatsens verksamhet måste stämma överens med mina värderingar också. Kul att jag åtminstone utvecklas, men urvalet smalnar ju av betänkligt...
Nu har jag en jättesorg att ta mig igenom framöver, när jag måste avveckla och lämna ett av de bästa jobben jag haft. Om jag får följa med till det nya bolaget så gör jag det, visst – jag får väl helt enkelt se hur det är att jobba där. Och jag är förstås väldigt tacksam om jag erbjuds en tjänst där, så att jag inte kastas in i arbetslöshet (eller ”omställning”, som det så fint heter). Men jag kommer dessutom få mycket längre till jobbet, så pass långt att det egentligen överskrider min gräns för vad jag tycker är OK att pendla varje dag. Det enda jag kan se som en ljusglimt i nuläget är om de medarbetare som följer med till det nya bolaget kan ta med sig den goda stämningen och sammanhållningen, och att det kanske kan bli trevligt för den sakens skull.
Och om jag inte står ut kanske jag kan söka mig tillbaks till högskoleväsendet igen förhoppningsvis. Det får ju tiden utvisa. Men just nu känns det faktiskt mest bara ganska sorgset och tungt.
Jag har haft ganska många fasta anställningar i mitt liv (nånstans mellan 15-20 st), varit lite hoppjerka och bytt jobb ofta. Har aldrig stannat på något jobb längre än max ca 5 år – de flesta mycket kortare än så. Och det har varit ganska många jobb som jag inte har trivts på (jag har även testat att vara egen företagare och trivdes inte med det heller). Jag har konstaterat att det har varit enormt svårt att hitta ett trivsamt och roligt jobb, och har känt mig ganska tilltufsad och slokörad emellanåt. Men så hamnade jag på mitt nuvarande jobb som jag älskar! Roliga omväxlande arbetsuppgifter, trevliga kollegor, bra chefer, spännande och intressant verksamhet, bra värderingar och arbetsmiljö, och god inkluderande stämning.
Ibland har jag till och med dragit mig för att åka hem från jobbet, eftersom det har varit roligare på jobbet än hemma... Jag VISSTE redan när jag anställdes att verksamheten bara hade finansiering för drygt fyra år. Alla har dock hoppats på att det skulle lösa sig på något sätt. Vilket det inte har gjort. Eller ja, på sätt och vis kanske, men vår verksamhet som den ser ut idag kommer att läggas ner. Jag har bara ett drygt halvår kvar på mitt älskade roliga jobb, sen tar det slut!
Det är så sorgligt! När jag väl har hittat ett underbart jobb som jag kan tänka mig att stanna kvar på för oöverskådlig framtid, så ska det läggas ner! Så enormt ledsamt och så typiskt!
Nu börjar avvecklingsplanerna bli allt mer konkreta och personalen håller på att börja skingras. Några ska flyttas till andra verksamheter, och själv verkar jag vara aktuell för att få följa med till ett bolag som vill ta över vissa delar av verksamheten. Bara det att jag inte vet vad jag ska tycka. Eller rättare sagt – för tillfället känner jag mig inte alls lockad av framtiden.
Visst, det är klart att jag tackar ja om jag erbjuds en tjänst. Men...Nu har jag jobbat i ca 8 år inom staten, varav större delen av tiden inom högskoleväsendet. Och jag gillar att arbeta på högskola! När bolaget som jag kanske kommer att erbjudas en tjänst på presenterade sin verksamhet så kändes det inte särskilt bra inombords. Jag konstaterade att det är viktigt för mig att jag jobbar någonstans där jag gillar verksamhetens VÄRDERINGAR och SYFTE. Att jobba på något företag vars högsta mål är att tjäna pengar och som ser varje medarbetare som en produktionsenhet och/eller en kostnadspost, och som säljer sina tjänster till den som betalar bäst - oavsett om det är vapenindustrin, tobaksindustrin eller något annat – känns inte alls bra. Jag vill känna att det jag lägger större delen av min vakna tid på ska vara något som jag kan ställa mig bakom, som jag gillar. Jag insåg plötsligt hur oerhört viktigt det är för mig. Forskning och utbildning på högskolenivå är något jag väldigt gärna vill bidra med min arbetskraft till! Även om jag bara är en ”sketen administratör” och kanske inte bidrar med någon världsomvälvande forskning
, så vill jag känna att jag lägger min tid på något vettigt som stämmer överens med mina värderingar.Jag har nog inte riktigt insett tidigare hur viktigt det här är för mig. Inte undra på att jag har haft svårt att hitta jobb som jag trivs med om jag inte ens vet vad jag vill ha eller ska leta efter!
Precis när jag började på mitt nuvarande jobb så konstaterade jag att bra stämning, trivsel och sammanhållning på en arbetsplats egentligen är viktigare för mig än vad jag har för arbetsuppgifter. Och nu har jag insett att arbetsplatsens verksamhet måste stämma överens med mina värderingar också. Kul att jag åtminstone utvecklas, men urvalet smalnar ju av betänkligt... Nu har jag en jättesorg att ta mig igenom framöver, när jag måste avveckla och lämna ett av de bästa jobben jag haft. Om jag får följa med till det nya bolaget så gör jag det, visst – jag får väl helt enkelt se hur det är att jobba där. Och jag är förstås väldigt tacksam om jag erbjuds en tjänst där, så att jag inte kastas in i arbetslöshet (eller ”omställning”, som det så fint heter). Men jag kommer dessutom få mycket längre till jobbet, så pass långt att det egentligen överskrider min gräns för vad jag tycker är OK att pendla varje dag. Det enda jag kan se som en ljusglimt i nuläget är om de medarbetare som följer med till det nya bolaget kan ta med sig den goda stämningen och sammanhållningen, och att det kanske kan bli trevligt för den sakens skull.
Och om jag inte står ut kanske jag kan söka mig tillbaks till högskoleväsendet igen förhoppningsvis. Det får ju tiden utvisa. Men just nu känns det faktiskt mest bara ganska sorgset och tungt.
