Jag spyr!!

[Bellatrix]

Sv: Jag spyr!!

Om jag ser till mig själv som barn så är det kanske inte konstigt att alla troddde att jag var en pojke.

Fanns två färger jag verkligen inte tyckte om, rött och rosa.
Blått är och förblir min favorit färg.
Jag har aldrig gillat att leka med dockor, jag lekte med bilar.
Dockorna kunde duga till att sitta på hästarna, men det funkade lika bra med en kramis apa eller liknande.
När jag själv fick välja vad jag ville från leksakaffären så blev det motorcykelpoliser.
Jag lekte krig med killarna och hade tröjor med bilar och motorcyklar på.

Jag väntar själv en dotter nu.
Kommer absolut se till att hon får leksaker av alla sorter, det är upp till henne att välja vad som är roligt.

 

[Sastra]

Sv: Jag spyr!!

Genustänkandet = Det tänkadet som vill göra alla människor till könlösa varelser och bara ge barnen kottar att leka med?

Mer allvarligt: Jag måste säga att det är jobbigt att tänka och att genus är ett jäkla jobbigt sätt att tänka på. Att tänka och reflektera får en, som bekant, att inse en hel massa saker, och vad mera är, hur svårt det är att ändra på dem. Det är väl därför så många protesterar så kraftigt mot allt som heter genustänk, det är så hemskt mycket lättare att inte tänka alls och köpa den där rosa klänningen till kompisens dotter och de blå byxorna till hans son.

Fick ett överseende / roat leende från en äldre bekant härom dagen när just detta rosa / blå - flicka / pojke diskuterades. Vad betydde det? Att jag kommer "förstå när jag blir äldre"? Att h*n minsan vet bättre? Vilket det än är så är jag uppless på det.
Obehagligt att inse hur lätt det är för någon att få en att känna sig nertryckt... (off topic-fundering)

 

[No1]

Sv: Jag spyr!!

Förmågan att reflektera och analysera i både stora och små avseenden verkar vara en rätt sällsynt egenskap.

För min del så arbetar analys/reflektionsapparaten dygnet runt.
Det innebär i förlängningen att jag får ett helhetsperspektiv och har mkt svårt för att låta mig bli styrd, oavsett ämne.


Jag hade en dialog med några arbetskamrater igår angående ordet "girlpower".
Jag sa att det är sjukt att ett sådant uttryck har myntats och bakgrunden tillika budskapet får mig att spy.
De förstod inte vad jag menade och tyckte att flickor i rosa snickarbyxor och glittertryck "girlpower" enbart var gulligt.
Typ.

Dåligt exempel kanske men det går inte en dag utan att jag upplever att jag matas av könsrollers efterverkningar.

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag spyr!!

OT men jag måste få berätta vilket trams jag såg på tv.

Den här nya showen, "Rachel Ray" som går om dagarna...? En amerikansk kvinna som håller låda på scen, lagar lite snabbmat, intervjuar folk osv. (Jag har legat sjuk hemma ett tag.)

Iaf. In kommer en tjej på 19 år som aldrig använt smink eftersom hon aldrig velat/känt något behov av det. Jättesöt, strålande fin hy, klär sig normalt liksom.

Nu ska hon iaf få en "mejk åååver" av sin mamma och denna Rachel Ray. In på scen kommer hon efteråt i en rosa klänning och rougerosor på kinderna. Mörka ögon.

Mamma applåderar energiskt i publiken och hoppar på stolen av förtjusning.

Rachel Ray inflikar dock ganska snart att hon naturligtvis var fin innan också, men nu ser hon mer vuxen och mogen ut!

Tjejen såg enbart plågad ut bakom sitt framtvingade leende.



Jag bytte kanal, direkt.

 

[Kimz0r]

Sv: Jag spyr!!

Mer allvarligt: Jag måste säga att det är jobbigt att tänka och att genus är ett jäkla jobbigt sätt att tänka på.

Det tycker inte jag. Genustänket är liksom helt integrerat med mitt övriga tänkande, det sker per automatik s.a.s.

 

[Emro]

Sv: Jag spyr!!

*KL*

Ska ju själv ha barn snart och i princip alla frågar om vi tagit reda på kön. Vi har inte tagit reda på det då vi tycker att det är roliga att få den "traditionella" överraskningen.
Många ställer sig då frågande till hur vi ska kunna köpa saker innan. Jag ser verkligen inte problemet, då jag själv inte gillar färgerna rosa och babyblått. Vill andra köpa det sedan som present så fine, men då jag själv inte gillar det så är det inget problem för mig.

 

[bliss]

Sv: Jag spyr!!

Men om du gillade rosa eller babyblått, hade du inte kunnat köpa det då utan att ha tagit reda på barnets kön?

 

[Emro]

Sv: Jag spyr!!

Jo, då hade jag ju kunnat köpa det också eftersom jag tycker om färgen.
Reagerade mer på att folk inte tror jag kan köpa nåt alls eftersom jag inte vet kön just för att jag inte vet vilken färg jag ska köpa på sakerna.

 

[Sastra]

Sv: Jag spyr!!

Det tycker inte jag. Genustänket är liksom helt integrerat med mitt övriga tänkande, det sker per automatik s.a.s.

Jag tror att jag uttryckte mig oklart (har hänt förr )
Ska försöka igen: Det är jobbigare att tänka och reflektera över saker (särskilt saker man kanske tidigare tagit för självklara "så är det ju bara") än att fortsätta i samma spår som man alltid har trampat i. Det var vad jag menade med mitt förra inlägg, att det är därför folk reser ragg så fort man kommer i närheten av att tafsa på könskonventioner. Grejen är ju att har man väl tagit genustänket till sig så går det inte att sluta tänka så, som att lära sig läsa, ungefär. Det går på automatik och då kan man inte blunda för hur snett saker och ting är längre. (Och tur är väl det, för annars sker ju inga förändringar någonsin.) Men för min del innebär det inte att det går så automatiskt att jag inte reflekterar över det jag uppmärksammar, om du förstår hur jag menar. Man ser ju hur omfattande och ständigt närvarande de traditionella könsrollerna är också, i allt, överallt. (Och det är då det är lätt att känna sig lite missmodig: Hur ska man få fram budskapet till folk som inte vill veta, typ.) Jag har till exempel tillbringat lite tid i en förskoleklass nyligen. Himmel!

Skogstrollet: Som sagt känner man sig lite uppgiven. Hur korkade får folk bli!? Stackars unge, snacka om att få ett abrupt uppvaknande och en lektion i "såhär ska du vara!"

No1: över huvud taget är ju hela konceptet "girlpower" så genomkorkat och äckligt att det är svårt att ta till sig. Bara dina kollegors kommentar sa ju allt.

 

[Kimz0r]

Sv: Jag spyr!!

Jaså, du menar så. Jo, det håller jag med om.

 

[Lamborghini]

Sv: Jag spyr!!

Jag är grymt förundrad över hur vi lyckas göra sånt som "alltid varit" till sånna stora grejer. Orka bry sig..?

 

[aiquen]

Sv: Jag spyr!!

Kanske därför att vi ("genustänkare") vill att alla människor ska ha friheten att göra ett eget aktivt val utan att, medvetet eller omedvetet, bli påtvingad sitt val från sin omgivning?

Vill en pojke hellre leka med nallebjörnar än med K-pistar så ska väl han få göra det utan att mötas av nedlåtande kommentarer från sin omgivning, och vill en flicka hellre leka med traktorer än med dockor, så ska hon väl få göra det utan att få höra att hon borde ta hand om sina dockor för "det gör duktiga flickor".

Det är ju genom att ge oss själva (och kanske framförallt våra barn) dessa roller som vi ökar skillnaden mellan män och kvinnor. Kvinnor lär sig redan som små flickor att de ska vara på ett visst sätt, liksom att små pojkar lär sig vad en "redig man" är. Fina flickor ska vara snälla och söta, ta hand om sina dockor, tidigt intressera sig för smink och utseende etc. Pojkar däremot ska vara tuffa, hålla sina känslor inom sig ("stora pojkar gråter inte"), leka våldslekar etc.

Detta tar sig ju givetvis uttryck även i vuxenlivet sedan, där kvinnorna har bytt ut sina dockor mot barn (d.v.s. tar ut större delen av föräldraledigheten och överlag har det största ansvaret för hus och hem), där männen är mer våldsamma än kvinnorna, där kvinnorna är de passiva (söta och tillbakadragna) och männen är de aktiva (tuffa och framåt)... Något som i förlängningen bl.a. leder till det som det talas så mycket om - nämligen att män tjänar mer än kvinnorna, trots samma arbetsuppgifter, likvärdig utbildning etc.

Samtidigt är ju detta någonting som drabbar på individnivå t.ex. genom att män som är modeintresserade, har lätt för att visa känslor etc. blir klassade som "bögar" (i negativ bemärkelse) och "mesar", vilket förstås kan leda till att de här männen mår dåligt och drar sig tillbaka eftersom de inte blir accepterade för den de faktiskt är.

 

[Snurrfian]

Sv: Jag spyr!!

Det jag tycker är svårast är det där små sakerna, hur reagerar jag vid gråt, vad säger jag till andras barn ang deras kläder, hur de uppför sig osv. Dvs de där små automatiska svaren man ger när fyra tjejer och en kille slänger sig över en när man kommer in innan för dörren på förskolan och frågar vad man tycker om ditten och datten. Jag försöker men ibland kommer det saker som jag inte gillar efteråt.

Just vid gråt är jag nog rätt lika rakt över, där har jag en plan som jag kör oavsett kille eller tjej, utan där är det med bedömning av skadan och agera ut efter det.

Att tänka stort det är lättare känns det som... Och att se varje barn som individer...