vallhund
Trådstartare
Jag har ingen möjlighet att ha Leon nu o eventuellt månader framöver, det var nog först igår (fredag) när jag hämtade honom som jag förstod hur länge han har varit på vift sedan jag blev sjuk.
Jag blev sjuk den 18/8 då hamnade Leon på hundpensionat utanför Västerås, det var först när min hjärna började klarna i september som jag bad vänner att hämta honom o lämna på "nattis" som jag trodde kunde ha honom tills jag kunde ta hand om honom igen.
Han var några dagar hos en tjej inne i stan som verkligen gillade hunden, men det gjorde inte hennes malletik, det small mellan de två så Leon blev husvill igen.
I min iver att få ihop livspusslet innan Leon försvann från mig som hundägare (fodervärd) hämtade jag honom i fredags från kennelmilljö söder om Stockholm så visade det sig att det som i teorin skulle vara i några månader på landet med att dra spann tillsammans med några draghundar o en matte med hundhållning som jag stödjer visar det sig att det inte är hållbart. Eller åtminstone tills vidare tills jag hittade en permanent lösning.
Han är värd bättre än att bli vandringspokal, men han behöver mycket av den som kan ge honom trygghet o stabilitet. Får han det bra i ett sådant hem så får han stanna, det är han värd eftersom han är en kanonhund. Men det blir inte helt lätt att hitta en pålitlig person som har kunskap, tid o utrymme.
Just nu är han förmodligen otrygg o förvirrad i en föränderlig värd. Mitt hjärta gråter.
Jag blev sjuk den 18/8 då hamnade Leon på hundpensionat utanför Västerås, det var först när min hjärna började klarna i september som jag bad vänner att hämta honom o lämna på "nattis" som jag trodde kunde ha honom tills jag kunde ta hand om honom igen.
Han var några dagar hos en tjej inne i stan som verkligen gillade hunden, men det gjorde inte hennes malletik, det small mellan de två så Leon blev husvill igen.
I min iver att få ihop livspusslet innan Leon försvann från mig som hundägare (fodervärd) hämtade jag honom i fredags från kennelmilljö söder om Stockholm så visade det sig att det som i teorin skulle vara i några månader på landet med att dra spann tillsammans med några draghundar o en matte med hundhållning som jag stödjer visar det sig att det inte är hållbart. Eller åtminstone tills vidare tills jag hittade en permanent lösning.
Han är värd bättre än att bli vandringspokal, men han behöver mycket av den som kan ge honom trygghet o stabilitet. Får han det bra i ett sådant hem så får han stanna, det är han värd eftersom han är en kanonhund. Men det blir inte helt lätt att hitta en pålitlig person som har kunskap, tid o utrymme.
Just nu är han förmodligen otrygg o förvirrad i en föränderlig värd. Mitt hjärta gråter.