Jag har cancer

Jag behöver bara skriva av mig lite.

Igår fick jag beskedet som jag på ett sätt vetat om redan sedan Lucia när jag undersöktes första gången. Jag har cancer. Jag är 31 år, nybliven mamma och har bröstcancer.

Jag trodde att jag var förberedd på beskedet. Jag hade redan sett diagnosen på 1177 och redan innan lagt ihop ett och ett, men att öppna dörrarna till hela den här apparaten har varit jobbig. Allas reaktioner när jag har berättat har varit överväldigande. Så mycket stöd och omtanke, men samtidigt många upprörda känslor.

Tårarna har runnit mer eller mindre konstant sedan igår. Det blev inte mycket sömn inatt. Jag har fått sömntabletter som jag ska prova ikväll och hoppas på att få sova. Ångesten, tårarna, tankarna är hemska när det är tyst.

Dottern. 8 månader, och min största skräck just nu är att inte överleva. Då kommer hon aldrig minnas mig. Jag får energi av hennes skratt, hennes bus och hennes leende. Allt känns så overkligt. Kommer jag missa mycket av hennes uppväxt och utveckling på grund av den här helvetessjukdomen? Kommer jag orka ta hand om henne?

Det är läskigt att inte veta hur allt kommer bli. På måndag är det uppstartsmöte på Onkologen. Cellgifter är anhalt 1. Om allt går enligt plan så blir det operation och strålning om kanske ett halvår.

Nyåret känns som allt annat än gott. 2022 kommer bli mitt jobbigaste år hittills.
 

Jag finner inga ord som kan ge @Marty och hennes familj tröst och kärlek nog. 💔

Jag skrev i tråden för länge sedan och ville ingjuta hopp då jag också drabbats av bröstcancer.

Nu känns det så orättvist att jag sitter här och har fått turen att klara mig (hittills), samtidigt som en liten familj med ett litet barn går igenom en tragedi.

Jag skrev till dig @emma-vsm för jag vill gärna skänka en slant.

Och jag önskar så att jag kunde få krama om hela familjen och lätta deras sorg. Min kärlek svämmar över för Martina, Tobias och Ines och alla anhöriga. Tänk om vi kunde göra något?😭

Livet är så orättvist och jag gråter så mycket när jag läser allt som hänt. ❤️‍🩹💔❣️
Jag känner precis likadant, jag drabbades av liknande bröstcancer som Marty också med dålig prognos, men jag sitter här idag snart 8 år senare. Även jag försökte peppa och hoppades att det skulle gå lika bra för Marty :heart. Livet är så orättvist. Jag blir så otroligt berörd av detta. Önskar ett mirakel :heart:heart
 
Det finns kostnadsfri plats med bete för hästen på min gård i Knivsta.
Läget gör det lätt för kringboende Bukefalister att hjälpa till med skötseln och för spekulanter att titta på den i lugn miljö.
Den behöver dock en kompis, men Bukefalos är ju fullt av hästar så det borde inte vara något problem.
Den hästen står naturligtvis också kostnadsfritt på betet.

Att bli av med kostnaden och ansvaret för hästen vore nog bra i det här läget.
Så fint av dig! Nu är det ett par som är intresserade av köp så avvaktar lite men jättefint av dig ❤️
 
Swishat ett litet bidrag.

Jag har tänkt mycket en sak i trådstarten, nämligen oron för att dottern inte ska minnas. Marty, jag har mycket varma minnen av min morfar. Ändå var jag bara ett år när han dog. Det finns ett enda foto av oss tillsammans. Men ändå är han en viktig person i mitt liv. Hans civilkurage och generositet har alltid framstått som riktlinjer för mig, hur jag vill vara. Berättelserna om honom har jag fått genom andra människor. Men de är mina minnen av min morfar och faktiskt mycket levande. På något sätt minns jag honom, inte historierna om honom.

Jag har ibland undrat om detta beror på min livliga fantasi, men nu ser samma hos min systerson. Han har aldrig mött sina morföräldrar eftersom båda mina föräldrar dog innan han föddes. Men han kan komma och prata med mig om sin mormor och morfar, ställa frågor, diskutera. Eftersom min syster och svåger berättat. För honom är hans mormor och morfar personer i hans liv trots att de aldrig mötts fysiskt.

Även om du måste gå nu, när din dotter är så ung, är jag övertygad om att hon kommer att få minnen av dig. :heart
 
Tråkiga nyheter som jag fått lov att dela här:

Man har konstaterat cancer i ryggmärgen och man kommer flytta henne till LAH avdelningen och bara försöka minska smärtan sista tiden i livet. En tid som man tror kommer gå fort.

Det är så oerhört tragiskt och sorgligt. Mitt i all smärta visar Buke vilket unikt sammanhang vi har förmånen att vara i. Omtanke, kärlek och handlingskraft. Ni är nu 100 st som blivit inbjudna till insamlingen (hoppas inte jag missat någon) och tidigare idag fick jag info om att insamlingen närmade sig 10 000 kr.
Men så oerhört tragiskt
Tårarna rinner.
Så orättvist livet är
Många kramar till dig @Marty Och Tobias
 
Swishat ett litet bidrag.

Jag har tänkt mycket en sak i trådstarten, nämligen oron för att dottern inte ska minnas. Marty, jag har mycket varma minnen av min morfar. Ändå var jag bara ett år när han dog. Det finns ett enda foto av oss tillsammans. Men ändå är han en viktig person i mitt liv. Hans civilkurage och generositet har alltid framstått som riktlinjer för mig, hur jag vill vara. Berättelserna om honom har jag fått genom andra människor. Men de är mina minnen av min morfar och faktiskt mycket levande. På något sätt minns jag honom, inte historierna om honom.

Jag har ibland undrat om detta beror på min livliga fantasi, men nu ser samma hos min systerson. Han har aldrig mött sina morföräldrar eftersom båda mina föräldrar dog innan han föddes. Men han kan komma och prata med mig om sin mormor och morfar, ställa frågor, diskutera. Eftersom min syster och svåger berättat. För honom är hans mormor och morfar personer i hans liv trots att de aldrig mötts fysiskt.

Även om du måste gå nu, när din dotter är så ung, är jag övertygad om att hon kommer att få minnen av dig. :heart
En bekant, H, gick bort strax efter att dottern föddes, alltså bara några månader. Vänner och familj ombads skriva något om henne. Deras berättelse eller beskrivning av H. Dessa brev skulle överlämnas till dottern när hon blev större.
 
@Marty/Tobias. Finns ju inga ord att uttrycka hur fel det är att det blev såhär. Men Martys ord finns här på Buke. Hur hon tänker, känner och vad hon gjorde och när. Spara det. På det sättet kan ert barn få en bild av sin mamma. En dag kanske hon vill läsa.
 
Har chattat lite med Martys kompis Anna i kväll för att min bekanta är intresserad av Korre. Hon skrev flera gånger att de är rörda över hur vi slutit upp och verkligen bryr oss. Hon och Tobias vet att vi och sammanhållningen här har betytt mycket för Martina och det ska vi ta med oss.

Så tack! Jag är också glad att vara en del av buke med alla fina människor.
 
@Marty och Tobias. Jag har inte kunnat skriva förrän idag för jag blev så ledsen och berörd efter ditt inlägg, Tobias, och läste ikapp nu till ett ytterligare försämrat läge.
@Marty tog sig tid att skriva så trösterikt i min tråd om sorg fast hon själv brottades med sitt iom cancerdiagnosen.
Jag vet att du, @Marty, är en otroligt fin och empatisk person och jag önskar av hela mitt hjärta att allt det onda ska suddas ut och att ni ska få vara en lycklig liten familj i alla tider...
Skickar all min kärlek till er, och er älskade lilla dotter. Och Skickar med mitt eget tröstemantra för allt vackert som ryms i oss människor som älskar varandra, för de starka band som aldrig kan brytas.

Kärlek. Bara kärlek. /Sannah (Tualma)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Vilken försäkring?
  • Valp 2025
  • Inkorsningsmetod

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp