Jag har blivit rädd....

[Maytin]

Sv: Jag har blivit rädd....

Tack snälla.... jag ska bli bättre på att sänka kraven för jag håller ju med..man ska inte behöva gråta för att man sitter upp på en häst och nått i mig kan ju inte vara redo när man är så låst så att man i ren panik släpper tyglarna så fort hästen tar tre snabbare steg sen att man måste puscha sig lite...men detta kändes som om jag var på väg till självaste bödeln nåväl.. små steg för mänskligheten..stora steg för Maytin tack för ert stöd

 

[Smulu]

Sv: Jag har blivit rädd....

Det går faktiskt av sig självt bara man ger det tid. Varje gång är alldeles för snabbt för mig iallafall. När man skrittat en kvart per gång massor med gånger så känns just det så tryggt och rädslan bleknar i och med att kroppen har fått nya trevliga minnen istället. I och med detta så är det lätt att ta nästa lilla steg och kanske testa trav i en minut eller nåt annat man får lust med.

Myrsteget kan vara en så enkel grej som att man slappnar av lite mer gång för gång.
Det är ett jätteframsteg att gå från "stel som en pinne" till "ganska avslappnad"

 

[jaca]

Sv: Jag har blivit rädd....

Ok, du tänkte så.....och då håller jag ju med dig. Oftast så har tyvärr omgivningen lite svårt att acceptera detta. De vill gärna se stora synliga framsteg.

 

[Maytin]

Sv: Jag har blivit rädd....

Jaa, detta med omgivningen är nog ett aber för sig själv... för hur mycket och tydligt jag än försöker förklara hur det känns så FATTAR dom INTE det enda dom säger är "men VAD är du rädd för" å så sitter jag där och känner mig både dum och fjantig... och allmänt barnslig... herregud ..jag är ju en 30+ flerbarnsmamma och jag beter mig som en barnunge..grinar och ojjjar mig bara för "lite" ridning men saken är ju den att jag aldrig red som flicka heller...utan jag har börjat NU och slutade i backen efter bara en mycket kort tid på hästryggen så...jag var redan i ett mycket känsligt läge och det bara bidde fel allt och nu är ju allt i ett annat läge, eftersom jag nu redan upplevt total okontroll och fruktan i form av skenande häst... och jag hade inte ens fått bli "varm" i kläderna

 

[jaca]

Sv: Jag har blivit rädd....

Jaa, detta med omgivningen är nog ett aber för sig själv... för hur mycket och tydligt jag än försöker förklara hur det känns så FATTAR dom INTE det enda dom säger är "men VAD är du rädd för" å så sitter jag där och känner mig både dum och fjantig... och allmänt barnslig... herregud ..jag är ju en 30+ flerbarnsmamma och jag beter mig som en barnunge..grinar och ojjjar mig bara för "lite" ridning men saken är ju den att jag aldrig red som flicka heller...utan jag har börjat NU och slutade i backen efter bara en mycket kort tid på hästryggen så...jag var redan i ett mycket känsligt läge och det bara bidde fel allt och nu är ju allt i ett annat läge, eftersom jag nu redan upplevt total okontroll och fruktan i form av skenande häst... och jag hade inte ens fått bli "varm" i kläderna

Jag började också att rida som vuxen och det är svårare då och rädslan har lättare att gripa tag i en. Man har insett att man faktiskt är dödlig!

Själv var jag tuff i början, innan det hade hänt "saker", förstod väl inte bättre . Nu går det upp och ner, med hjälp av boken med Sven Forsström; Ridning och rädsla. Den har hjälp mig en hel del och faktiskt så går det framåt som jag beskrivit ovan.

Din omgivning skulle ha stryk men de har rätt i en sak och det är att ta reda på exakt vad du är rädd för och sedan utgå från det.

Jag är också rädd för skenande häst(upplevt detta flera gånger) och jobbar mycket med det. Att hitta en trygg häst till att börja med är a och o och sedan på denna trygga häst öva, bland annat "one rein stop", kolla av att start och broms fungerar innan ridning, markträning(man lär känna hästen bra på det viset), och som sagt genom små myrsteg ta sig fram.

Det ska vara roligt att rida( och är det också), så gå in för att ge din kropp bara postiva upplevelser ett tag. Jag tror att det är lättare att lära kroppen genom repetition än att lära hjärnan med fakta. Fakta hjälper inte okontrollerad rädsla, man VET ju hur saker ska vara men skakar ändå...

 

[johanna_h]

Sv: Jag har blivit rädd....

hej! det är inte alls konstigt att man blir rädd när man har varit med om en olycka, jag trilla av för ca 2 år sen och fick en ihop tryckt ryggkotamed en fraktur och bröt svanskotan och små sprickor i revbenen, så´jag kunde inte sitta upp direkt efter och när jag blev frisk så blev jag gravid så jag satt inte upp förräns i sommras för första gången och då red vi ut med en grupp och så skulle de trava och sjag vart jätte skraj och var på väg att börja gråta. och efter det sen så går jag privat lektioner ett par ggr i veckan hos min instruktör och rider i en halv timme och på samma häst hela tiden och det känns bra. Första gångerna jag trava så fick hon springa brevid och hålla i men för ca 1 mån sen så klarade jag av och trava själv gissa om jag var stolt ( jag kunde trava jätte bra innan olyckan) så det går när man tar det i sin egen takt och tar det lungt, man behöver inte kunna rida perfekt på en gång man har alll tid i världen. Och under jul uppehållet så hyrde jag samma häst och då skulle jag rida 8ggr men red bara 4ggr för jag var skraj, men jag ä
r glad att jag klarade 4 ggr och det skulla jag ha varit om jag bara klara 1gång så kämpa på men ta det i din takt