Jag fattar inte sociala tecken och sånt

Hur vet man om nån tycker om en? Både som vän eller på nåt annat sätt?
Jag vet att det är många som tycker att det är svårt och många som har autism har svårt för sånt. Så vet att jag säkert inte är denenda som inte vet men det hjälper inte för mig.
Och jag har ju varit dum i huvudet och haft fel förut som jag in såg i efter hand. Som att jag var så dum så jag trodde att en gubbe som var pappas kompis kanske var lite kär eller nånting i mig. Fast det var han SÅKLART inte utan han bara ut nyttjade mig och lurades.
Och jag har trott att andra var mina vänner fast dom inte var det.
Så uppen bart så är ju jag jätte dålig på att fatta sånt och tyda tecknen eller hur man säger.
Så jag vet inte hur man vet om nån vill vara ens vän eller om nån är intreserad av en eller nåt. Och jag känner mig så dum i huvudet som inte fattar sånt.

 

[skiesabove]

Jag tycker fortfarande det är jättesvårt att veta om någon har ont uppsåt eller inte. Jag fungerar ju inte så själv, jag genuint gillar människor och kan liksom inte föreställa mig hur det skulle vara att ha motivationen till drama/jävlas med folk/begå brott mot dom. Jag har blivit utnyttjad många gånger på grund av det, att jag är "naiv". Jag tror för gott om folk, antar alltid att dom vill mig väl.

Men det där med att hitta vänner/partners går lätt för mig, tack vare att jag lärde mig de sociala koderna och samvaron via en väldigt engagerad mamma, en fantastisk lärare, och en lite ovanlig uppväxt där jag sattes i många sociala sammanhang. Jag förstår att det är privilegierat.

Men nuförtiden finns det massvis med resurser tillgängliga för alla . Allt från instagram/tiktok/youtube-konton till böcker, av autister för autister.

Kan du engelska hyfsat så finns en hel värld tillgänglig på nätet med svar på just dom här frågorna .

 

[LiviaFilippa]

Jag tycker fortfarande det är jättesvårt att veta om någon har ont uppsåt eller inte. Jag fungerar ju inte så själv, jag genuint gillar människor och kan liksom inte föreställa mig hur det skulle vara att ha motivationen till drama/jävlas med folk/begå brott mot dom. Jag har blivit utnyttjad många gånger på grund av det, att jag är "naiv". Jag tror för gott om folk, antar alltid att dom vill mig väl.

Men det där med att hitta vänner/partners går lätt för mig, tack vare att jag lärde mig de sociala koderna och samvaron via en väldigt engagerad mamma, en fantastisk lärare, och en lite ovanlig uppväxt där jag sattes i många sociala sammanhang. Jag förstår att det är privilegierat.

Men nuförtiden finns det massvis med resurser tillgängliga för alla . Allt från instagram/tiktok/youtube-konton till böcker, av autister för autister.

Kan du engelska hyfsat så finns en hel värld tillgänglig på nätet med svar på just dom här frågorna .

Jag är ganska så bra på engelska men inte så jag kan läsa om sånthär eller lyssna eller nåt. Och jag har inte instagram eller tiktok eller nånting sånt.
Och jag tror inte att det skulle hjälpa för mig att läsa nån bok bara. För även ifall jag tillexempel har pratat med nån och kanske den har förklarat några tecken att nån gillar en. Så kan ändå inte den förklara HUR det märks för det är aldrig så svart och vitt.
Som ett exempel bara men ifall nån frågar Hur är det?
Så KANSKE den menar den frågan påriktigt och att den vill ha ett ärligt svar. Och den kanske tycker att man är vänner och att den bryr sig om en påriktigt.
ELLER så vill den egentligen inte veta påriktigt och den kanske inte vill vara ens vän utan det är bara nån sak som man säger så finns det typ som rätt svar och fel svar. Och då ska man svara att det är bra även ifall det inte är det.
Eller ifall nån är som att den vill nudda en liksom tillexempel att man har armen mot dens arm eller att den håller på med ens hand eller nåt sånt. Så då KAN det vara att den är intreserad av en. Men det kan vara att den bara är så som person eller att den vill göra s*x saker eller nåtannat.
Så det är helt o möjligt att veta sånt då.

 

[Rosett]

Jag tycker det är svårt att skilja på vän, kompis och bekant. En fd arbetskollega brukar skriva typ ”hej kompis!” ibland så då tänkte jag att ok, vi är kompisar och inte bekanta? Hur känner man skillnaden egentligen? Jag vet inte.

När jag var ca 7-8 år så hade jag en bästis men jag var inte hennes bästis. Annars lekte jag mest med kusiner. Hade nog ingen riktig kompis när jag växte upp.
Eftersom jag inte gått högstadiet och gymnasiet så tappade jag ju kontakten med alla klasskompisar. Har en som vän på Facebook men vi har typ ingen kontakt.
Haft en ”riktig” vän i vuxen ålder men hon dumpade mig för att hon inte gillade hur jag levde mitt liv så vi var tydligen inte riktiga vänner.

Det är svårt.

 

[LiviaFilippa]

Jag tycker det är svårt att skilja på vän, kompis och bekant. En fd arbetskollega brukar skriva typ ”hej kompis!” ibland så då tänkte jag att ok, vi är kompisar och inte bekanta? Hur känner man skillnaden egentligen? Jag vet inte.

När jag var ca 7-8 år så hade jag en bästis men jag var inte hennes bästis. Annars lekte jag mest med kusiner. Hade nog ingen riktig kompis när jag växte upp.
Eftersom jag inte gått högstadiet och gymnasiet så tappade jag ju kontakten med alla klasskompisar. Har en som vän på Facebook men vi har typ ingen kontakt.
Haft en ”riktig” vän i vuxen ålder men hon dumpade mig för att hon inte gillade hur jag levde mitt liv så vi var tydligen inte riktiga vänner.

Det är svårt.

Ja exakt jag fattar inte heller hur man vet skillnaden!
Denenda kompisen som jag har haft i skolan var att vi inte hade några andra att vara med bara men jag var aldrig med henne efter skolan och så. Och efter jag blev sjuk skriven så har jag inte haft kontakt med nån från min gamla klass. Och dom som var mina rid kompisar så har jag ingen kontakt med nån av dom heller och har inte haft det heller på jätte jätte länge. Så ingen av dom var väl nån riktig kompis som jag trodde.
Och sen har jag haft några vänner online och några av dom tyckte inte att jag dög att vara deras vän mera. Så dom var väl inte riktiga vänner dom heller men det är bara såå jävla svårt att veta vilka som VERKLIGEN är det även fast jag TROR att jag vet men jag kan ju ha fel.

 

[skiesabove]

Jag är ganska så bra på engelska men inte så jag kan läsa om sånthär eller lyssna eller nåt. Och jag har inte instagram eller tiktok eller nånting sånt.
Och jag tror inte att det skulle hjälpa för mig att läsa nån bok bara. För även ifall jag tillexempel har pratat med nån och kanske den har förklarat några tecken att nån gillar en. Så kan ändå inte den förklara HUR det märks för det är aldrig så svart och vitt.
Som ett exempel bara men ifall nån frågar Hur är det?
Så KANSKE den menar den frågan påriktigt och att den vill ha ett ärligt svar. Och den kanske tycker att man är vänner och att den bryr sig om en påriktigt.
ELLER så vill den egentligen inte veta påriktigt och den kanske inte vill vara ens vän utan det är bara nån sak som man säger så finns det typ som rätt svar och fel svar. Och då ska man svara att det är bra även ifall det inte är det.
Eller ifall nån är som att den vill nudda en liksom tillexempel att man har armen mot dens arm eller att den håller på med ens hand eller nåt sånt. Så då KAN det vara att den är intreserad av en. Men det kan vara att den bara är så som person eller att den vill göra s*x saker eller nåtannat.
Så det är helt o möjligt att veta sånt då.

Ja det är jättesvårt!

Ibland undrar jag om folk för det mesta bara går runt och antar saker utan att fundera så mycket på det.

Jag försöker kommunicera väldigt tydligt när det är folk som jag vill inleda en relation med, typ "jag uppskattar verkligen att prata med dig. Jag ses gärna mer, men jag är en sån som inte tycker om att prata i telefon så ofta. Om du har whatsapp så småchattar jag dock gärna." Och sen får bollen liksom vara i deras planhalva.

Men, något som jag har problem med (och jag är 36 år) är att jag verkar dra till mig folk som inte själva är lika ärliga tillbaks. Det tar lång tid för mig att upptäcka att dom inte varit ärliga, och sen måste jag gå igenom besväret att få bort dom ur mitt liv och mentalt/emotionellt handskas med besvikelsen. Där har jag inga råd att ge. Jag har som vuxen, "snart tant", bestämt mig för att jag ska be min mamma om hjälp att utvärdera nya människor. Och lyssna på det hon säger haha. Varenda nit jag gått på har hon faktiskt varnat mig för före, men jag var liksom tvungen att utforska det själv. Men jag verkar inte lära mig något av det, jag blir bara sårad. Så jag får acceptera att jag behöver utomstående hjälp på den fronten, att identifiera vilka människor som är "säkra" att investera min tid i.

Jag tyckte redan som tonåring om att umgås med de som var äldre än mig, och det gör jag fortfarande. En av de människor jag uppskattar mest att prata med och litar mest på socialt är 50+. Min bästa kompis är dock jämnårig, och en "udda kuf". Men en snäll udda kuf. Han är mer som min bror än bara än vän, även om vi inte alltid har så mycket tid för varandra nu i vuxenliven och bor i olika städer.

 

[LiviaFilippa]

Ja det är jättesvårt!

Ibland undrar jag om folk för det mesta bara går runt och antar saker utan att fundera så mycket på det.

Jag försöker kommunicera väldigt tydligt när det är folk som jag vill inleda en relation med, typ "jag uppskattar verkligen att prata med dig. Jag ses gärna mer, men jag är en sån som inte tycker om att prata i telefon så ofta. Om du har whatsapp så småchattar jag dock gärna." Och sen får bollen liksom vara i deras planhalva.

Men, något som jag har problem med (och jag är 36 år) är att jag verkar dra till mig folk som inte själva är lika ärliga tillbaks. Det tar lång tid för mig att upptäcka att dom inte varit ärliga, och sen måste jag gå igenom besväret att få bort dom ur mitt liv och mentalt/emotionellt handskas med besvikelsen. Där har jag inga råd att ge. Jag har som vuxen, "snart tant", bestämt mig för att jag ska be min mamma om hjälp att utvärdera nya människor. Och lyssna på det hon säger haha. Varenda nit jag gått på har hon faktiskt varnat mig för före, men jag var liksom tvungen att utforska det själv. Men jag verkar inte lära mig något av det, jag blir bara sårad. Så jag får acceptera att jag behöver utomstående hjälp på den fronten, att identifiera vilka människor som är "säkra" att investera min tid i.

Jag tyckte redan som tonåring om att umgås med de som var äldre än mig, och det gör jag fortfarande. En av de människor jag uppskattar mest att prata med och litar mest på socialt är 50+. Min bästa kompis är dock jämnårig, och en "udda kuf". Men en snäll udda kuf. Han är mer som min bror än bara än vän, även om vi inte alltid har så mycket tid för varandra nu i vuxenliven och bor i olika städer.

Dom vännerna som jag har online är äldre än mig också alltså dom är vuxna. Men irl så är det nog lika svårt o avsett ålder tycker jag.
Men det är svårt för även online vänner kan såra en jätte mycket eller visa att dom inte var nån bra vän alls fast man trodde det. Och förutom med en person så har ingen annan heller trott att det har varit en dålig vän skap eller dåligt för mig eller nåt sånt med dom som har sårat mig heller. Alltså det är ingen som har varnat eller nånting sånt. Och det är lika irl och online för mig iallafall.