L
lasseman
Jag skrev för någon månad sedan om min häst som hade böjprovsreaktioner i båda kotorna och knäna fram och behandlades med kortison utan större resultat. (Jag orkade inte sitta och leta fram tråden...)
Jag åkte ju aldrig tillbaka på det tredje återbesöket med oron att de skulle spruta ännu mer, vilket jag själv inte trodde på. Alternativbehandlaren böjde igenom hittade inget och tyckte jag skulle sätta igång. Här på buke höll flera på att gå i taket (nåja, det gick åt en del utropstecken i alla fall
) och skrev boka aldrig av återbesök.
Igår åkte jag till en annan klinik för en andra bedömning. Hade tid i augusti hos en mkt välrenomerad veterinär men ville ha en statuscheck då hon blir så tjock av att bara stå och jag ville veta om jag kunde börja sätta igång. Den nya veterinären kände till fenomenet i form av väldigt sprutglad klinik (sa det inte rätt ut men jag kunde läsa mellan raderna) och menade på att han inte trodde att det var lösningen. Han trodde precis som alternativbehandlaren, massören, hovslagaren och jag att hästen blivit överansträngd och genom sin exteriör och typ (lågställd och lite lat) och hade nött för mycket på bogarna. Rejäl vila från arbete hade nog räckt. För dagen var hon fräsch och ordinationen: sätt igång och rid, det enda rätta för en liknande häst är mindre mage och bättre kondis. Gissa om det gläder mig att höra. 
Det han sa som jag tyckte var väldigt intressant var det här med hur man ska tolka böjprov. Han kände ingen reaktion under själva böjningen men däremot hade hon en liten reaktion i kotan efter, vilket han helt enkelt tolkade som att hon var lite känslig där - men inte halt. Han poängterade att ett böjprov är en hjälp, inte hela sanningen. Finns ingen hälta/problem i övrigt, på longering osv men hästen visar lite på böjprov ska man inte haka upp sig på det. Han trodde min häst var en sådan som alltid kommer reagera lite på böjprov. Jag ställde mig lite frågande då hon gick igenom helt utan anmärkning när jag köpte henne men att den veterinären var en tysk veterinär som vikarierade på kliniken och att det såg lite annorlunda ut när hon böjde. Hans svar var att man böjer betydligt hårdare i Sverige än i Tyskland och här har också böjproven mycket större betydelse.
Hur som haver, jag får nu sätta igång och vi kommer hinna rida lite innan snön kommer!!! Hurra och tack för stöd, goda råd och infallsvinklar!
Jag åkte ju aldrig tillbaka på det tredje återbesöket med oron att de skulle spruta ännu mer, vilket jag själv inte trodde på. Alternativbehandlaren böjde igenom hittade inget och tyckte jag skulle sätta igång. Här på buke höll flera på att gå i taket (nåja, det gick åt en del utropstecken i alla fall
) och skrev boka aldrig av återbesök.Igår åkte jag till en annan klinik för en andra bedömning. Hade tid i augusti hos en mkt välrenomerad veterinär men ville ha en statuscheck då hon blir så tjock av att bara stå och jag ville veta om jag kunde börja sätta igång. Den nya veterinären kände till fenomenet i form av väldigt sprutglad klinik (sa det inte rätt ut men jag kunde läsa mellan raderna) och menade på att han inte trodde att det var lösningen. Han trodde precis som alternativbehandlaren, massören, hovslagaren och jag att hästen blivit överansträngd och genom sin exteriör och typ (lågställd och lite lat) och hade nött för mycket på bogarna. Rejäl vila från arbete hade nog räckt. För dagen var hon fräsch och ordinationen: sätt igång och rid, det enda rätta för en liknande häst är mindre mage och bättre kondis
. Gissa om det gläder mig att höra. Det han sa som jag tyckte var väldigt intressant var det här med hur man ska tolka böjprov. Han kände ingen reaktion under själva böjningen men däremot hade hon en liten reaktion i kotan efter, vilket han helt enkelt tolkade som att hon var lite känslig där - men inte halt. Han poängterade att ett böjprov är en hjälp, inte hela sanningen. Finns ingen hälta/problem i övrigt, på longering osv men hästen visar lite på böjprov ska man inte haka upp sig på det. Han trodde min häst var en sådan som alltid kommer reagera lite på böjprov. Jag ställde mig lite frågande då hon gick igenom helt utan anmärkning när jag köpte henne men att den veterinären var en tysk veterinär som vikarierade på kliniken och att det såg lite annorlunda ut när hon böjde. Hans svar var att man böjer betydligt hårdare i Sverige än i Tyskland och här har också böjproven mycket större betydelse.
Hur som haver, jag får nu sätta igång och vi kommer hinna rida lite innan snön kommer!!! Hurra och tack för stöd, goda råd och infallsvinklar!
