Jag är rädd för min häst!

[Mariell]

Nu är jag riktigt ledsen och uppgiven. "Min" häst, som allmänt går under namnet Monstret, är inte bara olydig och odräglig utan rent ut sagt farlig. Efter dagens "ridtur" där hon bockade, stegrade sig, vände om och kastade sig iväg är jag rädd och känner att jag aldrig vill rida henne mer. Det är ju helt värdelöst att bli rädd för sin häst, och jag vet inte vad jag ska göra. Hon har alltid varit besvärlig, men jag tyckte att vi började göra framsteg: på sista tiden har vi faktiskt kunnat gå åt alla håll som jag bestämt utan alltför mycket bråk. utom förra veckan då, när hon slängde av mig för att jag krävde att hon skulle stanna när jag sa till henne... Kanske var det det som gjorde mig fegare än vanligt, men idag var hon alltså värre än någonsin och i princip oridbar. Jag fick hoppa av och leda henne hem tillslut Och nu vet jag att nästa gång kommer hon att vara ännu värre, eftersom hon vann idag. Vad gör man? Jag lovar, hade det stått en spekulant från scan på stallplan när jag kom hem och lagt ett bud hade jag gett honom tyglarna utan att blinka. Fast förmodligen skulle det bli jäkligt segt och tjurigt hamburgerkött av henne...

 

[Blueeyes]

Sv: Jag är rädd för min häst!

Aj då, det lät inte bra! Jag är inte direkt bra på att ge råd men jag får önska dig lycka till och att du hittar nått som kan hjälpa!

 

[trazel]

Sv: Jag är rädd för min häst!

Kan väl inte ge dej några direkta råd, utan mer medlidande. Åkte av min sköthäst tre gånger förra veckan. Dessvärre var det väl mest för att jag är så jäkla envis (när jag väl har bestämt mej för en sak så blir jag inte rädd, uatn bara så inställd på att jag ska vinna). SÅ tre gånger åkte jag av innan jag sträckte mej i vaden och inte kom upp igen på det stora monstret. Men envis som jag är så fick han glatt springa åt det hållet som jag hade tänkt, innan vi vände och gick hem. Då var jag lerig, hade ont i vaden och tårarna sprutade för att jag var så himla ARG på honom. :smirk: Jag lovar, han är inte ens min, men då skulle jag betala för att skicka honom till slakt.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Jag är rädd för min häst!

Tag hjälp av någon duktig! Var bor du? Kanske finns det någon här på Buke som kan hjälpa dig?

 

[Mariell]

Sv: Jag är rädd för min häst!

Ja, jag skulle verkligen behöva hjälp... Med rent grundläggande saker. Det trista är bara att jag jobbat en hel del med henne från marken, och då beter hon sig rätt bra, det är när jag (eller nån annan för den delen) kommer upp på ryggen som hon börjar krångla. Så vitt vi har kunnat bedömma har hon inte ont nånstans utan är bara respektlös...

Jag bor i norra småland, vet nån nån som är hejdlöst duktig så kan den personen FÅ hästen (eller nej, det kan jag ju inte lova... det är min mamma som äger den. men hon vågar inte heller rida henne...)

 

[prinsessfeminist]

Sv: Jag är rädd för min häst!

Jag tror att det är viktigt att du hittar en ryttare som inte ramlar av. En med bra balans, lugn och tålamod.

Synd att du bor långt ifrån mig, för jag är ganska bra på "bråkstakar" - om jag får säga det själv.

Det viktiga är att man sitter kvar, sitter still och inte ger sig. Hästen skall inte få gå dit han/hon vill - utan bara framåt. Inte bakåt, inte åt sidan - bara framåt och då skall hästen få beröm. Under förutsättning att hästen inte sticker eller går i en gångart man inte vill.

Det är hopplöst för ryttaren när hon blivit rädd för hästen, för det känner han/hon ju...

Hade jag varit i dina kläder så hade jag - om ingen duktig, lugn ryttare finns till hands - bett någon följa med och leda hästen. Det kan kännas tryggare om någon går bredvid och kan säga ifrån om hästen dummar sig.

Usch, jag lider med dig - det måste vara jätteledsamt! Jag har blivit rädd för en hund en gång så jag vet hur skräcken kan gripa tag i en. Jag kan föreställa mig att det är lika hemskt med hästen.

Men har du tänkt på att du är mer oskyddad när du hoppat av hästen och går bredvid? Jag är sådan så jag vill aldrig sitta av, för jag tycker att jag har bättre koll när jag kan kontrollera hästen med både vikt, skänklar och tyglar. På marken kan jag i princip bara släppa tygeln om hästen blir för stökig.

Men det beror på vilken balans man har, tror jag. Ingen vill ju åka av helst...

Men hör dig för om någon ryttare med lite erfarenhet vill hjälpa dig. Du måste komma ur den här situationen, eller så får du sälja hästen och köpa en häst som passar dig bättre.

Lycka till!

 

[prinsessfeminist]

Sv: Jag är rädd för min häst!

Hon har alltid varit besvärlig, men jag tyckte att vi började göra framsteg: på sista tiden har vi faktiskt kunnat gå åt alla håll som jag bestämt utan alltför mycket bråk. utom förra veckan då, när hon slängde av mig för att jag krävde att hon skulle stanna när jag sa till henne...

Det är svårt att ge råd när man inte sett hästen, men här låter det lite som om du accepterar "lite bråk"?

Du får komma till ett läge där du bara accepterar exemplariskt beteende. Vad är det hästen gör rent konkret? Vill då gå till höger - går hon till höger, men drar iväg åt fel håll först? eller hur går det till?

Det är jätteviktigt att man tar sig tid och utgår från halt. Hästen skall gå framåt i skritt, gör den inte det, så bryt av. kanske backar hon då, eller går åt sidan, men då gäller det att bara driva framåt. Ibland hoppar då hästen framåt, bockar kanske och bär sig åt, men då får man bryta av - göra halt. Vänta tills dess att hästen står helt still, gärna på lång tygel (som man måste vara beredd att snabbt korta om hästen verkar som om hon har andra idéer).

När hästen står helt still manar man framåt igen - beröm varje steg. Minsta ansats till att "hitta på något" måste avbrytas med halt.

Hänger du med på hur jag tänker? det handlar alltså om att visa vem som har sista ordet och att det gäller för hästen att foga sig.

Nu vet jag inte riktigt vari problemet består, kanske går hon snällt framåt - men bär sig illa åt så snart du skall trava, eller fatta galopp? i så fall är problemet ett annat, men även då måste du bryta av och börja om.

Kan du inte berätta i vilka situationer hon bär sig illa åt? Var ni är när det händer (paddock eller i skogen eller på vägen).

Som sagt, jag gör inga anspråk på att komma med rätt råd, men det verkar som om du har kört fast. kanske kan det vara bra att gå tillbaka till ursprungsläget och liksom börja om igen?

Det viktigaste är dock att man är lugn och metodisk.

Du måste ha en envishet utan dess like, mod att sitta kvar och du får absolut inte tappa humöret. Men allt det här vet du säkert redan... och det är lättare sagt än gjort. I synnerhet om man blivit rädd.

 

[via]

Sv: Jag är rädd för min häst!

Jag har pm:at dig!

 

[nanni]

Sv: Jag är rädd för min häst!

Om jag var du skulle jag kolla att hästen inte har ont av tex: sadel mm

 

[mojogirl]

Sv: Jag är rädd för min häst!

Hej! Jag sitter i typ samma sits som dig, och jag håller med dig, att det är tungt. För min egen del har jag fått för mig att min häst beter sig illa pga *jag är underlägsen honom & att han har överskottsenergi pga att jag aldrig vågar jobba honom trött.
Han är liksom din snäll på marken, men testar och gör farliga saker när man rider honom. Bla slänger han sig över diket(är alltid tvungen att rida ut-har ingen paddock) som en galning.Och det är på hemvägen-annars brukar ju kusar dra sig hemåt, men icke.Sist när jag försökte vara bestämd och skänklade över honom diket , tog han tag i bettet och "skenade-stack hem. Jag vill också ha expert hjälp, hur tuffar man till sig. Ledarskapsövningar mottages tacksamt! Bor I Västmanland om det är nån som vet om ngn duktig människa som kan hjälpa. Lycka till med ditt monster!

 

[via]

Sv: Jag är rädd för min häst!

Gå in på www.stenbro.com
De kan hjälpa dig med både hanterings, och ridbiten.

 

[Mariell]

Sv: Jag är rädd för min häst!

Jag har inte accepterat lite bråk, snarare har det varit så att vi har tagit oss igenom bråket fram till det som jag har velat och då har hon fått beröm. Jag bråkar aldrig utan sitter bara still och är envis som synden, och det har funkat ganska bra hittills. men så här är det:

Hästen har funnits i familjen i ganska många år, har alltid uppträtt med varierande grad av odräglighet (ibland samarbetsvillig, ibland inte alls). jag har inte ridit henne särskilt mycket tidigare, utan precis börjat rida henne regelbundet för en dryg månad sen. innan dess har hon gått och skrotat i hagen och då och då fått skritta i skogen ihop med hästkompis. Nu är hästkompisen halt och hon måste bli riden ensam = läskigt, tycker Monstret. Och det har jag förståelse för, att hon skyggar för saker som hon tycker är otäcka, för hon har som sagt inte varit ute så mycket på egen hand de senaste åren. Men problemet är att bockandet, stegrandet och det där, det kommer när jag kräver nånting av henne. Det kan vara nästan vad som helst (gå uppför en backe som verkar tråkig, inte vända och gå hem, stanna när hon blir tillsagd) - inga stora krav precis.

Jag har inte varit rädd för henne förut, men idag gick hon för långt och verkligen skrämde mig.

 

[hopp_o_galopp]

Sv: Jag är rädd för min häst!

Ja, alltså det är ju aldrig lätt att hjälpa till när man inte sett henne/er in action. Min spontana reaktion på sådana här problem är dock detta:

Hon behöver kollas igenom av hästmassör. Kanske kan en duktig hästmassör hitta ngt fel? Kanske har hon fel sorts sadel? Kanske fel bett? Muskelömhet? Vad som helst...
Har själv en häst som folk ansett vara oridbar och osamarbetsvillig och farlig och bla bla bla. Jag har inte åkt av en enda gång och sen hon började få regelbunden massage och stretching av diplomerad hästmassör har så gott som ALLA farliga problem och även mindre ofarliga problem försvunnit. Hon är numer en lycklig och samarbetsvillig häst. Det enda är att hon får ryggproblem lätt så jag måste hitta en riktigt bra sadel.

Nästa tanke:

Även om det skulle vara smärta som orsakar problemen så har hon kanske börjat utnyttja detta till hennes fördel. Med andra ord: om det är smärta och den tas bort så kan vissa problem kvarstå. Då återstår inget annat (tycker jag) än att ta hjälp av en riktigt riktigt duktig hästmänniska. Vare sig det är att du rider för tränare eller att du lämnar bort hästen till ngn som rätar ut den, så kan det vara nödvändigt med hjälp utifrån.

LYCKA TILL!

 

[Mariell]

Sv: Jag är rädd för min häst!

Pratade precis med hästägaren (dvs mamma) om detta, eftersom ajg hade samma tanke som du. vet en bra hästmassör och ska boka tid bums. Hästen är nämligen konstant spänd och stel. Så visst tror jag att det kan ha effekt. I övrigt är jag mest inne på att skicka henne på uppfostringsanstalt - helst nånstans där jag aldrig behöver se henne mer...

 

[hopp_o_galopp]

Sv: Jag är rädd för min häst!

Pratade precis med hästägaren (dvs mamma) om detta, eftersom ajg hade samma tanke som du. vet en bra hästmassör och ska boka tid bums. Hästen är nämligen konstant spänd och stel. Så visst tror jag att det kan ha effekt. I övrigt är jag mest inne på att skicka henne på uppfostringsanstalt - helst nånstans där jag aldrig behöver se henne mer...

Vad skönt att höra att ni tänker ge hästen en chans med hästmassör. De kan verkligen göra UNDERVERK om de är duktiga. Tänk på bara att det kan ta ett ANTAL behandlingar innan de värsta spänningarna släppt. Min häst är en helt annan häst mot förut. Går inte att jämföra.

Anstalt Stackare, förstår att du är trött på henne.

 

[strumpan]

Sv: Jag är rädd för min häst!

Du får väl kolla igenom henne så hon inte har ontdet verkar nästan så då hon vill bli av med tyngden.
Dom stora liven har ju inte så mycket annat och visa om det är något galet.
Det här fixar du.
Unga oerfarna pållar kan jag förstå om dom är lite knepiga,men en vuxen häst får man nog dra åt sig öronen och börja spåna vad det kan vara som är fel

 

[__Stilett__]

Sv: Jag är rädd för min häst!

såvida inte hästen har ont utan det bara är stridigheter mellan häst/ryttare och pågott under längre tid har jag ett råd att ge;
sälj hästen till ngn den funkar med. Det blir bara en ond cirkel av alltihopa. Jag har också vart där. Ibland är det inte fel på ryttaren, utan bara att häst och ryttare inte kommer överens.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Jag är rädd för min häst!

Jag har inte accepterat lite bråk, snarare har det varit så att vi har tagit oss igenom bråket fram till det som jag har velat och då har hon fått beröm. Jag bråkar aldrig utan sitter bara still och är envis som synden, och det har funkat ganska bra hittills. men så här är det:

Hästen har funnits i familjen i ganska många år, har alltid uppträtt med varierande grad av odräglighet (ibland samarbetsvillig, ibland inte alls). jag har inte ridit henne särskilt mycket tidigare, utan precis börjat rida henne regelbundet för en dryg månad sen. innan dess har hon gått och skrotat i hagen och då och då fått skritta i skogen ihop med hästkompis. Nu är hästkompisen halt och hon måste bli riden ensam = läskigt, tycker Monstret. Och det har jag förståelse för, att hon skyggar för saker som hon tycker är otäcka, för hon har som sagt inte varit ute så mycket på egen hand de senaste åren. Men problemet är att bockandet, stegrandet och det där, det kommer när jag kräver nånting av henne. Det kan vara nästan vad som helst (gå uppför en backe som verkar tråkig, inte vända och gå hem, stanna när hon blir tillsagd) - inga stora krav precis.

Jag har inte varit rädd för henne förut, men idag gick hon för långt och verkligen skrämde mig.

Bra att du inte ger dig!

Men jag tänker på att du precis börjat och hon är oerfaren att vara ensam i skogen...

Ge henne tid och kräv inte för mycket innan hon byggt upp självförtroende och muskler.

Massör är säkert bra, men vad du kan göra är också att flytta henne lite sidvärts när du "ändå skrittar" osv. för att lösgöra henne något.

Ta det lugnt! Jag kände inte till att hon inte ridits ordentligt på länge. Då är det inte konstigt om hon både har lite olater och hjärnspöken.

Om hon "alltid varit odräglig" så har hon kanske alltid fått göra lite som hon vill? Har din mamma varit den som gett sig kanske?

Hade jag varit som du så hade jag börjat om. Ut och skritta och ha trevligt och bygg upp förtroendet! Backarna kan du ta sedan och låt varje ridtur vara så kort att hon inte hinner tröttna.

 

[Diabetikern]

Sv: Jag är rädd för min häst!

Hur är hon när du är uyte och går med henne?

Sitter på en häst som är likadan men jag har än så länge inte blivit rädd. Min häst är igenomkollad av vetrinärer, masöörer, akupunktörer, kiropraktiorer, tandläkare ja allt. Men trilskas rejält med mig. Det man absolut inte kan göra med min är halt när hon trilskas. Då hinner hon få en rejäl kraft i sina krumelurer och det är väldigt svårt att sitta kvar.

Ta hjälp utav någon. Någon annan som kan sitta upp och rida också kan vara en ide.

Lycka till. Själv håller jag på att ge upp.

 

[ika77]

Sv: Jag är rädd för min häst!

Tacka tacka..
Skönt att det e fler än jag..
Håller oxå på att ge upp nu.
Har bara haft min häst i 3 veckor, men jag tror inte vi passar ihop helt enkelt....tyvärr..