Jag är inte välkommen någonstans

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag hyser inget hopp alls. Det är också av den anledningen som jag vill driva eget för det är ingen som vill ha mig. Men det känns mest som ett jättestort och omöjligt gap att ta sig över för att komma dit.

Jag är så jävla less på att funka så dåligt och jag är också så jävla less på att alltid ha så ont om pengar. Och jag är less på att jag inte kommer få en pension jag kommer att klara mig på.
Har du pratat om startaegetbidrag med arbetsförmedlingen?
 
Nora borde väl vara dina trakter? Willys söker sommarjobbare på deltid, varierande antal timmar, 8 tjänster, möjlighet till jobb även efter sommaren.
Tyvärr kan man komma i kontakt med blodiga köttbitar när man jobbar i matvarubutik. Jag skulle aldrig klara av att jobba i kassan av den anledningen. Och när jag själv handlar så går jag alltid omvägar runt kött och chark. Tittar inte i andra kunders korgar.

Jag har sett att de sökt folk till vår lokala butik här också men inte sökt av den anledningen.
 
Har du pratat om startaegetbidrag med arbetsförmedlingen?
Spinner vidare @Wille: under uppstart av eget företag är (var?) även SGI skyddad på en viss, ganska bra nivå, under tre år. Det betyder att om du skulle försöka att starta eget i full omfattning skulle inte heller en sjukskrivning eller den i dina ögon osannolika sjukersättningen hamna på en lika låg nivå som nu?

Jag kan tänka fel. Och kanske har regelverket ändrats. Det där med skyddad SGI gjorde iallafall att jag tänkte att det kanske är ett mer tilltalande alternativ dels som du själv nämnt sett till motivation och meningsfullhet, men också då ekonomiskt om du trots allt hamnar i en deltidssjukskrivning. Självklart vore det roligaste om det funkade!
 
Jag tror det är betydligt jobbigare att driva eget än att vara anställd, i de flesta fall, framförallt om man vill tjäna en massa pengar på liten arbetsinsats.

Sedan börjar väl den här tråden likna en massa av de äldre trådarna som tar upp samma saker på samma sätt.

Om du inte tror dig någonsin kunna jobba 100% är det väl läge att försöka få sjukersättning på 25%. Men det är självklart inget man blir rik på men det finns nog inte så många andra lösningar.

Jag tycker dock att det är fantastiskt att du lyckas hyra ut ett rum i din bostad, det hade jag inte trott varit möjligt om du frågat mig, så jag kan så klart ha fel om annat också.
 
Tyvärr kan man komma i kontakt med blodiga köttbitar när man jobbar i matvarubutik. Jag skulle aldrig klara av att jobba i kassan av den anledningen. Och när jag själv handlar så går jag alltid omvägar runt kött och chark. Tittar inte i andra kunders korgar.

Jag har sett att de sökt folk till vår lokala butik här också men inte sökt av den anledningen.
Det här tror jag är en orsak till att du inte blir av med fobin. Man måste sluta sätta upp begränsningar för sig själv och bara försöka, utsätta sig för det. Jag har haft, har fortfarande delvis, två svåra fobier och det blev inte bättre förrän jag slutade låta dessa styra mitt liv.
 
Spinner vidare @Wille: under uppstart av eget företag är (var?) även SGI skyddad på en viss, ganska bra nivå, under tre år. Det betyder att om du skulle försöka att starta eget i full omfattning skulle inte heller en sjukskrivning eller den i dina ögon osannolika sjukersättningen hamna på en lika låg nivå som nu?

Jag kan tänka fel. Och kanske har regelverket ändrats. Det där med skyddad SGI gjorde iallafall att jag tänkte att det kanske är ett mer tilltalande alternativ dels som du själv nämnt sett till motivation och meningsfullhet, men också då ekonomiskt om du trots allt hamnar i en deltidssjukskrivning. Självklart vore det roligaste om det funkade!
Sjukersättning baseras inte på SGI, den baseras på taxerade inkomsten under åren närmast före beslutet fastställs.

Sen kan inte jag avgöra hur det totala utfallet av A-kassa, sjukpenning, starta-eget-bidrag, och ev. vinst/förlust i företaget skulle se ut. Dock kan ju SGI inverka indirekt eftersom den påverkar vilken sjukpenning som betalas. Komplex beräkning med många variabler som man inte vet hur de faller ut beroende på var arbetsförmågan kommer att ligga under denna perioden.

Värt att kolla också om ev. förlust i företag som kvittas mot inkomst av tjänst skulle påverka den inkomst som sjukersättningen beräknas på eller inte.
 
Sjukersättning baseras inte på SGI, den baseras på taxerade inkomsten under åren närmast före beslutet fastställs.

Sen kan inte jag avgöra hur det totala utfallet av A-kassa, sjukpenning, starta-eget-bidrag, och ev. vinst/förlust i företaget skulle se ut. Dock kan ju SGI inverka indirekt eftersom den påverkar vilken sjukpenning som betalas. Komplex beräkning med många variabler som man inte vet hur de faller ut beroende på var arbetsförmågan kommer att ligga under denna perioden.

Värt att kolla också om ev. förlust i företag som kvittas mot inkomst av tjänst skulle påverka den inkomst som sjukersättningen beräknas på eller inte.
Jag hoppade över några tankeled för visst är det så att sjukersättningen bygger på all taxerad inkomst, men det innebär att den bygger även på sjukpenningen, vars storlek beror på SGI. Så att bli sjukskriven under uppstart av eget företag kan ändå göra att inkomsten (om sjukpenning beviljas) blir högre än om en stämplar och haft lågbetalt säsongsjobb. Det är självklart ingen ensam anledning till att starta eget och det är fortfarande mycket krävande att driva egen verksamhet men det är åtminstone en faktor som kan påverka eventuellt beslut att försöka starta eget i en situation där deltidssjukskrivning är ett reellt framtidsscenario.
 
Orkar man starta företag så lär försäkringskassan anse att man är fullt arbetsför och därmed inte bevilja någon sjukpenning.
Ja, om en inte går in o väggen av att göra det. Arbetsförmåga är liksom inte statiskt genom livet. Jag menar INTE att TS ska maska, men det är rätt uppenbart att det inte är hennes stil. Jag menar att det är en faktor som gör det mindre riskabelt att försöka starta eget, särskilt om TS inte finner några andra jobb som skulle funka.
 
Ja, om en inte går in o väggen av att göra det. Arbetsförmåga är liksom inte statiskt genom livet. Jag menar INTE att TS ska maska, men det är rätt uppenbart att det inte är hennes stil. Jag menar att det är en faktor som gör det mindre riskabelt att försöka starta eget, särskilt om TS inte finner några andra jobb som skulle funka.

Sjukersättning och sjukpenning är inte samma sak och om @Wille blir beviljad sjukersättning på xx% så står det henne fritt att driva företag på övriga procent.

Att starta företag samtidigt som man är sjukskriven däremot är inget jag skulle rekommendera.
 
Sjukersättning och sjukpenning är inte samma sak och om @Wille blir beviljad sjukersättning på xx% så står det henne fritt att driva företag på övriga procent.

Att starta företag samtidigt som man är sjukskriven däremot är inget jag skulle rekommendera.
Nej det har jag aldrig skrivit. Vet inte vad det är du försöker tala emot?
 
Jag tror det är betydligt jobbigare att driva eget än att vara anställd, i de flesta fall, framförallt om man vill tjäna en massa pengar på liten arbetsinsats.

Sedan börjar väl den här tråden likna en massa av de äldre trådarna som tar upp samma saker på samma sätt.

Om du inte tror dig någonsin kunna jobba 100% är det väl läge att försöka få sjukersättning på 25%. Men det är självklart inget man blir rik på men det finns nog inte så många andra lösningar.

Jag tycker dock att det är fantastiskt att du lyckas hyra ut ett rum i din bostad, det hade jag inte trott varit möjligt om du frågat mig, så jag kan så klart ha fel om annat också.
Jag är inte intresserad av att tjäna en massa pengar. Jag vill bara ha så jag klarar mig och har lite marginal. Och jag lever snålt.

Jo, uthyrningen går bra. Det är kul när det kommer folk, jag hälsar välkommen, visar, informerar och småpratar. Sen sköter sig gästen själv. Jag har precis haft en gäst och en ny anlände nyss. Hur det kommer att se ut resten av säsongen vet jag inte, för jag har inte tagit emot folk under högsäsong än. Mellan gästerna så byter jag sängkläder, dammsuger, vattnar blommorna (vid behov), dammar av och torkar av, skurar toa och badrum. Det är inte så stora ytor. Jag gör mycket själv men boendestöd stöttar. Jag har insett att jag gillar att serva på det här sättet.

Det här tror jag är en orsak till att du inte blir av med fobin. Man måste sluta sätta upp begränsningar för sig själv och bara försöka, utsätta sig för det. Jag har haft, har fortfarande delvis, två svåra fobier och det blev inte bättre förrän jag slutade låta dessa styra mitt liv.
Det är inte läge att utsätta sig för det på ett jobb. Passar liksom inte att svimma i parti och minut.

Och jag har verkligen kämpat hårt med fobin. Ingen kan påstå något annat. För jag VILL bli av med den. Tyvärr blev jag återtraumatiserad av kbt och fastnade där.

Orkar man starta företag så lär försäkringskassan anse att man är fullt arbetsför och därmed inte bevilja någon sjukpenning.
Jo, jag har hört det också. Men jag kommer hur som helst inte orka heltid.

Och samtidigt undrar jag, om ingen vill anställa mig, vad ska jag göra då? Jag kan ju tycka att företagande vore ett sätt att ta tillvara den arbetsförmåga som trots allt finns. Måste det vara allt eller inget?

Jag har fått förslag på att jag borde gå på daglig verksamhet. Hur mycket kan jag då påverka mina arbetsuppgifter? Vad får jag i lön? Får jag tjänstepension? Får jag semester? Jag har tidigare gått på en form av daglig verksamhet men det var mer som ett vuxendagis. Vi drejade, snickrade, höll på med textil o.s.v. Det är nog inte den typen av daglig verksamhet som förslagsgivaren syftade på, men det är den bilden jag har av det.
 
Och samtidigt undrar jag, om ingen vill anställa mig, vad ska jag göra då? Jag kan ju tycka att företagande vore ett sätt att ta tillvara den arbetsförmåga som trots allt finns. Måste det vara allt eller inget?

Finns ju inget som hindrar dig att starta företag rent generellt, men jag personligen tror inte att det är smart att dra igång ett företag samtidigt som man är sjukskriven.
Risken för trassel med försäkringskassan och indragen sjukpenning känns gigantisk.

Blir du i framtiden beviljad sjukersättning så är det ett bättre läge att starta upp något eget i mindre skala då.
 
Jag är inte intresserad av att tjäna en massa pengar. Jag vill bara ha så jag klarar mig och har lite marginal. Och jag lever snålt.

Jo, uthyrningen går bra. Det är kul när det kommer folk, jag hälsar välkommen, visar, informerar och småpratar. Sen sköter sig gästen själv. Jag har precis haft en gäst och en ny anlände nyss. Hur det kommer att se ut resten av säsongen vet jag inte, för jag har inte tagit emot folk under högsäsong än. Mellan gästerna så byter jag sängkläder, dammsuger, vattnar blommorna (vid behov), dammar av och torkar av, skurar toa och badrum. Det är inte så stora ytor. Jag gör mycket själv men boendestöd stöttar. Jag har insett att jag gillar att serva på det här sättet.


Det är inte läge att utsätta sig för det på ett jobb. Passar liksom inte att svimma i parti och minut.

Och jag har verkligen kämpat hårt med fobin. Ingen kan påstå något annat. För jag VILL bli av med den. Tyvärr blev jag återtraumatiserad av kbt och fastnade där.


Jo, jag har hört det också. Men jag kommer hur som helst inte orka heltid.

Och samtidigt undrar jag, om ingen vill anställa mig, vad ska jag göra då? Jag kan ju tycka att företagande vore ett sätt att ta tillvara den arbetsförmåga som trots allt finns. Måste det vara allt eller inget?

Jag har fått förslag på att jag borde gå på daglig verksamhet. Hur mycket kan jag då påverka mina arbetsuppgifter? Vad får jag i lön? Får jag tjänstepension? Får jag semester? Jag har tidigare gått på en form av daglig verksamhet men det var mer som ett vuxendagis. Vi drejade, snickrade, höll på med textil o.s.v. Det är nog inte den typen av daglig verksamhet som förslagsgivaren syftade på, men det är den bilden jag har av det.
Daglig verksamhet ger inte lön, de får en ersättning som är så liten att den är ett dåligt skämt och jag tänker att du är på tok för högfungerande för att daglig verksamhet ska vara aktuellt om jag ska vara ärlig.
Min tanke om praktik är att om det sköts seriöst av arbetsmarknadsenheten, är ett bra sätt att få in en fot på olika ställen oftast så har de praktikplatser inom olika kommunala verksamheter tex att sköta grönytor, parker och liknande. Inte sällan så leder det till riktiga jobb eller lönebidraganställningar även om man behöver anpassningar. Jag har upplevt ett helt gäng personer som ansetts vara "hopplösa fall" få jobb genom sådant här.
 
Det är inte läge att utsätta sig för det på ett jobb. Passar liksom inte att svimma i parti och minut.
Det håller jag med om. Men det finns väl inget som hindrar att du utsätter dig mer och mer när du åker och handlar? Röra dig lite närmare köttavdelningen för varje gång du är där? Kanske våga röra ett köttpaket efter ett tag?

Om det hjälper tanken så är inte ens den röda vätskan blod utan till största del vatten...
 
Det är inte läge att utsätta sig för det på ett jobb. Passar liksom inte att svimma i parti och minut.

Och jag har verkligen kämpat hårt med fobin. Ingen kan påstå något annat. För jag VILL bli av med den. Tyvärr blev jag återtraumatiserad av kbt och fastnade där.
Jag fattade det som att du gick omvägar när du var och handlade. Inte på jobb.

Ja, det är ett jävla jobb. Det är obehagligt, jobbigt, hemskt och det tar lång tid.
 
Finns ju inget som hindrar dig att starta företag rent generellt, men jag personligen tror inte att det är smart att dra igång ett företag samtidigt som man är sjukskriven.
Risken för trassel med försäkringskassan och indragen sjukpenning känns gigantisk.

Blir du i framtiden beviljad sjukersättning så är det ett bättre läge att starta upp något eget i mindre skala då.
Jag har inga planer att starta upp just nu. Men funderar.

Daglig verksamhet ger inte lön, de får en ersättning som är så liten att den är ett dåligt skämt och jag tänker att du är på tok för högfungerande för att daglig verksamhet ska vara aktuellt om jag ska vara ärlig.
Min tanke om praktik är att om det sköts seriöst av arbetsmarknadsenheten, är ett bra sätt att få in en fot på olika ställen oftast så har de praktikplatser inom olika kommunala verksamheter tex att sköta grönytor, parker och liknande. Inte sällan så leder det till riktiga jobb eller lönebidraganställningar även om man behöver anpassningar. Jag har upplevt ett helt gäng personer som ansetts vara "hopplösa fall" få jobb genom sådant här.
Ja, det var väl min förutfattade mening att det var så. Jag hade alltså inte helt fel. Och ska jag ha en ersättning som jag inte kan leva på så blir jag av med mitt hus. Jag kommer slåss för att få bo kvar.

Jag tror tyvärr inte att jag kommer in på någon arbetsplats för att jobba på riktigt, utan blir nog fast i praktik. Till vilken jävla nytta undrar jag? För jag kan ju jobba. Jag behöver inte träna på det. Kommunen där jag jobbade förut har sådana praktikanter.
 
Jag fattade det som att du gick omvägar när du var och handlade. Inte på jobb.

Ja, det är ett jävla jobb. Det är obehagligt, jobbigt, hemskt och det tar lång tid.
Jo, jag går omvägar när jag handlar. För jag vill inte svimma. Det skulle bara befästa hur hemskt det är. Det hände mig i kbt och sen kom jag inte vidare.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Skola & Jobb Jag studerar nu mitt sista år på min utbildning och letar efter jobb när skolan är slu. Fick precis ett svar från en av mina ansökningar...
Svar
17
· Visningar
2 491
Senast: swemale
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp