Har haft en jobbig natt med brist på sömn och öron som bråkat. De har vätska bakom trumhinnorna som beter sig störigt så att det trycker och gör ont i öronen, behöver rör men öronläkaren sa att det inte var lönt eftersom förra röret inte satt i så länge samt att jag är för rädd (hade nog fungerat med en läkare jag litar mer på än vad jag gör på henne dock...), så istället för rör har jag vätska som då och då förstör mer än vanligt för mig. Jättekul. Lägg till irriterande huvudvärk också samt tandvärk, behöver gå till tandläkaren, men har inte råd just nu.
Detta till trots är jag faktiskt på bra humör. Solen skiner tex och det tycker jag verkligen om! Och i går var jag på möte med AF och nya jobbet om hjälpmedel och anpassning och hur vi ska gå vidare, och preliminärt startdatum är den 19 juni. 3 veckor. Jag får passa på att njuta av de här veckorna med andra ord, det är den enda "semestern" jag får i år eftersom jag ju börjar i mitten på året. Men vad gör det? Lika glad är jag för det liksom! Bara jag får börja! Och det låter onekligen som en bra arbetsplats där jag kommer att trivas, och bra kollegor. Det känns tryggt och bra faktiskt.
Det är ju ett jobb jag behöver för att landa här, och nu har jag fått det. En fin och bra lägenhet jag trivs i, i ett bra område som jag trivs i och känner mig hemma i också nu, ett jobb som verkar bra, och nära, där pendlingen tar drygt en kvart åt vardera håll, en högre lön än tidigare (2100 kr högre heltidslön, men jag jobbar ju halvtid, men ändå
), samma, men ändå nya arbetsuppgifter så en utveckling för mig blir det ju, jag har ju alltid jobbat på VC och nu är det dags på sjukhus. Den utvecklingen i mitt arbetsliv ser jag verkligen fram emot.
A-kassan har äntligen kommit igång igen, 45 straffdagar har inte varit kul, men nu så! Det är ju också positivt, att slippa oroa sig för pengar på samma vis. Det är inga mängder jag får (Ha.Ha...), men ändå lite mer än inget som tidigare! Jag är glad för det lilla just nu!
Det verkar även som att hunden har landat äntligen, tog faktiskt längre tid för honom att landa efter den här flytten än vad jag upplevde att det tog när vi köpte honom som 10 månaders unghund, men mycket har ju förändrats och han är ju 4 år i år så kanske känsligare? Han verkar också mer villig att lära sig saker än tidigare, även om han är otroligt självständig, envis och ska ha det på sitt vis
Och det känns bra med barnen också. Äldsta sonen jobbar igen på ett säsongsjobb, mellanbarnet håller på att hitta rätt i det här med att följa uppsatta regler i vuxenlivet- från AF och socialen, när man är arbetslös och har försörjningsstöd, en ekonomi att sköta, pengar att hålla i. Handlar med mormor och gör, enligt henne, bra ifrån sig-han har ju fått en grund av mig som han visar nu, riktigt kul att se. Han är väldigt givmild och rar och det känns som om han håller på att hitta tillbaka till sitt gamla vanliga jag. Dottern har det lite kämpigt just nu, har precis gjort en abort, endast 16 år gammal och har insett hur omogen hennes 22 åriga pojkvän faktiskt är, men tar sig ändå igenom detta bra! De två yngsta barnen ringer varje kväll för att säga godnatt (godnattramsan dottern hört hela sitt liv och sönerna fick börja höra när deras pappa dog). Det känns bra!
Så jag har mycket att vara glad för just nu! Jag passar på att njuta av den känslan i alla fall!
Detta till trots är jag faktiskt på bra humör. Solen skiner tex och det tycker jag verkligen om! Och i går var jag på möte med AF och nya jobbet om hjälpmedel och anpassning och hur vi ska gå vidare, och preliminärt startdatum är den 19 juni. 3 veckor. Jag får passa på att njuta av de här veckorna med andra ord, det är den enda "semestern" jag får i år eftersom jag ju börjar i mitten på året. Men vad gör det? Lika glad är jag för det liksom! Bara jag får börja! Och det låter onekligen som en bra arbetsplats där jag kommer att trivas, och bra kollegor. Det känns tryggt och bra faktiskt.
Det är ju ett jobb jag behöver för att landa här, och nu har jag fått det. En fin och bra lägenhet jag trivs i, i ett bra område som jag trivs i och känner mig hemma i också nu, ett jobb som verkar bra, och nära, där pendlingen tar drygt en kvart åt vardera håll, en högre lön än tidigare (2100 kr högre heltidslön, men jag jobbar ju halvtid, men ändå
), samma, men ändå nya arbetsuppgifter så en utveckling för mig blir det ju, jag har ju alltid jobbat på VC och nu är det dags på sjukhus. Den utvecklingen i mitt arbetsliv ser jag verkligen fram emot. A-kassan har äntligen kommit igång igen, 45 straffdagar har inte varit kul, men nu så! Det är ju också positivt, att slippa oroa sig för pengar på samma vis. Det är inga mängder jag får (Ha.Ha...), men ändå lite mer än inget som tidigare! Jag är glad för det lilla just nu!
Det verkar även som att hunden har landat äntligen, tog faktiskt längre tid för honom att landa efter den här flytten än vad jag upplevde att det tog när vi köpte honom som 10 månaders unghund, men mycket har ju förändrats och han är ju 4 år i år så kanske känsligare? Han verkar också mer villig att lära sig saker än tidigare, även om han är otroligt självständig, envis och ska ha det på sitt vis
Och det känns bra med barnen också. Äldsta sonen jobbar igen på ett säsongsjobb, mellanbarnet håller på att hitta rätt i det här med att följa uppsatta regler i vuxenlivet- från AF och socialen, när man är arbetslös och har försörjningsstöd, en ekonomi att sköta, pengar att hålla i. Handlar med mormor och gör, enligt henne, bra ifrån sig-han har ju fått en grund av mig som han visar nu, riktigt kul att se. Han är väldigt givmild och rar och det känns som om han håller på att hitta tillbaka till sitt gamla vanliga jag. Dottern har det lite kämpigt just nu, har precis gjort en abort, endast 16 år gammal och har insett hur omogen hennes 22 åriga pojkvän faktiskt är, men tar sig ändå igenom detta bra! De två yngsta barnen ringer varje kväll för att säga godnatt (godnattramsan dottern hört hela sitt liv och sönerna fick börja höra när deras pappa dog). Det känns bra!
Så jag har mycket att vara glad för just nu! Jag passar på att njuta av den känslan i alla fall!
