Det här kan bli väldigt intressant att se responsen på. visst är det provocerande att skriva att jag bestraffar min hund?
nu ska ni få höra bakgrunden och bestraffningen, så ska vi se om det är lika hemskt fortfarande.
jag har en liten söt omplaceringshund hemma. den är rätt gammal och skulle kanske inte ha flyttat utan avlivats, det var nog lite på gränsen. han är jättefin på alla sätt och vis och det bästa han vet är att ligga brevid husse i sängen eller soffan. husse är det bästa han vet och den enda han kan gå ut med när raketer smäller. jag är husse.
men han har haft ett stort problem som jag arbetat med på alla möjliga sätt. han är en liten orosboll ibland. han blir lite uppjagad och börjar "prata". man går och pratar och pratar, högre och högre och rätt vad det är så skäller han. det får han inte göra. jag har sagt åt honom, jag har ignorerat honom och en massa sånt.
tidigare så har jag plockat upp honom i famnen, eller låtit han lägga sig i knät, hoppa upp i stolen jag sitter ect, då lägger han sig ner och blir lugn. är han väldigt uppjagad så kan han dock ibland fortsätta prata och skälla då han kan hoppa ner. i famnen är han alltid lugn.
jag har arbetat med detta i över ett år och testat med allt. ignorera det negativa beteendet går inte. då kommer han fram och krafsar på mitt ben. han avskyr att bli ignorerad. men det går inte att ignorera honom då han slutligen river sönder mina byxor.
då testade jag för någon dag sedan att spruta vatten på honom med en blomspruta. första gången såg han förvånad ut. en gång senare så förstod han vad det var jag höll på med och började kisa mot mig så att jag inte skulle spruta vatten i ögonen på honom. tredje gången så kopplade han vad det var som var felet.
nu, en vecka senare så är han hela tiden tyst. han är lugn och harmonisk. vi har samma relation i övrigt, bortsett från att jag inte behöver säga åt honom att sänka svansen när han är uppjagad. han blir inte speciellt uppjagad längre. han kan busa i sängen tillsammans med vår andra hund, men pratandet och skällandet har mer eller mindre upphört.
tilläggas bör även att han har en hemsk stressmage och har kräkts efter att ha jagat upp sig tidigare. nu har även såna problem eliminerats. detta tack vare att jag har sprutat vatten på honom tre gånger.
har det varit fel av mig att göra en sån här quick fix när vi båda mår bra av det tycker ni?
nu ska ni få höra bakgrunden och bestraffningen, så ska vi se om det är lika hemskt fortfarande.
jag har en liten söt omplaceringshund hemma. den är rätt gammal och skulle kanske inte ha flyttat utan avlivats, det var nog lite på gränsen. han är jättefin på alla sätt och vis och det bästa han vet är att ligga brevid husse i sängen eller soffan. husse är det bästa han vet och den enda han kan gå ut med när raketer smäller. jag är husse.
men han har haft ett stort problem som jag arbetat med på alla möjliga sätt. han är en liten orosboll ibland. han blir lite uppjagad och börjar "prata". man går och pratar och pratar, högre och högre och rätt vad det är så skäller han. det får han inte göra. jag har sagt åt honom, jag har ignorerat honom och en massa sånt.
tidigare så har jag plockat upp honom i famnen, eller låtit han lägga sig i knät, hoppa upp i stolen jag sitter ect, då lägger han sig ner och blir lugn. är han väldigt uppjagad så kan han dock ibland fortsätta prata och skälla då han kan hoppa ner. i famnen är han alltid lugn.
jag har arbetat med detta i över ett år och testat med allt. ignorera det negativa beteendet går inte. då kommer han fram och krafsar på mitt ben. han avskyr att bli ignorerad. men det går inte att ignorera honom då han slutligen river sönder mina byxor.
då testade jag för någon dag sedan att spruta vatten på honom med en blomspruta. första gången såg han förvånad ut. en gång senare så förstod han vad det var jag höll på med och började kisa mot mig så att jag inte skulle spruta vatten i ögonen på honom. tredje gången så kopplade han vad det var som var felet.
nu, en vecka senare så är han hela tiden tyst. han är lugn och harmonisk. vi har samma relation i övrigt, bortsett från att jag inte behöver säga åt honom att sänka svansen när han är uppjagad. han blir inte speciellt uppjagad längre. han kan busa i sängen tillsammans med vår andra hund, men pratandet och skällandet har mer eller mindre upphört.
tilläggas bör även att han har en hemsk stressmage och har kräkts efter att ha jagat upp sig tidigare. nu har även såna problem eliminerats. detta tack vare att jag har sprutat vatten på honom tre gånger.
har det varit fel av mig att göra en sån här quick fix när vi båda mår bra av det tycker ni?