Fia-Lina
Trådstartare
Eftersom jag inte kört så länge med Fia-Lina möter vi ständigt nya saker, och än så länge har det gått bra
I veckan när jag och dottern skulle ut, satt jag och grunnade på om jag skulle köra ner på en vall, för att korta av sträckan på byvägen litegrann. Det är ju mycket trafik nu, när det tröskas, körs halm, plöjs, sås osv, osv! Äh, tänkte jag, vi kör raka vägen. 10 m efter nerfarten på vallen kommer grannen, med stora jättevagnen med 20 rundbalar halm på, och en bal på spjutet på lastaren! Hej och hå, smacka på! Som tur är har han själv hästar, så han kör lugnt redan från början, och nu höll han åt sidan så mycket det gick och stannade. Fia-Lina tittade lite på släpet, men gick förbi utan att skygga. (Tur, för det är ca 120 cm slänt ner på gärdet)
Stolt och glad var jag, första större fordon vi råkat ut för med vagn, och det är ju alltid värre om de blir rädda när man kör, större konsekvenser om de vänder och sticker, t.ex.
Igår skjutsade jag nästa dotter till en kompis, kul att ha ett mål för körturen!
På väg därifrån kom en traktor ut från en sidoväg. Jag stannade inte och väntade att den skulle köra ut före mig, "en traktor är det väl ingen fara att bli omkörd av", men hon fick väldigt bråttom när den närmade sig, och ville springa ifrån den. Det blev att hålla igen ordentligt, och hon travade till den hade passerat, men sen var det inget problem att sakta av till skritt igen. Men fort gick hon, precis som det gick hennes ära för när att bli omkörd av en gammal Ferguson
När vi kom hemåt stod en långtradare och lastade spannmål på vägkanten. Det var en baklastare som körde fram och tillbaka och tippade i släpet. Jag stannade bakom och väntade medan han tippade ur skopan, och han "slog" inte måttligt med skopan för att allt skulle rinna ur. Och som det klonkar!!
Då blev hon lite orolig, men stod snällt stilla och väntade. Sen körde vi förbi bilen, och då gick hon lite på tvären, så mycket som skacklarna tillät, men tvekade inte att gå fram.
Jag är så stolt och glad! Det är ju så härligt att jag har en körhäst som fungerar ute i världen också!
Nu ska man inte överdriva, det kan komma värre saker, men i alla fall!
Kände bara att jag ville dela med mig!
Lotta
I veckan när jag och dottern skulle ut, satt jag och grunnade på om jag skulle köra ner på en vall, för att korta av sträckan på byvägen litegrann. Det är ju mycket trafik nu, när det tröskas, körs halm, plöjs, sås osv, osv! Äh, tänkte jag, vi kör raka vägen. 10 m efter nerfarten på vallen kommer grannen, med stora jättevagnen med 20 rundbalar halm på, och en bal på spjutet på lastaren! Hej och hå, smacka på! Som tur är har han själv hästar, så han kör lugnt redan från början, och nu höll han åt sidan så mycket det gick och stannade. Fia-Lina tittade lite på släpet, men gick förbi utan att skygga. (Tur, för det är ca 120 cm slänt ner på gärdet)
Stolt och glad var jag, första större fordon vi råkat ut för med vagn, och det är ju alltid värre om de blir rädda när man kör, större konsekvenser om de vänder och sticker, t.ex.
Igår skjutsade jag nästa dotter till en kompis, kul att ha ett mål för körturen!
På väg därifrån kom en traktor ut från en sidoväg. Jag stannade inte och väntade att den skulle köra ut före mig, "en traktor är det väl ingen fara att bli omkörd av", men hon fick väldigt bråttom när den närmade sig, och ville springa ifrån den. Det blev att hålla igen ordentligt, och hon travade till den hade passerat, men sen var det inget problem att sakta av till skritt igen. Men fort gick hon, precis som det gick hennes ära för när att bli omkörd av en gammal Ferguson
När vi kom hemåt stod en långtradare och lastade spannmål på vägkanten. Det var en baklastare som körde fram och tillbaka och tippade i släpet. Jag stannade bakom och väntade medan han tippade ur skopan, och han "slog" inte måttligt med skopan för att allt skulle rinna ur. Och som det klonkar!!
Då blev hon lite orolig, men stod snällt stilla och väntade. Sen körde vi förbi bilen, och då gick hon lite på tvären, så mycket som skacklarna tillät, men tvekade inte att gå fram.
Jag är så stolt och glad! Det är ju så härligt att jag har en körhäst som fungerar ute i världen också!
Nu ska man inte överdriva, det kan komma värre saker, men i alla fall!
Kände bara att jag ville dela med mig!
Lotta