Inspirationstråd feminism!

[Lager]

Får man fråga vad du jobbar med? Både ditt och @lady_vip s jobb låter så himla viktiga och härliga när det är ni som finns just där

Att det kommit överåriga flyktingbarn som argument mot all invandring upplever jag som standardargument även från de som jag inte tror röstar SD här tex.

Jag är lärare i vuxenutbildningen, och ja, jag har härliga kollegor och härliga kursdeltagare! ...och nej alla vill skriva in sig under någon självklar -ism, men alla vill vara med och påverka och alla har mängder med erfarenheter med sig som vi försöker länka ihop.

 

[mandalaki]

För mig blir det skillnad på att bredda sin egen analys och att faktiskt göra något i vardagen. Har det kanske alltid varit mer av en självklarhet att ditt agerande följt med din analys?

Alltså jag vet inte. Jag tänkte mer att jag inte är engagerad rent praktiskt i något som har med feminism att göra. Men öppnar truten nästan tvångsmässigt gör jag ju.

 

[mandalaki]

Visa bifogad fil 26749
Jag har ett sånt här halsband nästan dagligen, det öppnar ju upp för en del

Jag tar diskussioner ganska ofta, främst med män som är medvetna, men inte hela vägen, det ger mig mest.
På mitt arbete finns både kvinnor och män av olika kaliber så att säga, men med en kvinnlig chef upplever jag att toleransen för sexism är väldigt låg.

Sen är jag född in i det här tänket, så jag har inte haft så stort behov av att generellt diskutera feminism. Men jag följer såklart ikoner på tex Instagram, Linnéa, Nina Rung, Wennstam etc. Tror jag var 13 är när jag läste Fittstim som var en stor grej då.

För mig är det viktigaste att göra skillnad IRL, på nätet tycker jag det blir lite svårt att diskutera när folk kan välja att gömma stora delar av sin personlighet eller åsikt. Jag jobbar med ungdomar, det är extremt viktigt för mig att de bildas i såna här ämnen.

Jag har detta dagligen, fast det har aldrig lett till några kommentarer. Folk förväntar sig nog inget annat av mig.

Fast egentligen är det ju bara ett kvinnomärke. På 80-talet hade jag ett liknande med den knutna näven i, det var kaxigare.

 

[mandalaki]

Typ samma här. Är så glad att jag har en stadig och bra kvinna på mitt jobb som är lite äldre än mig som jag vet vi delar åsikter. Båda av oss vill ofta inte säga ifrån (vi har lite mer konkreta problem vi båda lite går i täten för att påverka och vi orkar inte allt helt enkelt) men bara att inte känna sig ensam gör det så mycket lättare.



Jobbet är det mest inte öppet men tydligt trista strukturer bakom, främst rasism (finns ju ingen på jobbet förutom ett fåtal som inte skyller Malmös höga skatt på invandrare bla) men också hela den där grejen att skilja mycket på kvinnor och män.

Släkten är annars klart värst, den negativa landsbygdsmentaliteten där de öppet tycker illa om många feministiska värderingar. I julas avbröt jag dem till slut med att de kunde väl ge fan i att objektifiera kvinnor så mycket. Det skrattades mest bort a la "höhöhö" osv. Där är liksom sexistiska skämt fortfarande standard. Jag är mest glad jag dumpat mitt ex vars släkt öppet hyllade Hitler. På den nivån liksom. Jag bor ju i Skåne, SD är som vilket parti helst här hos många.

Här tycker jag att du visar prov på bra strategier för din egen del. Man måste nog börja där, för att skapa lite hud åt sig, innan man börjar agera på riktigt.

 

[Petruska]

För mig blir det skillnad på att bredda sin egen analys och att faktiskt göra något i vardagen. Har det kanske alltid varit mer av en självklarhet att ditt agerande följt med din analys?

Jag tänker inte heller på feminism som något jag gör. Det är inte en hobby. Det handlar mer om hur jag ser på världen, och då är så klart mycket av mina göranden och låtanden färgade av hur jag ser på världen. Och av att jag öht faktiskt aktivt HAR ett sätt att se världen.

 

[Petruska]

Kanske gör jag en massa små saker?

Tex har jag en kollega som identifierar sig som icke-binär och som vill att vi använder pronomenet hen om hen. Jag har gjort till min uppgift att rätta dem som säger fel. (Men jag är inte ensam om att det på jobbet.)

 

[mandalaki]

Kanske gör jag en massa små saker?

Tex har jag en kollega som identifierar sig som icke-binär och som vill att vi använder pronomenet hen om hen. Jag har gjort till min uppgift att rätta dem som säger fel. (Men jag är inte ensam om att det på jobbet.)

En annan bra grej är att lagra sånt man ser/hör/läser för att det kan komma till användning nån gång. Som undersökningen jag läste om häromdagen som visade att mammorna tar 70 proc av vabdagarna. Det kan liksom inte förklaras med annat än att kvinnors arbete värderas lägre än mäns och att det mest är kvinnorna som sätter barnen före arbetet.

 

[the_connemara]

Alltså jag vet inte. Jag tänkte mer att jag inte är engagerad rent praktiskt i något som har med feminism att göra. Men öppnar truten nästan tvångsmässigt gör jag ju.

Det är betydligt mer än vad jag ännu vågar göra så ofta. Men jag känner det komma mer och mer! Herregud, jag vågade inte ens lyssna på Penntricket så att någon hörde för 1.5 år sedan. Jag stängde seriöst av så fort jag svängde av från den stora vägen

 

[Petruska]

En annan bra grej är att lagra sånt man ser/hör/läser för att det kan komma till användning nån gång. Som undersökningen jag läste om häromdagen som visade att mammorna tar 70 proc av vabdagarna. Det kan liksom inte förklaras med annat än att kvinnors arbete värderas lägre än mäns och att det mest är kvinnorna som sätter barnen före arbetet.

Ja, sånt gör jag ju.

Jag brukar fundera över om jag faktiskt gav min son en feministisk uppfostran, eller inte. När han för någon tid sedan nämnde som en självklarhet att han ingår i 8:e mars-kommittén i stan, tyckte jag att jag fick svar. Men han brås på sin morfar och trivs i föreningar. Det gör verkligen inte jag.

 

[Lager]

En annan bra grej är att lagra sånt man ser/hör/läser för att det kan komma till användning nån gång. Som undersökningen jag läste om häromdagen som visade att mammorna tar 70 proc av vabdagarna. Det kan liksom inte förklaras med annat än att kvinnors arbete värderas lägre än mäns och att det mest är kvinnorna som sätter barnen före arbetet.

Fast där ingår också i viss mån att inkluderas i grupper / på platser där liknande info kommer.

Jag är ex med i ett gäng facebookgrupper - ingen ansträngning för mig, men det ploppar upp intressanta artiklar i mitt flöde med jämna mellanrum.

Annars tolkade jag nog frågan lite mer vardagsnära än att det skulle konkretiseras ed punkter i aktivt utförande av feministiska handlingar dagligdags. Där vet jag inte hur mycket jag gör.

 

[the_connemara]

Här tycker jag att du visar prov på bra strategier för din egen del. Man måste nog börja där, för att skapa lite hud åt sig, innan man börjar agera på riktigt.

Vilka strategier då? Känner mig fortfarande hopplöst förvirrad i hur jag ska bemöta omvärlden Jag har egentligen extremt kort stubin när det gäller orättvisor. Jag driver många frågor extremt hårt men det är alltid när det är sådana tydliga grejer som att saker lovas och inte hålls, regler inte följs osv.

Kanske är det därför det blir så jobbigt för mig när jag ser så mycket orättvisor jag tycker känns fel inom områden som rasism o antifeminism och jag inte har en tydlig/enkel lösning att fokusera på?

 

[Petruska]

Ja, sånt gör jag ju.

Jag brukar fundera över om jag faktiskt gav min son en feministisk uppfostran, eller inte. När han för någon tid sedan nämnde som en självklarhet att han ingår i 8:e mars-kommittén i stan, tyckte jag att jag fick svar. Men han brås på sin morfar och trivs i föreningar. Det gör verkligen inte jag.

Stolt moder minns just hur samma son fick sitt första jobb i storkök, efter att han på frågan om varför han trodde att han skulle klara av jobbet svarade att hans högutbildade ensamstående mamma gav honom en feministisk uppfostran.

 

[the_connemara]

Kanske gör jag en massa små saker?

Tex har jag en kollega som identifierar sig som icke-binär och som vill att vi använder pronomenet hen om hen. Jag har gjort till min uppgift att rätta dem som säger fel. (Men jag är inte ensam om att det på jobbet.)

Jag är helt övertygad om att både du och @mandalaki gör hur många som helst sådana saker automatiskt varje dag! Som jag skulle reagera på som inte från ett liknande sammanhang som ni alltså. Jag måste träffa fler som ni irl känner jag!

En annan bra grej är att lagra sånt man ser/hör/läser för att det kan komma till användning nån gång. Som undersökningen jag läste om häromdagen som visade att mammorna tar 70 proc av vabdagarna. Det kan liksom inte förklaras med annat än att kvinnors arbete värderas lägre än mäns och att det mest är kvinnorna som sätter barnen före arbetet.

Jag har äntligen lärt mig min dator och skapade en feminismflik förra gången jag sorterade grejer på den

 

[Petruska]

Jag är helt övertygad om att både du och @mandalaki gör hur många som helst sådana saker automatiskt varje dag! Som jag skulle reagera på som inte från ett liknande sammanhang som ni alltså. Jag måste träffa fler som ni irl känner jag!



Jag har äntligen lärt mig min dator och skapade en feminismflik förra gången jag sorterade grejer på den

Fast det är automatiserade saker. Jag har aldrig tänkt på feminist som något som kräver en "komma ut-process".

 

[the_connemara]

Fast där ingår också i viss mån att inkluderas i grupper / på platser där liknande info kommer.

Jag är ex med i ett gäng facebookgrupper - ingen ansträngning för mig, men det ploppar upp intressanta artiklar i mitt flöde med jämna mellanrum.

Annars tolkade jag nog frågan lite mer vardagsnära än att det skulle konkretiseras ed punkter i aktivt utförande av feministiska handlingar dagligdags. Där vet jag inte hur mycket jag gör.

Har du några grupper att rekommendera? Jag hänger nog mest på insta.


Ang vad man faktiskt gör aktivt så tänkte jag nog egentligen mest på vardagsgrejer, bara det där att inte skriva justeringsman utan justeringsperson tex. Där tror jag många av er som har levt länge med feminismen som en självklarhet gör en massa iom ert förhållningssätt till saker och ting. Det inser jag ju nu att det är ju inte så lätt att lyfta fram för en själv när det ju just bara är en del av livet. Det är ju sådant som jag och antagligen folk med mig däremot lägger märke till antar jag. Men även lite mer aktivistiska grejer också såklart, allt är intressant att höra om!

 

[the_connemara]

Fast det är automatiserade saker. Jag har aldrig tänkt på feminist som något som kräver en "komma ut-process".

Ja precis! En helt annan utgångspunkt.

 

[Lager]

Har du några grupper att rekommendera? Jag hänger nog mest på insta.


Ang vad man faktiskt gör aktivt så tänkte jag nog egentligen mest på vardagsgrejer, bara det där att inte skriva justeringsman utan justeringsperson tex. Där tror jag många av er som har levt länge med feminismen som en självklarhet gör en massa iom ert förhållningssätt till saker och ting. Det inser jag ju nu att det är ju inte så lätt att lyfta fram för en själv när det ju just bara är en del av livet. Det är ju sådant som jag och antagligen folk med mig däremot lägger märke till antar jag. Men även lite mer aktivistiska grejer också såklart, allt är intressant att höra om!

Jag skriver justerare.

Men jag bryr mig inte såvärst om nån säger typ funktionshindrad istället för funktionsnedsatt när de just nervöst läst om att de ska säga funktionsvarierad... Chilla lite liksom.

Kvinnolobbyn finns på fejjan exempelvis, de har ofta statistik och annat i sitt flöde.

Ni som levt länge...?

 

[the_connemara]

Btw. Jag är rätt naiv och tänker ofta att folk ska tycka saker jag tycker är bra är självklara.

Första gången jag öppnad käften var ang föräldraförsäkring på jobbet med två kollegor precis i början när jag insett mina feministiska värderingar. Något om de där 3 månaderna kom upp och jag uttryckte att jag tyckte den skulle vara helt delad.

De totalt sågade mig, blev extremt upprörda, att staten ska fan inte bestämma allt, familjen vet bäst, att ena föräldern kanske inte kan eller vill vara hemma, hen som mamma skulle ALDRIG tillåta någon att ta barnen ifrån henne så tidigt, att jag som inte hade barn inte kunde förstå.

Det satte liksom ribban för vad som kunde hända om jag yttrade något.

 

[the_connemara]

Jag skriver justerare.

Men jag bryr mig inte såvärst om nån säger typ funktionshindrad istället för funktionsnedsatt när de just nervöst läst om att de ska säga funktionsvarierad... Chilla lite liksom.

Kvinnolobbyn finns på fejjan exempelvis, de har ofta statistik och annat i sitt flöde.

Ni som levt länge...?

... med feminismen skrev jag, hur var det med att citera som man vill jämfört med mig ens började få upp ögonen typ våren 2017 kanske i bästa fall? Så gissar jag ni levt längre med feminismen alla tre nämnda här

Jag gillar faktiskt att bli lite nervös över sådant! Men jag tillhör ju gruppen som aldrig blir kränkt utan bara vill lära mig mer, mer, mer. Älskar när folk rättar mig, påpekar det hur ofta som helst på jobbet att jag VILL veta varje fel jag gör, så att jag kan göra bättre! Det är inte heller så mycket prestationsångest för mig, jag bara vill liksom.

När jag skrev i problemtråden för feminism som också är aktiv nu så tycker jag ett problem är att folk blir hackade på för minsta lilla. Men för mig handlar det om att man kan förklara problematiska uttalanden på ett bra vis och man kan göra det på ett vis som tystar en större mängd genom att gå mer till attack och mer på person.

 

[MiniLi]

Och ändå skriver du alltid så himla välformulerade och nyttiga inlägg här

Det senare är bland annat vad jag också funderar på och kanske hoppades på att få lite mer spark i baken av att ta tag i genom input i denna tråd.

Snäll du är

Jag är totalt icke-diplomatisk egentligen. Jag är som någon slags bulldozer som bara kör. Rakt på sak och lindar inte in saker så mkt. Får ofta höra att jag verkar typ kall eller lite elak av folk som inte känner mig särskilt väl (eller folk som jag tycker är korkade och de därmed får kalla handen direkt).
Tur att jag är bra på att uttrycka mig i både tal och skrift, annats hade det nog sett annorlunda ut. Och ofta tex här på buke så ger jag mig inte in i diskussioner om jag är på dåligt humör..

Ja. Jag kan ibland bli lite deppig och känna att jag har för lite analytiska feminister omkring mig. Jag upplever att många är snälla och normalvettiga men det känns sååå fattigt för mig ibland. Liksom ingen intellektuell stimulering alls när nivån är så låg.