100% jämställt tror jag inte ens är genomförbart i ett ojämställt samhälle. Det gäller så klart även mitt förhållande. Men det är inte så utmanande, eftersom det är osannolikt att partner eller jag skulle identifiera en ojämställd punkt oss emellan där vi inte är ense om problembeskrivningen. Vi skulle högst troligt också vara ense om strategin - om vi kunde komma på någon strategi. Det kan vi så klart inte alltid.
Jag känner ofta att jag "räddas" av att vara den som tjänar mest i mitt hushåll.
Jag tror inte att jag är ett undantag, alltså. En grej, som mer handlar om omvärlden än om just partner och mig, och som vi pratar om ibland, är att vanlig vardagsklädsel fan kan vara hur sjavig som helst på en man, medan kvinnor bör upprätthålla en miniminivå av prydlighet. Det ser man ju också när man ser heteropar på stan; kvinnan är nästan alltid mest välvårdad, oavsett vilken "nivå" de båda håller. Partner och jag är ense om att han borde klä upp sig mer, för att vi ska bli tvärtom. Men han orkar och vill verkligen inte. Jag är redan så nedklädd att det inte kan vara att jag klär ner mig ytterligare som är lösningen.