Inspirationstråd feminism!

Och ändå bidrar du till sjukt mycket här! Det tycker jag är superintressant och bra. Jag tycker det är viktigt att bredden värdesätts, inte att ens vikt som feminist ses som avhängigt tex de sakerna du räknar upp.

Men jag hade ändå velat fråga dig om du aldrig känner att du borde göra mera? Likt frågan av skuldkänsla jag tog upp i TS, känner du aldrig något liknande? Varför tror du? Jag tycker det är jobbigt ibland, jag har ett fett simpelt och bra liv men orkar ändå inte engagera mig mer. Det är väl iofs en bredare fråga om privilegier men jag personligen känner oftast av det iom feminism.
Det är ju det jag känner! Jag borde göra mer, engagera mig aktivt IRL. Snacka går ju ... :meh:
 
I morse tänkte jag på en feministisk grej som jag ”gör”, eller snarare INTE gör. Jag läste en krönika av Sara Kadefors i min morgontidning och normalt brukar jag gilla inte henne, men inte i dag.

Rubriken var Måste jag älska alla kvinnor? och det handlade om hur hon hört sig själv sitta och rådissa en yngre kvinna på tv, en kvinna som putade med munnen, pillade i håret osv. Hon undrade om hon nu hade blivit den där medelålders haggan som inte tål konkurrens från de yngre och fräschare.
Efter diverse resonemang kom hon fram till ungefär att svaret på frågan i rubriken var nej, för även kvinnor måste bevisa att de förtjäna hennes respekt innan de får den.

Jag älskar inte heller alla kvinnor eller tycker att jag borde göra det. Men om jag kritiserar offentliga personer så är det för deras arbete och inget annat. Jag deltar aldrig i ”herregud vad hon är lyft/kolla hennes köpebröst/men gud vad illa hon har åldrats/den där urringningen är alldeles för djup.” Jag kan tänka saker om folks utseende men yppar inte de tankarna offentligt. Det är redan så jäkla många andra som gör det, jag behöver inte lägga eld på den brasan.
 
I morse tänkte jag på en feministisk grej som jag ”gör”, eller snarare INTE gör. Jag läste en krönika av Sara Kadefors i min morgontidning och normalt brukar jag gilla inte henne, men inte i dag.

Rubriken var Måste jag älska alla kvinnor? och det handlade om hur hon hört sig själv sitta och rådissa en yngre kvinna på tv, en kvinna som putade med munnen, pillade i håret osv. Hon undrade om hon nu hade blivit den där medelålders haggan som inte tål konkurrens från de yngre och fräschare.
Efter diverse resonemang kom hon fram till ungefär att svaret på frågan i rubriken var nej, för även kvinnor måste bevisa att de förtjäna hennes respekt innan de får den.

Jag älskar inte heller alla kvinnor eller tycker att jag borde göra det. Men om jag kritiserar offentliga personer så är det för deras arbete och inget annat. Jag deltar aldrig i ”herregud vad hon är lyft/kolla hennes köpebröst/men gud vad illa hon har åldrats/den där urringningen är alldeles för djup.” Jag kan tänka saker om folks utseende men yppar inte de tankarna offentligt. Det är redan så jäkla många andra som gör det, jag behöver inte lägga eld på den brasan.
Jag försöker också komma ihåg att inte kommentera (kvinnors) utseende. Särskilt inte på såna sätt som du beskriver.

Två av (de få) kvinnorna på mitt jobb, kommenterar alltid något med varandras utseende. Jag deltar inte. Men jag funderar ibland på om jag ska ta upp det till diskussion.
 
Jag försöker också komma ihåg att inte kommentera (kvinnors) utseende. Särskilt inte på såna sätt som du beskriver.

Två av (de få) kvinnorna på mitt jobb, kommenterar alltid något med varandras utseende. Jag deltar inte. Men jag funderar ibland på om jag ska ta upp det till diskussion.
Till varann eller till andra när en av dem inte är närvarande?

En grej jag brottas med är vad vi säger till varann. Jag vill ju vara snäll och omtänksam. Men feministiskt skaver det att säga Vad fin du blev när du klippte dig eller Åh vilken fin tröja du har i dag. Det skaver för att jag som kvinna förväntas att engagera mig i sånt, lägga märke till sånt och ha åsikter om det. Det skulle alltså inte hjälpa om jag försökte jämna ut genom att säga sånt även till män, för då visar jag också den där förväntade kvinnliga uppmärksamheten på utseende.

Men säger jag inte sånt är jag ju osnäll och missar tillfället att ge en annan person bekräftelse.

Hur löser man detta?
 
Ang utseende så fick jag ett wake up när killen jag träffade några månader aldrig kommenterade mitt utseende, alls. Jag noterade det inte förrän vi diskuterade det efter ett par månader men noterade att jag alltid kände mig väldigt bekväm, tänkte ännu mindre än jag redan gör på mitt utseende. Och då är enda kommentarerna jag annars får gulliga o snälla av kollegor och vänner.

Jag har hyfsat nyligen klippt håret väldigt kort tex. Från mina närmsta vänner är det absolut stöttande om de kommenterar att det är fint, de gör det i rimlig mängd vid rimliga tillfällen.

Av mina kollegor så tycker jag faktiskt att alla även positiva kommentarer är av ondo numera. Jag har en kollega där jag vet var han står och jag har valt att acceptera honom som han är och som vän och han vet vad jag tycker. Övriga kommenterar som ovan snällt o gulligt och peppande i rimlig mängd så jag accepterar det som en del i det sociala spelet. De kommenterar tex när jag är nyklippt med ny frilla, det är okej för vi har ändå diskuterat det mycket, de vet att jag varit obekväm med det utifrån hur andra ska se på mig osv, det känns liksom som en del i vår konversation.

Förr tyckte jag det var jobbigt att inte uppmärksammas för tex sin klädsel när man gick på fest. Det liksom hör till att man ska säga något snällt om ens klänning/hår/generellt utseende/blabla när folk lagt lite tid på att snygga till sig typ kändes det som. Av den anledningen så kan jag ge komplimanger till folk vid sådana tillställningar även om jag helst av allt hade velat (och har nog också haha) sätta mig ner och fråga vad det gör för dem att vi berömmer varandras XXX när vi ses, hur de skulle känna om jag inte uppmärksammade deras nya frisyr osv.

Själv försöker jag svara lite anorlunda när folk kommenterar och jag inte känner för ar4 ha en diskussion. "Fina byxor!" "Ja de är väldigt sköna!", "Snygg frilla!" "Inget jävla hår i ögonen mera!" osv.
 
Hur löser man detta?

Jag tänkte först att bara notera förändringen och kommentera den utan att lägga in värde, typ "jag ser att du klippt dig, är du nöjd?". Dock insåg jag att det låter som att man då hånar deras nya frisyr haha.

Om man inte vill bekräfta en persons utseende kanske man kan bekräfta andra saker? Vilket bra jobb de gör, vad snälla de är, vad fint de ordnar eller något.

Men, hur ofta betraktas en man vara osnäll när han inte lägger märke till någons utseende eller bekräftar en ny frisyr?
 
@mandalaki Det där ansvaret som kvinna att uppmärksamma andra har jag lyckligtvis aldrig känt men jag känner mer ansvar att ge komplimanger till kvinnor, det har jag dock kopplat till att kvinnor då ofta lagt mest tid på sitt utseende. Och därför stör jag mig på att uppmuntra det.
 
Jag tänkte först att bara notera förändringen och kommentera den utan att lägga in värde, typ "jag ser att du klippt dig, är du nöjd?". Dock insåg jag att det låter som att man då hånar deras nya frisyr haha.

Om man inte vill bekräfta en persons utseende kanske man kan bekräfta andra saker? Vilket bra jobb de gör, vad snälla de är, vad fint de ordnar eller något.

Men, hur ofta betraktas en man vara osnäll när han inte lägger märke till någons utseende eller bekräftar en ny frisyr?
Haha, ja det kan låta lite hånfullt så den varianten är nog inte så bra. Däremot tror jag att den kan funka på barn. Jag ser att du har en ny klänning, är du glad i den?

Bekräfta kollegornas jobb är jag jättenoga med, bland annat av den där anledningen.

Och det är just det att män inte behöver ge den bekräftelsen, men att jag förväntas göra det, som ställer till det för mig.
 
Jag tänkte först att bara notera förändringen och kommentera den utan att lägga in värde, typ "jag ser att du klippt dig, är du nöjd?". Dock insåg jag att det låter som att man då hånar deras nya frisyr haha.

Om man inte vill bekräfta en persons utseende kanske man kan bekräfta andra saker? Vilket bra jobb de gör, vad snälla de är, vad fint de ordnar eller något.

Men, hur ofta betraktas en man vara osnäll när han inte lägger märke till någons utseende eller bekräftar en ny frisyr?

Jag älskar att bara få frågan "blev du nöjd med håret?" 😍 det ger en helt annan känsla och ingång för mig!

Ang att bekräfta annat så absolut. Det har jag väldigt mycket mer av i min omgivning och det är guld! Nu när jag skriver det så ger det ju faktiskt ännu lite mer grund att stå på om man nu vill ta upp till diskussion hurvida man ska kommentera utseende eller inte. Eftersom den största bekräftelsen oss emellan redan är på andra plan.
 
@the_connemara Haha, jag är så fast i att kvinnor förväntas kommentera varandras utseende att jag skulle ta ”Blev du nöjd med håret?” som ”Jag ser att du klippt dig men eftersom du ser för jävlig ut måste jag hitta nåt annat att säga” :laugh:

Jag är medveten om den biten därför jag själv fortfarande som standard hänger mig åt vanliga komplimanger till andra 😁 Det är ju därför det blir så dubbelt för mig, jag vill inte bemöta någon annan som jag inte vet om den är på samma plan som mig på det sättet jag vill bli bemött utan att ha någon form av diskussion kring detta. Vilket jag oftast inte har mod/tar mig utrymme till. Och det är ju trist att själv befästa något man insett inte är så peppigt.
 
Jag är medveten om den biten därför jag själv fortfarande som standard hänger mig åt vanliga komplimanger till andra 😁 Det är ju därför det blir så dubbelt för mig, jag vill inte bemöta någon annan som jag inte vet om den är på samma plan som mig på det sättet jag vill bli bemött utan att ha någon form av diskussion kring detta. Vilket jag oftast inte har mod/tar mig utrymme till. Och det är ju trist att själv befästa något man insett inte är så peppigt.
Nej, det är ju betydligt lättare när det gäller ens närmare vänner.
 
jag är generellt jättedålig på att uppmärksamma/kommentera som "man ska" alltså som något man bör göra vid vissa tillfällen. Men det händer absolut att jag säger till personer att jag gillar deras kläder eller så om jag verkligen gillar dom, det händer till både män och kvinnor men det gäller nog generellt mer udda grejer eftersom det helt enkelt är nåt jag lägger märke till.

Jag tvärvägrar kommentera kvinnors utseende negativt numer. En person jag har märkt att det händer extremt mycket om (alltså kommentarer kring utseendet) är Kelly Ann Conway, jag har absolut inga positiva känslor mot henne över huvud taget men jag har ändå flera gånger sagt till folk att hennes utseende verkligen inte har något med hur hon gör sitt jobb att göra. Det finns tillräckligt med saker att kritisera henne för utan att kommentera hur hon ser ut.
 
Jag berömmer folks utseende om jag A) lagt märke till att de ändrat något och B) tycker att ändringen är åt det positiva hållet. Normalt sett är jag urdålig på att lägga märke till sådant, så det blir inte så ofta om inte personen är uppenbart uppklädd. Men att berömma utseendet på någon som lagt tid och energi på det vid särskilda tillfällen ser jag inte som särskilt problematiskt, inte heller enstaka komplimanger om någon hittat ett plagg som klär hen extra bra eller liknande.

Att berömma just kvinnligt utseende som en slentrianmässig artighetsgrej tycker jag däremot är ett ganska märkligt beteende. Varför inte berömma det man faktiskt uppskattar hos personen istället? Det är väl ytterst få personer man främst umgås med för att man gillar att titta på dem.
 
100% jämställt tror jag inte ens är genomförbart i ett ojämställt samhälle. Det gäller så klart även mitt förhållande. Men det är inte så utmanande, eftersom det är osannolikt att partner eller jag skulle identifiera en ojämställd punkt oss emellan där vi inte är ense om problembeskrivningen. Vi skulle högst troligt också vara ense om strategin - om vi kunde komma på någon strategi. Det kan vi så klart inte alltid.

Jag känner ofta att jag "räddas" av att vara den som tjänar mest i mitt hushåll.

Jag tror inte att jag är ett undantag, alltså. En grej, som mer handlar om omvärlden än om just partner och mig, och som vi pratar om ibland, är att vanlig vardagsklädsel fan kan vara hur sjavig som helst på en man, medan kvinnor bör upprätthålla en miniminivå av prydlighet. Det ser man ju också när man ser heteropar på stan; kvinnan är nästan alltid mest välvårdad, oavsett vilken "nivå" de båda håller. Partner och jag är ense om att han borde klä upp sig mer, för att vi ska bli tvärtom. Men han orkar och vill verkligen inte. Jag är redan så nedklädd att det inte kan vara att jag klär ner mig ytterligare som är lösningen.
Jag tycker det låter som att du ”gör saker”. Vi kanske bara använder orden olika 😊
När jag svarade tänkte jag på konkret engagemang. Jag är inte med i en enda kvinnogrupp IRL, har aldrig varit engagerad i ett politiskt parti, har inte ens demonstrerat på 8 mars på jättemånga år. ”Fortbildar” mig heller inte särskilt genom att läsa nya feministers böcker osv.
Ah förstår! Sånt gör inte jag heller.
 
Jag är medveten om den biten därför jag själv fortfarande som standard hänger mig åt vanliga komplimanger till andra 😁 Det är ju därför det blir så dubbelt för mig, jag vill inte bemöta någon annan som jag inte vet om den är på samma plan som mig på det sättet jag vill bli bemött utan att ha någon form av diskussion kring detta. Vilket jag oftast inte har mod/tar mig utrymme till. Och det är ju trist att själv befästa något man insett inte är så peppigt.
Det här är ju en sån normgrej där det kan bli lite obekvämt men vill man förändra får man stå ut ;)

Jag försöker att inte kommentera utseende varken positivt eller negativt. Kan kommentera neutralt på vissa saker.
Kommenterar aldrig viktförändringar. Det är stort NO för mig.
Brukar aldrig kommentera typ ”snygg du är” eller liknande.

Kan ev kommentera ”ny tröja?” ”Har du klippt dig?” Osv. Dvs med fråga (jag ser att du ändrat ngt) men ingen värdering.
Folk kanske tycker att jag ör oartig men då får de väl tycka så. Jag bidrar iaf inte till någon utseendehets.
 
@MiniLi Detta är ett dilemma som du kanske kan hjälpa mig med. Jag har en exkollega som varit överviktig så länge jag känt henne vilket är jättelänge. Kraftigt överviktig.

Nu har jag sett på bilder på fb att hon är smal, och någon berättade att hon gjort en GBP. Hur ska jag hantera det när jag träffar henne IRL nästa gång?
 
Kan ev kommentera ”ny tröja?” ”Har du klippt dig?” Osv. Dvs med fråga (jag ser att du ändrat ngt) men ingen värdering.
Folk kanske tycker att jag ör oartig men då får de väl tycka så. Jag bidrar iaf inte till någon utseendehets.

Vad säger du när den andra personen svarat ja på din fråga? Det är ju då det är svårt att inte komma med en komplimang.
 
@MiniLi Detta är ett dilemma som du kanske kan hjälpa mig med. Jag har en exkollega som varit överviktig så länge jag känt henne vilket är jättelänge. Kraftigt överviktig.

Nu har jag sett på bilder på fb att hon är smal, och någon berättade att hon gjort en GBP. Hur ska jag hantera det när jag träffar henne IRL nästa gång?
Jag hade inte nämnt det alls. Hade totalt ignorerat faktumet.
Om personen själv nämner viktnedgången hade jag bemött det med ngn funktionell aspekt som känns rekevant. Kanske om man tex vet att personen haft ont i knäna så hade jag nämnt det ”har du mindre knäsmärta nu eller hänger det i fortfarande?”

Beror ju på situation. Men jag ignorerar totalt vikt- och kroppsförändringar åt alla håll oavsett hur uppenbart det är.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp